PASTA Bolognese

Vad i helsike ska jag laga för mat idag då? Det är den ständiga frågan. Olika scenarion kan utspela sig på följande sätt:

1 Du är vrålhungrig, barnen är gnälliga av för lågt blodsocker. Kylskåpet är som vanligt tomt. Det blir första hjälpen-smörgåsar. Enkelt, snabbt och stillar den värsta hungern.

2 Du är vrålhungrig (igen), barnen är  gnälliga (igen) av för lågt blodsocker. I kylen finns köttfärs. Det blir pasta bolognese. Relativt snabblagat och magen blir mätt. Men åt vi inte detta i förrgår, och veckan före det..och veckan före det..?

3 Nu är du (och barnen) trötta på pasta bolognese. Du vill ha lite mera framförhållning för att undvika blodsockersdykningar. På söndag kväll skriver du shoppinglista och matsedel för hela veckan. På måndag i matbutiken är du vrålhungrig (som vanligt), barnen är gnälliga (milt sagt) av för lågt blodsocker. Du skrotar listan och köper färdiga spenatplättar och en chokladstång åt dej som du äter i bilen (i smyg naturligtvis). Ett köttfärspaket fick du också med dej i farten.

4 Du vill undvika scenario nummer tres kaos i matbutiken i framtiden så nu skriver du shoppinglistan på söndag OCH handlar på söndag (ensam). Du lyckas följa veckans matsedel i två dagar, sedan sket projektet på sig och det blir hämtpizza.

5 Du bläddrar i nyaste Elle Mat & Vin. Du blir inspirerad av härliga recept och bestämmer dej för att lära dej laga en ny spännande maträtt en gång i veckan. Gärna med ett rekommenderat passande vin till. Du väljer ett recept och skriver upp ingredienserna. Du vet inte a)vad hälften av ingredienserna är för nåt och b) du hittar inte dem alla i Citymarket och c) du tänker skita på dej när du ser priset på de varor du hittar.

Du överger korgen. Det blir PASTA BOLOGNEEEEESE istället.

 

 

Kärlek till ett barn

Helgen har hittills innehållit mycket kärlek och roligheter. Ikväll fortsätter det med teater, Ernstbesök och återträff med en förlorad vän. Skönt att få pusta ut lite efter förra veckans stress och motgångar. Är glad att jag hann stanna upp livet med min mentala coach samt besöket på Wasa Wellness. Utan dem skulle jag ha varit ett vrak.

Folk är däckade i sega flunsor nu. Vi är friska, men i bakhuvudet gnager nästa veckas sjukhusbesök. Båda minstingarna ska dit av olika orsaker och naturligtvis är mamman orolig och har den där obehagliga känslan i kroppen.

Priset för att få uppleva den galna kärleken av ett barn, är den förbannade oron. Går den aldrig om?

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Kärlek till ett barn. Foton från en 2-årsfotografering i januari.

Hälsan är viktigast

Jag älskar stadsdelen jag bor i. Här finns ett speciellt lugn som jag inte upplevt på andra ställen. Brandgator kantade av gamla röda uthus. Över staket och portar kan idylliska innergårdar skymta. Här springer barn från gård till gård likt Bullerbyn. Fåglar kvittrar alltid högre här och solen lyser alltid vackrare. Jag har bott i dessa trakter även som liten. Här har jag hoppat hage, busringt på dörrar och handlat lösgodis i papperspåse.

Jag har även besökt den allmänna bastun och simhallen, som jag alltid tyckte var rätt shabbig. Nu finns där ingen simbassäng längre men nog en bastu. Hela huset har totalrenoverats men andan och stilen har bevarats. Stilen passar in med de gamla trähusen i området och andan i huset är fortfarande hälsa.

