Lägg er inte i solstolen idag utan att plugga i hörlurarna med söndagens Snakk. Linn har som vanligt mundiarré och jag berättar varför jag grät på ett sjaskigt hotell i Rio.
https://soundcloud.com/snakkelisnakk/terapisession-12-hotellfnask-taselfie
Familjeterapeuterna
Har ni ännu inte lyssnat på nyaste avsnittet av Snakk, tycker jag ni ska göra det. Speciellt den som har barn. Ut i solen och ta del av när vi biktar oss hos familjeterapeuterna.
https://soundcloud.com/snakkelisnakk/terapisession-11-paskbikt-raserimani
Söndagens
Om ni inte redan hunnit sätta i lurarna och lyssna på söndagens Snakk, gör det nu. Om inte för något annat så för att Linn och jag är oense om avundsjukor. Vem är det som har rätt?
https://soundcloud.com/snakkelisnakk/terapisession-10-modern-myt
Utmanad
Linn tycker det är helhemskt att vi ska intervjuas i finska radio. Ja, och det är det faktiskt! Men jag känner att man måste anta lite utmaningar här i livet.
Varje gång före vi bandar in vår poddis Snakk så fnissar jag helt galet mycket. Jag blir slemmig i halsen, måste dricka vatten, måste spotta och fnissa lite till. Linn drar några ljuva toner ur Smoukahontas repertoar och jag kissar nästan ner mej av hysteria. ”Vaffööör måste vi göra det här och utsätta oss frivilligt för något så hemskt?” undrar jag varje gång. Det är just den där skräcken blandat med förtjusning som jag talade om i ett inlägg för någon dag sedan. Det är så hemskt att man bara måste fortsätta.
”Life begins at your comfort zone” var det någon som sade så fint.
Vad gör dej helt supernervös och osäker? Vilken utmaning skulle vara den värsta tänkbara? Vad är din värsta mardröm som du ändå lite sadistiskt nog skulle vilja prova på?
På tal om utmanad så leder denna ljuva kvinna (#annakarinsiegfrids) ett barnprogram som heter just UTMANAD och idag är jag med som domare! Klockan 18.30 på Yle5. Finns att se lite senare på Yle Arenan också. Huuuuaaa, att se sig själv på tv då!
Söndagsangst
När jag nu har blottat min sjukligt sjuka åldersnoja tänkte jag att jag lika bra kan hoppa in direkt på det där med relationer till ens föräldrar. Även här tycker jag att de flesta har ett varmt och bra förhållande till sina päron. Själv skulle jag vilja påstå att både min relation till min mamma likväl som till min pappa är aningen komplicerad.
För att dra en kort version av en lång historia så skildes mina föräldrar när jag var 12. Det finns aldrig en bra ålder för att bli ett skilsmässobarn. Det är alltid lika hemskt. Inget barn förtjänar det. Att se drömmen av ens föräldrars äktenskap spricka är ett hårt slag. Det går aldrig över, men med tiden blir smärtan mera som en vindpust som fläktar till ibland.
Är det någon som går i skiljastankar, låt mej ge ett riktigt bra tips?! Det låter säkert självklart i teorin men man vet aldrig hur det kommer att se ut i verkligheten. När ni väl ska ”drop the bomb” för era barn, gör det TILLSAMMANS. Foga er som en enhet, som en mur och tala unisont. Var tydlig och bestämd och inge INGA falska förhoppningar trots att det skulle kännas bättre. Berätta för barnen vad planen är, hur kommer den närmaste framtid att se ut. Ge dem något konkret, någonting att ta fasta på. Kom ihåg, allt detta tillsammans.
Min far passade på att berätta för mej när mamma var borta. Han som sällan visade känslor grät och som barn vill man inte se sin pappa gråta. Han bad mej tala med mamma. Han satte det på mej. Nadia, 12 år, skulle övertala sin mamma att inte förstöra äktenskapet. Lydig och snäll som jag var åtog jag detta som min viktiga uppgift, men utan resultat. Skulden. Samvetet. Sorgen.
Och pappa hade spelat sina kort väl. Jag var på hans sida nu. Vem skulle trösta pappa, om inte jag. Han hade ingen. Det var mamma som var syndabocken och så har jag sett henne i alla dessa år. Visst, vi har försonats mer eller mindre men en tunn vägg mellan oss finns kvar. Och lilla pappa, den lilla vingskadade fågelungen, han träffade ny fru och fick ny familj och behövde inte mej längre. Så kan det gå.
Man kan älta sig igenom ett helt liv, hassa energi på att vara arg, bitter, sårad och ledsen. Eller så kan man slå näven i bordet och bestämma sig för att gå vidare. Flyga högre liksom. Efter tiotals år av ältande och sorg, släppte jag allt. Befriande absolut. Samtidigt så är man alltid ett barn till sina föräldrar, den känslan försvinner aldrig hur gammal man än blir.
