Samlarmani

-I samarbete med Home of Kikas och Inika-

Jag har alltid varit en ögonskuggssamlare. Lustig hobby. Kan man verkligen samla på ögonskuggor? Ja, för det kan man. Det kan bero på mitt intresse för smink men en naturlig orsak kunde vara att helt enkelt älskar färger. Så att äga en ögonskugga i alla nyanser som tänkas kan, har varit min mani.

En bra ögonskugga ska ha en hel del kriterier. Den ska till exempel vara rik på pigment, lätt att applicera, den får absolut inte smula och så ska den ju hållas på plats en hel dag eller kväll. De flesta jag känner tycker ögonskugga är överkurs. Svårt. Resultatet blir aldrig lyckat. Och jag förstår dem väl. En ögonskugga från 1989 kanske inte riktigt fungerar optimalt längre. Och den ljusblåa färgen gör ingen rättvisa.

Jag har provat tusen och en olika märken och Inika är en klar bubblare som klättrat högt upp på min lista! Den är så lätt att applicera att ett barn skulle klara av det. Oskojat! Den är krämig, pigmentrik och så är den ju naturligtvis ekologisk som alla Inikas produkter.

Kika in i helgen då jag laddar upp ett videoklipp på hur superenkelt det är att göra ögonen fina med Inika mineralsmink. Rena rama barnleken. Promise!

För den intresserade har jag har tidigare skrivit om Inika här och här.

Supererbjudandet på startkits finns att få här, liksom alla andra produkter. Enjoy och vi hörs!

inika

inikainika

 inika

Ja, jag sover med sminket på!

-Inlägget är i samarbete med Home Of Kikas och Inika-

Ni vet kanske vid det här laget att jag samarbetar med Home Of Kikas som bland annat säljer det undersköna märket Inika. Men varför i Jose’s namn har jag valt att marknadsföra Inika i min blogg? Ja, för det gör jag annars också. In. Real. Life. Jag älskar produkterna och jag älskar samarbeten. Det är dagens melodi. Som företagare strävar jag efter att hitta andra företag som delar min syn på livet och business eller kanske till och med kompletterar mitt sätt att tänka. Business och pleasure kan också gå hand i hand.

Nog om detta. Tänkte istället svara på varför mineralsmink är så sjuttsingens bra och lite gott & blandat om Inika. Here it goes:

Varför kasta bergsmineraler i ansiktet?

Tja, varför kasta något alls i ansiktet. Du borde duga som du är!  Men OM du nu ändå väljer att använda makeup så är mineralsmink något du lugnt kan satsa på. Det finns så många fördelar och jag vill inte att detta ska bli lika långt som barnens önskelista till jultomten. Ska försöka hålla mej kortfattad.

1 Med mineralsmink slipper du en hel del otrevliga ämnen som till exempel paraffin och mineraloljor (ska ej förväxlas med MINERALsmink!) som finns i vanliga produkter. De täpper till porer och låter inte ansiktet andas i lugn och ro, som det bör! Mineralsmink innehåller inte syntetiska konserveringsämnen och skyddar faktiskt huden från bakterier och yttre skadliga partiklar. Dessutom ger mineralen zinkoxid huden ett skydd mot UV-strålning och föroreningar. Me like!

Att använda Inika mineralpuder som bas i ansiktet är lika med att vara snäll mot sin hud. Förutom skyddet det ger, är pudret anti-inflammatoriskt och har en läkande effekt. Det är därför jag bokstavligen tar min skönhetssömn i Inika. Inga problem! Och inte färgar det av sig heller. Inte på kudden och inte på kläder. Ett stort plus i kanten.

Det viktigaste för mej när jag väljer en foundation, privat och när jag sminkar andra, är att basen ska vara naturlig. NATURLIGT är ledordet. Osynligt resultat är vad vi vill ha! Så osynligt att just denna foundation används till/av män. Det ni! En bas ska inte kännas torr, glidande eller som en kaka i ansiktet. Och så ska den vara lätt att applicera för vanliga dödliga. Den ska vara ljusreflekterande, ge lyster och vara lagom täckande. CHECK.

