Vad är en inspiratör, hörrni?

Trots att det med jämna mellanrum kliar något fruktansvärt i bakdelen och resväskan skriker efter att bli packad, måste jag erkänna att det är rätt skönt att bo i Vasa. En lagom stor och lagom trist stad. Men visst skulle det vara härligt att flytta bort, bara för ett tag. Tänker några 1000-tals kilometer närmare ekvatorn, yes please. Miljöombyte skulle verkligen göra gott och trotsa att jag redan hunnit bo på diverse ställen i världen så finns det allt för mycket härliga platser att upptäcka och så många intressanta människor att lära känna och lära av. Ok, men då då flyttar jag då.

Men så var jag snabb att ändra mej. Igår när jag körde längs de österbottniska slätterna från Laihia till Vasa, kände jag ett rofyllt lugn i mitt bröst. ja, skratta ni bara åt världens smörigaste uttryck, men det var faktiskt precis så som det kändes. Aaaaaah, lät det från hjärtat. En suck av njutning och hemmakänsla. Så som det känns efter en lååång dag, när man äntligen får kasta sig i vågrätt på sofflocket. Ni vet den känslan!

Så när jag svävade över de platta kännspaka vidderna började jag tänka på mailet jag fått på morgonen. Om att jag nu står som nominerad i kategorin ”årets inspiratör” i the one and only Galan2015. Det var sannerligen ett mail med goda nyheter. Men vad är en inspiratör då? Vad har jag gjort detta år som inspirerat tillräckligt många att rösta på mej?

Kan det vara alla mina bomber av bildspam på bloggen eller det att jag ofta SKRIVER MED VERSALER? Är det för att jag skrivit om snipphår och flyktingkris i en och samma mening? Typ. Kan det vara för att jag lider av sjuklig PMS och är ett maniskt kontrollfreak som egentligen borde spärras in på mentalsjukhus med orientalisk inredning?

Om sanningen ska fram (nynnar melodin), så har jag faktiskt ingen aning. Missförstå mej inte med flit nu. Jag älskar att själv bli inspirerad och jag har alltid strävat efter att lyssna på andra, peppa och inspirera folk runt omkring mej. Att bli de bästa de kan bli. Min dröm ÄR ju att vara en sann inspiratör. Självutnämnd eller utnämnd. Det får vi då se..

Så hjälp mej nu, du som känner att det är jag som ÄR årets inspiratör. Lyssna på ditt hjärta (och om du lider av pms), rösta här och jag lovar att nämna dej i mitt tacktal, bjuda på en shot och måhända skriva min autograf på valfri kroppsdel.

Hälsningar,

Tacksam

Här kan man läsa vad jag berättade för Radio X3m i en intervju idag.

österbottenösterbotten

De österbottniska vyerna någonstans mellan Laihia och vasa. Löv!

Årets julkalender

Någon talar om att lyssna på julmusik. Vah? Nu redan? Nej, bevars. Inte här inte! Känns ju lite somrigt ännu trots att julen snart knackar på dörren. Två kvicka månader kvar. Vad ska hända i min julkalender i år då? Förra året körde jag naket! Hur ska jag kunna toppa det i år? Den som lever får se. Så häng kvar i faggorna!

Imorgon blir det Halloween en vecka för tidigt. Minstingen ska ha kalas, och det skulle absolut vara Halloween-tema. Imorgon förvandlas hemmet till en stor pumpa med tio vilda busungar. Om jag överlever detta, klarar jag allt. Kan mycket väl hända att jag kolar vippen på lördagens släktkalas istället. Jag tror jag har den mest högljudda släkten i hela världen. En behöver en veckas semester efter varje släktträff. Och öronen lider av tinnitus ett decennium efteråt. Minst.

julkalender inspiraion

Fjolårets julkalender i miniformat

Det händer!

Eftersom jag är dagens tråkiga statistiker, och en oerhört noggrann sådan, har det inte gått mej obemärkt alla lustiga sökord som leder till min blogg. Det kan vara allt från ärtor i näsan till inredning. Ibland undrar jag vad innehållet på bloggen egentligen är och VEM skribenten på riktigt är. Oftast är sökorden något skrattretande men inte idag.

