Vad är en inspiratör, hörrni?

Trots att det med jämna mellanrum kliar något fruktansvärt i bakdelen och resväskan skriker efter att bli packad, måste jag erkänna att det är rätt skönt att bo i Vasa. En lagom stor och lagom trist stad. Men visst skulle det vara härligt att flytta bort, bara för ett tag. Tänker några 1000-tals kilometer närmare ekvatorn, yes please. Miljöombyte skulle verkligen göra gott och trotsa att jag redan hunnit bo på diverse ställen i världen så finns det allt för mycket härliga platser att upptäcka och så många intressanta människor att lära känna och lära av. Ok, men då då flyttar jag då.

Men så var jag snabb att ändra mej. Igår när jag körde längs de österbottniska slätterna från Laihia till Vasa, kände jag ett rofyllt lugn i mitt bröst. ja, skratta ni bara åt världens smörigaste uttryck, men det var faktiskt precis så som det kändes. Aaaaaah, lät det från hjärtat. En suck av njutning och hemmakänsla. Så som det känns efter en lååång dag, när man äntligen får kasta sig i vågrätt på sofflocket. Ni vet den känslan!

Så när jag svävade över de platta kännspaka vidderna började jag tänka på mailet jag fått på morgonen. Om att jag nu står som nominerad i kategorin ”årets inspiratör” i the one and only Galan2015. Det var sannerligen ett mail med goda nyheter. Men vad är en inspiratör då? Vad har jag gjort detta år som inspirerat tillräckligt många att rösta på mej?

Kan det vara alla mina bomber av bildspam på bloggen eller det att jag ofta SKRIVER MED VERSALER? Är det för att jag skrivit om snipphår och flyktingkris i en och samma mening? Typ. Kan det vara för att jag lider av sjuklig PMS och är ett maniskt kontrollfreak som egentligen borde spärras in på mentalsjukhus med orientalisk inredning?

Om sanningen ska fram (nynnar melodin), så har jag faktiskt ingen aning. Missförstå mej inte med flit nu. Jag älskar att själv bli inspirerad och jag har alltid strävat efter att lyssna på andra, peppa och inspirera folk runt omkring mej. Att bli de bästa de kan bli. Min dröm ÄR ju att vara en sann inspiratör. Självutnämnd eller utnämnd. Det får vi då se..

Så hjälp mej nu, du som känner att det är jag som ÄR årets inspiratör. Lyssna på ditt hjärta (och om du lider av pms), rösta här och jag lovar att nämna dej i mitt tacktal, bjuda på en shot och måhända skriva min autograf på valfri kroppsdel.

Hälsningar,

Tacksam

Här kan man läsa vad jag berättade för Radio X3m i en intervju idag.

österbottenösterbotten

De österbottniska vyerna någonstans mellan Laihia och vasa. Löv!

Summa summarum

Jag försvann ofrivilligt från radarn. Dagarna bara rann iväg och choklad och familjeliv tog över. Lika fort som julen kom ska den även ut. Jag har inte klarat av att läsa ett endaste blogginlägg om julmat, juldukning, paket eller liknande. Idag när vi kom hem från Åboland rök alla julpynt. Jag fick i samma veva en väldans iver att vårstäda. Alla kuddar och sofföverdrag fick sig en tvätt, gamla handdukar slängdes och nya fick ta plats på hyllan. Nu är här ett rejält kaos som nyårsgästerna får ta del av.

Ja, och så var det ju min nakna julkalender som togs emot med öppna armar. Inget diss, kan ni tänka er! Bara lovord, fina tankar och kommentarer. Som jag har sagt så gjorde jag det för min egen skull med tanken att förbättra min självkänsla. För att öppna mina egna ögon och se och acceptera den jag är. Jag bakade in citat som skulle fungera som extra pepp.  Jag blottade och pinade mej själv men OM jag visade omvärlden så kanske jag skulle känna mej bekvämare sen. Och eftersom jag är en sucker för estetik, försökte jag göra fotona lite artsy men med största betoning på bildens innehåll och budskap.

Aldrig någonsin har min blogg varit så välbesökt som i december månad. Och aldrig någonsin har mina bilder klickats på, säkerligen förstorats och synats i kanterna. Det är ok, Jag vet att ni bara ville få det försäkrat att jag HAR celluliter. Jag skulle säkerligen ha gjort samma sak.

Jag ville ju helst tro att rumban på bloggen berodde på mina flitigt postade inlägg, men c’moooon vi vet alla att naket säljer. Mina rubriker må ha varit klickfiskeri, men i min nakna kalender fanns ingen bluff, i den fanns bara sanningen. Den nakna sanningen. En vanlig tjej, med en vanlig kropp på bilder som inte gått igenom photoshop.

Då undrar ni nu, har jag fått bättre självkänsla? Tja, det kanske jag inte kan påstå här och nu. Men själva ”resan” har gett mej en tankeväckare. När jag ser på bilderna känner jag faktiskt mej nöjd. Nöjd över hur jag ser ut och nöjd över den jag ÄR. Det är the big picture jag måste fokusera på och inte de där små detaljerna. Och det tror jag att jag kan efter detta. Jäkligt bra att påminna sig med jämna mellanrum.

Utöver det är jag så himla glad att NI tyckt om kalendern och kanske någon faktiskt fått behållning av den! Om inte klädföretag kan förstå att förmedla sunda värderingar, så får vi andra ropa högre och kanske instagramma bilder oss själva.  Greta, 62 och Anja, 28 får också vara med! Det är de vanliga kropparna vi ser i simhallen som borde vara normen.

Tack för att ni varit med!

Lucka 24

24collage

 

Slutet är nära #23

Hinner någon läsa bloggar så här dan före dopparedan? Hur som, här kommer nästsista luckan i min nakna julkalender. Läs STORYN här.

Lucka 23

SAMSUNG CSC

De kontroversiella boobsen #20

För små, för stora, för hängiga, olika stora, skruttiga, för tunga..helt enkelt inte som alla andras. Vilka alla andras? De som hittas i glansiga magasin, de små uppnosiga som inte fyller en bh eller de, på högsta tidningshyllan, de av större storlek som står rakt upp fast man ligger på rygg? Alla andras riktiga boobs finns i simhallens duschrum. Perspektiv.

Lucka nr 20

SAMSUNG CSC

 

Snabbstädning och popcorn #19

Snabbstädning, popcorn och snart häller jag upp ett glas rött. Barnen väntar på Labyrint som äntligen har börjat. Om de hålls vakna till 21.30(!) när det börjar. Gubben for på julfest så när de små är i säng är fjärrkontrollen min. Gotta go. Chillet väntar. Vi återkommer!

Lucka nr 19

SAMSUNG CSC