Poddrottningen recenserar

I ett litet ögonblick lekte jag med tanken om en utebliven vinter. Fatta största snackisen ever, ifall moder jord plötslgt fick ett infall att hoppa över vintern och gå straigth in på vår och sommar! Inte mej emot. Idag var det verkligen vårväder. Första november och allt. Solade fräknarna mot en husvägg och njöt av den ljumma luften.

En great helg för övrigt. Vi kan kalla den utehelgen. Igår krattade vi löv och fixade bort allt somrigt från gården. Grillen fick bli het en sista gång före den for på förvaring. När det började skymma karvade vi ur pumporna. Tände dem och förde ljus till gravgården. Alltid lika vackert på Alla Helgona! Barnen klädde ut sig i sina läskigaste maskeraddräkter och gick på en liten ”bus eller godis-runda”. Tack alla snälla grannar, det var gott!  Borde oftare skicka barnen för att tigga lödagsgodis åt mamma.

Detta var min första lediga helg på evigheter. Ett sådant välbehag! Och så mycket tid att göra saker och att inte göra något. Jag har hunnit lyssna på fyra poddar! Hinner man det, då vet man att man haft fritid deluxe. Eftersom jag har krönats till svenskfinlands poddrottning tänker jag ta mej rätten att recensera dessa poddar. Hah! Det är fyra NYA finlandssvenska podcasts. Here goes:

Först ut med sitt pilotavsnitt är Monday Glory. Denna podd kommer att komma ut varje måndag, därav namnet. Om det blir någon extraglansig måndag på grund av podden. Ja, det återstår att se. Det är inte enkelt att veta på basen av pilotavsnittet. Det verkade hur som vara två pigga tjejer med bra röster för radio. Tror också de kan vara riktigt roliga och välartikulerade. ”personlig men privat”, beskriver de podden. Hoppas verkligen de bjuder till ordentligt. Då kan det bli riktigt, riktigt bra!

Taxen och terriern heter en annan ny poddis skapad av två skådespelare ur den feminstiska teatergruppen Blauefrau. När man lägger ihop två skådisar som jobbar aktivt med feminism i sitt dagliga arbete, så är första tanken tunglyssnad. Men det var den inte. Genast de första minuterna fick jag skratta. Det är viktiga ämnen blandat med flamsighet. Den röda tråden är att de försöker hitta något slags parallelluniversum till samhällets normativa uppbyggnad. Ordet kränkt tycks vara flickornas favoritord. Podden kommer ut varannan torsdag. Det första avsnittet var en timme och elva minuter långt. Personligen tycker jag att en bra längd på en (bra) podcast är ca 45 minuter.

Ted och Kaj-podden. Killarna kända från bland annat Pleppo snackar skit i en podd. Funkar det? Ja! I alla fall om man har dålig humor som jag. Asgarvade många gånger! Att ha en podd är inte bara så där. Men Kaj och Ted har konceptet och dessutom görs podden i radio x3ms regi vilket förenklar arbetet.

Två för varandra okända bloggare startar en podd med namnet Söndagsöppet. Att inte känna varann när man gör en podd är inte farligt. Men däremot måste man synka och ha en personkemi för att lyssnarna ska orka lyssna. Att göra en podd via Skype försvårar saken. Men har man en dröm så ska man följa den, säger Christina, en av bloggarna. Och hon har rätt! Det ska man. Modiga typer! Nu gäller det för tjejerna att ta fram lite geist och fundera ut VAD som ska hålla lyssnarna engagerade och vilja fortsätta lyssna varannan söndag.

Lyssnade också på Polpodden, en podd om politik. I fem minuter. Politik är helt enkelt inte min grej.

Alla poddar hittas på Soundcloud. Happy listening!

Nattugglor är lata. Ett påstående.

Just nu, högst på önskelistan, är att bli en morgonpigg människa. En som vaknar före klockan, en som kanske inte ens behöver ha på ett förbenat alarm som tjuter i 140 decibel rakt in i känsliga trumhinnor. En morgonpigg människa anses dessutom som en hurtig och aktiv typ medan en slöfock (som jag) anses vara en latmask, en som som inte får någonting gjort.

