Kampen mot klockan

När vi väl fick nycklarna till huset (vuxenhuset som vi kallar det) i medlet på augusti hade vi exakt fyra veckor på oss före vi måste lämna vår gamla boning. Lite visste vi då hur intensiva veckor vi hade framför oss. Planen var att få det dammigaste arbetet ur världen före vi flyttar in. Och dammigt och svettigt blev det då vi måste riva loftet helt och hållet och bygga en övervåning.

Ett stenhus är också så mycket mer komplex än ett trähus och det gav oss lite mer huvudbry än vi hade hoppats på. Efter diverse samtal och råd från husets arkitekt och andra rådgivare var arbetet igång.

Det var inte bara en helt ny våning som skulle byggas. Alla väggar och tak skulle få sig en ordentlig facelift. Och golvet skulle ut och ersättas med nytt. Jag som alltid gillat att spackla. Not anymore! Det var så mycket sprickor på de grådaskiga väggarna. Det blev mycket skrapas, tejpas, fylla på med massa och spackel. Och slipas! Och så igen. Och ibland en tredje gång.

Takhöjden är heller inte att leka med så långa skaft räckte inte, utan det var balansgång på byggställningar och stegar. Inget för den höjdrädde! Paneltaket skulle bort i hall och halva vardagsrummet och ersättas med gips och infällda spottar. Ingången från hallen till vardagsrummet skulle sågas större och de onödiga pardörrarna tas bort.

Vita blev väggarna. Inte särskilt vågat. Just nu när trenden för färg på väggen är här. Men vi har haft gröna väggar i sju år, så nu vill jag ha vitt. Vitt, vitt,vitt and I love it! Känner mej fri och lugn i själen. Men det gröna älskade jag med, och hann aldrig tröttna på den. Så ett tips, var inte rädd för färger! Ger ett mycket mer ombonad känsla än vita väggar.

Allt gjorde vi själva, förutom parketten som vi hade hjälp med. Gubben tog ut semester och jobbade heltid på bygget och jag jobbade på morgnarna i företaget, åkte och renovera, hem till barnen kring fem för att sedan fortsätta renovera några timmar senare. Mellan 21-01 fick jag ta tu med företagandet igen.

Och så lite pics på loftet och övervåningen vi byggde upp.

 

 

Sensommarens ljuva

Det kastar från lågt till högt mitt liv. Man kan tyckas vara ytlig när man gillar  älskar fina saker och njuter av estetisk ordning. Tänk att blommor och inredning kan ge en sån frid i själen.

Mina tvära kast syns här i bloggen. Från knivdåd och funderingar kring vilsen identitet och rasism lättar jag idag upp stämningen men enbart ljuva bilder från en sista sensommarfotografering. Naturen är också den som balsam för själen.

En terrorist till farsa

Jag skrev en gång om att jag skämdes för den jag var. Att jag i många situationer har valt att inte berätta om mitt ursprung. Om min ”cafe latte” lena hud.  När någon gissade på Spanien eller Brasilien nickade jag alltid medhållande utan att kommentera desto mera.

Vissa folkslag är helt enkelt bättre än andra. Det vet vi ju. En somalier kommer långt ner på listan tillsammans med rumäner. För de människorna tillför inget till väster och kan så klart inte vara trevliga typer. Bäst att hålla sig på avstånd. Status är viktigt. Det fick jag lära mej tidigt. Ingen sa det högt, men jag tyckte det var bäst att säga att jag hade lite spanskt blod och knipa käft om att det egentligen var couscous-blod (som Romeo kallar det) jag hade. Att vara marockan var nog ingen vinnare på den där ”vem-som-är-bäst”-listan. Kanske jag nog egentligen kom från Rio De Janeiro.

Tänkte lite ett tag att jag inte ska ge mej in i debatten, eller överhuvudtaget kommentera knivdådet i Åbo. Jag säger knivdåd tills annat bevisas. Inte terrordåd. Men visst kan jag kalla det terrordåd, men då ska ska ordet terrordåd gälla för alla aktörer. Även de nationalistiska organisationer som skapar rädsla bland civila. Det är likväl terror.

Efter knivhuggningen i Åbo är asylboenden hotade och några har även blivit direkt utsatta med våld. Civila lever i rädsla av att bli innebrända i sömnen. Världen är grym. Människor kan vara barbarer. Men alla marockaner är inte terrorister. Då är alla finnar alkoholister redo att hugga till med puukkon.

Hälsningar,

En wannabe brasilienare men dessvärre bara en halvt alkoholiserad halvterrorist med kniv

Förresten! Jag är ändå finlandssvensk så lite bättre ändå va? Men min terrorist till pappa har aldrig betalat, så det räknas kanske inte då. Damn!

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

 

Brainstorm

Företagar- och networksträff är ett ypperligt svepskäl för att cykla iväg till terrassen. En dag som denna dessutom! Som en varm sommarkväll i juli. För övrigt tycker jag alla företagare som jobbar ensamma ska höra till en grupp med likasinnade. Alltid skönt och lärorikt att prata business, bolla, brainstorma och gnälla lite på systemet. På momsen. På byråkratin. På Finland. Ibland spårar diskussionerna ur. Plöstligt utreder vi inavel på de Österbottniska släkterna och hur man får en biff riktigt mör.

För övrigt var det skönt att ta en paus i vardagsstressen. Inför en resa är det alltid liiiite extra att göra. Att packa, fixa, organisera, tvätta är heldagsjobb i en veckas tid. Nu är till och med boendet bokat. Det blev klart idag. Borde ha fått sista minuten rabatt! Med min beslutsångest kunde jag ha sparat in en jäkla massa kosing på dylik rabatt. Men jag tror detta blir bra nu. Italien är inte precis känd för den bästa standarden på boenden.

