Alla män i natten är våldtäktsmän.

Det är svårt att hålla reda på veckodagarna nu. Jullovet fortsätter och jag har för första gången sen jag blev företagare, faktiskt lyckats hålla (så gott som) ledigt. Att vakna 10.30 utan att ha den där vanliga ångesten för att ha sovit för länge är ganska nice känsla.

Julen är förbi. Lika fort gick den detta år igen, och lika skönt är det när den är över. Ni ska slippa långa haranger så summerar den kort; lagom med mat, lagom med klappar, lagom snälla barn (och vuxna). På annandag jul smet jag iväg med ett par kompisar för lite ciderchill. När jag promenerade hem vid midnatt, eller rättare sagt småsprang, kom jag på mej själv att jag var rädd. Rädd för att gå ensam, för att någon skulle hoppa upp ur ett mörkt dike och skrämma skiten ur mej. Eller möjligtvis mörda mej. Men gatorna är tomma, och det är kanske just det som är så sjuttons scary! När jag sedan tre killar kommer emot mej på andra sidan gatan blir jag inte särskilt lättad över att inte vara allena, nej mitt lilla kaninhjärta slår som aldrig förr!

Jag klarar ju mej oskadd hela vägen hem men jag kan inte sluta tänka på varför jag plötsligt blivit rädd att gå ensam om natten. Jag som aldrig känt så trots att jag obehindrat rört mej i betydligt farligare städer än lilla Vasa. Kan det vara för att det nyligen skett två överfall just i mina hoods eller är det på grund av att jag helt enkelt inte längre litar på män efter alla horror-stories i #metoo och #dammenbrister? Dunno. Men obehagligt är det att anta att det finns kniv- och våldtäktsmän i varje mörk gränd.

Men imorgon blir det pre-nyårsfest hos goda vänner. Inga mörka gator, bara trygga famnar och en varm taxibil. Tänk att det blir 2018! Låt det bli ett jädrans bra år nu, pliiiiiiiiis!

En nyårsdukning kan till exempel vara simpel, vit och crispy som denna som jag fotostylat tillsammans med @jessicascakery(s) goda chokladcheescake med tranbär. Servis & accessoarer från Indiska, H&M Home och eget stuff

Sova får man göra i graven.

Här sitter jag den första oktober (vart flög tiden iväg?) väl insmord i diverse oljor och crémer från Mádara. De verkar riktigt bra hittills. Denna helgen flög också iväg, snabbare än ljudet. Nästan så man inte kommer ihåg vad vi har gjort.

Fredag: Toppades hur som med goda vänner på besök. När de tog taxi hem vid 5.30 på morgonen då visste jag att lördagen kommer att gå i urkhetens tecken. Romeo vaknade 1,5 timme senare(!)

Man lär så länge man lever, men det där lär jag mej aldrig och inte heller vill jag det. Då kan jag lika bra gå o dö. Hur mycket jag än älskar och behöver min skönhetssömn så prutar man aldrig på kvalitetstid med vänner. Inte heller fast man sedan mår som en kratta och ber på bara knän efter ett nytt huvud. Nej, sova får man göra i graven och hör sen!

Lördag: KÅÅÅÅÅÅÅMA, AJ AJ AJ, URK, PIZZA, CALL 911.

Söndag: Nyklippt hår. Äntligen! Fem centimeter frasiga toppar på Pysses golv. Skulle kasta i en mörk toning för att få bort min naturliga ombre, men lördagens post-koma har sagt nej. Det får bli på måndag. First things first: Fifty shades of grey på tv alldeles just. Lagom iq-befriande, tänker jag! En tekopp på det och åtta timmars sömn och jag är redo för första veckan i oktober.

Den redan sett kvällens film eller inte orkar se på kopulerande människor, kan klicka här för att lyssna på nyaste poddisen. Och den som inte såg att poddisen var i tidningen kan trycka här.

 

Jag har aldrig.

Ibland (eller rätt så ofta) så händer det att jag stör jag mej på diverse saker. Det kan vara allt från tandkräm i handfatet till bilister som inte vet hur man kör i rondeller. Eller på människor som kör bil punkt. Det är ju faktiskt bara jag som KAN köra bil. Heh.

Idag blev jag lagom irriterad på Lufthansa, vars personal byter sin vanliga arbetsklädsel mot oktoberfestutstyrsel. Fair enough, om även den manliga delen av arbetsteamet också kunde synas i reklamen. Till en början trodde jag att det enbart var flygvärdinnorna som var tvungna att klä sig i (den stereotypiskt utmanande) maskeraddräkten, men sedan blev jag upplyst om att också stewardsen måste klä sig i typiska läderhåååsen. Men Lufthansa väljer ändå att sälja ”grej med tjej”. Urk, en sådan förlegad kampanj.