Vi besökte Wasa Wellness, som det nu så passande heter, med Sevendaysgänget igår. Under ett och samma tak jobbar likasinnade människor som jobbar med fokus på kropp och själ. Här hittar man alternativa behandlingsmetoder och holistiska synsätt. Lugnet jag talade om, det eskalerar när man stiger in på Wasa Wellness. Vatten som porlar och varma dämpade färger välkomnar en redan vid dörren. Dessutom verkar alla supertrevliga och man känner hur de brinner för sina jobb.

Det blev naturligtvis rundvandring och vad är ett bloggevent utan lite smått och gott att fylla magen med. Sedan blev det olika behandlingar för oss alla. Den indiska huvudmassagen skulle ha varit skön och kroppscanningen intressant men jag valde sacrocranial terapi, den metod som jag önskat prova så länge nu. Och jösses! Jag hade inga förväntningar. Jag visste inte ens hur behandlingen går till och allra minst hur min kropp skulle reagera. Sacrocranial behandlingsmetod är en mjuk behandling som löser upp spänningar i kroppen. Terapeutenliksom hjälper kroppen på traven till självläkning.

Jag hade uppenbarligen spänningar som skulle bort. Först kände jag ingenting men plöstligt var det som elektricitet som rörde sig i min kropp. Av sig själv liksom. Terapeuten hade enbart ett lätt tryck med sina händer på min rygg och mage. Jag måste kolla att hon säkert inte hade lagt på elektroder på mej med elektrisk nervstimulering. Men icke. Helt otroligt!

Jag fick inte fast munnen på resten av kvällen, så chockad var jag av behandlingens kraft. Sedan blev det skrattyoga och det var härligt. Att skratta är nog så bäst! Fast jag pissade på mej. Men det var ok. Bilder på mera gapskratt och mina kissscener hittas här.

Skojigare kväll får en leta efter! Tack till alla involverade.

Reflektioner

Tack för Ert stöd att hjälpa Nada-Nord! Fem euro är inte mycket. Inte för oss, men kanske för någon annan. Fem euro gör jag av med utan att ens hinna blinka. En fika, en lott, lite lördagsgodis. Fem euro kan nog alla bidra med. Och om man vill ge mera så är det så klart ok det med.

För tillfället undervisar jag i en kurs som bland annat innehåller olika aspekter på hälsa och livsstil. Jag vet inte om jag kan säga att jag har en speciell livvstil men däremot strävar jag ju alltid efter att ha en hälsosam och skön sådan. Hur jag kan bli en bättre medmänniska och hur jag ska leva för att ha den livsskvaliteten jag anser att jag förtjänar.

Jag har en längre period kämpat med brist på motivation och inspiration. Jag har varit lättirriterad och haft svårt att slappna av. Och det är inte så jag vill leva. Men idag ska jag börja mentalträna! Jag har anmält mej som frivillig som patient till en tjej som studerar till mental tränare. Ska bli sjukt spännande! Äntligen ska jag komma på rätt kurs och optimera mitt liv. Jag är dock lite rädd vad som döljer sig i mitt inre. Vilket spöke är det som tittar ut i den mentala processen? Will see. Och inte nog med det. Ikväll ska jag dessutom få bikt med min PMS (hade jag tänkt). Ska testa på craniosacral terapy. Lär göra susen mot obalans i kroppen. Kommer att vara som en ny människa. Kanske det blir en helt ny blogg efter detta. Who knows?

Här kommer en rolig liten test som tåls att reflektera över ibland i den hektiska vardagen, gjord av läkaren Robert Eliot. Kanske ett litet ”vad-ska-jag-blogga-om-tips”.

Gravstenen- Vad vill du ska stå på den. Hur vill du bli ihågkommen?

Sex månader kvar att leva-Vad skulle du då göra? Vad vill du egentligen ägna tid och kraft åt?

Femårsprovet– Vad vill du uträtta, uppleva och genomföra de närmsta fem åren?

När gjorde du något roligt? Tänk efter. Med vem? Försök berika ditt liv med mer av den varan.

Gör den och må så gott!

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Hjälp ett samvete!

