En vinterlördag

Det var äntligen lite varmare väder för att tillbringa en hel dag i skidbacken. Så med skidboxen på biltaket körde vi iväg mot Österbottens främsta skidcentrum, det allsmäktige Simpsiö. En liten fartguppa i jämförelse med annat. Men allt är relativt och man tager hvad man hafver. Dessutom är barnbacken helt okej.

Det var faktiskt en ypperligt vacker dag för att utöva vintersport. Till och med jag njöt och för ovanlighetens skull frös jag inte.

SAMSUNG CSC

Lilleman föll naturligtvis genast vid första åket och grät i typ en timme. Har tyvärr ärvt mina höga prestationskrav. Sorry dude!

SAMSUNG CSC

6-åringen var nervös så läpparna darrade, men övervann rädslan och kunskapen satt kvar i muskelminnet. Hann ville aldrig sluta åka.

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Han pausade bara när man lockade honom med mat. Det säger han aldrig nej till. Också en trevlig egenskapen direkt nedärvd av mor.

SAMSUNG CSC

Tydligen hjälpte maten att få lilleman på bättre humör

SAMSUNG CSC

Och sedan bar det ner för backen med smilgropar i kinderna

SAMSUNG CSC

Nå, så klart började jag frysa in något skede. Och så blev jag hungrig. Och sur. Efter många om och men fick jag resten av familjen övertalad att köra hem. Då var det redan mörkt och det värmande vinet ropade på mej hemma från soffbordet.

SAMSUNG CSC

Annonser

Nu skriver jag en ny bok!

Ok, jag är på banan igen efter igår kväll. Det var barnen jag skulle skriva om idag. Jag bläddrade något år bakåt i bloggen (älska att ha en blogg och läsa om sånt man glömt) och hittade några texter i vilka jag beskrivit mina bebisar. Här och här.

Det visade sig att allt stämde. Ett och ett halvt år senare har de fortfarande samma personligheter. På pricken. Inget har hänt. Som om tiden skulle ha stått stilla. Vad vill detta betyda? Att så som de är nu, kommer de att vara som vuxna? Antagligen. Mer eller mindre. Det sägs att barns personlighet utvecklas under de tre första åren, men jag hade aldrig tänkt tanken till slut, att den personligheten ett barn har vid tre har hen också vid 30. Galet!

Just nu känns livet med barn faktiskt ganska enkelt. Visst är det mycket uppmärksamhet som krävs, men de har blivit så självständiga. Jag kan tupplura i soffan medan de leker och de förstår att mami också behöver egen tid med jämna mellanrum trots att de helst skulle krypa in under mitt skinn. De bråkar som syskon gör och jag kan bli så trött av att behöva gå in som domare hela tiden. Men utöver det är vardagen numera helt ok.

Och det bästa av allt. Jag känner mej färdig! Jag vill inte ha flera barn. I teorin kanske, men i praktiken säger psyket stopp. Jag har gjort det där. Jag har hållit i tre små pinfärska bebisar och gått på endorfiner i stora nättrosor. Det var ljuvligt och jag är tacksam för att jag fått uppleva det ruset och den omvälvande känsla bara en nybliven mamma kan. Bubblan.

Detta är nästa steg. Ett nytt kapitel i min värld. Den handlar fortfarande lika mycket om mina barn, MEN även mera om mej. Om vänner, om arbete, om livet utanför husets fyra väggar. And I love it! När jag ser vänner med riktigt små barn, känner jag tydligt och klart att jag är finito med sånt. Jag är inte avundsjuk på det lilla knyttet. Jag är glad att inte vara där de nu är. Varför? Ja, för att jag redan gått igenom det. Det kapitlet är redan avslutat. Nu börjar en ny bok. En oskriven med blanka sidor.

 

BarnfotograferingBarnfotografering-vasa

Mowgli, fem bast

Barnfotografering-vasaBarnfotografering-vasa

Pajasen, 4 bast. Älskar för övrigt den här sista bilden! Pojken i björnen på Nordpolen.

 

Ers majestät

Jag skulle faktiskt berätta blogga om mina härliga barn. Hur det är att ha en fyra- och en femåring i huset. Men jag kom av mej när jag snubblade över kvällens, om inte mitt livs egoboost.