Även känslig hud kan med fördel använda Inika. Har man dock superduperkänslig hud ska man läsa innehållsförteckningen för att känna igen potentiella ämnen huden tidigare har reagerat på! Inika funkar på alla hudtyper och kan till och med förbättra rosacea och akne. Makeup+känslig hud= sant.

inika smink

2 EKOLOGISK. DJURVÄNLIG. PARFYMFRI. Ut med gifter och in med hälsosamma trender!

no-organic-certified-inika

3 Design, design, design. Guld på svart. Stilrent. Tuff produkt i lyxförpackning!

inika design

4 Skapad av en Australiensisk kvinna med holistisk livssyn som ville eftersträva en hälsosammare livsstil och undvika skadliga kemikalier. För sig själv och numera även för världen. Inspirerande! Nu kan vi sminka oss med vackert samvete.

inika-modell

 

Vill du bekanta dej med Inika, hittar du dem naturligtvis på kikas.fi och vill du passa på att testa ett gäng med härliga produkter i ett helt kit, kan du nu få ett exklusivt erbjudande (79€ men värt 120€)!

Ett parti med startkit innehållande de allra nödvändigaste produkterna finns nu äntligen att få igen! Flera foundations, solpuder (I love), primer (helt bäst), puderborste och en maffig kabuki borste. Kanske höstens enda måste. Håll koll på bloggen de inkommande dagarna när jag laddar upp en liten makeup-tutorial för latmaskar.

Hur är det, använder ni mineralsmink?

 

 

 

Ps. Bilderna har jag lånat denna gång från internet.

Fyndet och frustationen

Vissa fynd är helt enkelt bättre än andra! Det nyaste fyndet och en favoriten just nu är en karmstol. Jag kanske berättade om projekt arbetshörna. Det är där denna stol ska få plats och på den min arbetsmyra till bak. Men det där att få ett plötsligt ryck att sätta igång ett projekt och tro att det ska bli färdigt på momangen (helst igår), kan jag sluta med det. Nu genast. Frustrationen som uppstår när det tar för länge och saker och ting inte går enligt planerna! När sladden är för kort, när glödlampan är för stark och skruven inte heller passade. ROOOOOAAAAAR!!!

vintage karmstol thonet SAMSUNG CSC

Pssst..Ännu hinner ni vara med i den lyxiga utlottningen! Nytt och fräscht smink till våren? Ja, tack!

Ett födelsedagsbarn

-I samarbete med Home of Kikas och Inika-

I brådskan har jag helt missat att ME, MYSELFIES & I HAR FYLLT ETT HELT ÅR!!!! För en vecka sedan. Jag är så glad att ni kikar in här! För mej har bloggen betytt otroligt mycket och trots att tiden ofta är knapp så kan jag inte förneka hur mycket skoj bloggen har fört med sig. Då och då är jag och bloggen ovänner, men jag försöker komma ihåg att alla kan inte vara perfekta. Efter varje konflikt blir vi sams igen. Kiss and make out. Och jag är säker på att vårt kommande år tillsammans kommer att blir hur bra som helst.

Just nu har jag iiingen aning om vem som läser här, men ni ska veta att jag gillar er. Jag scrollade bakåt till ett av mina första inlägg. Och för er som inte har hängt med från första början ni får läsa storyn nu. Och kommer ni ända till slut så lovar jag en överaskning!

Ett av de första blogginläggen skrivet i febuari 2014:

Vem är jag då egentligen? Kanske skyldig en presentation av mej själv?