Vips där for helgen förbi! Och jag har omedvetet tagit en paus från sociala medier. Har tittat in nu som då, men MYCKET mindre än normalt. Det har varit minst sagt befriande! Till och med Instagram har jag försummat, likaså bloggen. Det har säkert hänt massor intressant på bloggar men vet ni vad, jag behöver inte veta. Det ÄR ok att inte vara först på en nyhet eller medverkande i ytterligare en bröstdebatt på SOME. Känns bra med paus från det livet emellanåt.

Däremot undrar jag lite över var engagemanget är då det kommer till verkligt viktiga och aktuella ämnen. Det är uppenbart hur ni har raderat den döda lilla killen på en grekisk strand ur ert minne. Den otäcka bilden stannade inte länge kvar på näthinnan. För någon dag sedan drunknade tolv barn i ett iskallt hav. Två bebisar tog sina sista små andetag på en överfull båt och sjönk sedan ner till sin död. Med lungor fyllda med saltvatten. Kändes det någonstans? Ett litet sting? Eller hoppade ni över den fruktansvärda nyheten? Kanske det var mer intressant att läsa om Teemu Selännes tweet, vilket tar mej vidare till nästa grej där engemanget tycks utebli.

Medelhavet har snart fler lik än fiskar. Vad gör vi? Norden, Europa, världen (i alla fall om Trump blir president) är snart en plats av ondo. Det kanske inte stinger till nu, men det borde! Med denna utveckling går ingen längre säker. Ska vi leva om nazisttiden där folk slaktades som djur? Fokuset ligger på flyktingarna och vad vi ska göra med dem och att motståndrörelser ploppar upp som svampar verkar inte bekomma någon. Det väcker inte det deltagande som jag önskar.

Om jag på Facebook har delat en tragisk story om ett flyktingöde, får den kanske en like samtidigt som en ny profilbild får 168. Också lättsamma ämnen gillas och kommenteras mycket mer än de ämnen som verkligen borde beröra ALLA mycket mera.

Jag vet, man orkar inte alltid ta in allt. Man vill inte befatta sig med hemskheter. Skyffla in under mattan känns lättare. Men jag vet att kapaciteten finns att få något till stånd. Genom sociala medier, genom starka bloggare. Vi kan nog bättre. Visst?

SAMSUNG CSC

Nu kallar sängen. Men vill ännu berätta om ett mail jag fick idag av Malin. Hon berättade om den fina lilla välgörenhetsföreningen Nada-Nord. Hela verksamheten är på frivillig basis och alla insamlade pengar går direkt till hjälparbetet. De gör ett otroligt jobb och har jobbat baken av sig på bland annat ön Lesbos, där de tagit emot familjer på flykt. Teamet består av sjukskötare, präst och biståndsarbetare. Alla har de rest på egen bekostnad för att ge av sig själv till de som just då behöver dem som allra mest. Omplåstring, torra kläder, lugnande ord eller en värmande kram. Det är så himla fint!

Denna fredag åker Malins pappa och farbror till Lesbos med nästa team av volontärer. Hjälp dem att hjälpa köpa mat, regnkläder, värmefiltar och tält. Samtidigt stöder du den grekiska handeln där Nada-Nord inhandlar varorna de sedan distribuerar. Och som pricken på i:et så hjälper du dej själv att lätta på samvetet lite grann. Win. Win. Win.

Mera info om Nada-Nord och deras hjälteinsatser finns här. Kontonumret för inbetalning är FI9755670720109853 och referensnumret för båtflyktingar är 4006. Att betala in via mess är lätt som en plätt! 

unnamed

Heppa gärna till i kommentarsfältet om du har hjälpt! Och SPRID för bövelen detta på era sociala platformar! MERCI BEAUCOUP MES AMIS!