En annan grej jag nyligen tänkt på efter att jag sett en reklam på tv, är om jag är en konstig tjej. Det verkar vara helt normalt för tjejer att hoppa i sängar och ha kuddkrig med sin tjejbästisar. Fjädrar flyger och det ser ju jätteskojigt ut. Åtminstone så skrattar och njuter tjejerna i reklamen så oerhört att jag nästan tror jag missat något stort i mitt liv. Mycket har jag gjort i mitt liv men aldrig har jag haft glättigt kuddkrig, (men obs! ändå våldsamt så att kuddarna går sönder) hoppandes i en säng iklädd trosor. Men nästa gång vi träffas med flickorna ska jag absolut föreslå det. Can’t wait!

Vad gjorde vi då på vår tjejhelg. Ja, det blev som jag anande, en hel del diskussioner och gapskratt. Utan fjäderkuddar. Vi har förbättrat och förlängt livet. Alltid lika svårt att komma tillbaka till vardagen igen efter intensivt kompishäng. Men hey, the show must go on. Imorgon ska vi spela in en ny fäscchhk poddis. Har du redan lyssnat på söndagens?

Chans till snack

Good morning,

Tittar ut från takfönstren och det är som en rökdimma. Himlen är  grå utan den minsta antydning till ens en pikkelite solchans. Tror nästan det börjar regna snart. Det luktar regn till och med. Men inte ens orkanen Irma ( ok kanske den ändå) kunde ta bort mitt hästgrin från mitt face just nu. Jag är så taggad, så pepp och så glad. Jag ska bara packa sovsäcken, myskläderna, yllesockorna, châteu-dunken och flytvästen sedan bär det iväg på en hel helg av morsvila ut till skärgården med de bästa av vänner . WOHOOO!

Då spelar det inte ens pikkelite roll om det blir solchans eller ej. Det blir utmärkt chans till avkoppling, till bastubad, till mumisg mat och dryck, till galna häxskratt i kör och så blir det chans till snack. För oj vad vi ska tala! Det finns ju stegmätare och om det skulle finnas ordmätare skulle den mojängen säkerligen paja, så mycket ska vi snacka.

Och på tal om snack (sicken åsnebrygga), så har ju jag och Linn nypremiär på vår podcast SNAKK. Just denna helg, på söndag mer exakt! Så sök fram hörlurarna redan idag. Ladda ner appen Acast eller Podcaster du som inte har.

Här kommer en liten teaser:

https://soundcloud.com/snakkelisnakk/snakk-ar-tillbaka

Flytt.

Nu när man gett upp hoppet på att sommaren ska komma (kanske helt legit när det faktiskt redan är den 25 augusti), så måste man acceptera de facto att bo i Finland och ha fyra årstider inte alltid är jättetrevligt. De fyra årstiderna var en fin grej när jag gick i skolan. Vintern var kall, våren var förväntan, sommaren var sol & bad och hösten var pressa röda löv i böcker. Fyra årstider var något att vara stolt över. De kring ekvatorn var inte alls så unika som vi. Ekvatorborna fick svettas året om medan vi i norden fick uppleva de magiska förändringarna i naturen och känslorna de medförde.

De senaste åren har jag känt mej mer lockad att flytta utomlands. Nånstans där det är 20 grader året om och inte 10. Tidigare kunde jag absolut inte tänka mej att resa bort från den finska sommaren, men det har vi gjort två somrar nu och det har varit great.

Jag är helt enkelt en enormt väderpåverkad människa. Känns inte som att jag är gjord för detta klimat. Jag behöver värme och sol. Så mycket sol att jag kan njuta av värmen i skuggan. Just nu lusläser jag resebloggar och är så avis på de som tagit steget att lämna allt för att flytta utomlands. Jag är till exempel sjukt sugen på Mallis!

Men tills vidare, när nu hösten har gjort entré, så måste man göra det bästa av situationen. Jag kommer på några mysiga saker med hösten men hjälp mej fylla i listan så kanske det blir en riktig fiilishöst trots allt.

Shoppa lite nya höstkläder. Varma tröjor är en klassiker.

Inred hemmet. Det blir många mörka kvällar inomhus så se till att du trivs.

Träffa vänner. Bjud hem folk och ordna temafester. Vem blir inte glad av Hawaii-tema, aloha!

Skit i den giftiga röken från levande ljus. Tänd så många du kan och elda i spisen för extramysfaktor.

Mera…….

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

 

Home again!

Jepp, vi har anlänt till den finska sommaren. Bruna och fräkniga. Och lite utvilade perhaps. Nej faktiskt, denna gång kände jag inte i behov av semester efter semester. Det blir liksom lättare när barnen blir större. It’s a fact! Men den sedvanliga postresedepressionen den kickade in naturligtvis.