Idag hoppade jag till och blev illa berörd. Sedan mindes jag precis det inlägget jag skrev i början av sommaren. Det var inget motbjudande inlägg. Tvärtom. Det kom med ett bra budskap och om att jag accepterar mej för den jag är. Numera. Jag vill verkligen ingen ska behöva googla ”skämmas för sitt ursprung”! För vem ska det?

Den som läste inlägget förstår när jag säger att detta nu ska bli verklighet. Kappsäcken ska inte packas. Ingen i världshistorien har någonsin rest med en sådan lätt väska. Det blir Guiness Record garanterat. Allt är klart och om en månad drar jag. Nadia goes Morocco. Stay tuned och invänta bildbomb extravaganza.

Marocko

Marocko

En stylish poser redan då. I baddräkt. I Marocko.

Halvvägs

Jösses, time fly! Redan halvvägs in i veckan. Hinner inte med just nu. Är trött och ligger efter med jobb, men ändå vill jag bara göra mer. Älskar att vara kreativ och hitta på saker! Jag vill vara överallt på en och samma gång liksom. Förra veckan ville jag starta en förening och denna vecka vill jag absolut börja podda igen (podkamrat sökes) Men tiden, du är inte generös du. Kan du inte ge mej ett par timmar till på dygnet?

Det har varit lite gott och blandat i veckan, med fokus på mat. Nej, jag har inte lagat mat bara fotograferat mat. Och imorgon ska jag och Jessica köra igång ett litet projekt. Mera om det en annan gång. Jessica har jag träffat några gånger via Sevendays. Alltid lika roligt med samarbeten och networking. Det där har jag inte sagt det där förut va?

När man talar om trollen..så ska ju Sevendays komma ut med en en helt egen cool bilaga till Vasabladet och Österbottens tidning. Very nice! Yours truly kommer att figurera i den tillsammans med många andra. Tidningen är laddad med inspiration inför höstsäsongen. Så om ni ska köpa EN tidning imorgon, köp den!

Nu: Kvällsmat, filt och mys

Lyktor och stämning

Jag kunde visserligen blogga lite mera om inredning eftersom det är ett stort intresse jag har. Får då och då önskemål om det. Jag noterar men så faller det på något konstigt sätt i glömska. Det känns llte tråkigt att fota i eget hem. På något sätt. Man blir lätt hemmablind och tycker för det mesta att här är äckligt, stökigt och allmänt otrevligt. Då har jag inte allt för stor lust att stå med kameran i högsta hugg.

Som jag sa i inredningstidningsreportaget, ”jag ska inte göra några inredningsmässiga ändringar inför hösten, bara ta fram lite lyktor och satsa på familj och bra stämning i hemmet”. Och det är sant. Ok, några små grejor från loppis blir det nog. Men nu ska jag försöka dra ner på överkonsumtionen. FÖRSÖKA sa jag!

Idag tog jag några bilder på några nya loppisfynd som ännu inte hittat min plats. Lite stilleben, vassegoa! Ni har väl gjort inredningstestet?

Stilleben

StillebenStillebenstillebenstillebenStilleben

Fyrkantigt

Jag kan säga det. Det som jag brukar säga till barnen. Idag är mina ögon fyrkantiga. Jag ser suddigt. Glasögonen har åkt av och på men inget har hjälpt. Men så bir det, dagar som dessa då jag sitter vid skärmen från morgon till kväll. De dagar jag inte alls är ute på fältet. Då kan man ju bra undra varför jag fortsättningsvis sitter här framför skärmen och skriver blogg. Ibland är man för dum för sitt eget bästa helt enkelt.

Först vill jag tacka för all fin respons på min krönika om Alan, som han såklart hette. Inte Aylan. Det blev minsann en krönika som avvek från min vanliga style, men så kan det bli och jag vet att många kunde känna igen sig i maktlösheten och sorgen. Att något troll sedan länkar till en uppenbart rasistisk historia om ”jakten på nya tänder”, blahablahaa, det förekommer mej inte överhuvudtaget. Sannolikheten att 240 000 människor med familjer som flyr hals över huvud från FULL ON krig och misär skulle riskera ALLT för ett nytt garnityr..Nej, kom med nåt bättre! Eller ännu fiffigare, håll dina kommentarer för dej själv.