Tågbloggen

Sitter i lekvagnen och lider. Brukar in i det sista hålla mej långt borta från den kupén, men idag kände jag mej extrasnäll. Big mistake! Ungar springer runt och härjar. Någon slår sig och gråter hejdlöst. Bebisar snörvlar och våldsnyser åt höger och vänster. Känner bacillerna krypa upp för ansiktet. Egna barn leker moppar på det smutsiga golvet. Från toalettkran kommer inget vatten.

Ute snöar det. Stora våta slaskiga flingor som kommer vågrätt ner från den gråaste himmel. Jag är hungrig. I påsen finns skruvmakaroner och jag funderar skippa lågkolhydratsdieten idag och ladda in pastan i magen.

Tanken på hotellfrukosten ger mej hopp. Det finns badkar och ungarna har packar ner sina simglasögon. Jag tänker dunbolster, vita krispiga lakan och room service.

Ser på klockan väldigt ofta nu. Vi är försenade. Vårt tåg stod stilla mitt i skogen därav fördröjningen. Nu är barnen hungriga. De måste väl få sina skruvmakaroner. De får äta med vantarna på. Jag sparar mej till hotellmaten.

 

Jag kunde lika bra ligga död.

Peppe brukar säga att det mest ointressanta någon någonsin kan berätta är hur mycket man jobbat den senaste tiden och vilka drömmar man haft föregående natt. Ja, jag kan hålla med. Man nickar artigt och låtsas lyssna. Det som jag funderat mycket på detta år är hur livet på något sätt tappat sin äkta betydelse. Vi stressar till jobb, stressar hem, och så stressar vi ännu lite till. Varje ledig sekund passar vi på att logga in. Vi bara måste hålla oss ajour med världen och vad ens femhundrafyrtiofyra vänner pysslar med.

Folk lever sina liv på sociala medier. De lever ett socialt medieliv och inte ett socialt liv. Man har kanske tätare kontakt med vänner och bekanta numera, men kvaliteten på kontakten den känner jag har försämrats. Ta Facebook som exempel. Ett ypperligt medel att hålla kontakt med bekanta på andra sidan världen. Det kan jag inte förneka. Men när jag typ sjutton gånger har kollat vad de femhundrafyrtiofyra Facebookvännerna gjort, vet jag fortfarande inte hur mina tio bästa vänner mår. Hur de egentligen mår.

Det kan gå veckor utan att min telefon ringer. Nu räknar jag inte med jobbsamtal och störiga telefonförsäljare. Jag menar kompisar, vänner, bekanta, släktingar.  Förut talade jag i telefon med någon varje dag. Och telefonen pep av inkommande SMS stup i kvarten. Nu bor jag ju inte ensam, men om jag gjorde det kunde jag kanske ligga död ett bra tag utan att bli upptäckt. Kanske någon till sist skulle börja undra varför bloggen eller Insta inte blivit uppdaterad på någon månad.

Är det så vi ska leva? Är det så här vi ska umgås? Med flyktiga tryck på gilla-knappen och pussiga emojis. Sociala medier ger oss en känsla av gemenskap, det är riktigt. Vi tror att vi har femhundrafyrtiofyra vänner som finns där, som hejar på oss och postar hjärtögonsmileys i våra kommentarsfält men när allting kommer kring, när du loggar ut då ligger telefonen stum och samtalen fortsätter att lysa med sin frånvaro.

Så tillbaka till hur boring det är med folk som älskar att berätta hur mycket de jobbar. Alltså hur boring? BOOOORING! Och hur tråkigt är det inte att vi bläddrar och bläddrar i våra kalendrar för att försöka hitta en passlig dag att träffa våra vänner. Oj januari var redan full, februari likaså men kanske i mars? Någongång var det status att ha en dyr bil. Nu är det status att ha fullbokad kalender. Finns det någon slags trygghet i att vara busy? Är det lika med att vara populär och eftertraktad? Om man inte har något inplanerat på en vecka, är man då en total loser?