Nya avsnitt av Bloodline finns nu på Netflix. Ska avrunda dagen med ett avsnitt. Den som inte har sett serien, check it out! Inte bäst, men ganska bra ändå.

SAMSUNG CSC

Aperol, networking och till slut tog gården emot mej med doft av körsbärs- och äppelblom och syrenknoppar.

Vad våren gör med mej

Alltid med jämna mellanrum får inredningslusten sig en extra boost. Senast kom den med våld när jag låg däckad i värsta man flu och idag när vi klättrar på väggarna med sviter av kräkis, så är den full on igen. Antingen är det sjukdom eller våren som ger mej inredningsinspiration. Lusläser inredningstidningar, drömmer, planerar och smider på lite olika projekt.

Helst skulle jag nu vilja bygga hus. Ett nytt och fräscht! Har så många idéer jag vill förverkliga. Och en husmodell har jag redan klar. Ska bara göra lite finish på planlösningen först. Någon som vill köpa vårt hem först, heh? Nå väl, jag får lov att jobba med det jag har än så länge i alla fall.

Är i inredningstagen, ain’t no one stopping me now! Soffan fick några nya kuddöverdrag redan och tanken är att jag ska byta ut min hallonröda lampa. Gardintyg är inhandlat. Hittade megabilligt tyg så nu ska jag bara hitta någon att sy dem också. Mamma? Ska fixa någon liten enkel lampa att lysa upp ett mörkt hörn och sedan ska jag rama in fina motiv som en tjej håller på att teckna åt mej. Så inga stora grejer, bara små medel för att lugna ner mej.

Har också fyndat några snygga industriskåp, men de sparar jag till vårt nya hem i framtiden. Fortsätter drömma och lägga till inspirationsbilder i moodboarden (som Anna-Lena skrev om idag).

Hoppa av tåget

Hey, long time! Om jag på riktigt ska berätta sanningen och inget annat än den, så tänkte jag faktiskt på att sluta blogga. Åtminstone ta en paus. På obestämd tid. Kunde vara på ett halvår, några månader eller bara en fjuttig period på en vecka. Ibland kommer livet i kapp. Ibland känns vissa saker viktigare än andra. Ibland blir man bara så matt och trött. Ibland vill man hoppa av hela internätet och bara tillverka smycken i en källare, eller mocka koskit i en lada. Varför inte resa till Indien på meditationsresa?

Ni hajar säkert. Ibland måste man hoppa av tåget en stund och connecta med verkligheten och känna efter, ”vad är det jag håller på med och varför”? Det behöver inte vara på grund av inspirationsbrist en väljer att sluta blogga, inte för mej i alla fall. Jag har lust för fem personer och dessutom en hel del att skriva om. Just nu är huvudet fullt av tankar som måste få komma ut före huvudknoppen exploderar. Så ”vad är det jag håller på med”? Jag behöver bloggen för att ventilera. Jag behöver den för att jag gillar ju för fasiken att skriva. Och så läste jag det här och kom på att det kanske finns andra som gillar det jag skriver.

Så vad gör hon? Jo, hon fortsätter i samma stil. Ventilera öppet, lättsamt och ibland med lite tyngd. Hon fortsätter sitt fotografera och dela av sig med bilderna här.

Hoppas ni fortsätter läsa och betrakta!

Inredning i ett soligt februariväder

PASTA Bolognese

Vad i helsike ska jag laga för mat idag då? Det är den ständiga frågan. Olika scenarion kan utspela sig på följande sätt:

1 Du är vrålhungrig, barnen är gnälliga av för lågt blodsocker. Kylskåpet är som vanligt tomt. Det blir första hjälpen-smörgåsar. Enkelt, snabbt och stillar den värsta hungern.

2 Du är vrålhungrig (igen), barnen är  gnälliga (igen) av för lågt blodsocker. I kylen finns köttfärs. Det blir pasta bolognese. Relativt snabblagat och magen blir mätt. Men åt vi inte detta i förrgår, och veckan före det..och veckan före det..?

3 Nu är du (och barnen) trötta på pasta bolognese. Du vill ha lite mera framförhållning för att undvika blodsockersdykningar. På söndag kväll skriver du shoppinglista och matsedel för hela veckan. På måndag i matbutiken är du vrålhungrig (som vanligt), barnen är gnälliga (milt sagt) av för lågt blodsocker. Du skrotar listan och köper färdiga spenatplättar och en chokladstång åt dej som du äter i bilen (i smyg naturligtvis). Ett köttfärspaket fick du också med dej i farten.

4 Du vill undvika scenario nummer tres kaos i matbutiken i framtiden så nu skriver du shoppinglistan på söndag OCH handlar på söndag (ensam). Du lyckas följa veckans matsedel i två dagar, sedan sket projektet på sig och det blir hämtpizza.

5 Du bläddrar i nyaste Elle Mat & Vin. Du blir inspirerad av härliga recept och bestämmer dej för att lära dej laga en ny spännande maträtt en gång i veckan. Gärna med ett rekommenderat passande vin till. Du väljer ett recept och skriver upp ingredienserna. Du vet inte a)vad hälften av ingredienserna är för nåt och b) du hittar inte dem alla i Citymarket och c) du tänker skita på dej när du ser priset på de varor du hittar.

Du överger korgen. Det blir PASTA BOLOGNEEEEESE istället.