Ett office, en urlakad själ och en helgrapport.

Jag älskar mitt office! Ok, jag överdriver lite perhaps. Att varje morgon börja med att städa undan efter morgonrusningen är kanske inte min bästa hobby, men ack så tillfredsställande då smutskläder och soppåsar är bortförda, diskmaskinen iplockad och borden torkade! Aaaah, då börjar sinnesfriden. Att sedan tända några ljus och lägga eld i brasan och leka yogi på min varma Beni Ourain-matta, är som balsam för själen (och de styva musklerna). Sedan åker datorn i gång, och till det trygga ljudet av diskmaskinsbrumm börjar jag måndagen med att skriva fakturor. Lifvet alltså, lifvet! Ibland är du helt nice.

Helgen skulle bli en mysig lillajul, men av någon orsak var ingen i familjen på bästa humör så pepparkaksdegen fick stå kvar i kylen. Istället tog jag mina frustrationer till att städa skåp och tvätta höstkläder, som sedan fick byta plats med vinterkläderna som jag hämtade från förrådet. Tänka sig, i december! Tycker mej minnas att man tidigare tog fram vinterkläder i oktober. Klimatförändringens tydliga tecken.

Men någon tråkig helg var det inte. Fredagen blev kulturtantig (igen). Med bästa vänner såg vi Ernst Underbar improvisationsteater. Alltid lika kul trots att man var lite tlött i ögat följande dag. Och söndagskvällen spenderade vi med släkten på brorsdotterns kalas. Ståhej!

Jag konstaterade förra veckan att jag måste tagga ner lite grann med att läsa om #dammenbrister och så vidare. Jag har satt in 110% av min själ och nu är den lite urlakad och matt. Så i helgen tog jag lite paus från allt det viktiga. Men arbetet fortsätter och jag har inte gjort slut med det på något sätt. Är du insatt eller vill bli så kan du lyssna på podden.  I de senaste två avsnitten snackar vi loss om förväntningar, ansvar, manshat, trakasserier och mycket mer.

Julfoton-vasajulfoton-vasajulfoton-vasa

Picsen är tagna från en mysigare lillajul

Barnasinnet en söndag

Helgen sög musten ur denna tant. Inte mycket fick hon till stånd, men ibland blir det så. Inredningsrycket har hållt i sig och nu har vi gardiner(!) och en ny lampa fick ta paradplatsen i vardagsrummet. Bildbevis ska ni få, promise!

Och så har vi ju faktiskt hunnit fira sexåringen och trettonåringen(!!!) med ett utekalas för tjocka släkten idag. Ett lite försenat kalas, men lika bra för det. Lite varma bullar, dragkamp, stafetter och skattjakt. Perfekt för barnen och barnasinnade.

Imorgon kör en ny vecka igång. Allt möjligt på gång så hoppas på bra energi och fiilis. Dessutom har jag så mycket att blogga om så där i allmänhet, så hoppas även på mera tid att hänga här inne. I will see ya!

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Ödmjuka önskningar

Tack för alla synpunkter på vardagsrummet i olika beklädnad! Roligt att ni engagerar er. Kanske inredning är något ni vill läsa mera om, va vet ja? Min blogg är alltså så schizofren. Den slutsatsen har jag kommit fram till för inte så länge sedan. Men det är skönt, för då har jag inte så mycket begränsningar i vad jag bloggar om. Om det är något som saknas eller ska vara mer/mindre av, tipsa mej gärna!

Igår fyllde min apunge sex hela år. Jag räddar min nya matta genom att hålla kalaset i en annan lokal. Smart va? Försöker ännu hårt på att övertala honom om hur BRA det var med förra årets glassbuffet, men han är envis och vill ha tårta. Han ska få sin tårta! Kraven på födelsedagspresenter var däremot väldigt ödmjuka i år. ” Jag önskar mej en sån där huvudskrapa, så jag kan klia dej i huvudet mamma” Bra typ den där ungen min!

SAMSUNG CSC

Baksmällor man haft.

Jaha, vad gjorde jag i helgen då? Hmm, låt mej spola tillbaka. Det blev inte så mycket helg faktiskt. Inte i den bemärkelsen att ta det lugnt, strosa på stan, söndagsbruncha och kanske festa loss lite grann. Så dum jag är! Jag har ju tre barn. Hur kunde jag glömma?

Innan jag fick barn var varje helg så underbar. På fredag var det kanske filmkväll med kompisar eller ut på en eller två. På lördag sov man skönt (och ostört) till tio och sedan skulle man ut på stan för att köpa den där partytoppen inför kvällens bravader. Det blev mycket stros i diverse butiker och såklart en fika på det. Snabbt via vinaffären och sedan hem. Om man hade tur, hann man ta en tupplur innan spacklet skulle på. Men för tidsoptimister blev det alltid lika brådis.