 

Jag har hellre bokstaven L ingraverad i pannan än ger upp på mitt sociala liv. Jag är inte bättre än någon annan, och medger att jag har blivit sämre på att hålla kontakt. RIKTIG kontakt. Face to face. Men jag bara kan inte tro att livet ska vara som det är nu. Teknologin i all ära, men inget kan byta ut äkta kontakt mellan människor. Eller är tiden inne nu, är det nu som vi ska bli ersatta av robotar?

SAMSUNG CSC

Exempel på två vänner jag inte ringt till på länge

Nu gapar jag om det igen.

S p o n s r a d e  i n l ä g g alltså….Sorry folks, men jag måste bara. Igen. För jag har bloggat om detta några gånger tidigare. Så har även många andra bloggare gjort. Faktum är att det oftast är storbloggare som tar upp ämnet. Kanske för att de har mera erfarenhet än ”mindre” bloggare och ligger dem närmare hjärtat. Så därför anser jag, med den inte så stora bloggen Me, Myselfies & I, att mina inlägg är viktiga. Underbara Clara skrev idag ett väldigt bra inlägg om ämnet, men jag tänker mej att det kanske är lättare att ta till sig när en vanlig dödlig bloggare, som jag, beskriver fenomenet.

För så här ligger det till. Ni med små (och större) bloggar, ni måste börja fatta nu! Jag byggde upp en väldigt hög puls tidigare idag när jag snackade med en bloggvän om huruvida bloggare ska få betalt i produkter eller i pengar. Vi delade samma åsikt, men jag blev bara så frustrerad på politiken kring detta. Så om jag låter otrevlig nu, är det för att mitt blod fortfarande pumpar hårdare än vanligt.

Jag tänker mej att de flesta bloggare någongång fått en förfrågan om att samarbeta med ett företag. Antingen av företaget direkt eller via en något Online marketing-bolag. Jag tänker vidare att förmodligen en minimal bråkdel av dessa otaligt många bloggare har fått ett schysst erbjudande. Med schysst erbjudande menar jag att företaget i fråga har följt din blogg och vet din stil (och gillar den). Att erbjudandet är personligt, och inget jäkla mail som skickats ut till en bunt med bloggare. Och att företaget kan erbjuda ett arvode (ev. plus produkter) för din tid och för annonsplatsen på din blogg.

Vi tar ett exempel. Jag blev erbjuden ett samarbete här för ett par veckor sedan. Jag skulle skriva om produkten och sätta med några länkar. Jag skulle jag få välja ut en intressant produkt från webshoppen, som jag sedan skulle, hör och häpna, få behålla. Företaget sålde maskeradkläder. Just sayin..

Att få ett dylikt erbjudande är som en skymf! Nu kanske någon tycker jag överdriver, och säger att gratis är alltid gratis. Men det är ju det som det inte är. Först och främst sätter jag tid på bloggen, på att skriva och fota. Tid är lika med pengar. Det är uppenbart att personen i fråga inte läst min blogg. Visst, jag har barn, men min blogg är ganska långt ifrån maskerad-genren. Jag skulle aldrig någonsin göra ett sponsrat inlägg för en maskeradbutik. Inte för tusen kycklingdräkter eller tusen euros. Det skulle inte kännas naturligt och ni läsare skulle eventuellt få maten i fel hals och tro ni hamnat fel.

Jag förstår tjusningen. Att bloggare kan bli lockade av gratis produkter. Jag förstår företag som ser dessa bloggare som en ypperlig och praktiskt taget gratis marknadsföringskanal. Men vad är rätt och vad är fel. Jag tycker både bloggare och företag bär ansvaret för ett rättvist och korrekt samarbete. En bloggare som vill göra samarbeten bör kunna fakturera, dvs ha ett firmanamn och företaget som önskar produktplacera bör betala för sig.

Att ha eget företag kräver mycket marknadsföring. Den biten ska finnas med i budgeten. Att ett företag betalar för annonser i dagstidningar är självklart. Vad skulle Huvudstadsbladet säga om någon erbjöd att betala i maskeraddräkter? En sexig Halloween-outfit till chefredaktören kanske?

