Hej där

Vill säga tack och krama om alla som skickat varma hälsningar, fina ord och böner. Både här på bloggen och i andra forum. TACK!

Jag tror att jag under den första veckan fick närmare 350 meddelanden. Jag har burit alla med mej under en lång vistelse på Åbo sjukhus.

Vi är hemma nu och försöker hitta nya rutiner i en annorlunda vardag. Lillkämpen mår bra under omständigheterna. Men inget är som förut. Operationen var otroligt tuff men målet var att avlägsna tumören (vilket ser ut att ha lyckats). Däremot uppstod allvarliga komplikationer efter operation och det blev skador på hjärnan efter tre stycken strokes. Just  nu mår han bra men behöver tillsyn och hjälp med det mesta.

Mitt huvud är fullt och en vägg av oerhörd tröttma mötte mej när vi väl kom hem. Tre månader av kolossal oro och sömnbrist ska tydligen visa sig förr eller senare. Denna blogg får pausa tills vidare. I min nya blogg tömmer jag huvudet och mitt anteckningsblock. Följ mej där. 10259161 (2).JPG

Har ni nu säkert?

Hoppsan! Två månader har gått sedan det senaste blogginlägget. Två månader som gått både fort och långsamt. Kanske för att jag tappat tidsbegreppet. Onsdag eller söndag, det har varit detsamma. Innanför sjukhusets sterila väggar blir man lätt en zombie. En zombie i en surrealistisk bubbla.

Varje dag ser likadan ut. Man lever sekund för sekund och vågar inte blicka framåt. Allt man gör går per automatik utan desto större känslor. Samtidigt har man upplevt alla känslor i hela känsloregistret. Från sorg till urvrål men också lyckotårar.

Det här är rent ut sagt det jävligaste jag varit med om. Vem är det som vill straffa mej?Testa mej? En livsprövning av den största kalibern. På ett barns bekostnad! Men vi fortsätter kämpa, tro och hoppas. Att någon dag kunna se tillbaka, förstå och acceptera varför livet var så orättvist mot oss.

Men egentligen ville bara checka in här och tacka för alla fina kommentarer och stöd jag fått! TACK! Och så förstås måste jag kolla att ni säkert har carpat varje dag?!

Värme och topless

Boom! Pangvädret kom som en blixt och chockade alla. I rusningstrafiken promenerar en man och drar av sig tröjan och fortsätter promenera topless. Som inget har hänt. Free the nipples! Vad säger ni? Vad tycker ni om gubbar som går på stan med tissarna i vädret?

Själv höll jag jackan på och tog en kvällscykeltur med lillen. Som en sommarkväll i Malaga. Men ännu bättre.

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Nylonstrumbyxornas erövring och Fazers café

Holy moly, vilket väder! Att vakna känns som en dans på rosor nu jämfört med på vinterns kolmörka och hemska morgnar. Har nästan glömt bort vintern redan. Allt är förlåtet. Nu kör vi så här ett halvår framöver och låtsas som inget annat. Visst, visst?

Just denna morgon startade ypperligt med en VIP-frulle på Fazers café som även lite senare öppnade upp sina dörrar för allmänheten. Blev så fint bemött av alla inblandade. Verksamhetschefen, marknadsföringsansvariga och personal. Ett riktigt bra event. Och så är det. Ibland lyckas företagseventen och ibland går man därifrån med lite ånger. Ånger att man inte satt sin värdefulla tid på något annat. Men hej, det är ju hundra procent självvalt så vem är jag att klaga.

Fazer är för mej inte enbart ett café där man kan smörja kråset med delikatesser. Fazer är lika med mormor. Jag kan inte räkna hur många gånger jag suttit med henne på Glogatan i Helsingfors och hört på anekdoter från svunna tider. Då det (ännu) fanns gentlemän, kyss på kind och danskavaljerer. Om svåra tider, ransonering av mat i vinterkriget och krigsbarn till Sverige. Om rädsla, om hopp och om tro. Om nylonstrumpbyxornas erövring. Om att alltid sätta alla andra i främsta rum, men att någongång få unna sig lyxen av en äppelmaräng på Fazer.

Jag tog alltid potatisbakelse. Frälste Michaela med en sådan i morse. Delade ett litet svart runt bord med henne och Rebecca. Ja, och Ronja och Jannike var också där. Det var smoothies, matiga yoghurtar, moccakaffen, skumpa, färskt bröd, räkröror och köret. Men bäst var ändå potatisbakelsen. En klassiker som aldrig sviker. Ni måste lova testa! Men endast Fazers. De andra är dåliga plagiat. Mommo kan le på sitt moln där hon sitter. Nu är hon glad för min skull, att Fazers café äntligen finns i vasa. Det går naturligtvis inte att jämföra med anrika Glogatan atmosfär , men så länge barnbarnet får potatisbakelser så kan hon i himmelen vara lugn.

Pst. Den som inte läst fredagskrönikan så finns den här.

SAMSUNG CSC

 

Snaps

Snapshots från en helg av sol, chill, bubbel och good times.

Jag har tänkt på er.

Jag har tänkt på er. Det har bara inte varit läge att hänga på era bloggar. Inte heller har jag kunnat skriva något på min egen. Prioritera det som är viktigt! Det har jag varit tvungen att göra. Ibland måste man välja det viktigaste först. Efter mycket personligt strul som inte platsar på en blogg, har jag valt att spendera tiden med familjen och på jobbet.

Tråkigt, jag vet. Nu när det är den bästa tiden. Nu när jag, den obotliga vårknarkaren, ska vara ute för att fota gröna knoppar, spana in tussilagon och vara extraextrovert. Men att socialisera har inte lockat.

Men på söndag ska jag dra mitt strå till vassen, eller rättare sagt dra mina sopor till Sevendays Pop up Bloppis. Om någon är intresserad av barnkläder, bland annat PO.P skalkläder, barnskor, lite inredning typ kuddar och dukar och lite av mina egna paltor och smycken. Lova komma och köööpa! Vill ju inte släpa hem det igen sen. TACK!

Fredagsmyset i fosterställning

SAMSUNG CSC

Hej hej, här är jag med ett krampaktigt smil. Och ett sedvanligt vinglas. Inte sugen så står på display. SAMSUNG CSC

Och en ful hög med loppisgrejs. Ville locka med en sneak peek, men stylisten har gått hem för dagen.

Skumvin i Helsingfors

Vissa helger är inte till för att vila upp sig. Lider fortfarande av denna helgs sviter. Men det var det värt! Efter mycket intensivt fotograferande på fredagen i vår kära huvudstad, irrade jag till en gay-bar med den vackraste vyn över stan. Laddade ur batterierna med mycket skratt och ja..några iskalla Corona. Sedan förbättrade vi världen med Malin resten av kvällen.

Lördagen gick åt att shoppa nya skor till mej. Tyvärr. Det var finfint väder och vi hade siktat på att njuta utomhus, men istället trängdes vi med andra lördagsshoppare. Och så blev det som det alltid blir, lite stressigt. Snabbt till hotellet, vila fötterna i fem minuter och sedan hoppa i kvällsstasset. Mat och krogrunda. Och allt för mycket skumvin. Men så gott och vårigt.

Söndagspromenad botade den värsta plågan. Jag var Helsinforsguiden och Pia var turisten från landet. Det var Rödbergen, Munkholmen, Eira runt. Och allt var sig likt. Lika vackert som alltid. Kommer nog aldrig ifrån det. Helsingfors i mitt hjärta.