Det bästa med att glömma att öppna julkalendern är att man får öppna två luckor följande dag. Hih.
Lucka nr 12, naked face
Lucka nr 13, Lucia
en blogg om just det och annat nice
När man blivit väckt av hostiga barn varje natt i snart en vecka är man minst sagt i koma. Både mentalt och fysiskt. Kroppen värker och i morse grät jag floder. Utmattningen har tydligen en gräns för så mycket tårar och ljud har det inte kommit sedan jag var tre och jag tappade en ballong. Dessutom blir jag rädd för min egen spegelbild. Så trötta, så trötta ögon.
Av fina Christina fick jag stafettpinnen i #decemberkärlek. Det är en kampanj som nu sprids på bloggar och handlar just om att sprida mera Löööv. Jag ger vidare stafettpinnen till alla som känner sig manade. Och skickar en hälsning i min kalenderlucka nummer 11.
Jag blir så glad av era kommentarer! Denna kalender gjorde jag med syftet att stärka min egen självkänsla. Jag sökte ingen uppmuntran eller bekräftelse, men jag är lycklig över att så många bryr sig och hejar på. TACK!
För varje dag som går tvekar jag på min ”nakna” julkalender. Jag funderar, grämer mej, skäms, ångrar, är stolt. Mina känslor går upp och ner och tankarna snurrar i cirklar. Känner mej blottad men samtidigt befriad.
Har jag något att förlora? Nej, jag står för den jag är och det jag gör. Jag ser naket i instagramflödet nästan varje dag. Nakna magar, rumpor, lår ser jag också på träningsbloggar. Naket, slätt, fint, smalt, muskulöst. Vi blinkar knappt. Tills vi ser något utanför normen, då hajar vi till och tittar lite extra. Kanske till och med tycker att det är lite fel, lite äckligt. Det är helt enkelt främmande för oss. Vi är inte vana att se annat än det stereotypiska vackra. Det får mej att fortsätta min kalender. Min kropp är inte mindre värd än någon annans, så det så.
Lucka 7