En grym kvinna!

Det finns en tjej som inte bara är otroligt rolig, hon är också smart och driven företagare. Framgångsrik inom grafisk design. Är så avis! Grafisk design är något jag inte överhuvudtaget behärskar. Jag är så där medioker på det mesta, men grafisk design är totalt utanför mitt område. Lägger det på min bucket list. Andra vill hoppa fallskärm men jag vill lära mej designa.

Pia har till och med vunnit priser för hennes designs! Sjukt snygga etiketter. Bland annat smörpaket, godispåsar och vinflaskor bär hennes signatur. Har ni missat hennes blogg, måste ni läsa! Den kvinnan har talang för komisk tajming. Bästa!

Dessutom är hon min trogna kund. Senast har jag fotat produktbilder för hennes vattenflaskor. Så vackra och definitivt Instagramvänliga!

Beskåda nedan och läs sedan en färsk fredagskrönika här.

SAMSUNG CSC

Årets julkalender

Någon talar om att lyssna på julmusik. Vah? Nu redan? Nej, bevars. Inte här inte! Känns ju lite somrigt ännu trots att julen snart knackar på dörren. Två kvicka månader kvar. Vad ska hända i min julkalender i år då? Förra året körde jag naket! Hur ska jag kunna toppa det i år? Den som lever får se. Så häng kvar i faggorna!

Imorgon blir det Halloween en vecka för tidigt. Minstingen ska ha kalas, och det skulle absolut vara Halloween-tema. Imorgon förvandlas hemmet till en stor pumpa med tio vilda busungar. Om jag överlever detta, klarar jag allt. Kan mycket väl hända att jag kolar vippen på lördagens släktkalas istället. Jag tror jag har den mest högljudda släkten i hela världen. En behöver en veckas semester efter varje släktträff. Och öronen lider av tinnitus ett decennium efteråt. Minst.

julkalender inspiraion

Fjolårets julkalender i miniformat

Ni är guld!

Jag älskar guld! Det är ju den finaste av färger. Och så älskar jag fester också. Förra helgen hade vi hemmaparty för fjorton stycken vänner. Det blir alldeles för sällan numera. Varför är vi så attans upptagna med våra liv? För att hinna träffa sina vänner måste man kolla kalendern och boka in en tid där man har en liten lucka. Luckan kan vara flera veckor fram i tiden. Trist att det blivit så. Mera kompishäng och mera fest åt folket, säger jag bara!

Guld ska också vara dresscode för THE GALA som kommer att ordnas den 21 november. Jag har aldrig haft möjlighet att gå på bloggalan som ordnats tidigare, men NU ska jag gå. Iklädd guld. Glitz ‘n glam ska det bli. Orkar inte tänka på VAD jag ska ha på mej. Kanske jag kör en favorit i repris? Som när jag smörjde in hela mej i guldfärgad skokräm och gick på technoparty. Det var great men mindre great att få bort giftet. (Hoppas inte Linda läser detta nu..tar fram skämskudden för säkerhetsskull).

Galan har ju varit på alla läppar de senaste veckorna och nu börjar det dra ihop sig till den första deadlinen. Spännis spännis! Som vanligt är jag inte ute i god tid, men ikväll ska jag plocka fram blanketten och rösta på mina favvosar. Är ni också ute i sista minuten och vill nominera någon, så kan man enkelt göra det HÄR.

Må de bästa bloggarna vinna. Ni är alla guld hursom!

guld

guld

Det händer!

Eftersom jag är dagens tråkiga statistiker, och en oerhört noggrann sådan, har det inte gått mej obemärkt alla lustiga sökord som leder till min blogg. Det kan vara allt från ärtor i näsan till inredning. Ibland undrar jag vad innehållet på bloggen egentligen är och VEM skribenten på riktigt är. Oftast är sökorden något skrattretande men inte idag.

Idag hoppade jag till och blev illa berörd. Sedan mindes jag precis det inlägget jag skrev i början av sommaren. Det var inget motbjudande inlägg. Tvärtom. Det kom med ett bra budskap och om att jag accepterar mej för den jag är. Numera. Jag vill verkligen ingen ska behöva googla ”skämmas för sitt ursprung”! För vem ska det?

Den som läste inlägget förstår när jag säger att detta nu ska bli verklighet. Kappsäcken ska inte packas. Ingen i världshistorien har någonsin rest med en sådan lätt väska. Det blir Guiness Record garanterat. Allt är klart och om en månad drar jag. Nadia goes Morocco. Stay tuned och invänta bildbomb extravaganza.

