Möt mej i Helsingfors!

Denna dag bjöd minsann på olika väderlekar. Mulet, sol, regn och snö. Jag trivdes bäst i bilen med full värme på men sedan passerade jag en vacker björksskogsdunge och måste naturligtvis tvärnita och stiga ur för att fota. Det vare att under att jag inte föll igenom istäcket på ett stort och vått dike. Frös gjorde jag så förbannat om tårna på tillbakavägen till bilen.

Vad gör man inte för att fota? Ska passa på att göra reklam för detta också!

Barnfoto, gravidfoto, businessfoto. Ja, you name it. Yours truly kommer till Helsingfors för att fota dej! För mer info och bokningar kontakta mej per mail, nboussir@gmail.com

Kanske vi ses?

Annonser

Inte så svettigt sportlov.

Sportlovet fortsätter i jobbets och lathetens tecken. Inte en skida har vallats, inte en skridsko har snörats. Ännu i alla fall. Det finns ju fortfarande helgen att klämma in sportigt program.

Saldot är inte att skryta med men hur som så har vi haft ganska kul. En ex tempore photoshoot, loppisrunda, en ny kund och ett kontrakt på det, en låååång lunch på fem timmar(!) med bästa vänner och hela barnaslurven. Och ett stort omfång med rosa tulpaner av gubbeluren.  Inte så svettigt sportlov hittills men helt ok ändå.

En annan fotograf

I min förra blogg var de flesta foton tagna med telefon eller sedan knyckte jag bilder från le internet. Saknar den fulbloggen! Och dessutom var det ju så förbenat enkelt att blogga utan att tänka på bildinnehållet. Att bara rafsa åt sig en cool bild från nätet eller ett kuligt videoklipp.

Numera knäpper jag alla bilder bilder själv och om det skulle slinka in en mobilpic av någon anledning, så är antagligen bloggen hackad. Det är ju inget fel på mobilbilder men har jag bestämt mej så följer jag det konceptet fullt ut. Sån är jag bara.

Så alla foton ni ser i bloggen är mina egna. Jag fotar allt, också mej själv. Idag är fotona inte mina. De har Jessika Carlsen tagit som jag kontaktade för att en gång för alla slippa göra allt själv. Den dagen var dessutom superlyxig då Maria sminkade mej så fint och tålmodigt. Verklig vardagslyx att bara bli omhändertagen.

Min nya header är från samma photoshoot. Gillade färgerna och tyckte den passade bra in här på bloggelin.

nadia boussir

nadia boussir

nadia boussir

Foto: Jessika carlsen

Makeup: Maria Kalliokoski

Jacka: H&M

Skjorta: Indiska

Recensioner och en avdammad brudklänning

Så ja, nu var den splitternya tvättmaskinen på plats. Tung var den, hörde jag. Den snurrar som bäst men den är så tyst, så tyst. Vart försvann hemtrevligheten och mysfaktorn från dagens vitvaror? Finns ju inget skönare ljud än brummandet av en disk- eller tvättmaskin. Det är som nappen i munnen, så tryggt och skönt. Då är jag hemma liksom.

För att nu ännu tala om hösten och försöka hitta de trevligare sakerna än mörkret, så har ju Idol börjat nu! För n:te året. Och jag har naturligtvis kollat varje år. Nu har starten passerat helt obemärkt förbi. Jag har tydligen missat all reklam och puffar för hela spektaklet. Har visserligen inte kollat på tv sedan april så det kan ju vara orsaken. De första auditionerna är ju bäst och de vill man ju inte missa! Och snart börjar också paradiset, och man åker ner i fördärvet igen.

Några serier som jag annars kunde rekommendera är The fall. Väldigt spännande med Gillian Anderson i huvudrollen. Gillar mest den feminisktiska undertonen och just Gillians skarpa feministiska slagord. Heja!

100 code är en annan mycket spännande serie. Mord efter mord efter mord. Språken är både svenska och engelska, som utspelar sig i Stockholm. Lite pretto men en sjuk nagelbitare!

En serie som är riktigt skön, är Bloodline. Lugn men spännande med en mycket obehaglig stämning. Vad händer bakom lyckta dörrar i en familj? Är blod tjockare än vatten?

Så jag HAR minsann sett på tv i sommar, men bara knarkat serier på Netflix.

Nu väntar jag på nya säsonger av de nämnda. Finns det något mer frustrerande än att vänta. Tålamod och jag har aldrig fått till det. Lite som mina barn.

Igår kväll packade jag upp min brudklänning för en ex tempore fotosession i kvällssolen. Här är några pics.

Brudfoto

hääkuva-bröllopsfoto

Hääkuvat-bröllopsfoto

hääkuvat-bröllopsfotografering

hääkuvat-bröllopsfoto

hääkuvat-bröllopsbilder

hääkuvat-brudfoto

 

Hänger gubbmagen ut?

Det är viktigt att synas. Att vara representativ på olika bilder på till exempel sociala medier som Facebook, Linkedin, Twitter. Är man professionell så vill man gärna ha en profilbild som passar in i sammanhanget. Hur vill man porträttera sig?Vilken bild vill man att en potentiell arbetsgivare ska ha av en? Helst inte den av semestertår, ens barn eller av en drink, hur smarrig den än ser ut där i solnedgången.

