en blogg om just det och annat nice
Grävde fram en gammal goding till kamera. Dammade av stackaren och köpte nytt objektiv. Hur man använde man den det hade jag nästan glömt. Men kunde inte sluta pilla och klura. Det blev ”några” testbilder tagna i olika ljussättningar. Rätt fint ljus nu i januari!
Ok, jag är på banan igen efter igår kväll. Det var barnen jag skulle skriva om idag. Jag bläddrade något år bakåt i bloggen (älska att ha en blogg och läsa om sånt man glömt) och hittade några texter i vilka jag beskrivit mina bebisar. Här och här.
Det visade sig att allt stämde. Ett och ett halvt år senare har de fortfarande samma personligheter. På pricken. Inget har hänt. Som om tiden skulle ha stått stilla. Vad vill detta betyda? Att så som de är nu, kommer de att vara som vuxna? Antagligen. Mer eller mindre. Det sägs att barns personlighet utvecklas under de tre första åren, men jag hade aldrig tänkt tanken till slut, att den personligheten ett barn har vid tre har hen också vid 30. Galet!
Just nu känns livet med barn faktiskt ganska enkelt. Visst är det mycket uppmärksamhet som krävs, men de har blivit så självständiga. Jag kan tupplura i soffan medan de leker och de förstår att mami också behöver egen tid med jämna mellanrum trots att de helst skulle krypa in under mitt skinn. De bråkar som syskon gör och jag kan bli så trött av att behöva gå in som domare hela tiden. Men utöver det är vardagen numera helt ok.
Och det bästa av allt. Jag känner mej färdig! Jag vill inte ha flera barn. I teorin kanske, men i praktiken säger psyket stopp. Jag har gjort det där. Jag har hållit i tre små pinfärska bebisar och gått på endorfiner i stora nättrosor. Det var ljuvligt och jag är tacksam för att jag fått uppleva det ruset och den omvälvande känsla bara en nybliven mamma kan. Bubblan.
Detta är nästa steg. Ett nytt kapitel i min värld. Den handlar fortfarande lika mycket om mina barn, MEN även mera om mej. Om vänner, om arbete, om livet utanför husets fyra väggar. And I love it! När jag ser vänner med riktigt små barn, känner jag tydligt och klart att jag är finito med sånt. Jag är inte avundsjuk på det lilla knyttet. Jag är glad att inte vara där de nu är. Varför? Ja, för att jag redan gått igenom det. Det kapitlet är redan avslutat. Nu börjar en ny bok. En oskriven med blanka sidor.
Mowgli, fem bast
Pajasen, 4 bast. Älskar för övrigt den här sista bilden! Pojken i björnen på Nordpolen.
Jaha, vad gjorde jag i helgen då? Hmm, låt mej spola tillbaka. Det blev inte så mycket helg faktiskt. Inte i den bemärkelsen att ta det lugnt, strosa på stan, söndagsbruncha och kanske festa loss lite grann. Så dum jag är! Jag har ju tre barn. Hur kunde jag glömma?
Innan jag fick barn var varje helg så underbar. På fredag var det kanske filmkväll med kompisar eller ut på en eller två. På lördag sov man skönt (och ostört) till tio och sedan skulle man ut på stan för att köpa den där partytoppen inför kvällens bravader. Det blev mycket stros i diverse butiker och såklart en fika på det. Snabbt via vinaffären och sedan hem. Om man hade tur, hann man ta en tupplur innan spacklet skulle på. Men för tidsoptimister blev det alltid lika brådis.
Klockan sex dök förfestgänget upp. Man provade hundra utstyrslar och fick smakråd. Sedan ville någon ha hjälp med sminket eller håret. Klockan tolv blev det plötsligt panik. Nu blev det bråttom till krogen. Alla roliga och djupa diskussioner förbyttes mot discodunk i stroboljus, klibbiga golv kladdande killar. Plötsligt var bästisen borta och huvudvärken på väg. Det är konstigt hur lätt man glömmer baksmällan om söndagarna och den så påtagande söndagsångesten. URK.