Men jag vänjer mej. Idag är en fin sommardag! Fryser bara lite i min sommarklänning. Ett resereportage är mycket väl på kommande inom snar framtid. Det är bara så mycket att stå i och komma i kapp efter man varit bortrest i tolv dagar.

Förra onsdagen var det också en ljuvlig kväll. Då kickade sommarens höjdpunkt igång. (Ta det som ett tips från mej) Faros Live! Farosbåtens eget sommarband uppträder på terrassen. Vill du vara incognito, don’t bother go! Jag tycker det är härligt att veta att där kan jag träffa bekanta och vänner varje sommaronsdag. Tyvärr får jag inte alltid gå ensam till Faros. Genast jag nämner namnet har ungarna hoppat i skorna. De älskar det stället alltså!

Kom och hälsa om ni ser mej chilla där i en solstol!

SAMSUNG CSC

Happy people! #farosfiilis

Lycklig på cykel

Det blev ju så klart en superhärlig kväll på lördagen och vi förlängde livet igen med ett par år! Omöjligt att förstå att det kunde vara så varmt i solen ända till klockan 21. Mycket liv och rörelse på stans alla bryggor. Terrasserna blev också fyllda lite senare på kvällen. Och så cyklade jag lycklig hem och insöp atmosfären och beundrade solnedgången. Sommaren när den är som bäst. Och så var det bara den sjunde maj, tänka sig!

Morsdag råkade infalla på kära mormors tionde dödsdag, så vi fick fira lite extra. Fira är kanske på något sätt fel ord. Men att komma ihåg henne är glädje. Turen att få haft henne i våra liv med allt underbart som det innebar. Det blev den traditionsenliga snålsoppan med öl. Som hon älskade. Och naturligtvis blåbärspaj till efterrätt. Massvis med högljudda ungar och skrockande vuxna samlade. Precis som mommo skulle ha önskat.

Det sägs att det ska bli sämre väder. Är sjukt tacksam över veckan med överraskande värme. Vill ju inte det ska bli regn och rusk, så vi passade på att njuta i den eventuellt sista kvällssolen på ett tag. Hela familjen, två bollar. Vardagsglädje verkligen!

Bildbomben:

SAMSUNG CSC05077657 (2).JPG

SAMSUNG CSC

05077663 (2).JPG05077664 (2).JPGSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC05077687 (2).JPGSAMSUNG CSC05077705 (2).JPGSAMSUNG CSC05097708 (2).JPG05097723 (2).JPG05097743 (2).JPG05097739 (2).JPG05097734 (2).JPG05097755 (2).JPG

 

-2kg!

Skriv up detta! Helgen 9-10 april då kom våren på riktigt. Med besked! När man inte vill gå in fast man varit utomhus i sju timmar i sträck. Då vet man att då är det vår, for sure!

Så jäkla glassig helg, orkar inte. Ni får den i bilder för bilder säger mer än tusen ord. Och just nu orkar jag absolut inte skriva i närheten av tusen ord. Solen har gjort mej mosig i huvudet och en stor godispåsen väntar på mej. Ups då.

Det som inte syns på fotona är hur len och mjuk jag är. Kände att jag ville byta till sommarpäls och kasta av mej den där torra skamfilade vinterhuden. Gjorde en bodyscrub på farinsocker och olivolja. Sedan checkade jag in på mannens skönhetssalong och fick en helkroppsspabehandling. Jag är nu återfödd som ny människa med babyrumpehy. Och tror jag väger två kilo mindre hud nu.

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Skumvin i Helsingfors

Vissa helger är inte till för att vila upp sig. Lider fortfarande av denna helgs sviter. Men det var det värt! Efter mycket intensivt fotograferande på fredagen i vår kära huvudstad, irrade jag till en gay-bar med den vackraste vyn över stan. Laddade ur batterierna med mycket skratt och ja..några iskalla Corona. Sedan förbättrade vi världen med Malin resten av kvällen.

Lördagen gick åt att shoppa nya skor till mej. Tyvärr. Det var finfint väder och vi hade siktat på att njuta utomhus, men istället trängdes vi med andra lördagsshoppare. Och så blev det som det alltid blir, lite stressigt. Snabbt till hotellet, vila fötterna i fem minuter och sedan hoppa i kvällsstasset. Mat och krogrunda. Och allt för mycket skumvin. Men så gott och vårigt.

Söndagspromenad botade den värsta plågan. Jag var Helsinforsguiden och Pia var turisten från landet. Det var Rödbergen, Munkholmen, Eira runt. Och allt var sig likt. Lika vackert som alltid. Kommer nog aldrig ifrån det. Helsingfors i mitt hjärta.

%d bloggare gillar detta: