Drottning av skenhelighet

Morjens, morjens! Jag har inte befunnit mej i radioskugga men tiden flög iväg och bloggen fick tydligen ligga i lä ett tag. Any news? Nja. Men idag har jag känt av dubbelmoralens makt. Det har varit så mycket skenhelighet på en och samma gång att jag blivit uppenbart irriterad. Frustrerad. På att det funkar så här i vårt samhälle.

Ta nu Oscarsgalan. Avsaknaden av afroamerikanska nominerade lättade någons samvete genom att nästan enbart ha svarta presentatörer. Que? Jag blir inte glad. Hur trovärdigt känns spektaklet nu?

Oscarsgalan fortsätter med komiker som skämtar om problemet att inte inkludera minoriteter som nominerade. Råa skämt, sådana som man knappt kan skratta åt. Folk vänder och vrider på sig och känner sig allmänt obekväma. Ska man behöva skämta om detta år 2016? Jag börjar svettas.

Leonardo Di Caprio som vann en Oscar stod för Galans mest retoriska tacktal. Älskar folk som kan uttrycka sig till känslor som berör. Han slår ett slag för miljön. Folk jublar och nickar medhållande. Det är stående ovationer. Budskapet i tacktalet är glömt några sekunder senare. Jag undrar vilket ekologiskt fotavtryck hela Oscars Galan lämnar efter sig. ”Tänk på barnen i Afrika”, ringer i mina öron sedan barnsben.

Oscarsgalan för fram politik. Det är rasism, sexuella övergrepp och miljöfrågor. Samtidigt sitter andra och bedömer folks (läs kvinnors)utseenden. Från topp till tå. Hiss eller diss. Vem är snyggast och vem duger inte? Det kryper nu. Dubbelmoral deluxe.

Sedan ser jag den finska programledaren Rakel Liekki i mitt Facebookflöde. Hennes videoclip handlar om unga tjejers osäkerhet kring utseende. Rakel skojar, berättar fakta och visar hur hon får sitt ansikte målat av proffs. Intentionerna med videon är kanske goda, men när hon sedan blir filmad medan hon blir injicerad med botox, då tappar jag förtroendet och blir rent ut sagt förbannad. Drottningen av skenhelighet liksom. Det går inte att säga till tonårstjejer att du duger som du är och sedan i nästa sekund injicera botox. På samma vis kan man inte heller som förälder tro att ens barn kommer att vara nöjda med sig själv om man själv lagt sig under kniven. Barn gör inte som föräldrar säger, de gör som föräldrarna gör.

Se, där kom en slutkläm med mitt personliga tycke i skönhetsoperationsdebatten. Boyakasha!

 

Men jag menar, jag är inte bättre än andra. Jag har dagligen inre strider med mej själv. Jag tampas med moralfrågor. Ytlighet versus vad som är viktig. På riktigt. Vad är kvinnligt för mej och vad är det som anses vara kvinnligt. Vem är jag som kvinna om jag skalar av samhällets förväntningar på kvinnlighet?

Ok, nu spårar detta ut. I mitt huvud finns allt för mycket virrvarr. Var tacksamma för att ni slipper bära min knopp på era axlar. Ska lugna ner mej nu med lite avslappning.

En crash course i stil för politiker och annat löst folk.

För tillfället pudrar jag politikernäsor från morgon till kväll. När man talar om politiker gör man oftast det med en lite nedvärderande ton på rösten. Men de är väl människor som oss alla andra. De facto är att de ca 50 stycken jag hittills har vippat med sminkpenseln på utgör en ganska prima kontrollgrupp. Denna grupp speglar de olika människorna i samhället med olika bakgrund, värderingar och livssyn. Från den ena ytterligheten till den andra. Den ena (mycket) trevligare än den andra.

När det kommer till själva till själva paketeringen, hur dessa politiker klär sig kan man dock bli något förvånad. Milt sagt. Det kan tyckas ytligt det där med stil och kläder, men det är det inte. Det går djupare än så. Det är sant som det är sagt; ”du får aldrig en andra chans att göra ett gott första intryck”.

När en av politikergubbarna kommer in med ett par urtvättade svarta collegebyxor för att göra en intervju i tv, då vet jag inte längre var jag befinner mej. Har jag på någon vänster råkat i soffan hos en främmande arbetslös karl? Drömmer jag? Eller är det så att han har gått fel? Han skulle nog till Brando pub men gick vilse.

Alltså nu talar vi om ett par hemmabrallor (!) mjukisbyxor(!) schläckers(!). På en politiker. Inför riksdagsvalet. Jag som trodde den där diskussionen om kläder handlade om politikerna ska ha slips eller inte. Men det kanske var i Sverige. För här i Finland, i vinddräkternas Mecka, kör vi tydligen en mer folklig avslappnad stil. En stil som inte sticker ut ur mängden, en stil som finländarna kan sympatisera med, en stil som hålls inom ramarna för Jantelagen.

Han må ha mycket gott att säga denna mysgubbe. Fina värderingar som matchar mina och han må stå upp för feminismen och ett jämställt samhälle. Men han kan omöjligen få min röst. Med de skitiga byxorna kan han inte övertyga mej. Detta med första intrycket gäller inte bara för arbetsintervjuer och annat formellt, det kan och bör appliceras även i vardagen. Men vem orkar se bra ut hela tiden? Så tänkte jag, min idiot, förra veckan och gick ut sjaskigare än en toalett på Shell. BIG mistake! För man vill se fräsch och piffig ut när man stöter på ett gammalt ex! En toalett är långt ifrån sexy.

Indiska klänning mode

Slutet är nära #23

Hinner någon läsa bloggar så här dan före dopparedan? Hur som, här kommer nästsista luckan i min nakna julkalender. Läs STORYN här.

Lucka 23

SAMSUNG CSC

De kontroversiella boobsen #20

För små, för stora, för hängiga, olika stora, skruttiga, för tunga..helt enkelt inte som alla andras. Vilka alla andras? De som hittas i glansiga magasin, de små uppnosiga som inte fyller en bh eller de, på högsta tidningshyllan, de av större storlek som står rakt upp fast man ligger på rygg? Alla andras riktiga boobs finns i simhallens duschrum. Perspektiv.

Lucka nr 20

SAMSUNG CSC

 

Snabbstädning och popcorn #19

Snabbstädning, popcorn och snart häller jag upp ett glas rött. Barnen väntar på Labyrint som äntligen har börjat. Om de hålls vakna till 21.30(!) när det börjar. Gubben for på julfest så när de små är i säng är fjärrkontrollen min. Gotta go. Chillet väntar. Vi återkommer!

Lucka nr 19

SAMSUNG CSC