Klockan sex dök förfestgänget upp. Man provade hundra utstyrslar och fick smakråd. Sedan ville någon ha hjälp med sminket eller håret. Klockan tolv blev det plötsligt panik. Nu blev det bråttom till krogen. Alla roliga och djupa diskussioner förbyttes mot discodunk i stroboljus, klibbiga golv kladdande killar. Plötsligt var bästisen borta och huvudvärken på väg. Det är konstigt hur lätt man glömmer baksmällan om söndagarna och den så  påtagande söndagsångesten. URK.

Och så får man barn. Punkt. Det positiva är ju att baksmällan numera är av sällsynt sort. Däremot har min helg varit livad. Två kalas för Romeo och besök på byggmässan. MED barn. Det var rätt usel mässa om man frågar mej. Höjdpunkten var bloggarnas montrar där jag själv skulle ha stått (men tackade nej) och så Vasabladet med bekanta, glada ansikten.

Kom hem med en kasse full av broschyrer om jordvärmepumpar och huspaket. Och så läppomada, godis, pennor, måttband och andra mycket nödvändiga prylar. Mässor i ett nötskal med andra ord.

Nu börjar Solsidan, vi återkommer!

Nedan lite bilder som vi knäppte på den soliga lördagen. Lite höstbilder på fyraåringen. TÄNK! Nu har jag en fyraåring, en femåring och en pre-teen på kryckor. Love!

barnfotograferingbarnfotografering

barnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotografering

Årets julkalender

Någon talar om att lyssna på julmusik. Vah? Nu redan? Nej, bevars. Inte här inte! Känns ju lite somrigt ännu trots att julen snart knackar på dörren. Två kvicka månader kvar. Vad ska hända i min julkalender i år då? Förra året körde jag naket! Hur ska jag kunna toppa det i år? Den som lever får se. Så häng kvar i faggorna!

Imorgon blir det Halloween en vecka för tidigt. Minstingen ska ha kalas, och det skulle absolut vara Halloween-tema. Imorgon förvandlas hemmet till en stor pumpa med tio vilda busungar. Om jag överlever detta, klarar jag allt. Kan mycket väl hända att jag kolar vippen på lördagens släktkalas istället. Jag tror jag har den mest högljudda släkten i hela världen. En behöver en veckas semester efter varje släktträff. Och öronen lider av tinnitus ett decennium efteråt. Minst.

julkalender inspiraion

Fjolårets julkalender i miniformat

Party on

Finns det en gång man helt fullkomligt är värd att kasta fötterna i soffan, så är det efter barnkalas. Nu var femårskalaset för dagiskompisarna över. Allt är bortplockat och det ända som antyder om en vild fest är några serpentiner som hänger från taklamporna.

Jag har tidigare alltid stressat något oerhört inför ordnandet av kalas. Bakat, fejat och stylat med dukning och dittan dattan. Kanske ingen av barnen bryr sig. Högst antagligen inte. De springer runt, jagar varann, har pusskalas (om några år blir det väl ryska posten), hoppar i sängarna och bryr sig skit i allt annat. Ja, och så rör de knappt tårtan eller de cupcakes som jag dekorerat med kärlek.

Redan förra året bestämde jag mej att aldrig mera bjuda på tårta. Nu blev det glassbuffet och HUR enkelt alltså?! Lite glass, strössel, såser, frukt, marschmallows och chokladvåfflor. Dukade upp allt på serveringsbord och vilka glada och nöjda barn. Att hälla hur mycket chokladsås som de ville och ösa på med strössel, var pure joy. De åt och åt och åt. Allt tog slut! Och jag besparade mej väldigt mycket inköp och jobb. Win-win!

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Med ett fult småleende på läpparna.

Nyduschad och fräsch. Sitter med ett fånigt lyckoleende på läpparna och stirrar på lågorna i brasan. Ja, och skriver detta inlägg på samma gång. Känner mej oerhört taggad och happy idag. Så mycket kuligt på gång! Projekt, träffar och samarbeten. Hoppeligen leder det till någonting ännu bättre. Show me the money liksom. Eeeh. Mitt inlägg jag skrev igår verkar ha träffat rätt hos många läsare och har spridits i cyberrymden och resulterat till ofantligt många visningar.

Sitter du där nu och fuuuuundeeeerar på om DU ska starta eget eller inte och kanske behöver en liten push, då ska du fortsätta läsa denna blogg för jag insåg idag att vår ”tummen ur”-grupp kommer att bli stor. En härlig grupp av kvinnonätverk. Alla kreativa och passionerade. Jag kan höra sorlet. Nej, kacklet av idéer som kläcks och samarbeten som skapas. Och så ska vi ju självfallet ordna julfest för just sådana som vi, som inte blir bjudna på firmajulfester. Ser jag riktigt noga i glaskulan, kan jag även ana flera andra fester och happenings.

Som sagt får man kontakta mej per email, men jag lovar meddela när vår första officiella träff blir. Stay tuned folks.

