Drottning av skenhelighet

Morjens, morjens! Jag har inte befunnit mej i radioskugga men tiden flög iväg och bloggen fick tydligen ligga i lä ett tag. Any news? Nja. Men idag har jag känt av dubbelmoralens makt. Det har varit så mycket skenhelighet på en och samma gång att jag blivit uppenbart irriterad. Frustrerad. På att det funkar så här i vårt samhälle.

Ta nu Oscarsgalan. Avsaknaden av afroamerikanska nominerade lättade någons samvete genom att nästan enbart ha svarta presentatörer. Que? Jag blir inte glad. Hur trovärdigt känns spektaklet nu?

Oscarsgalan fortsätter med komiker som skämtar om problemet att inte inkludera minoriteter som nominerade. Råa skämt, sådana som man knappt kan skratta åt. Folk vänder och vrider på sig och känner sig allmänt obekväma. Ska man behöva skämta om detta år 2016? Jag börjar svettas.

Leonardo Di Caprio som vann en Oscar stod för Galans mest retoriska tacktal. Älskar folk som kan uttrycka sig till känslor som berör. Han slår ett slag för miljön. Folk jublar och nickar medhållande. Det är stående ovationer. Budskapet i tacktalet är glömt några sekunder senare. Jag undrar vilket ekologiskt fotavtryck hela Oscars Galan lämnar efter sig. ”Tänk på barnen i Afrika”, ringer i mina öron sedan barnsben.

Oscarsgalan för fram politik. Det är rasism, sexuella övergrepp och miljöfrågor. Samtidigt sitter andra och bedömer folks (läs kvinnors)utseenden. Från topp till tå. Hiss eller diss. Vem är snyggast och vem duger inte? Det kryper nu. Dubbelmoral deluxe.

Sedan ser jag den finska programledaren Rakel Liekki i mitt Facebookflöde. Hennes videoclip handlar om unga tjejers osäkerhet kring utseende. Rakel skojar, berättar fakta och visar hur hon får sitt ansikte målat av proffs. Intentionerna med videon är kanske goda, men när hon sedan blir filmad medan hon blir injicerad med botox, då tappar jag förtroendet och blir rent ut sagt förbannad. Drottningen av skenhelighet liksom. Det går inte att säga till tonårstjejer att du duger som du är och sedan i nästa sekund injicera botox. På samma vis kan man inte heller som förälder tro att ens barn kommer att vara nöjda med sig själv om man själv lagt sig under kniven. Barn gör inte som föräldrar säger, de gör som föräldrarna gör.

Se, där kom en slutkläm med mitt personliga tycke i skönhetsoperationsdebatten. Boyakasha!

 

Men jag menar, jag är inte bättre än andra. Jag har dagligen inre strider med mej själv. Jag tampas med moralfrågor. Ytlighet versus vad som är viktig. På riktigt. Vad är kvinnligt för mej och vad är det som anses vara kvinnligt. Vem är jag som kvinna om jag skalar av samhällets förväntningar på kvinnlighet?

Ok, nu spårar detta ut. I mitt huvud finns allt för mycket virrvarr. Var tacksamma för att ni slipper bära min knopp på era axlar. Ska lugna ner mej nu med lite avslappning.

Årets julkalender

Någon talar om att lyssna på julmusik. Vah? Nu redan? Nej, bevars. Inte här inte! Känns ju lite somrigt ännu trots att julen snart knackar på dörren. Två kvicka månader kvar. Vad ska hända i min julkalender i år då? Förra året körde jag naket! Hur ska jag kunna toppa det i år? Den som lever får se. Så häng kvar i faggorna!

Imorgon blir det Halloween en vecka för tidigt. Minstingen ska ha kalas, och det skulle absolut vara Halloween-tema. Imorgon förvandlas hemmet till en stor pumpa med tio vilda busungar. Om jag överlever detta, klarar jag allt. Kan mycket väl hända att jag kolar vippen på lördagens släktkalas istället. Jag tror jag har den mest högljudda släkten i hela världen. En behöver en veckas semester efter varje släktträff. Och öronen lider av tinnitus ett decennium efteråt. Minst.

julkalender inspiraion

Fjolårets julkalender i miniformat

Summa summarum

Jag försvann ofrivilligt från radarn. Dagarna bara rann iväg och choklad och familjeliv tog över. Lika fort som julen kom ska den även ut. Jag har inte klarat av att läsa ett endaste blogginlägg om julmat, juldukning, paket eller liknande. Idag när vi kom hem från Åboland rök alla julpynt. Jag fick i samma veva en väldans iver att vårstäda. Alla kuddar och sofföverdrag fick sig en tvätt, gamla handdukar slängdes och nya fick ta plats på hyllan. Nu är här ett rejält kaos som nyårsgästerna får ta del av.

