Inga grodor mera

Har du någonsin varit i en lite obekväm situation då du inte riktigt vet vad du ska säga? Jag gissar på ja. Det har vi alla. Speciellt svårt verkar det vara att veta vad man ska säga och hur man ska bemöta människor i sorg eller i någon slags kris. Men det är inte alls svårt, kan jag nu tala om för dej!

Lyssna på förra veckans Snakk och du kommer aldrig att ha det problemet längre. Den pinsamma tystnaden eller den klumpiga grodan ur munnen kommer aldrig någonsin att visa sig mera.

Jag lovar. Det kommer att underlätta ditt liv. Lyssna kan man HÄR.

 

Annonser

Bechdel och serier

Tv-seriernas högtid har officiellt börjat. Om man inte somnar klockan kvart över nio på soffan. Men om man mot förmodan orkar vaka lite längre än barnen så finns det något att kolla på då? Tycker de serier jag följer aldrig vill ta slut. Som Walking Dead. Den börjar vara riktigt tradig nu på något sätt. Zombierna skräms inte längre, spänningen har avtagit och de flummiga dialogerna är rent ut sagt så skit.

En serie ska dessutom ha en karaktär som man älskar. Eller hatar. Någon man kan identifiera sig med eller se upp tilll. Men inte i Walking Dead. Nästan alla karaktärer är mer eller mindre störiga. Daryl är den enda liiite coola typen.

Jag gillar spänning och drama med finess och gärna som uppfyller kraven i Bechdel-testet. Behöver tips! Ge mej era bästa tv-serier. Jag vill ha något nytt och fresh!

Nadia Boussir-hemmakontor

Bilden är tagen av primafotografen Camilla och har inget att göra med inlägget

Flytt.

Nu när man gett upp hoppet på att sommaren ska komma (kanske helt legit när det faktiskt redan är den 25 augusti), så måste man acceptera de facto att bo i Finland och ha fyra årstider inte alltid är jättetrevligt. De fyra årstiderna var en fin grej när jag gick i skolan. Vintern var kall, våren var förväntan, sommaren var sol & bad och hösten var pressa röda löv i böcker. Fyra årstider var något att vara stolt över. De kring ekvatorn var inte alls så unika som vi. Ekvatorborna fick svettas året om medan vi i norden fick uppleva de magiska förändringarna i naturen och känslorna de medförde.

De senaste åren har jag känt mej mer lockad att flytta utomlands. Nånstans där det är 20 grader året om och inte 10. Tidigare kunde jag absolut inte tänka mej att resa bort från den finska sommaren, men det har vi gjort två somrar nu och det har varit great.

Jag är helt enkelt en enormt väderpåverkad människa. Känns inte som att jag är gjord för detta klimat. Jag behöver värme och sol. Så mycket sol att jag kan njuta av värmen i skuggan. Just nu lusläser jag resebloggar och är så avis på de som tagit steget att lämna allt för att flytta utomlands. Jag är till exempel sjukt sugen på Mallis!

Men tills vidare, när nu hösten har gjort entré, så måste man göra det bästa av situationen. Jag kommer på några mysiga saker med hösten men hjälp mej fylla i listan så kanske det blir en riktig fiilishöst trots allt.

Shoppa lite nya höstkläder. Varma tröjor är en klassiker.

Inred hemmet. Det blir många mörka kvällar inomhus så se till att du trivs.

Träffa vänner. Bjud hem folk och ordna temafester. Vem blir inte glad av Hawaii-tema, aloha!

Skit i den giftiga röken från levande ljus. Tänd så många du kan och elda i spisen för extramysfaktor.

Mera…….

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

 

Hej där

Vill säga tack och krama om alla som skickat varma hälsningar, fina ord och böner. Både här på bloggen och i andra forum. TACK!

Jag tror att jag under den första veckan fick närmare 350 meddelanden. Jag har burit alla med mej under en lång vistelse på Åbo sjukhus.

Vi är hemma nu och försöker hitta nya rutiner i en annorlunda vardag. Lillkämpen mår bra under omständigheterna. Men inget är som förut. Operationen var otroligt tuff men målet var att avlägsna tumören (vilket ser ut att ha lyckats). Däremot uppstod allvarliga komplikationer efter operation och det blev skador på hjärnan efter tre stycken strokes. Just  nu mår han bra men behöver tillsyn och hjälp med det mesta.