Jag vill hålla god ton på min blogg och önskar det samma av läsarna. Jag försöker svara sakligt på de ytterst få trollkommentarer jag får, men är det fråga om rasism, har jag nolltolerans! Basta! Det vet ni. Jag har rytit till förr.

I helgen gick Vöråstans gårdsloppis av stapeln. Det var många som hittade till idyllen här i Vasas bästa trähusstadsdel. Inte lika många som i fjol, men jag sålde helt ok ändå. Tillsammans med barnen ska vi nu skicka pengarna till de fartyg som räddar flyktingar bort från de överlastade dödsbåtarna.

Från en viktig sak till en mindre. Den som följer mej på nadia_insta såg kanske förra veckan att jag mitt hemmaoffice prydde pärmen på septembernumret av inredningstidningen Talo & Koti. Superduktiga fotografen från Pargas var här i mars och slutresulatatet finns nu i en tidningshylla nära dej, hehe.

Eftersom jag själv är så utled på att koka makaroner och laga köttfärslimpa, så kör jag en Leila ikväll. Kanske någon annan behöver inspiration i köket. När det tryter liksom.

Låt mej presentera min Veggeliveggo Tagine. Made with love by me:

8 dl Vatten
2 ekologiska grönsaksbuljontärningar
1 batat
En hög med schalottenlökar
2 kanelstänger
En ask ekologiska kokta chicärtor
4 morötter
Riven färsk ingefära
Hackad chili
1 påse safram
Olivolja
Spiskummin
Mycket peppar och salt
On top:
Hackad mynta
Hackad Koriander
Hackad sötmandel
Tillbehör:
Ett paket Couscous, kokt.
Skala lök och batat och skär dem i bitar. Skala morötterna och skär i avlånga bitar. Sätt olja i stekpannan, fräs ingefära, lök och kanelstänger. I med morötter och batat och fräs.
I med kikärterna och krydda med spiskummin, saffran, salt och peppar. Häll på vatten, buljontärning och koka  tills grönsakerna är mjuka.
Under tiden kokar du couscous, rostar hackad mandel i en torr stekpanna.
Lägg upp couscous i en stor skål eller på ett fat. Gör en grop i mitten och häll grytan i den. Strö över mandlar, koriander och mynta.
Njut av färgerna och smaken.
Bon apetit!
När jag nu har er på tråden tänkte jag berätta att NADIA GOES HELSINKI. En liten tur till huuvudstaden i jobbets tecken. Min kalender har några luckor, så maila mej ifall du önskar boka fotografering, konsulthjälp eller annat. Som sagt, denna vecka TORSDAG och FREDAG. Vi hösch!
Marockanskt-kakel
NadiaBoussir
Veggo-tagine
Veggo-tagine
Nadia Boussir-hemmakontor
Lånade några bilder av Camilla. Och flera bilder finns ju i Talo & Koti.

Ett livstecken!

Finns bloggen kvar? Ja, men det finns den så klart! Aldrig har tiden gått så fort. Den så kallade sommaren är nästan slut. Eller så är det snart den börjar. Det var en väl behövlig paus från allt som dragit mej åt olika håll. Jag behövde verkligen lite sommarlov. Tog både blogg- och krönikepaus. Instagram höll jag mej borta ifrån en heeeel vecka. Har tackat nej till alla keikkajobb och nya projekt i juli. Ett verkligt bra beslut trots press av såväl plånbok som vanan att alltid ställa upp. Jag har väl lärt mej att säga nej. Nu äntligen!

Jag trodde att vi inte gjort så mycket denna sommar, men när jag scrollar igenom bilderna så ser det ut som om vi ändå haft det riktigt bra. Inga större resor men lite mindre utflykter här och där. Och mycket blå himmel förekommer också. Men inte så mycket bikinis. Sanningen är att jag ÄNNU inte doppat mej. Det är skam alltså! Men jag badar inte om inte mätaren visar över 20. Basta.