Och så får man barn. Punkt. Det positiva är ju att baksmällan numera är av sällsynt sort. Däremot har min helg varit livad. Två kalas för Romeo och besök på byggmässan. MED barn. Det var rätt usel mässa om man frågar mej. Höjdpunkten var bloggarnas montrar där jag själv skulle ha stått (men tackade nej) och så Vasabladet med bekanta, glada ansikten.
Kom hem med en kasse full av broschyrer om jordvärmepumpar och huspaket. Och så läppomada, godis, pennor, måttband och andra mycket nödvändiga prylar. Mässor i ett nötskal med andra ord.
Nu börjar Solsidan, vi återkommer!
Nedan lite bilder som vi knäppte på den soliga lördagen. Lite höstbilder på fyraåringen. TÄNK! Nu har jag en fyraåring, en femåring och en pre-teen på kryckor. Love!
Jösses, time fly! Redan halvvägs in i veckan. Hinner inte med just nu. Är trött och ligger efter med jobb, men ändå vill jag bara göra mer. Älskar att vara kreativ och hitta på saker! Jag vill vara överallt på en och samma gång liksom. Förra veckan ville jag starta en förening och denna vecka vill jag absolut börja podda igen (podkamrat sökes) Men tiden, du är inte generös du. Kan du inte ge mej ett par timmar till på dygnet?
Det har varit lite gott och blandat i veckan, med fokus på mat. Nej, jag har inte lagat mat bara fotograferat mat. Och imorgon ska jag och Jessica köra igång ett litet projekt. Mera om det en annan gång. Jessica har jag träffat några gånger via Sevendays. Alltid lika roligt med samarbeten och networking. Det där har jag inte sagt det där förut va?
När man talar om trollen..så ska ju Sevendays komma ut med en en helt egen cool bilaga till Vasabladet och Österbottens tidning. Very nice! Yours truly kommer att figurera i den tillsammans med många andra. Tidningen är laddad med inspiration inför höstsäsongen. Så om ni ska köpa EN tidning imorgon, köp den!
Nu: Kvällsmat, filt och mys
Nu har barnen tjatat så länge om att få ett syskon. En lillebror eller syster. Det verkar kvitta bara de får en bääääbis. Dino är så otroligt babysjuk och kan pussa och tala bebisspråk till en bild på en cherub. Romeo har inte tidigare varit särskilt förtjust i mindre barn än han sig själv. Kan bero på att han VILL vara minst samtidigt som han vill vara stor. Idag informerade han mej om att när han blir stor då ska han minsann ta hand om mej och köra mej till jobbet (inte mej emot). Han ska jobba på samma jobb som jag för han kan minsann sminka han med (tveksamt). Mycket tankar den lilla gubben. Storebrorsan, Rio fullkomligt älskar bebisar och skulle inte heller säga nej till en miniatyr att gosa med.
Nå hur som, JAG ÄR INTE GRAVID! Jag må ha slarvat lite med maten sedan Turkiet-resan. Borde kanske sluta med att baka och den där mörka chokon slinker det ner allt för många bitar av. Vadå 1-2 bitar vid akut sötsakssug?!
Men nu har mina minstingar spridit rykten, bland annat på dagis, att de ska få ett syskon. Ville nu bara avfärda denna ofantligt galna lögn och slippa få blickar på en smått plufsig mammamage. Now you know.
Här är en mycket härlig liten typ att bli babysjuk av.
På resan hade jag sån innerlig lust att fotografera lokalbefolkningen. Mina småstjärnor väldigt söta de med, men ibland vill man ha lite andra motiv. Beundrar de som ogenerat knäpper bilder på andra människor. Det blir ofta jättebra bilder, men jag är aningen för finländskt blyg för sånt. Så jag smygfotade lite typer istället. Hur mysko verkar man inte vara då? Vackra människor och byggnader är ibland lite tråkiga. Hur mycket jag än älskar estetiskt fina saker så är det ändå lite mer speciellt med lite edge. Hur fin gubbe är inte detta! LOVE LOVE LOVE! Så söt. Så snälla ögon. Har han haft ett bra liv? Är han lycklig? Tror han på öde? Ville stoppa ner honom i fickan. Min favoritbild på hela resan. 