Jag bestämde för något år sedan att jag inte längre gör samarbeten utan betalning i riktiga pengar. Jag var tvungen att göra det. Att dra gränsen. För att hjälpa mej och andra bloggare i längden. Det kommer att ta en tid före tiderna ändras. Det krävs att flera sätter näven i bordet. Vill företaget inte betala för sig , så bidde det inget samarbete. Och där med basta.

SAMSUNG CSC

Och så ett litet leende på det.

En vinterlördag

Det var äntligen lite varmare väder för att tillbringa en hel dag i skidbacken. Så med skidboxen på biltaket körde vi iväg mot Österbottens främsta skidcentrum, det allsmäktige Simpsiö. En liten fartguppa i jämförelse med annat. Men allt är relativt och man tager hvad man hafver. Dessutom är barnbacken helt okej.

Det var faktiskt en ypperligt vacker dag för att utöva vintersport. Till och med jag njöt och för ovanlighetens skull frös jag inte.

SAMSUNG CSC

Lilleman föll naturligtvis genast vid första åket och grät i typ en timme. Har tyvärr ärvt mina höga prestationskrav. Sorry dude!

SAMSUNG CSC

6-åringen var nervös så läpparna darrade, men övervann rädslan och kunskapen satt kvar i muskelminnet. Hann ville aldrig sluta åka.

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Han pausade bara när man lockade honom med mat. Det säger han aldrig nej till. Också en trevlig egenskapen direkt nedärvd av mor.

SAMSUNG CSC

Tydligen hjälpte maten att få lilleman på bättre humör

SAMSUNG CSC

Och sedan bar det ner för backen med smilgropar i kinderna

SAMSUNG CSC

Nå, så klart började jag frysa in något skede. Och så blev jag hungrig. Och sur. Efter många om och men fick jag resten av familjen övertalad att köra hem. Då var det redan mörkt och det värmande vinet ropade på mej hemma från soffbordet.

SAMSUNG CSC

Guilty or not?

Lite seriesnack mellan varven. Vilka är de bästa serierna just nu? Jag sparade länge på de två sista avsnitten av The Affair, bara för att jag inte ville den någonsin skulle ta slut! Förutom att serien har en grym och spännande story, så är det något så äkta över hela skådespeleriet och dialogerna. Där var ”normala” serier eller filmers scener klipps av och byts, där fortsätter dialogen i The Affair. Den fortsätter precis som den gör i det vanliga livet. Och det är det som känns så verklighetstroget och igenkännbart.

Sedan googlade jag, och till min lycka kommer säsong tre detta år! Can’t wait. Kan heller inte vänta på uppföljaren på The Fall. Blev så kär i Gillian Anderson att jag kanske till och med måste börja följa nya X-files, haha! Bloggade tidigare om The Fall och de härliga feministiska kängorna just huvudpersonen (Gillian Anderson) ger till sin omgivning. Och det är inte vanligt att se på tv. Mera sånt!

Bloodline, Marco Polo och Homeland får också snart ta och sända nya avsnitt! Orange is the new black blev mycket sämre i säsong tre, trots den där womancrushen alla fick på en ny rollinnehavare. Jag har fortfarande kvar halva säsongen att se nångång när jag har tråkigt. Däremot väntar jag MYCKET på Peaky Blinders! Åh, den är bra. Ni måste se! Säsong tre visas nu i England så snart har vi den här på Netflix också.

Men vi måste också snacka om Netflix dokumentärserie Making a murderer! GALET så man tappar hakan! Nu har jag sett alla tio avsnitt och ack vilken besvikelse. Ett antiklimaxslut! Berätta, vad är era tankar kring hela grejen. Guilty or not guilty?

SAMSUNG CSC

Förresten, finns dessa blommor redan nu att få tag på? Känner för nåt vårigt!