en blogg om just det och annat nice
Filuren. Med halvmånsögon med stjärnglans. Så föddes han. Vår baby. Han med det bubblande asgarvet och den klumpiga lilla kroppen. Envisast i världen men också den gosigaste. Och mest bortskämda.
Den lilla charmören som får alla på fall. En pajas och teddybjörn i ett. En retsticka och en skvallerbytta. Min minsting, min baby som tar varje tillfälle i akt krypa upp i famnen. Så jag håller honom hårt och vill aldrig, aldrig släppa taget.
Throwback Thursday. Lite bilder från förra helgens kärleksphotoshoot med de nyförlovade. Så mysigt att en får lust att pussa lite extra på gubben.
Kände ni värmen idag? Den är på väg tillbaka, jag är säker på det! Känner mej riktigt positiv till vädergudarnas konster. Däremot var jag alldeles för överklädd idag! Alltså överklädd i den betydelse att jag hade alldeles FÖR mycket kläder. När jag cyklade in till stan för ett möte, möttes jag av shorts och linnen och själv svettades jag i tröja, läderjacka och strumbyxor. Ja, och så hade en klänningockså.
Hur som haver så blev dagen riktigt bra. Jag gick omkring med Pepsodentsmilet som utlovat. Tänk om jag alltid skulle komma ihåg att världen blir så mycket snällare om man själv är snäll och glad. Och så köpte jag blommor till kvisten. Snart är den färdig. Det har bara tagit typ två år att komma till skott. Men nu är det nära. Postar lite bilder här sen och ni kommer att undra varför jag svettats så mycket över kvisten, för så märkvärdig är den inte. Men skulle ni ha vetat hur hemsk den såg ut, skulle ni förstå hur nöjd jag börjar bli nu.
Kvällen får gå till att redigera foton på ett kärlekspar som beställde en fotografering i helgen. Underbart att känna den energin de hade tillsammans. Kärleken är fin den!
Vid Vasas egen Côte D’azur plåtade vi.
Den blomstertid nu kommer, redan imorgon faktiskt då det är våravslutning. Jag ska ta i allt jag orkar och sjunga så alla får njuta av min ljuva stämma, hehe. Och så fäller jag de traditionsenliga tårarna förstås. Före det ett litet fotojobb. Kom just hem från mamma där jag sökt efter rekvisita till photoshooten. Mamma är bra på det sättet. Hennes hem är som ett museum med antika skatter, allt från gamla fiskenät till mera värdefulla saker.
Sedan gick vi igenom tygprover för att klä om mommos föräldrars gamla soffmöblemang. Jag röstade på Ikat- eller paiselymönstrat medan mamma ville ha något mer klassiskt typ tråkrandigt. Nåväl, vi får se om vi hittar nån kompromiss. Men huj så det är dyrt att klä om möbler, riktigt huisigt dyrt! Jag har faktiskt gått en kurs en gång på Hesa-arbis, men har nog inte den talangen att jag skulle våga mej på över 100 år gamla antikviteter.
Nej, nu ska jag nog ta och kasta upp de här tunga benen i soffan och lyssna på tystnaden. Eller kanske lite musik. Lalehs stämma kunde passa in i sinnesstämningen just nu.
Och eftersom min kamera står på laddning så får ni två gamla oredigerade bilder istället. En photoshoot gone wrong liksom.
Tidigare i vår efterlyste jag någon som ville vara med på en makeover. Det gällde en snabbare styling och en fotografering. Jag fick många många mail, men valet föll slutligen på Sarah som mer än allt annat önskade sig foton på sig själv tillsammans med hennes dotter Elin.
Det var en riktigt rolig dag och Sarah var en härlig typ att umgås med, för att inte tala om hennes charmör till flicka! Sarah var fin redan när hon steg in genom dörren, men efter makeovern lyste hon verkligen. Det kändes som om hon var nöjd med resultatet och hela hon strålade av skönhet. Värsta modellen!
Efter smink- och hårfix, drack vi kaffe och åt frukter och nötter, Elin sov snällt utanför i vagnen före det var hennes tur för lunch. Vi plockade fram lite leksaker och började klädprovningen. Vi fotade både inne och ute. TÄNK om man hade en egen fotostudio! Men man tager hvad man haver, det fick bli mindre lyxigt hemma i vardagsrummet istället. Efter ca 350 bilder och fem klädbyten, I called it a wrap!
Här nedan finns ett axplock ur photoshooten och lite inspirationsbilder. Enjoy! Och visst är de fina, mina modeller?
Före:
Efter, style 1:
Sarahs kläder: Blus-Gina Tricot, halsband, armband och byxor-Village Vaasa, träskor-AH design
Sarahs kläder: Blus, tröja, halsband, byxor-Gina Tricot, armband-Village Vaasa
Jag vet, jag vet. det är inget vidare Valborgsväder. Inte detta år heller. Men har ändå bästa feelingen! Ikväll ska sommaren skålas in. Kanske inte på en solig terass men med sol i sinnet. Det är nu det börjar, ny månad, nytt liv. Vad det nu sedan innebär, men något positivt ska det definitivt bli.
Grymt mycket solsken fick jag även på posten för en tid sedan. Min sköna samarbetspartner skickade de finaste av fina sandalerna till mej. Jag visste att de var snygga (för ATT jag hunnit tråna efter dessa redan en tid) men inte så här snygga!