Lite söndagsangst och inte så feel good idag. Sorry.
https://soundcloud.com/snakkelisnakk/terapisession-9-skrynklor
Tryck för att lyssna på dagens SNAKK
Två måsten
Nu har jag kaos här hemma. Jag druknar i loppiskläder. Jag prissätter och prissätter och det tar aldrig slut. Men jäkligt skönt att få det undan! Så nu finns det två måsten för idag:
1. Köp bort mina gamla grejer på Brändö-loppiset. Jag ska FÖRSÖKA få dit allt idag, annars blir det på måndag.
2. Lyssna på ett pinfärskt avsnitt av SNAKK. Så sårbar har ni aldrig hört mej, hehe.
https://soundcloud.com/snakkelisnakk/terapisession-8-livet-paniken
Kläder i massvis, både barn-och damkläder: Maxomorra, Polarn o Pyret, Molo Kids, Boomerang, Gant, Newbie, Zarababy, Benetton, ChillNorway, Cream, Fred Perry, Tiger of Sweden, Soaked of Luxury, Ecco, Kavat (jäkligt coola retrobarnskor) och en hel del hederliga Hennes&Mauritz-plagg.
EDIT: Bord nr 198, Brändö-loppis alltså!
Hemma hos
Jag ger upp nu. Orkar inte städa så noga idag. Ska koncentrera mej på fredagsmyset istället. Än så länge verkar barnen vara lugna och fina i alla fall. Det så kallade fredagsmyset är nämligen inte alltid så himla mysigt hos oss. Ofta åker ungarna i säng kl åtta och själv somnar jag på soffan med alltför hög puls.
Om att ha ofrivilliga hjärtklappningar talar jag och Linn om i söndagens SNAKK. Det blir djupt och mörkt med mycket ångest. Lyssna!
Jag lovade visst att visa mera av vårt hem. Jag ska absolut ta er på en GRAND TOUR. Ikväll börjar vi med barnkammaren. Rummet är inte stort alls och har allt annat än raka väggar. En riktig utmaning att inreda praktiskt! Det är mycket vinklar och vrån, snedtak med takfönster och bjälkar här och där. Varje kvadratmeter är utnyttjad. Ännu saknas lite förvaring och hyllor. Blir något någonsin färdigt?
Rummet har små fönster, perfekta på barnens höjd. Där byggde jag en myshörna med kuddar och sydde ett draperi för extra mysfeelis. På kvällen lyser lamporna fint där inne.
Färgerna i rummet är klassiskt vitt/svart. På madrassen brukar jag ligga och se på när barnen leker.
De små fönstrena och mysbelysningen
Möblerna är Ikeas Stuva-serie. Grym kvalitet och klassisk design. När skatteåterbäringen kom blev det genast att köra och hämta dessa. Valde några svarta luckor/lådor. Klibbiga små fingermärken syns utmärkt på just den färgen.
Köpte skumgummi som jag sydde ett överdrag på. Perfekt liten bänk för små och stora rumpor. Och under en utdragbar låda med de största traktorerna.
Lite småförvaringsboxar, gamla skolådor bland annat.
Mera leksakslådor och några gulliga tavelmotiv från Maileg
Nyaste tillskottet är skrivbordet som är platsbyggt så att det sitter ihop mellan ett Stuva-klädskåp och väggen. En skrivbordslampa och någon fiffig hylla fattas.
Även sängen är platsbyggd och blir en del av rummet. Det är en våningssäng med mindre mått. Obäddad som vanligt. Kojasäng kallar Dino den för.
Dagens terapi
Jag var alldeles nyss tvungen att göra en rejäl störtdykning ner i min själ och in i mitt liv. Vi har jobbat inför söndagens Snakk och det vanliga käringtramset fick stiga åt sidan för allvarligare diskussioner. Inget skrapande på ytan där utan en rannsakan av en själv och ens mående. Det var en ytterst bra och välbehövlig terapi-session, mera sånt!
På vägen hem drog jag lungorna fulla med luft och tänkte aktivt på HUR otroligt det är att jag faktiskt har möjlighet att andas frisk luft, att stänga ögonen och låta solen bränna mot huden och att jag fysiskt KAN promenera 15-minutersvägen hem. På egna ben. Utan problem.
Dagar må få vara hur skit som helst, men jag ska minsann komma ihåg att tacka Moder Jord och min hälsa så ofta jag bara kan. Men jag tänker dock inte låtsas och ljuga för mej själv. Jag ska vara den jag är och om det så innebär att jag är en gnällkäring vissa dagar så let it be. Jag kommer iallafall att vara sann mot mej själv och mera tacksam. Påminn mej gärna!
Ett mycket kargt Vasa
och klottigt..
och klibbigt..
men mycket soligt
Och hungrig som en man var jag också sen så åt denna portion som en man i armén. Swish. Man blir tydligen hungrig av lite själavård.
Här kommer Pippi Långstrump
Superroligt att så många ville joina Snakk-listan. Det är så skoj att läsa om hur andra har det.
I morse släpade vi våra trötta nunor och helgbakfulla kroppar till dagis bara för att genast få vända i dörren. ”Nej, ni har inte dagisdag idag”. Hjärnan slog plötsligt på och gick på högvarv och flickade igenom allt det viktiga jag borde få gjort just idag. Barnen däremot såg ut som två smileys och sjöng Pippis signaturmelodi på väg tillbaka till bilen. ”Tjolahej tjolahopp tjolahoppsansaaaa”
Det blev att ändra på dagsplanerna och skjuta upp ärenden och jobb till kvällen. Och nu är jag tvungen att luncha hemma. Får se, kanske en burk passerade tomater, ett knäckebröd eller något annat smaskigt som finns. Verkligen inte tjolahej tjolahopp!
Vi snakkar stil
Grabba hörlurarna och börja morgonen med ett färskt avsnitt av Snakk. Stil, anti-stil eller jag bryr mej inte överhuvudtaget.
https://soundcloud.com/snakkelisnakk/terapisession-7-anti-stil
Älska Inredning 