För att inte dra till med några klyschor som att jag är en glad person som tycker om att ha många bollar i luften, så tar jag det allt från början. En längre och djupare version. Here it goes:

Jag föddes i Helsingfors det år som Microsoft registrerades som varumärke, Vietnamkriget upphörde och VHS-kassetten uppfanns. Det var jag, min far och mor på 20m2 i Södra Haga. Det var en ypperlig tid att växa upp i. Mamma och pappa studerade/jobbade så jag fick tillbringa mycket tid hos mormor. Under mina första år skapade jag en nära kontakt just med min mommo. Den kontakten har format mej och minnena har jag haft med med mej genom livet.

När jag var nästan fyra år fick jag en lillebror, en rival och någon att bossa med. Perfekt för en besserwisser som jag. Han var vildingen och jag den förståndiga storasystern. I samma veva for vi medett flyttlass till Sundsvall i Sverige. Mommo vinkade av oss med rödgråtna ögon på Viking terminalen.

Oj vad allt var bra i Sverige! Där pantade vi flaskor, köpte bröstsocker och åt pizza. Ja, för hämtpizza hade ni minsann inte i Finland då. Jag dansade jazzbalett och hade två kaniner som hette Grå-Pelle och Sötnos men Sötnos åt upp deras ungar (det var alltå inte två pojkar som lovats i djurbutiken) och jag fick obehag och skaffade mej en parkkråka istället att kraxa med. I Sverige lämnade jag fem år senare en bästis, Jessica, som vinkade av oss med stora rullande salta barntårar. Med Jessica var allt bara bäst. Vi samlade på fina kulor, jagade maskrostussar i vinden och fnissade ihjäl oss på bensinmacken där vi bläddrade i porrtidningar. Nu skulle vi skiljas åt för alltid. Och för första gången i mitt 10-åriga liv var jag riktigt arg på min mamma. Flyförbannad rentav! Nästan lika arg som när jag fick en lillebror till. En lille-BROR, igen?! Skulle ju vara en SYYYYSTEEEER!

Till Vasa for färjan. Vad skulle vi göra i Vasa? Vi kunde väl för sjuttsingen ändå ha flyttat tillbaka till Hufvudstaden. Nåväl, jag började trots allt trivas bra rätt fort. Bara rikssvenskan försvann så kände jag mej mer hemma. Jag blev en bokmal, satt inne på mitt rum och plöjde igenom bok efter bok. Jag var anmäld till skolans alla klubbar, körer, danskurser, keramikkurser, stafettkarnevaler. Ja, rubbet. Testade allt tills jag fick stressmage.

Fröken duktig blev allt annat än fröken DUKTIG när hon började högstadiet. Ingen superrebell typ punkare, knarklangare eller fängelsekund, men jag bröt loss. Loss från mina föräldrar som, thank you very much, skilde sig när jag var 13. Loss från systemet och dess normer. Jag gick min väg, min egen eller ingen. Från att ha varit blyg, alltså jätteblyg med axlar till öronen, knutna händer och flackande blick, blev jag nu extrovert utan dess like. Älskade att pajasa, göra bort mej och brydde mej noll i vad folk tänkte och tyckte.

Gymnasiet fortsatte lite i samma stil. Jag sökte bekräftelse samtidigt som jag låtsades vara tuff. Jag hittades oftare på Amarillo än i skolbyggnaden. Som 16-åring flyttade jag hemifrån. Vilken lättnad. Ingen som kunde bestämma över mej längre. När gymnasiet äntligen tog slut och jag hade ropat mej hes av alla ”abi abi abi hej hej hej-rop”, ville jag bort från Vasa. Fort skulle det gå, helvete-hej härifrån. Destinationen blev Genéve, Schweiz. Ockupationen blev au-pair. Men vem fasiken hade vågat anställa mej?

Forts. följer…efter cupcakesen

cupcakes frosting baka recept

Jag fortsätter på den olidligt spännande storyn:

Alla borde fara utomlands ett år, minst! Året i Genève var det bästa jag gjort som ung och dum. I Genève levde jag livet i ordets rätta bemärkelse. Tillsammans med andra au-pairer och lokala killar. Jag besparar er detaljerna och vill poängtera att jag skötte ju faktiskt barn där.