Sandalerna heter PONS och är handgjorda av äkta läder på den spanska ön Menorca. Kallas även Menorquinas. Hur coolt namn är inte det?! Arriba-feeling direkt! Tänk att dessa skor har tillverkats i över 100 år och att vi först nu fått upp ögonen för dessa härligheter, är det inte totalt galet!
För när jag håller dessa i min hand, känner jag så tydlig skinndoft att jag kan se framför mej hur robusta, temperamentsfulla spanjorer stegar över torg och gator i sina Menorquinas. Paellalagande spanjorskor som kastar av sina Pons för en siesta i hängmattan. Allt detta år 1912. Och por favor, nu är de plötsligt de trendigaste accessoarerna man kan ha.
Ponsen kommer i alla granna färger. Det finns glittriga och vill man gå safe så hittas även bruna. Berättade jag redan om kvaliteten? Alltså så sjuttons bra! Tåliga och motståndskraftiga. Gediget hantverk minsann. Tror faktiskt inte att dessa kan gå sönder, nånsin.
Men kom ihåg, som så många andra produkter så finns det även kopior på dessa! Kopiorna kan förstås aldrig jämföras med orginalet. Det finns kvalitet och så finns det kvalitet så att säga. Detta märke ska man kolla efter för att försäkra sig om att de är PONS ORIGINAL. Garanterat äkta finns att få på Duo-Living.fi eller direkt från deras mysiga butik på Köpmansgatan 11 i Åbo.
Hannah på Amelia berättade ju hur stort det kommer vara med sandaler i sommar. Man får liksom slänga sina loafers nu, hurra! Det gjorde jag och gick ut i det bekvämaste jag äger för tillfället.
Glada Wappen! Tjohoooo!
Pons: I samarbete med Duo-Living.fi
Jag har haft fullt sjå att titta igenom den massvisa bunt med mail som kommit in angående makeovern! Tack så mycket för dem! Den ena tjejen har varit slitnare än den andra. Någon går omkring och luktar sur mjölk och många tassar omkring i mjukisbrallor. Vissa har hårproblem och andra vill bara bli ompysslade en gång för alla. Och ompysslade är precis det som jag tycker alla är värda att få bli någongång. Önskar verkligen jag kunde ge denna makover till alla som vill. Men jag har nu valt en och DU kommer att få mail idag, så se till att kolla mailboxen!
Jag sparar jättegärna alla ansökningar för framtida projekt. Tack igen, ni är fina!
Den här kvinnan, hon vet minsann hur man gör en annan kvinna frisk. När jag idag kände mej som lägst, dök hon upp som ett Hangökex och hade med sig både det ena och det andra. Först korkade vi upp den lilla skumpaflaskan och redan efter det kändes det nästan som jag fick lifvet tillbaka. Sedan det mumsade vi oss indisk mat och tryckte i oss varsin chokostång. Vi bandade in lite poddis och övade upp vår skolfinska.
Mätta och belåtna cyklade vi iväg till Yle. Men nervösa så attans. Kontaterade att skumpaflaskan var alldeles för liten för att lyckas lugna våra pickande kaninhjärtan. Men vi gjorde det. Nu klarar vi allt, känns det som.
Sa jag förresten att hon också hämtade fina blomster!
Pre-vappenskumpan
Just ja, igår hade vi en gemytlig kväll. Jag och sju andra brudar. En kväll i makeupens tecken. Alla sju var så nyfikna och ivriga på att lära sig och damma av sina gamla sminkborstar. Frågorna slutade aldrig och klockan tickade långt förbi barnens läggdags. Men kul! Finns det intresse för sminkurs, har jag ännu tider fram till midsommar.
Och så ikväll hade vi finbesök av en liten tjej som jag är faster till. Jag, faster? Låter väldigt konstigt. Om man ska vara något till nån, ska man väl vara moster? Faster låter ju så..gammalt. Men jag blir ju aldrig en moster och inte heller blir jag en mormor (snyft). Däremot ska jag bli FASTER en gång till. På sommaren kommer Naomis syskon och jag ska njuta och dofta på söta bebistår. Längtar!
Jag fick en drös med kataloger från min nya samarbetspartner som ibland kommer att förekomma här på bloggen. Jag som älskar fina saker i olika former, blev superlycklig och började morgonen med att bläddra i dem. Very stylish. Att med enkla medel, som ett läderband, känns det genast mycket lyxigare. I like. På agendan står en photoshoot och lite senare blir det ”Nadias lilla sminkskola” för ett gäng ivriga kvinns. Vi får återkomma.
Alltså jag vill hoppa in i Lexingtonkatalogen! Bästa feel-good-känslan finns i den
Snygga va!
Tackar som frågar, men jag mår ännu inte ok. Inte alls. Kom igen nu Tant Röd, jag ber på mina bara knän. Jag hade tänkt gå igenom alla makeovermail ikväll, men jag måste ta en tidig skönhetssömn. Det får vänta tills imorgon, så om någon ännu inte hunnit skicka in sin ansökan till fåtåshuuten så har man hela natten på sig. Och tack NI som redan skickat in! Min mailbox svämmar över av mail från olika härliga typer i DESPERAT behov av hjälp. Det kommer att bli dödssvårt att välja, vill ha er alla!
Och en stilla kvällsundran: Ska ditt barn också alltid in under din kjol, och förstås på offentliga platser? Vet inte hur många ofrivilliga troschocker jag bjudit på. Mitt på torget, i affärer, på Silja Line, ja you name it!
Det börjar med små händerna, sedan ska hela huvudet under
Älska Inredning 