Marocko

Marocko

En stylish poser redan då. I baddräkt. I Marocko.

Föräldraledig, vilket lattjo lajban!

Har helt klart waaay för mycket extratid idag! Vad är detta? Nu bloggar jag redan för tredje gången. En vanlig enkel måndag som denna. Är det så här det är att vara föräldraledig? Jag har redan glömt bort hur det var. Visst hade man vissa dagar av kaos och sjuklig trötthet, men samtidigt hann jag minsann blogga. Jag hade också mera att blogga om. Mera tid att fundera på sjuka saker. Roligare saker liksom. Nu består dagarna av jobbelijobb. Inget glam i det precis, och allra minst några som helst galna input.

Men den tiden är förbi. Föräldraledigheten alltså. Och som jag har gnällt på att vabba (borde läsa och refresha) men idag har jag njutit av att leka föräldraledig. Imorgon vill jag tillbaka på jobb igen.

marockanskt kakelmarockanskt kakel

Blank space.

Den långa listan på saker jag funderar på följer nedan. I wish men nope! Jag funderar faktiskt inte så mycket just nu. Sorry jag ljög. Huvudet är tomt. Blank space liksom. Däremot tyckte jag detta var riktigt kul. Så sant, så sant! En lista som någon annan gjort och tänkt till. Snygg design också.

Jag ska köra en morgonyoga och ladda inför dagen. Hjärncellerna ploppar väl tillbaka om en stund, bara kroppen också vaknar. Dessutom ska jag på teater. Mitt på ljusa dan! Måste skarpa nu.

Tror jag aldrig haft en klassisk frågestund här på bloggen, så vi kör igång en idag. Yes! Fråga mej något, jag svarar. Nu har du chansen som alltid funderat över hur många hål jag har i tänderna. Jag kan också ta fram min kristallkula och spå din framtid. Passa på nu då, heh!

nadia boussir

En annan fotograf

I min förra blogg var de flesta foton tagna med telefon eller sedan knyckte jag bilder från le internet. Saknar den fulbloggen! Och dessutom var det ju så förbenat enkelt att blogga utan att tänka på bildinnehållet. Att bara rafsa åt sig en cool bild från nätet eller ett kuligt videoklipp.

Numera knäpper jag alla bilder bilder själv och om det skulle slinka in en mobilpic av någon anledning, så är antagligen bloggen hackad. Det är ju inget fel på mobilbilder men har jag bestämt mej så följer jag det konceptet fullt ut. Sån är jag bara.

Så alla foton ni ser i bloggen är mina egna. Jag fotar allt, också mej själv. Idag är fotona inte mina. De har Jessika Carlsen tagit som jag kontaktade för att en gång för alla slippa göra allt själv. Den dagen var dessutom superlyxig då Maria sminkade mej så fint och tålmodigt. Verklig vardagslyx att bara bli omhändertagen.

Min nya header är från samma photoshoot. Gillade färgerna och tyckte den passade bra in här på bloggelin.

nadia boussir

nadia boussir

nadia boussir

Foto: Jessika carlsen

Makeup: Maria Kalliokoski

Jacka: H&M

Skjorta: Indiska

Det stora slukhålet. Har du blivit uppäten redan?

Ai että, jag har bra feeling inför hösten!Men hur ska jag hinna med allt? Vill ju hinna med mej själv (ja, och barnen då) och något fritidsintresse skulle inte vara helt fel. Minns att jag funderade på precis samma sak förra september. Ni gav mej så bra förslag på olika hobbyer.

Men så händer det som alltid händer. Ni vet vad, inget händer. Först är man sjukt taggad och inspirerad. Sedan  tar det förgrymmade vardagspusslet över och till slut har man glömt pilatesen, spinningen, poledancingen och promenaderna. Ja, man dras in i hösten som det vore ett slukhål. Swoosh! Och där ligger man och tröstäter choklad framför Walking Dead medan ösregnet piskar ner och solen, den har man inte sett på månader. Antiklimax.

Kanske det känns bekant? Nu när höstsolen ännu är magisk gör jag en puff för fotograferingar. Barn, kärlek, profilbilder, fiilisbilder för att nämna några. Boka på nadia@studiocasablanca.fi

TÄNKS!