Jag kom konstigt nog helskinnad tillbaka till Finland. Det blev sedan Borgå-Helsingfors-London-Köpenhamn-Helsingfors. Inte på en och samma resa utan på en tidsperiod på nästan 10 år. London är en farlig stad. Där finns allt! Du har alla möjligheter till vad som helst. Allt finns runt dej, det är bara att ta tag ifall du vill. Galen vänstertrafik, blinkande butiksskyltar, stora musikaler, shower, historia, monument, slott, parker, nattklubbar, salsabarer, tusen olika nationaliteter, inga sittplatser på metron, snobbig överklass, störande Cockney-killar, galna Soho..listan blir för lång. Jag skulle bo där ett år, men stannade i tre. Älskade allt förutom den ruttna ån som inte riktigt dög som hav när man är uppvuxen vid havet.

Att flytta tillbaka till Helsingfors med en detour via Köpis, var inte lätt. Urk, så tråååkigt det var i Helsingfors. Och äckligt! Fyllon överallt och bristen på människor från andra länder. Det var inte lätt att vänja sig. Inte var det heller lätt när jag strax där efter måste kila till apoteket och köpa ett preggotest. Och vem skriker SAAATAAAAAAAN när ett plus uppenbarar sig på stickan?

En Rio föds en vecka efter beräknat datum och ja, kanske fick jag ett lugn i min rastlösa nomadsjäl. Älskade ihjäl den ungen. Hade inget behov av något annat. Han var dessutom ett praktexempel på ett snällt, lydigt och framförallt ett tyst barn. Om jag skulle ha varit Paris Hilton skulle han ha varit Tinkerbell. Rio kunde jag ha med överallt utan att någon blev irriterad. Varken jag eller någon annan. Inte heller kunde jag för något i världen känna igen mej hos andra mammor och deras snack om hur SVÅRT och TUNGT det var att ha barn. ”Va säger ni liksom, fattar nada!”

Tanken på att stanna i Finland kändes betryggande. Varför inte lika bra flytta till Vasa då? Där fanns ju familjen aka barnvakterna. En ledsen mommo lämnade vi dock kvar. Trots att jag i regel inte vill ångra saker här i livet, är detta just kanske en sak som jag ångrar. Ångrar att jag inte stannade för mommos skull. ÅNGRAR!

Allt borde ju vara toppen nu. Lilla familjen återförenad med den stora. Hus och barn, happy happy. Eller? Jag började studera igen. Träffade nya härliga vänner. Dessa visserligen tio år yngre än jag själv, men bekom mej inte det minsta. Det blev en hel del utgång, resor, skolarbete och mitt i allt dog mommo. Det var hårt, gosh så hårt det var! När jag säger dricka, så menar jag inte liksom alkis dricka men jag bedövade sorgen med fester och bosatte mej på Strampen den sommaren. Jag försummade min familj men med sorgens rätt. ”Alltså jag klarar inte av att bara vara hemma nu, fattar du inte att jag just förlorat någon?!”

Summa summarum: Jag förlorade inte bara mommo. Jag förlorade även min lilla mysiga familj. Vi flyttade isär. Det var mest mitt val. Rio fortsatte bo med sin pappa för att kunna känna sig trygg i sitt hem. Han hälsade på mej varje vecka i min sunkiga lägenhet. Där hade han en korg med leksaker och vi sov tillsammans på en madrass på golvet. Men sorgen, förlusten, känslorna, de uppenbarade sig först år efteråt.

När Rio var sex år fick han en efterlängtad lillebror, Dino. Ja, jag hade alltså träffat en man och vi hade flyttat ihop efter längre tids distansförhållande. Det blev till och med bröllop! Och bröllisresan resulterade i en till lillkille, Romeo, nio månader senare. Och dum som man är började vi renovera en gammal trähuslägenhet. Ett halvårsprojekt som till slut blev två och ett halvt år av byggdamm, blod, svett och tårar. Att vi ännu är gifta är i sig ett mirakel!

