Nattugglor är lata. Ett påstående.

Just nu, högst på önskelistan, är att bli en morgonpigg människa. En som vaknar före klockan, en som kanske inte ens behöver ha på ett förbenat alarm som tjuter i 140 decibel rakt in i känsliga trumhinnor. En morgonpigg människa anses dessutom som en hurtig och aktiv typ medan en slöfock (som jag) anses vara en latmask, en som som inte får någonting gjort.

Men så är vi ju alla olikt funtade. Jag kan jobba dödsbra om kvällar medan förmiddagar bara känns motiga och mina tankar flyger iväg till allt som kan tänka sig vara intressantare. Men ändå inbillar jag mej att en morgonmänniska är så mycket mer företagsam än en nattsuddare.

För att komma igång om morgnarna behöver jag inget kaffe, eftersom jag inte dricker sånt men däremot är det bästa för morgontrötta ögon och ett uselt morgonhumör, helt enkelt en hederlig motionsrunda. Det kan vara en powerwalk, en cykeltur eller en joggingrunda. Allt funkar! Mitt tjocka huvud blir lättare och kreativiteten uppenbarar sig. Ofatst lyssnar jag på en podcast men idag morse blev det musik, random hits från Youtube.

Problemet att powerwalka eller jogga till musik är att det måste vara rätt musik. Inte nödvändigtvis de bästa hitsen men jag måste kunna gå eller jogga i takt med den. Bland de random låtarna som kom ur hörlurarna i morse var vissa snabba och emellanåt kom det till och med nån lugn ballad. För en gammal dansare som jag är det helt omöjligt att ignorera takten. Alla ni med musikalitet vet detta. Morgonens promenix blev således en mix av dans, parkour och jogging. Det var balettrörelser, hiphop och hopp. Lite rulla på axlarna, töja och så några glädjeskutt (förstås i T A K T med musiken) från broar och trottoarkanter.

Hoppas ingen såg mej. Nästa gång får måste jag göra en playlist eller så får det bli en hederlig podd.