Kärlek till ett barn

Helgen har hittills innehållit mycket kärlek och roligheter. Ikväll fortsätter det med teater, Ernstbesök och återträff med en förlorad vän. Skönt att få pusta ut lite efter förra veckans stress och motgångar. Är glad att jag hann stanna upp livet med min mentala coach samt besöket på Wasa Wellness. Utan dem skulle jag ha varit ett vrak.

Folk är däckade i sega flunsor nu. Vi är friska, men i bakhuvudet gnager nästa veckas sjukhusbesök. Båda minstingarna ska dit av olika orsaker och naturligtvis är mamman orolig och har den där obehagliga känslan i kroppen.

Priset för att få uppleva den galna kärleken av ett barn, är den förbannade oron. Går den aldrig om?

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Kärlek till ett barn. Foton från en 2-årsfotografering i januari.

Början på slutet eller vinner the good guys?

Fatta 2016! Va, har vi satt oss i en tidsmaskin till framtiden? Det årtalet låter helt space. Som taget ur en scifi-film där robotar styr världen i vilken det endast finns en handfull människor kvar. Och på något konstigt sätt kan jag tycka att det kan stämma. En aning. Så mycket ondska och galenskaper det finns för tillfället. Påtaglig så att man kan känna en isande kyla av hat människor emellan. Och för att inte tala om klimathotet. Vem vet, kanske det är nu människosläktet kommer att dö ut. Kanske detta är början på slutet. Who knows..

Kändes väldigt negativt det där, sorry! Vi byter samtalsämne. Snackar om barn istället. Barn-framtidens hopp! Denna vecka ligger jag ganska lågt på jobbfronten. En nyföddfotografering imorgon före fyrverkerier, värda miljoner dineros, sprängs i luften Och sedan nästa vecka får jag besök av flera busiga ettåringar som jag ska försöka fånga på bild. För en stund glömmer jag att vi är karaktärer i en scifi-film. Och hur filmen slutar, det återstår att se. Hoppeligen på äkta amerikanskt vis där good guysen vinner över bad guysen!

lapsikuvaus-vaasalapsikuvaus-vaasalapsikuvaus-vaasalapiskuvaus-vaasa

En liten buse i min lins före julen

Inte bara gud som kan skapa

Varje gång jag är i närheten av en gravid kvinna, blir jag så varm. I hjärtat förstås, men mest varmt som i varmt som i svettningar. Jag som sällan svettas. Men en gravidmage ger mej, av någon underlig orsak, värmeslag som antaligen kan likna värmevallningar à la klimakteriet. Jag gissar att den gravida skickar ut hormoner och min kropp reagerar på dessa. Eller är det kanske äggstockarna som blir galna?

Missförstå mej inte fel nu, jag är färdig med bebisar. Verkstan är låst och nyckeln är bortslängd (med flit). Men nog är det något härligt med gravida kvinnor. Blicken, sättet de talar på, auran. Ja, det är bara fullkomligt vackert!

Här om dagen knäppte jag lite ex tempore-bilder (i halvtaskigt ljus) på en kompis och hennes bump. Den blivande pappan tvingade vi också med till slut. Nu väntar jag på bebisnyheter. Ett nytt liv, ett mirakel. Man slutar aldrig fundera på hur mäktigt det faktiskt är. Att skapa liv. På riktigt alltså. Hur är det ens möjligt?!

gravidfotografering-vasagravidfotografering-vasagravidfotografering-vasagravidfotografering-vasagravidfotografering-vasagravidfotografering-vasagravidfotografering-vasa

Less is more!

Ibland är det faktiskt så. Less is more alltså. Jag älskar ögonblicksbilder, helst med mycket feeling i. Detaljer, miner och känslor är något jag går igång på. Uppstyltade bilder med Von Trapp-barn är på rad är helt enkelt inte min grej. Och några Von Trapp-barn har jag inte själv. Alltid samma pärs att fota egna barn. Men några blev det. Nu hänger det på projektledaren (jag mao) att printa ut och posta iväg några julhälsningar med posten. Om jag inte lyckas med min mission skyller jag på poststrejken.

Redan första advent idag. Julen närmar sig! Maila mej om ni vill göra släkt och vänner glada. Boka tid för julfoto eller andra fotograferingar idag. Typ.

SAMSUNG CSC

fyrakollageSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Julfoton-vasajulfoton-vasajulfoton-vasa

Baksmällor man haft.