Det är väl nu som jag borde känna mej lycklig och tacksam. Jag har ett fint hem, en fin familj och en karriär som är på gång efter fyra års jobbledighet. Varje dag försöker jag påminna mej själv om hur bra jag har det. Jag har rest världen, jag har haft härliga människomöten, jag har älskat och blivit älskad. Visst, jag ÄR lycklig. Men det är svårt för en nomadsjäl. En gång en rastlös själ alltid en rastlös själ, eller? Dunno. Men vad är en människa om hon bara slutar vilja saker? Ok, känner att jag börjar flumma ut i någon slags existentialistiskt dimma, så sätter nog punkt här.

blogi

SÅ GOTT FOLK! Stående ovationer för den som inte somnade.

För att fira bloggens födelsedag lottar jag ut, i samarbete med Home of Kikas, ett lyxigt makeup kit. Helt ekologiskt! Vinnaren kommer att få en kabuki borste, ett mineralpuder foundation och en mineral bronzer. Allt i en söt necessär. Snacka om ett megalyxigt paket!

Alla som bor i Finland kan vara med och för att vinna får man:

1. Gilla Home of Kiikas på Instagram (@homeofkikas)

2. Dela min story på Facebook

3. Sedan skriver ni en kommentar till mej

Se, lätt som en plätt! Dessa produkter använder jag själv varje dag och är så nöjd. De är inte bara super utan de känns så himla rena. Helt okej att inte tvätta bort innan läggdags.

Utlottningen tar slut TISDAG 10.3.2015 före midnatt och jag kontaktar vinnaren personligt. LYCKA TILL!

inika_prod02zoominik

Reklamsnuttis

Kudos till dem med migrän! Mitt huvud är på väg att explodera av en förbenad spänningshuvudvärk eller dyligt. En värktablett kunde möjlogtvis hjälpa, men då man är envis och tror på självläkning. Eller kolhydrater overload.

Tänkte oberoende det oangenäma tillståndet göra en liten reklamsnutt nu. Om mej själv. Av mej själv. Som ni vet så är jag en entusiastisk fotograf som uppskattar det naturliga ljuset, ögonblicksbilder, stämning, känsla och levande foton. Om det finns någon annan som gillar samma och som till exempel behöver porträtt, familje-, nyfödd-, preggomama- eller barnfoton så kan man definitivt kontakta mej. Dessutom börjar det vara hög tid att beställa makeup inför våren- och sommarens bröllop och fester. Några helger har jag ännu lediga för att göra någon fin. Fatta, vi är på vinnande sidan nu! Det är nästan ljust om kvällarna, fåglarna sjunger vårsånger och solen värmer. Snart är det sommar och sol, kort tajt kjol. Maxiklänning blir nog bra det med.

Gravidfoto raskauskuva

Gravidfoto raskauskuva Vaasa

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Hääkuva bröllopsfoto Vaasa

babyfotografering vauvakuvaus vaasa

babyfotografering vauvakuvaus vaasa

vauvakuvaus vaasa babyfotografering vasa

vauvakuvaus vaasa babyfotografering vasa

vauvakuvaus vaasa babyfotografering vasa

vauvakuvaus vaasa babyfotografering vasa

vauvakuvaus vaasa babyfotografering vasa

En crash course i stil för politiker och annat löst folk.

För tillfället pudrar jag politikernäsor från morgon till kväll. När man talar om politiker gör man oftast det med en lite nedvärderande ton på rösten. Men de är väl människor som oss alla andra. De facto är att de ca 50 stycken jag hittills har vippat med sminkpenseln på utgör en ganska prima kontrollgrupp. Denna grupp speglar de olika människorna i samhället med olika bakgrund, värderingar och livssyn. Från den ena ytterligheten till den andra. Den ena (mycket) trevligare än den andra.