Mitt huvud är fullt och en vägg av oerhörd tröttma mötte mej när vi väl kom hem. Tre månader av kolossal oro och sömnbrist ska tydligen visa sig förr eller senare. Denna blogg får pausa tills vidare. I min nya blogg tömmer jag huvudet och mitt anteckningsblock. Följ mej där. 10259161 (2).JPG

Har ni nu säkert?

Hoppsan! Två månader har gått sedan det senaste blogginlägget. Två månader som gått både fort och långsamt. Kanske för att jag tappat tidsbegreppet. Onsdag eller söndag, det har varit detsamma. Innanför sjukhusets sterila väggar blir man lätt en zombie. En zombie i en surrealistisk bubbla.

Varje dag ser likadan ut. Man lever sekund för sekund och vågar inte blicka framåt. Allt man gör går per automatik utan desto större känslor. Samtidigt har man upplevt alla känslor i hela känsloregistret. Från sorg till urvrål men också lyckotårar.

Det här är rent ut sagt det jävligaste jag varit med om. Vem är det som vill straffa mej?Testa mej? En livsprövning av den största kalibern. På ett barns bekostnad! Men vi fortsätter kämpa, tro och hoppas. Att någon dag kunna se tillbaka, förstå och acceptera varför livet var så orättvist mot oss.

Men egentligen ville bara checka in här och tacka för alla fina kommentarer och stöd jag fått! TACK! Och så förstås måste jag kolla att ni säkert har carpat varje dag?!

Värme och topless

Boom! Pangvädret kom som en blixt och chockade alla. I rusningstrafiken promenerar en man och drar av sig tröjan och fortsätter promenera topless. Som inget har hänt. Free the nipples! Vad säger ni? Vad tycker ni om gubbar som går på stan med tissarna i vädret?

Själv höll jag jackan på och tog en kvällscykeltur med lillen. Som en sommarkväll i Malaga. Men ännu bättre.

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Nylonstrumbyxornas erövring och Fazers café

Holy moly, vilket väder! Att vakna känns som en dans på rosor nu jämfört med på vinterns kolmörka och hemska morgnar. Har nästan glömt bort vintern redan. Allt är förlåtet. Nu kör vi så här ett halvår framöver och låtsas som inget annat. Visst, visst?

Just denna morgon startade ypperligt med en VIP-frulle på Fazers café som även lite senare öppnade upp sina dörrar för allmänheten. Blev så fint bemött av alla inblandade. Verksamhetschefen, marknadsföringsansvariga och personal. Ett riktigt bra event. Och så är det. Ibland lyckas företagseventen och ibland går man därifrån med lite ånger. Ånger att man inte satt sin värdefulla tid på något annat. Men hej, det är ju hundra procent självvalt så vem är jag att klaga.

Fazer är för mej inte enbart ett café där man kan smörja kråset med delikatesser. Fazer är lika med mormor. Jag kan inte räkna hur många gånger jag suttit med henne på Glogatan i Helsingfors och hört på anekdoter från svunna tider. Då det (ännu) fanns gentlemän, kyss på kind och danskavaljerer. Om svåra tider, ransonering av mat i vinterkriget och krigsbarn till Sverige. Om rädsla, om hopp och om tro. Om nylonstrumpbyxornas erövring. Om att alltid sätta alla andra i främsta rum, men att någongång få unna sig lyxen av en äppelmaräng på Fazer.

Jag tog alltid potatisbakelse. Frälste Michaela med en sådan i morse. Delade ett litet svart runt bord med henne och Rebecca. Ja, och Ronja och Jannike var också där. Det var smoothies, matiga yoghurtar, moccakaffen, skumpa, färskt bröd, räkröror och köret. Men bäst var ändå potatisbakelsen. En klassiker som aldrig sviker. Ni måste lova testa! Men endast Fazers. De andra är dåliga plagiat. Mommo kan le på sitt moln där hon sitter. Nu är hon glad för min skull, att Fazers café äntligen finns i vasa. Det går naturligtvis inte att jämföra med anrika Glogatan atmosfär , men så länge barnbarnet får potatisbakelser så kan hon i himmelen vara lugn.

Pst. Den som inte läst fredagskrönikan så finns den här.

SAMSUNG CSC