Och så flera bilder av Turkiet: 
Ok, den sista av min egen sötnos gillar jag också riktigt mycket.
Nu är jag på banan (baanan alltså och inte banaan) igen. Eller så där halvhjärtat i alla fall. Lider av en sjuk reseblues, någon post-traumatisk depression sedan vi landade i Vasa. Jag kan se hur våren har tagit plats bara på en veckas tid. Blommor, grönt, knoppar och blad. Tolv grader och sol skulle annars värma mitt hjärta och jag skulle i vanliga fall ha vrålat som Ronja och skuttat glädjeskutt à la Skalle-Per. Men med denna low, lyckas jag inte se det fina.
Men det går väl över. Njöt faktiskt aningen av kvällsolen i lekparken idag. Får bara skärpa till mej. Resan var så klart jätteskön, och den som läst krönikan, bara hen vet sanningen. Turkiet var ju ett spännande land. Såg kanske inte så mycket utanför hotellets väggar, men mitt första intryck var att det var jätterent och snyggt. Och mycket krääsä. Butikerna svämmade över av piratkopior på diverse märkeskläder och skor. Många trevliga butiksförsäljare och många mindre trevliga. Kulturkrockar och solnedgångar.
Stranden var otroligt vacker och där trivdes vi bäst om kvällarna. Barnen samlade snäckor eller spelade fotboll. Vuxna byggde sandslott och fotograferade. Och så ojades det och vojades det om hur himla vackert det var.Tävlingen ”fånga fisk med en hink” var det ingen som vann. Mission impossible.
Vi åt också. Väldigt mycket. Glass och efterrättsbuffet varje dag. Smått illamående status och värmekoma varje kväll. Bad i pool och hav. Saltiga kroppar och solnippor. Och så den vidriga turkbobban vi fick med oss hem. Ja, det är smällar man får ta. Nu får tusen (av tiotusen) bilder tala för sig.
Bildbomb slut. Fortsättning imorgon.
Summer is in the air! Måste gräva i arkivet efter inspirationsbilder på vår och försommar. Hur man längtar. Hela vintern ville jag trycka på fast forward. Nu vill jag trycka paus. Vill hinna med. Väntan. Längtan. Stanna upp hela världen. Andas in och känna efter. Sommaren börjar med en längtan efter sommaren, fortsätter i upplevelsen av små vårtecken och blommar ut med värme och sol. Sommaren börjar inte i juni eller juli. Den börjar NU.
Carpe fucking diem så att säga.
Blir många snabbisar denna vecka, men bättre än inget I guess. Denna torsdag var helt annat än ärtsoppa och pannkaka. Idag hade jag celebert besök av Camilla och hennes redaktör. De gick igenom rum för rum och fotade, intervjuade och hade sig. Till slut, efter fyra timmar, bänkade de sig med varsin matsäck och körde sedan iväg hem mot Åboland. Jag är säker på att resultatet blir mer än bra och kommer att komma till allmän beskådning i en inredningstidning nångång i framtiden. Jag piper till sen.
Och ja, vad lagade jag för mat sen då? Det blev något som kanske lite passar in med inredningen och som speglar den jag är, nämligen couscous. Närmare bestämt en vegetarisk variant. Perfekt, så hade man middagen klar!
Foodstyling och en Camilla som fotar
Det gamla handmålade marockanska porslinet fick se solens ljus
Vegotagine, s’il vous plaît!
Ibland får man de mest underliga och otippade förfrågningar. Som här om dagen när jag blev ombedd att knäppa några bilder för tidningen The Guardian. Det blev en riktig bra och intressant artikel. Ämnet var palmolja och reportern hade intervjuat människor från olika delar av världen.
Coola Cissi Wallin har sammanfattat bra info om palmoljan och vad den gör åt miljön och hälsan. Alltid bra att bli upplyst once in a while. Vem vill äta symaskinsolja liksom?
På bilden syns lilla Ester. Hennes mamma är kung på vad som är hälsosamt och hållbart. Hennes blogg finns här.
Älska Inredning 