Nadias nutty bread

Jag har en kusin som annars jobbar häcken av sig men trots det alltid hittar tid över för att baka. Hur hittar hon tiden och orken för att baka sju sorters kakor, cheesecakes, pajer och bröd? Det måste ju handla om passion eller kanske rent av om meditation, att komma bort en stund och jobba med händerna. Vad jag känner för bakning är helt annat än löööv. Visst har jag alltid tyckt om att baka de gamla favoriterna som kärleksmums, kladdkaka och eventuellt dagislimpa (ett recept jag fick när jag var fem år och gick på dagis i Sverige). Jag bakar helst bakverk vars smet är så god att jag vill slicka skålen. Och helst bakar jag ensam, så att JAG får slicka skålen(och inte barnen). Konstigt nog får jag alltid lust att baka när jag är mitt uppe i en jädrans pms. Några gånger i året får jag plötsliga ryck att prova baka något jag aldrig tidigare testat.

Då kommer det där problemet jag lider av. Jag kan helt enkelt inte hålla mej till ett recept. Jag byter ut ingredienser och lägger mer eller mindre av något. Jag tror alltid att jag är bättre än recepet. Villken idiot för oftast resulterar det i att det går åt hilvidi och det har hänt att det åkt direkt på soptippen.

Idag, freitag när ungarna lekte i snön fick jag ett av de där årliga idéerna att baka något nytt. Har sedan julen kikat på ett nötbrödrecept, och eftersom jag just nu inte äter kolhydrater skulle detta lchf-recept passa utmärkt. Redan vid första punkten började jag modifiera receptet. Till slut blev det Nadias nötbröd och inte Matgikens nötbröd. Men det blev gott och höll ihop! Sedan lagade jag en smarrig kycklingspenatsås med fräsch indisk smak (inget curryskit).

Barnen kom in och vi åt och njöt. Men först snabbdokumenterade jag mina mästerverk, se nedan. Nu ska småningom ansiktet på för på kvällskvisten väntar Ernst bistro. Pussåkram.