Jaha, vad gjorde jag i helgen då? Hmm, låt mej spola tillbaka. Det blev inte så mycket helg faktiskt. Inte i den bemärkelsen att ta det lugnt, strosa på stan, söndagsbruncha och kanske festa loss lite grann. Så dum jag är! Jag har ju tre barn. Hur kunde jag glömma?

Innan jag fick barn var varje helg så underbar. På fredag var det kanske filmkväll med kompisar eller ut på en eller två. På lördag sov man skönt (och ostört) till tio och sedan skulle man ut på stan för att köpa den där partytoppen inför kvällens bravader. Det blev mycket stros i diverse butiker och såklart en fika på det. Snabbt via vinaffären och sedan hem. Om man hade tur, hann man ta en tupplur innan spacklet skulle på. Men för tidsoptimister blev det alltid lika brådis.

Klockan sex dök förfestgänget upp. Man provade hundra utstyrslar och fick smakråd. Sedan ville någon ha hjälp med sminket eller håret. Klockan tolv blev det plötsligt panik. Nu blev det bråttom till krogen. Alla roliga och djupa diskussioner förbyttes mot discodunk i stroboljus, klibbiga golv kladdande killar. Plötsligt var bästisen borta och huvudvärken på väg. Det är konstigt hur lätt man glömmer baksmällan om söndagarna och den så  påtagande söndagsångesten. URK.

Och så får man barn. Punkt. Det positiva är ju att baksmällan numera är av sällsynt sort. Däremot har min helg varit livad. Två kalas för Romeo och besök på byggmässan. MED barn. Det var rätt usel mässa om man frågar mej. Höjdpunkten var bloggarnas montrar där jag själv skulle ha stått (men tackade nej) och så Vasabladet med bekanta, glada ansikten.

Kom hem med en kasse full av broschyrer om jordvärmepumpar och huspaket. Och så läppomada, godis, pennor, måttband och andra mycket nödvändiga prylar. Mässor i ett nötskal med andra ord.

Nu börjar Solsidan, vi återkommer!

Nedan lite bilder som vi knäppte på den soliga lördagen. Lite höstbilder på fyraåringen. TÄNK! Nu har jag en fyraåring, en femåring och en pre-teen på kryckor. Love!

barnfotograferingbarnfotografering

barnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotografering

Loggar in och loggar ut

Alarmet är på. Snooze får jag glömma när det ringer, om jag ska hinna med morgontåget till Helsingfors. Har fått en vana att snooza allt för länge. Vad är pointen? Man blir ju bara tröttare för varje gång alarmet piper.

Många photoshoots idag. På vägen hem efter sista keikkan åkte jag förbi en åker. Kurvade in och knäppte några bilder före solen gick ner. Hjärnan är tom, slötittar på Idol och ska just ta natten.

Vi ses i storstan då! Ska någon på Habitare?

Fotograf-vasaFotograf-Vasafoto-vasaFotograf-vasaValokuvaaja-Vaasa

Det stora slukhålet. Har du blivit uppäten redan?

Ai että, jag har bra feeling inför hösten!Men hur ska jag hinna med allt? Vill ju hinna med mej själv (ja, och barnen då) och något fritidsintresse skulle inte vara helt fel. Minns att jag funderade på precis samma sak förra september. Ni gav mej så bra förslag på olika hobbyer.

Men så händer det som alltid händer. Ni vet vad, inget händer. Först är man sjukt taggad och inspirerad. Sedan  tar det förgrymmade vardagspusslet över och till slut har man glömt pilatesen, spinningen, poledancingen och promenaderna. Ja, man dras in i hösten som det vore ett slukhål. Swoosh! Och där ligger man och tröstäter choklad framför Walking Dead medan ösregnet piskar ner och solen, den har man inte sett på månader. Antiklimax.

Kanske det känns bekant? Nu när höstsolen ännu är magisk gör jag en puff för fotograferingar. Barn, kärlek, profilbilder, fiilisbilder för att nämna några. Boka på nadia@studiocasablanca.fi

TÄNKS!

Fotografering-Vasafotografering-vasaValokuvaaja-vaasafamiljefotografering-vasalapsikuvaus-vaasafamiljefotografering-vasaFamiljefoto-vasaLapsikuvaus-vaasaLapsikuvaus-vaasahääkuvaus-vaasaBröllopsfotografering-VasaHääkuvat-vaasa