Fotografering-Vasafotografering-vasaValokuvaaja-vaasafamiljefotografering-vasalapsikuvaus-vaasafamiljefotografering-vasaFamiljefoto-vasaLapsikuvaus-vaasaLapsikuvaus-vaasahääkuvaus-vaasaBröllopsfotografering-VasaHääkuvat-vaasa

Att evaluera sig själv

Scrollar lite förstrött i min egen blogg. Det är en bra metod att evaluera sig själv som bloggare. Hur ofta har du skrivit inlägg och om vad. Matchar bilderna innehållet och uppfyller de den kvalitén du förväntar av dej själv. Den blogg som du byggt upp utgör en standardmall vilken är lika med läsarnas förväntningar. Skriver du om katter, blir det väldigt konstigt för läsaren att plötsligt få läsa om hundar på din blogg. Ja, ett fånigt exempel men ni hajar.

Jag har alltid försökt hålla en viss linje på bloggen. Jag vill inte att läsaren ska ha allt för stor inblick i mitt liv men inte för lite. Det ska finnas någon slags personlighet, humor, självdistans kombinerat med ytliga ting. Potentiella kunder och arbetsgivare ska kunna läsa min blogg utan att jag försätts i dåligt ljus.

Då och då kan jag överraska med ett politiskt inlägg men jag bibehåller den estetiska linjen på mina bilder. Jag kanske berättar hur stökigt det är hemma och hur smutsiga barnen är runt munnen, men jag dokumenterar inte det med kameran. Vem vill se andras skit? Kanske någon men absolut inte jag. Jag går inte i gång på disk, damm och leksaker all over. Jag stör mej aldrig på att ALLA ANDRA verkar ha så snyggt, rent och fint i sina hem. För jag VET att de (förutom några pedanta galningar) har kaos med jämna mellanrum. Men jag behöver inga bildbevis.

Att bli så provocerad av fina bilder på fina hem kan måhända bottna nån annanstans. Fine, alla är vi olika och de som inte gillar inredningstidningar eller inredningsbloggar behöver inte läsa. För er finns det andra forum att gotta er i. Till exempel ”den ostädade sanningen” på Facebook. Lite roligt nog men mej ger inte dessa bilder någon som helst tröst när jag hushållet håller på att rasera.

Tillbaka till snacket om att evaluera sin egen blogg då. När jag scrollat våren och lite in på vintern, märker jag till min fasa att Me, Myselfies & I har tagit ett steg tillbaka. Ett klart resultat av skrivkramp och vårsvacka men också av försummelse. Dags att step it up, ta mej i kragen och börja matcha innehållet med den vision och mål jag satt upp.

Hjälp mej lite på traven. Finns det något ni vill jag ska skriva om?

24collage

Gnälldagen den 12 maj

Efter att ha varit gräsänka i över en vecka med allt vad det innebär så är jag inte den gladaste människan på planeten. Att ha fjärrkontrollen i fred är en bonus men det där vardagspusslet (åh, gillar inte det ordet) blir rätt krångligt. När man ringt runt till fem barnvakter och ingen har möjlighet att sköta illbattingarna, är gråten nära.

Sedan får man hem en jetlaggad gubbe med allt vad DET innebär. Bonus där, den varma famnen att krypa upp i men att ha en zombie som bökar runt i sängen för att han plötsligt är pigg mitt i natten. Not nice.

Hushållet släpar. Hemmet är allt annat än taget från nyaste numret av Elle Interiör. Dammallergiker, välkomna på egen risk. Pedanta kritiker, gör ej er besvär. Hur hinna och hur orka?

Det var morsdag i söndags, kokosbollens dag igår. Det finns våffeldagen, kvinnodagen, kanelbullensdag och så vidare. Därför tar jag mej rätten att utlysa gnällets dag. Eftersom det är min blogg och jag får göra som jag vill, heh. Så kära läsare, nu får ni spy galla! Hur mycket som helst. Vad irriterar ni er på?

Jag inleder med:

På det otroligt kakiga vädret och regn som lovas de närmaste tre dagarna. Vårkänslorna puts väck.

På folk som inte hälsar, inte lyssnar och bara älskar att höra sina egna juttun. Och förväntar att andra ska lyssna.

På de som inte fattar att det är EN kö trots flera kassor. Blir en kassa ledig går den dit som står först i kö. Gynnar alla. Puckon!

Ok, nu er tur.  Varsågoda, shoot!

Tretorn-gula-gummistövlar