Möt mej i Helsingfors!

Denna dag bjöd minsann på olika väderlekar. Mulet, sol, regn och snö. Jag trivdes bäst i bilen med full värme på men sedan passerade jag en vacker björksskogsdunge och måste naturligtvis tvärnita och stiga ur för att fota. Det vare att under att jag inte föll igenom istäcket på ett stort och vått dike. Frös gjorde jag så förbannat om tårna på tillbakavägen till bilen.

Vad gör man inte för att fota? Ska passa på att göra reklam för detta också!

Barnfoto, gravidfoto, businessfoto. Ja, you name it. Yours truly kommer till Helsingfors för att fota dej! För mer info och bokningar kontakta mej per mail, nboussir@gmail.com

Kanske vi ses?

Kärlek till ett barn

Helgen har hittills innehållit mycket kärlek och roligheter. Ikväll fortsätter det med teater, Ernstbesök och återträff med en förlorad vän. Skönt att få pusta ut lite efter förra veckans stress och motgångar. Är glad att jag hann stanna upp livet med min mentala coach samt besöket på Wasa Wellness. Utan dem skulle jag ha varit ett vrak.

Folk är däckade i sega flunsor nu. Vi är friska, men i bakhuvudet gnager nästa veckas sjukhusbesök. Båda minstingarna ska dit av olika orsaker och naturligtvis är mamman orolig och har den där obehagliga känslan i kroppen.

Priset för att få uppleva den galna kärleken av ett barn, är den förbannade oron. Går den aldrig om?

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Kärlek till ett barn. Foton från en 2-årsfotografering i januari.

Början på slutet eller vinner the good guys?

Fatta 2016! Va, har vi satt oss i en tidsmaskin till framtiden? Det årtalet låter helt space. Som taget ur en scifi-film där robotar styr världen i vilken det endast finns en handfull människor kvar. Och på något konstigt sätt kan jag tycka att det kan stämma. En aning. Så mycket ondska och galenskaper det finns för tillfället. Påtaglig så att man kan känna en isande kyla av hat människor emellan. Och för att inte tala om klimathotet. Vem vet, kanske det är nu människosläktet kommer att dö ut. Kanske detta är början på slutet. Who knows..

Kändes väldigt negativt det där, sorry! Vi byter samtalsämne. Snackar om barn istället. Barn-framtidens hopp! Denna vecka ligger jag ganska lågt på jobbfronten. En nyföddfotografering imorgon före fyrverkerier, värda miljoner dineros, sprängs i luften Och sedan nästa vecka får jag besök av flera busiga ettåringar som jag ska försöka fånga på bild. För en stund glömmer jag att vi är karaktärer i en scifi-film. Och hur filmen slutar, det återstår att se. Hoppeligen på äkta amerikanskt vis där good guysen vinner över bad guysen!

lapsikuvaus-vaasalapsikuvaus-vaasalapsikuvaus-vaasalapiskuvaus-vaasa

En liten buse i min lins före julen

Det stora slukhålet. Har du blivit uppäten redan?

Ai että, jag har bra feeling inför hösten!Men hur ska jag hinna med allt? Vill ju hinna med mej själv (ja, och barnen då) och något fritidsintresse skulle inte vara helt fel. Minns att jag funderade på precis samma sak förra september. Ni gav mej så bra förslag på olika hobbyer.

Men så händer det som alltid händer. Ni vet vad, inget händer. Först är man sjukt taggad och inspirerad. Sedan  tar det förgrymmade vardagspusslet över och till slut har man glömt pilatesen, spinningen, poledancingen och promenaderna. Ja, man dras in i hösten som det vore ett slukhål. Swoosh! Och där ligger man och tröstäter choklad framför Walking Dead medan ösregnet piskar ner och solen, den har man inte sett på månader. Antiklimax.

Kanske det känns bekant? Nu när höstsolen ännu är magisk gör jag en puff för fotograferingar. Barn, kärlek, profilbilder, fiilisbilder för att nämna några. Boka på nadia@studiocasablanca.fi

TÄNKS!

Fotografering-Vasafotografering-vasaValokuvaaja-vaasafamiljefotografering-vasalapsikuvaus-vaasafamiljefotografering-vasaFamiljefoto-vasaLapsikuvaus-vaasaLapsikuvaus-vaasahääkuvaus-vaasaBröllopsfotografering-VasaHääkuvat-vaasa

Ett livstecken!

Finns bloggen kvar? Ja, men det finns den så klart! Aldrig har tiden gått så fort. Den så kallade sommaren är nästan slut. Eller så är det snart den börjar. Det var en väl behövlig paus från allt som dragit mej åt olika håll. Jag behövde verkligen lite sommarlov. Tog både blogg- och krönikepaus. Instagram höll jag mej borta ifrån en heeeel vecka. Har tackat nej till alla keikkajobb och nya projekt i juli. Ett verkligt bra beslut trots press av såväl plånbok som vanan att alltid ställa upp. Jag har väl lärt mej att säga nej. Nu äntligen!