Men så är vi ju alla olikt funtade. Jag kan jobba dödsbra om kvällar medan förmiddagar bara känns motiga och mina tankar flyger iväg till allt som kan tänka sig vara intressantare. Men ändå inbillar jag mej att en morgonmänniska är så mycket mer företagsam än en nattsuddare.

För att komma igång om morgnarna behöver jag inget kaffe, eftersom jag inte dricker sånt men däremot är det bästa för morgontrötta ögon och ett uselt morgonhumör, helt enkelt en hederlig motionsrunda. Det kan vara en powerwalk, en cykeltur eller en joggingrunda. Allt funkar! Mitt tjocka huvud blir lättare och kreativiteten uppenbarar sig. Ofatst lyssnar jag på en podcast men idag morse blev det musik, random hits från Youtube.

Problemet att powerwalka eller jogga till musik är att det måste vara rätt musik. Inte nödvändigtvis de bästa hitsen men jag måste kunna gå eller jogga i takt med den. Bland de random låtarna som kom ur hörlurarna i morse var vissa snabba och emellanåt kom det till och med nån lugn ballad. För en gammal dansare som jag är det helt omöjligt att ignorera takten. Alla ni med musikalitet vet detta. Morgonens promenix blev således en mix av dans, parkour och jogging. Det var balettrörelser, hiphop och hopp. Lite rulla på axlarna, töja och så några glädjeskutt (förstås i T A K T med musiken) från broar och trottoarkanter.

Hoppas ingen såg mej. Nästa gång får måste jag göra en playlist eller så får det bli en hederlig podd.

Vasa

SAMSUNG CSC

Panikångest puts väck

Aftonbladet länkar till Blondinbellas inlägg om panikångest och jag länkar till podavsnittet där jag berättar om min panikångest. För dej som inte ännu har lyssnat. Jag kan relatera till Isabellas inlägg eftersom likaså jag fick panikångesten som ett brev på posten. Plötsligt damp den ner igen efter många år utan men lika snabbt försvann den med hjälp av en cocktail tabletter från hälsokosten. Ciao ciao!

Att veta sitt eget värde

Om någon frågar vad min man jobbar med så kan jag inte svara. Jag brukar säga att han jobbar med möten. Han kan sitta i ett möte en hel dag. På övertid. Från morgon till kväll. Ibland är det telefonkonferens även på lediga dagar.

Jag nämnde att denna vecka kommer att bestå av många möten. För mej betyder många, ett per dag. Jag hoppas på att några av dessa kommer att leda till något riktit kul. Nu när jag är i farten med att skapa ett nytt företag måste jag faktiskt göra ett bra förhandsarbete och sätta mej ner och fundera HUR jag vill profilera företaget. Sedan kommer det där med prissättning. För en som alltid vill vara till lags, vara schysst och omtyckt, är det otroligt besvärligt att sätta sitt eget värde.

När jag fotade produkter för denna firma, fick jag nästan en bitch slap av Pia som mycket strängt informerade mej om att alla företagare (speciellt vi kvinnor) ska veta sitt eget värde och våga ta betalt. Jag har tänkt mycket på det efter hennes lilla uppläxning. Om jag inte vågar ta (ordentligt) betalt så gör jag alla andra i samma situation en björntjänst. Och sig själv. Man måste lita på sin kompetens och hitta kunder som är beredda att betala för den. Jag tror knappast att någon inom kreativa yrken väljer att bli företagare för att bli rika. Nej, de väljer det för att skapa sin egen arbetsplats, kanske för downshifting och livskvalitet. Någon frihet får man inte så pass man inte är tuff nog att våga ta betalt. That’s for sure!

Jag snubblade över denna blogg, och tror absolut jag måste köpa den här boken. Fiffiga ord från en annan bloggare och företagare. Dessutom finlandssvensk.

En annan grej som blir otroligt viktigt när man startar upp företag, är networking. Ska inte underskattas! Om man dessutom jobbar ensam, kan det dessutom vara skönt att träffa andra företagare för att utbyta idéer och bollplanka med.

På fredag ska jag just göra det, networka. Det blir ett inspirationsmöte. Arbetsnamnet på vår grupp är ”tummen ur röven” och består av kreativa tjejer med olika bakgrund som har startat/vill starta/ska starta eget eller något projekt. Vi kommer brainstorma, fundera, skapa, planera och resultatet blir hoppeligen major INSPIRATION. Och kanske även någon bondar och kanske rent av hittar en businesspartner eller utbyte av tjänster. Glöm den hotfulla konkurensbilden och bjud in till samarbeten. Tror det blir bra det här!

