Jag var alldeles nyss tvungen att göra en rejäl störtdykning ner i min själ och in i mitt liv. Vi har jobbat inför söndagens Snakk och det vanliga käringtramset fick stiga åt sidan för allvarligare diskussioner. Inget skrapande på ytan där utan en rannsakan av en själv och ens mående. Det var en ytterst bra och välbehövlig terapi-session, mera sånt!
På vägen hem drog jag lungorna fulla med luft och tänkte aktivt på HUR otroligt det är att jag faktiskt har möjlighet att andas frisk luft, att stänga ögonen och låta solen bränna mot huden och att jag fysiskt KAN promenera 15-minutersvägen hem. På egna ben. Utan problem.
Dagar må få vara hur skit som helst, men jag ska minsann komma ihåg att tacka Moder Jord och min hälsa så ofta jag bara kan. Men jag tänker dock inte låtsas och ljuga för mej själv. Jag ska vara den jag är och om det så innebär att jag är en gnällkäring vissa dagar så let it be. Jag kommer iallafall att vara sann mot mej själv och mera tacksam. Påminn mej gärna!
Ett mycket kargt Vasa
och klottigt..
och klibbigt..
men mycket soligt
Och hungrig som en man var jag också sen så åt denna portion som en man i armén. Swish. Man blir tydligen hungrig av lite själavård.