Nadia Boussir! Hon är den som skriver om det som många knappt vågar ens tänka på. Och sättet hon skriver på är så underhållande och ibland lite provocerande. Och jisses vilken kvinna. Hon klarar ju allt känns det som. Hon är drottningen över alla!

Tack Janica! Nu kan inte kvällen fortsätta på annat sätt än att någon får slicka mina fötter, mata mej med vindruvor och kalla mej för ers majestät. Suits me. Förutom tåslickningen, yikes!

Imorgon ska jag berätta om mina ljuvliga barn.

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Slutet nära

Det nya året som skulle bli så bra har inte börjat med symfonier ur Vivaldis mästerverk. Natten till den första januari gick i ångestens tecken med drypande perspirationskavalkader. Jag var bombsäker på att 2015 skulle bli det bästa året men istället kändes det som att klimakteriets år hade börjat.

Nästa dag grät jag för allt. För att 2014 var slut, för att det var så länge sedan det var milleniumskifte, för att en gammal fling plötsligt såg ut som en gubbe. Sedan bölade jag gigantiska tårar till alla hemskheter i världen. För tsunamioffren, för alla krigsbarn, för Singaporeplanet som sjönk ner i sjön. Jag grät till och med när Jerry slog Tom med en stekpanna i arslet. Ni märker nivån och varför jag så hårt misstänkte att övergångsåldern är kommen.

Nu mår jag bättre och det kan tyckas banalt att hänga upp sig på en dag, att känna att HELA året är förstört bara för att den första januari var en dålig dag. Men det är lite som när man bantar, eller ska påbörja en diet så ska det alltid vara på en måndag. Skiter det sig måste man vänta til följande måndag för en fresh start. Hear me?

Nu finns det fortfarande 363 dagar kvar på året, hurra! Ska bara titta framåt, inte planera eller stressa för mycket. Det finns MASSOR av saker jag vill uppnå detta år men jag tänker inte ge ett nyårslöfte. Här är en bra förklaring varför.

Torka tårarna, nu kör vi igen!

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

Svårt att tro att detta vinterlandskap fanns för några dagar sedan

No stress

Det går inte att förneka, nu är det vinter på riktigt. Sällan ser man träden blytunga av snö och gator som ännu inte blivit sandade. Vi behövde lite frisk luft, så tog två bleka småkillar ut på en liten tur. De fick sitta i pulkan och jag drog dem till närmaste öppna plats där solen lyste. En halvtimme av d-vitamin och njutning sedan gick vi hem igen, med rosiga kinder.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Testade lite filter på kameran också. Blev lite annan känsla i bilderna:

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Sedan spenderade jag lite kvalitetstid med bästisvänner på Sweet Vasa. Sådant piggar alltid upp. Nu är det bara att ta sig i kragen och börja handla klappar, mat och företa sig de obligatoriska julbestyren. Eller tja, har faktiskt inget obligatoriskt fixande. Annat än granen och julrim.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Ingen äkta bloggare

Man är ingen äkta bloggare om man inte rusade ut i dagens vinterväder för att fotografera. Nå väl, alla är kanske inte så beng som jag, men efter att ha levt i ett dystert regnväder i någon månad nu så blir man lite knäpp. Minst sagt. Och fastän jag inte är ett stort vinterfani så får jag lov att hålla med om att det blir ljusare med snön, och dessutom var det strålande solsken i Vasa idag.

En vecka till jul nu och den där julstressen is nowhere to be found. Inte för att jag vill hitta den heller! Listan skulle säkerligen bli lång, men jag tänker inte skriva en. Huvudsaken att det finns snälla barn (och vuxna) OCH gott att äta. Ska det bli medelhavstema igen eller något annat smaskigt, hmm?

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Inspirationskalender lucka 14

SAMSUNG CSC

 

Den 14 december: Krispig luft och man virar in sig i något varmt. Gärna färgrannt med en mössa som matchar. Mjukt och absolut inget som sticker. Vinter, du kan komma nu!

 

-I samarbete med Indiska