När det kommer till själva till själva paketeringen, hur dessa politiker klär sig kan man dock bli något förvånad. Milt sagt. Det kan tyckas ytligt det där med stil och kläder, men det är det inte. Det går djupare än så. Det är sant som det är sagt; ”du får aldrig en andra chans att göra ett gott första intryck”.

När en av politikergubbarna kommer in med ett par urtvättade svarta collegebyxor för att göra en intervju i tv, då vet jag inte längre var jag befinner mej. Har jag på någon vänster råkat i soffan hos en främmande arbetslös karl? Drömmer jag? Eller är det så att han har gått fel? Han skulle nog till Brando pub men gick vilse.

Alltså nu talar vi om ett par hemmabrallor (!) mjukisbyxor(!) schläckers(!). På en politiker. Inför riksdagsvalet. Jag som trodde den där diskussionen om kläder handlade om politikerna ska ha slips eller inte. Men det kanske var i Sverige. För här i Finland, i vinddräkternas Mecka, kör vi tydligen en mer folklig avslappnad stil. En stil som inte sticker ut ur mängden, en stil som finländarna kan sympatisera med, en stil som hålls inom ramarna för Jantelagen.

Han må ha mycket gott att säga denna mysgubbe. Fina värderingar som matchar mina och han må stå upp för feminismen och ett jämställt samhälle. Men han kan omöjligen få min röst. Med de skitiga byxorna kan han inte övertyga mej. Detta med första intrycket gäller inte bara för arbetsintervjuer och annat formellt, det kan och bör appliceras även i vardagen. Men vem orkar se bra ut hela tiden? Så tänkte jag, min idiot, förra veckan och gick ut sjaskigare än en toalett på Shell. BIG mistake! För man vill se fräsch och piffig ut när man stöter på ett gammalt ex! En toalett är långt ifrån sexy.

Indiska klänning mode

Romantik

Trots att jag går omkring och hänger läpp, har jag fått bekräftat att det finns ett liv efter sommaren också. Det finns många ivriga bridezillas out there som bara har tankarna på nästa sommar. Redan nu har jag fått flera bokningar av blivande försommarsbrudar och tärnor. Jag kan inte låta bli att le och minnas den känslan jag själv hade som blivande brud.

Som kontrollfreak skulle bröllopet börja planeras i extremt god tid. Detta betydde att jag hann bli väldigt lack, och i vissa svaga ögonblick kunde jag till och med allvarligt fundera OM vi faktiskt skulle gifta oss. Var det värt att sätta så mycket energi på själva bröllopsplaneringen? Och med facit i hand, JA! Man hinner förtränga stressen, de svåra prioriteringarna, mardrömmarna och ett antal karateslag man ibland ville dela ut till sin blivande man. Men en noggrann planering är absolut inte svaret på en rolig fest.

Oberoende om man har planerat i tusen år eller gifter sig huxflux i Las Vegas, så är jag säker på att 99% av paren är nöjda med giftermålet och festen. Jag var så happy och flög omkring på rosa fluffmoln i ungefär en månad efteråt. Det är väl just det som kallas smekmånad. Sedan blev livet sig likt och vi fortsatte sitta på toa med öppen dörr, men nu med varsin ring på fingret. Det är ju nog sjukt romantiskt att gifta sig! Lite mera romance i livet som fru Nadia skulle inte skada . Jag tackar inte nej (vink vink, läser DU?) Allt från frieriet till bröllopsresan, en orkan av stormiga känslor och romantiska stunder. Inte riktigt som på film, men nästan.

På tal om frieri, hur friade ni eller blev friade till? Och ni ogifta, vad är det ultimata frieriet? Ge mej lite romantiska historier att gotta mej i! Mindre romantiska funkar också.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

-Lite höstinterior going on-