Jag trodde att vi inte gjort så mycket denna sommar, men när jag scrollar igenom bilderna så ser det ut som om vi ändå haft det riktigt bra. Inga större resor men lite mindre utflykter här och där. Och mycket blå himmel förekommer också. Men inte så mycket bikinis. Sanningen är att jag ÄNNU inte doppat mej. Det är skam alltså! Men jag badar inte om inte mätaren visar över 20. Basta.

Imorgon bär det av till Stockholm och sen börjar allvaret igen. Dags att ta sig i kragen och aktivera hjärncellerna. Jag måste vara aktiv, få nya kunder och projekt inför höst och vinter. Roligt men ändå lika jobbigt att hitta inspirationen igen. Från augusti öppnar jag ”butiken igen”. Studio Casablanca at your service. Fotografering, företagsimage, webdesign med mera, med mera. I’m your slave!

I augusti fortsätter jag också blogga heltid och krönikorna på sevendays börjar trilla in. Nu checkar jag ut igen. I’ll be back och man kan följa mej på Insta @nadia_insta  så länge . Vi ses!

Bildbomd följer: Umeå, Pargas, Åbo, Helsingfors, lande, bröllop, photoshoot, chill och blommor. Typ.

bröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotografering

Gravidrykten!

Nu har barnen tjatat så länge om att få ett syskon. En lillebror eller syster. Det verkar kvitta bara de får en bääääbis. Dino är så otroligt babysjuk och kan pussa och tala bebisspråk till en bild på en cherub. Romeo har inte tidigare varit särskilt förtjust i mindre barn än han sig själv. Kan bero på att han VILL vara minst samtidigt som han vill vara stor. Idag informerade han mej om att när han blir stor då ska han minsann ta hand om mej och köra mej till jobbet (inte mej emot). Han ska jobba på samma jobb som jag för han kan minsann sminka han med (tveksamt). Mycket tankar den lilla gubben. Storebrorsan, Rio fullkomligt älskar bebisar och skulle inte heller säga nej till en miniatyr att gosa med.

Nå hur som, JAG ÄR INTE GRAVID! Jag må ha slarvat lite med maten sedan Turkiet-resan. Borde kanske sluta med att baka och den där mörka chokon slinker det ner allt för många bitar av. Vadå 1-2 bitar vid akut sötsakssug?!

Men nu har mina minstingar spridit rykten, bland annat på dagis, att de ska få ett syskon. Ville nu bara avfärda denna ofantligt galna lögn och slippa få blickar på en smått plufsig mammamage. Now you know.

Här är en mycket härlig liten typ att bli babysjuk av.

Lapsikuvaus-Vaasa

Lapsikuvaus-Vaasa

Lapsikuvaus-Vaasa

Lapsikuvaus-Vaasa

Lapsikuvaus-Vaasa

Barnsnack

Jag är definitivt ingen barnpsykolog och just nu har vi en mycket snäsig och arg dramaqueen i huset. Han är fem år och tycker det är jätteorättvist att han inte får bestämma. NÅNTING. Han hittar på osanningar mest hela tiden, gör små hyss och är allmänt otrevlig. Skulle jag inte veta att han är fem skulle jag tro han var 14. Den lilla puberteten kallas väl just åldern kring fem och sex.

Beskriver de största probsen:

Inga kläder vill han ha. Helst skulle han gå ut i födelsedräkten. De jag sätter fram, tar han absolut inte på sig. Jag trodde jag kunde lösa detta genom att ge honom ett par alternativ, men neheps, det funkar inte. Han SKA välja. Ja, men vad är det för skillnad annat än att jag är en kontrollfreak och svettas blod? Jo, nämligen så går han gärna i samma kalsonger i en vecka. Fläckar hit eller dit, he couldn’t care less. Och om det är trasigt, hurra, desto bättre. (Min puls rasar).

Han säger NEJ till allt. Gärna med en otrevlig ton. Antingen argt eller gnälligt. Han säger nej bara för att säga nej. På frågan om hans favoritmat är god så svarar han nej. NÄÄÄÄÄ NÄÄÄÄ NÄÄÄÄÄ! (Mitt tålamod tryter. Vem är den här lilla brätten?Tycker jag om den här killen längre?)

Och så dessa ”vita” lögner. Han påstår att han gjort saker som han inte har gjort. Och så tvärtom förstås. ”Näääää, det var inte jag” (Snart riggar jag upp filmkameran och bustar den jäkeln)

BRÅK. SYSKONBRÅK. Retstickor.Just nu är de inne i en period där de tjafsar om allt. Och då menar jag ALLT! För en månad sen var det bråk om vem som skulle få spola. Nu har det utvecklats till bråket om vem som måst spola. (Aj, mitt psyke. Orkar snart inte mer).

Nu är jag ju ingen barnpsykolog, men till och med jag kan läsa mellan raderna. Den lilla låtsaspubertala marodören behöver uppmärksamhet. I know. Men hur? Behöver en plan, jag behöver hjälp. Goda råd är dyra innan jag tjatar ihjäl honom och spärras in på Roparnäs slutna avdelning.

Gitarr

Gitarr-barn

barnfotografering-vasa

Tweenie-lugnet före stormen?