Imorgon bär det av till Stockholm och sen börjar allvaret igen. Dags att ta sig i kragen och aktivera hjärncellerna. Jag måste vara aktiv, få nya kunder och projekt inför höst och vinter. Roligt men ändå lika jobbigt att hitta inspirationen igen. Från augusti öppnar jag ”butiken igen”. Studio Casablanca at your service. Fotografering, företagsimage, webdesign med mera, med mera. I’m your slave!

I augusti fortsätter jag också blogga heltid och krönikorna på sevendays börjar trilla in. Nu checkar jag ut igen. I’ll be back och man kan följa mej på Insta @nadia_insta  så länge . Vi ses!

Bildbomd följer: Umeå, Pargas, Åbo, Helsingfors, lande, bröllop, photoshoot, chill och blommor. Typ.

bröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotografering

Carpe fucking diem

Summer is in the air! Måste gräva i arkivet efter inspirationsbilder på vår och försommar. Hur man längtar. Hela vintern ville jag trycka på fast forward. Nu vill jag trycka paus. Vill hinna med. Väntan. Längtan. Stanna upp hela världen. Andas in och känna efter.  Sommaren börjar med en längtan efter sommaren, fortsätter i upplevelsen av små vårtecken och blommar ut med värme och sol. Sommaren börjar inte i juni eller juli. Den börjar NU.

Carpe fucking diem så att säga.

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

I owe you, Instagram!

Att helgen åter igen for i ett huj känns aldrig som ett unikt fenomen. Och inte var vi piggare trots wakeup-lampan vi testade i morse för första gången. När klockan var tio och jag fortfarande inte vaknat mentalt, såg jag en quote på Instagram: ”Mondays belong to the go-getters”. Och så fick det bli. Jag fick en riktig push i baken och fick till stånd med saker som samlats på hög. Viktiga saker. Mina egna. På den slingrande stigen till att förverkliga mej själv. Tack instagram! Det kan löna sig att hänga på sociala medier med ”jämna mellanrum”. Harkel harkel.

Nu håller sig ivern i och jag ska sätter härmed punkt för att skriva intervju frågor inför en tidningsintervju på onsdag. Mondays belong to go-getters. Go, get it!

Ps. Jag finns på Instagram som nadia_insta och citerar ibland någon fiffig typ.

Inredning Indiska Bord

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Med ett fult småleende på läpparna.

Nyduschad och fräsch. Sitter med ett fånigt lyckoleende på läpparna och stirrar på lågorna i brasan. Ja, och skriver detta inlägg på samma gång. Känner mej oerhört taggad och happy idag. Så mycket kuligt på gång! Projekt, träffar och samarbeten. Hoppeligen leder det till någonting ännu bättre. Show me the money liksom. Eeeh. Mitt inlägg jag skrev igår verkar ha träffat rätt hos många läsare och har spridits i cyberrymden och resulterat till ofantligt många visningar.

Sitter du där nu och fuuuuundeeeerar på om DU ska starta eget eller inte och kanske behöver en liten push, då ska du fortsätta läsa denna blogg för jag insåg idag att vår ”tummen ur”-grupp kommer att bli stor. En härlig grupp av kvinnonätverk. Alla kreativa och passionerade. Jag kan höra sorlet. Nej, kacklet av idéer som kläcks och samarbeten som skapas. Och så ska vi ju självfallet ordna julfest för just sådana som vi, som inte blir bjudna på firmajulfester. Ser jag riktigt noga i glaskulan, kan jag även ana flera andra fester och happenings.

Som sagt får man kontakta mej per email, men jag lovar meddela när vår första officiella träff blir. Stay tuned folks.

Något helt annat är att min mellankille blir fem år imorgon. För fem år sedan var det en solig dag med en temperatur ca -10 grader. Efter en dragkamp med Vasa Central sjukhus favoritverktyg, sugklockan, så föddes en skrikande babygosse på 3380g. Född exakt på beräknad dag på fyra timmar. Han var fin men huvudet var av alienmodell och han slutade inte skrika. Nu sover han tyst i sin säng och väntar ivrigt på prinsessbakelsen och presenterna imorgon bitti.

SAMSUNG CSC