Något helt annat är att min mellankille blir fem år imorgon. För fem år sedan var det en solig dag med en temperatur ca -10 grader. Efter en dragkamp med Vasa Central sjukhus favoritverktyg, sugklockan, så föddes en skrikande babygosse på 3380g. Född exakt på beräknad dag på fyra timmar. Han var fin men huvudet var av alienmodell och han slutade inte skrika. Nu sover han tyst i sin säng och väntar ivrigt på prinsessbakelsen och presenterna imorgon bitti.

SAMSUNG CSC

Queen of Helsinki

Helgen for i ett huj med bebisfotografering, cupcakesbakning, kalas, min födelsedag, städning, packning och farsdagsfirande. Och så var jag gästprogramledare i Veckoslutskommittén på radio x3m (var det någon som råkade höra mitt häxskratt?..!). Scary men roligt förstås.

Nu har prinsessans vecka har börjat!Ingen städning eller matlagning. Ingen diskmaskin eller bykhög så långt ögat når. Could get used to this!

Att åka iväg någonstans med en hel familj är så nära katastrof man kan komma. Så mycket saker att packa och så vill jag helst att huset ska vara någolunda fräscht när vi kommer hem. Det är helt enough med explosionen av de tusen väskor med smutstvätt som står  ouppackade i hallen i några dagar efter hemkomsten. Finns det något värre än att packa upp? Jo, kanske att packa då. Att packa medan barnen har myror i brallan av resfeber. Det blir nervsammanbrott redan före man kommer iväg.

Men nu dumpar jag kidsen i Pargas och låter farmor och farfar leva mitt liv i några dagar. Jag kommer att må som en prinsessa. Känner redan av transformationen. Pulsen sjunker stadigt och snart kan man skönja mina smilgropar. Ett leende som aldrig vill ta slut så länge jag strosar på gatorna i Helsingfors. Ni kan kalla mej Queen of Helsinki, heh.

SAMSUNG CSC

 

Liksom den lilla prinsessan jag fotade i helgen kommer jag att sova i hotellets dunbolster. Lucky me!

Nostalgi

Måste vara den mest nostalgiska människan. Jag tänker ofta tillbaka på tiden som varit, med glädje men med en genomsyrande sentimentalitet. Klockan 23.57 på torsdagkvällen smög jag in till Romeo där han låg och snusade. Precis som vanligt. Lika ljuv som alla sovande barn. Jag satt och såg på honom och hjärtat värkte av den där kärleken som inte finns före barn. Och av den där sentimentala känslan som ibland sköljer över mej som en tsunamivåg.  Killen fyller tre om några minuter. Ville stanna tiden. Åtminstone vrida klockan till vintertid. Att ännu få stanna i nuet, andas in och njuta av hans varande. Den lilla kroppen, de små snarkningarna, den varma andedräkten och de mjuka kinderna.

SAMSUNG CSC

 

Klockan slog tolv och jag fick lov att acceptera livets gång. På morgonen blev han väckt med en liten tårta och paket. Det blev sjörövarjakt och dagens lek var i full gång.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

På lördag hade vi kalas. Huset fylldes av arton festglada släktingar. Vid detta lag var jag redan urlakad av stress som man bara kan bli av kalasförberedelser. Lite skumpa och sockerfylla hjälpte orken på traven. Barnen proppade i sig sötsaker och hoppade i bollhav. De vuxna åt ost och kacklade på. Tror att födelsedagsbarnet var nöjd fast han inte fick en rosa trumpet som han önskat. Åtminstone var han tröttast när gästerna gick hem.

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Inför bulleribång

En lyckad fotografering bakom mej. Alltid lika härligt med bebisar. De är liksom envisare och mer high-maintenance än jag. Rätt befriande. Denna specifika modell somnade i min famn och jag lyckades lägga ner honom utan att han vaknade. Någonting har jag kanske lärt mej i föräldraskolan de senaste elva åren.

Laddar kamerabatterierna för imorgon är det inte vilken vanlig dag som helst, det är Romeos födelsedag. Mot kvällsidan kommer halva släkten från Åboland och huvudstadsregionen. Buller och bång! En jäktig helg. Att ordna kalas är så inte min grej. Blodtrycket ökar bara av tanken. Om inget hörs på bloggen, har jag högst antagligen förätit mej på robottårta eller potentiellt rymt min kos.

Hörde rykten om att det snöat i södra Finland idag. Hoppas det var sådana där vackra, lätt singlande snöflingor och inte vågrätt flygande blöta, storlek tefat! På tal om snö, tänkte jag faktiskt börja fixa julkort nästa vecka. Är absolut ingen julfanatiker och vill helst skjuta på allt juligt till nästa liv, men fick en idé på roliga julkort. Tänker förstås mera foto än Strömsöpyssel. Om det lyckas får ni bildbevis. Men måste kolla först om jag överlever helgen.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Så vacker soluppgång i morse att jag måste ta en liten extra runda till postlådan.