När man ser ett foto, skapar man genast en egen uppfattning om personen i fråga. Visuell estetik blir bara vanligare hela tiden. Vi pynjar med Instagrambilder och företag dammas av och ser till att alla produktbilder är snygga. Även de som postas på Facebook. Det ska se bra ut för att gå hem. Image is everything! Vi vill vila öga mot något vackert. Men något roligt med en edge kan likväl fungera.

Jag vill berätta om två bloggare ni säkert känner. Linda och Linn. Linn jobbar inom mediabranschen och behövde nya fräscha foton för att använda i professionella sammanhang. Hon ville att bilderna skulle vara glada men ändå med en touch av proffisghet. Mjuk men med önskan om att bli tagen på allvar.

Linda jobbar med viner i en väldigt gubbtung bransch. Hon ville inte se ut som en liten flicka bland alla män och vi fick jobba med att ta fram lite pondus i henne.

Detta fick mej att fundera (igen) på hur mycket vi kvinnor måste kämpa. Hur mycket mera vi måste göra för att bli sedda, hörda och förstådda. Fastän vi kan ha samma kompetens som män så måste vi ta fram gubbmagen för att nå fram. Men så når vi ändå inte fram. Vilken man på en photoshoot har behövt tänka i dessa banor? Att han inte vill se ut som en liten pojke, att han vill bli tagen på allvar, att han inte känner för att bli kallad lilla gubben på jobbet och därför måste fotona fejkas till något han kanske inte är. Egentligen.

profilbilder-fotograf

Kvinnor kan. Vi kan så himla mycket. Vi är världskända för vår sociala kompetens och för våra multitasking skills. Vi hör eventuellt till den känsligare sorten men vi använder vår empatiförmågan till vår styrka. Vi ser olika färger och inte bara svartvitt. Vi kan visualisera, planera, organisera och strukturera. Vår intuition ska varken försummas eller förlöjligas. Vår list ska användas till vår fördel och vår charm ska inte missbrukas.

Vi ska inte vara små möss i ett hörn, rädda för att synas. Vi ska ta för oss på alla plan. Vi ska hålla varann om ryggen, stöda och inte döma. Vi ska sannerligen inte tillåta någon halvt okänd att daska oss på rumpan och inte heller stå stumma när vi blir förminskade med ”lilla gumman” tilltal. Vi ska inte kasta med håret och puta med barmen för att få som vi vill. Vi ska ta emot komplimanger med högt huvud och vända all kritik till något positivt. Och vi ska sannerligen inte behöva ha skägg och bukfetma för att anses viktiga.

profilbilder-fotograf

Edit

Och så vaknar man upp och läser detta. Argh!

Gravidrykten!

Nu har barnen tjatat så länge om att få ett syskon. En lillebror eller syster. Det verkar kvitta bara de får en bääääbis. Dino är så otroligt babysjuk och kan pussa och tala bebisspråk till en bild på en cherub. Romeo har inte tidigare varit särskilt förtjust i mindre barn än han sig själv. Kan bero på att han VILL vara minst samtidigt som han vill vara stor. Idag informerade han mej om att när han blir stor då ska han minsann ta hand om mej och köra mej till jobbet (inte mej emot). Han ska jobba på samma jobb som jag för han kan minsann sminka han med (tveksamt). Mycket tankar den lilla gubben. Storebrorsan, Rio fullkomligt älskar bebisar och skulle inte heller säga nej till en miniatyr att gosa med.

Nå hur som, JAG ÄR INTE GRAVID! Jag må ha slarvat lite med maten sedan Turkiet-resan. Borde kanske sluta med att baka och den där mörka chokon slinker det ner allt för många bitar av. Vadå 1-2 bitar vid akut sötsakssug?!

Men nu har mina minstingar spridit rykten, bland annat på dagis, att de ska få ett syskon. Ville nu bara avfärda denna ofantligt galna lögn och slippa få blickar på en smått plufsig mammamage. Now you know.

Här är en mycket härlig liten typ att bli babysjuk av.

Lapsikuvaus-Vaasa

Lapsikuvaus-Vaasa

Lapsikuvaus-Vaasa

Lapsikuvaus-Vaasa

Lapsikuvaus-Vaasa

Smygfota

På resan hade jag sån innerlig lust att fotografera lokalbefolkningen. Mina småstjärnor väldigt söta de med, men ibland vill man ha lite andra motiv. Beundrar de som ogenerat knäpper bilder på andra människor. Det blir ofta jättebra bilder, men jag är aningen för finländskt blyg för sånt. Så jag smygfotade lite typer istället. Hur mysko verkar man inte vara då? Vackra människor och byggnader är ibland lite tråkiga. Hur mycket jag än älskar estetiskt fina saker så är det ändå lite mer speciellt med lite edge. Hur fin gubbe är inte detta! LOVE LOVE LOVE! Så söt. Så snälla ögon. Har han haft ett bra liv? Är han lycklig? Tror han på öde? Ville stoppa ner honom i fickan. Min favoritbild på hela resan. SAMSUNG CSC   Och så flera bilder av Turkiet: SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC Ok, den sista av min egen sötnos gillar jag också riktigt mycket.