Btw, tack alla Snakk-fans! Det känns bra att ni också saknar. Jag märkte att många varit in och lyssnat på avsnittet jag berättade om och till min förvåning så har vi fortfarande över 500 lyssnare per vecka! Not bad.

SAMSUNG CSC

En insikt!

Det var naturligtvis givet att tanka d-vitamin idag och jag hann precis före solen försvann. Fatta, den värmde till och med! Med en podcast i mina öron travade jag iväg mot Brändö. Det är märkligt hur en väg man gått tusen gånger om ändå kan kännas så fin. Jag vet inte, men jag hade en sånt där ”ett med naturen”-ögonblick och mitt i allt kände jag mej så himla lycklig.

Podden i mina öron var heller inte vilken podcast som helst utan jag lyssnade första gången på det sista avsnittet av min (och Linns) egen pod, Snakk. Och herrejestas så jag skrattade! Och skrattade och njöt. Skämdes aningen därimellan men så skrattade jag igen. Vilken kul pod alltså! Får man säga det själv, heh? Är ju inte helt objektiv precis. Ni som inte har lyssnat på det MÅST lyssna NU! Jag är väl aningen sexistisk (fy skäms) och vi pratar som vanligt mycket skit, men där finns också mycket tänkvärt. Bland annat ett mycket högaktuellt ämne så här efter julledigheten; skilsmässor och breakups.

Jag kan inte annat än sakna podden. Att hitta på ämnen att snacka om, att hänga med Linn, att skratta sig våt i byxorna, att tala och tala och tala. Kanske till och med beröra någon lyssnare. Till skratt eller till gråt. Jag saknar till och med all stress kring att hinna banda in, för en vecka går så jädrans fort. Ah men, nu blev jag ju riktigt sentimental här.

På hemvägen kom i alla fall jag till en liten insikt. Jag vill fortsätta med detta. I någon form. Hur och var vet jag inte men funderade om jag skulle söka sommarjobb på Svenska Yle!?! Låta min kreativa ådra (usch, va äckligt ord) pulsera hela sommaren lång. Kanske på radion, who knows. Fast sommarsemester är ockå väldigt lockande. Jag lever ju för sommaren. Eller så börjar jag podda igen. Bäst att sova på saken, go’natt!

snakkcollage

 

Tryck HÄR för en terapisession! Kom ihåg hörlurarna.

EDIT. Såg plötsligt en till kärleksförklaring. Här.

Sista anropet!

Hemkommen från en promenix som innehöll en del snabb pace, tre delar långsam stros på gravgården och fem delar bra samtalsämnen med Lintsulainen. Det blev som Snakk, men utan microfon. Plötsligt hade två timmar passerat och mörket sänkt sig över Metviken.

Te, mackor, tända ljus och Idol att komma hem till. Och ett sista anrop för att hinna med i utlottningen av det wunderbara doftljuset från Tine K! Vid midnatt är tiden ute. Alltså doften som nu sprider sig här i vardagsrummet, aaah!

SAMSUNG CSC

 

En gravöl

Life moves in mysterious ways. Minsann. Denna höst har knappt börjat men har redan innehållit motgångar och drama. Idag släppte vi dessutom bomben om att SNAKK går i graven. Trots allt. En ny era, nya möjligheter och nya jaktmarker.

Jag har älskat att podda! Och kanske det inte är slutpoddat, who knows. Jag har lärt mej massor och en hel del om mej själv. Linn och jag har alltid gått in för att samtalsämnen och diskussionerna ska vara så personliga så att det nästan bränns. Att man både vill och samtidigt inte vill nudda vid sitt innersta. Men så har vi fnissat också, skrattat ihjäl oss. Vi har varit vi. Take it or leave it liksom.

Är så lycklig över att ha vågat testa göra detta, lycklig över alla kontakter det skapat och lycklig över att mitt liv berikats med en sådan fin podkaveri, kollega och VÄN, som Linn. Tack. Tack för att ni lyssnat!

En gravöl på det.

 

AM_031214_3

Och lyssna förstås på det sista avsnittet (och de gamla också om det finns olyssnade)! Här.