I’m alive!

Jag lever och det har verkligen inte gott någon nöd på mej. Det hälsosamma livet har börjat och jag njuter av frukter, bär och ja, det slank visst ner en öl och nåt vinglas igår men who cares! Min sommarångest är bortblåst! Det är redan 11 juni och i vanliga fall skulle jag ha bitit sönder naglarna av panik över att midsommarn närmar sig, vilket i min hjärna betyder att mörkret kommer och sommaren är slut.

Men inte nu. Nu har jag redan gjort så mycket somriga saker att jag känner mej lugn som en filbunke. Jag har ju redan hunnit med att picknicka, vara på stranden, hänga på terrass, Strampenluncha, cykla vimmelkantig hem i sommarnatten, få myggbett och idag har jag varit på sommarretreat i skärgården. Inga barn, bara jag och min moster som skämt bort mej som en liten snorunge. Ett åtta timmars långt dagsverk i en solstol på en terrass vid ett kluckande hav och puttputtande båtar. Lite finsk nypotatis och primörer på det och livet kunde inte ha blivit bättre. Skulle jag ha dött knallfall idag, skulle jag i alla fall ha dött lycklig.