Ja, och så var det ju min nakna julkalender som togs emot med öppna armar. Inget diss, kan ni tänka er! Bara lovord, fina tankar och kommentarer. Som jag har sagt så gjorde jag det för min egen skull med tanken att förbättra min självkänsla. För att öppna mina egna ögon och se och acceptera den jag är. Jag bakade in citat som skulle fungera som extra pepp.  Jag blottade och pinade mej själv men OM jag visade omvärlden så kanske jag skulle känna mej bekvämare sen. Och eftersom jag är en sucker för estetik, försökte jag göra fotona lite artsy men med största betoning på bildens innehåll och budskap.

Aldrig någonsin har min blogg varit så välbesökt som i december månad. Och aldrig någonsin har mina bilder klickats på, säkerligen förstorats och synats i kanterna. Det är ok, Jag vet att ni bara ville få det försäkrat att jag HAR celluliter. Jag skulle säkerligen ha gjort samma sak.

Jag ville ju helst tro att rumban på bloggen berodde på mina flitigt postade inlägg, men c’moooon vi vet alla att naket säljer. Mina rubriker må ha varit klickfiskeri, men i min nakna kalender fanns ingen bluff, i den fanns bara sanningen. Den nakna sanningen. En vanlig tjej, med en vanlig kropp på bilder som inte gått igenom photoshop.

Då undrar ni nu, har jag fått bättre självkänsla? Tja, det kanske jag inte kan påstå här och nu. Men själva ”resan” har gett mej en tankeväckare. När jag ser på bilderna känner jag faktiskt mej nöjd. Nöjd över hur jag ser ut och nöjd över den jag ÄR. Det är the big picture jag måste fokusera på och inte de där små detaljerna. Och det tror jag att jag kan efter detta. Jäkligt bra att påminna sig med jämna mellanrum.

Utöver det är jag så himla glad att NI tyckt om kalendern och kanske någon faktiskt fått behållning av den! Om inte klädföretag kan förstå att förmedla sunda värderingar, så får vi andra ropa högre och kanske instagramma bilder oss själva.  Greta, 62 och Anja, 28 får också vara med! Det är de vanliga kropparna vi ser i simhallen som borde vara normen.

Tack för att ni varit med!

Lucka 24

24collage

 

De kontroversiella boobsen #20

För små, för stora, för hängiga, olika stora, skruttiga, för tunga..helt enkelt inte som alla andras. Vilka alla andras? De som hittas i glansiga magasin, de små uppnosiga som inte fyller en bh eller de, på högsta tidningshyllan, de av större storlek som står rakt upp fast man ligger på rygg? Alla andras riktiga boobs finns i simhallens duschrum. Perspektiv.

Lucka nr 20

SAMSUNG CSC

 

Snabbstädning och popcorn #19

Snabbstädning, popcorn och snart häller jag upp ett glas rött. Barnen väntar på Labyrint som äntligen har börjat. Om de hålls vakna till 21.30(!) när det börjar. Gubben for på julfest så när de små är i säng är fjärrkontrollen min. Gotta go. Chillet väntar. Vi återkommer!

Lucka nr 19

SAMSUNG CSC

 

Yrjö & naken kalendern #18

Omständigheterna kring min ”nakna kalender” är kanske inte längre de samma.  Det har kommit en hel del frågetecken och känslor kring det hela. Nu är det inte många dagar kvar och jag tänker absolut göra en lite evaluering på slutresultatet. På feedbacken och mina egna känslor. På det dåliga och det goda. Vad jag kom fram till och hur självkänslan mår efter detta. Sjukt intressant!

Och det som nu är mycket intressant (intresseklubben får anteckna) är att YRJÖ kommit på besök. Vi som just kommit ut på andra sidan hosteländet får nu gå in i kräkhelvetet. Mina ögon rullar runt i skallen bara av tanken på hur den redan påtagliga tröttheten nu kommer att eskalera till en eventuell ofrivillig bantningskoma. God jul liksom.

Lucka 18

SAMSUNG CSC