Vi har farmor och farfar på besök och de ville absolut ta en titt på det berömda Strömsö. Så dit for vi. Älskar att köra till Västervik, eller att cykla den vägen för den delen. Den vägen är barndom för mej. Den har jag cyklat till simskolan och den vägen har jag cyklat (aningen vingligare) hem från de årliga Strömsödagarna och högst antaligen hånglat i någon buske. I strömsöbastun har vi kastat löyly och doppat oss i det höstkyliga havet. Och på Strömsö jobbar jag nu som då. För vissa är Strömsö en turistattraktion och för andra bara en helt vanlig simstrand. För mej är det fina minnen.
Nåväl, eftersom farmor ville ha huset och barnbarnen dokumenterade försökte jag ta ett foto framför självaste huvudbyggnaden. Lyckades så där. Efter femtio foton gav jag upp. Detta blev det bästa, oh my god!
Sedan ville de plötsligt bara posera(?)
Och det som mest skulle vara en snabb picknick blev till något helt annat när det första strandlejonet kastade av sig kläderna och lockade med sig resten av klanen. Själv fick jag vara badvakt och stå och se cool ut.
ö
Älska Inredning 