en blogg om just det och annat nice
Snabbstädning, popcorn och snart häller jag upp ett glas rött. Barnen väntar på Labyrint som äntligen har börjat. Om de hålls vakna till 21.30(!) när det börjar. Gubben for på julfest så när de små är i säng är fjärrkontrollen min. Gotta go. Chillet väntar. Vi återkommer!
Lucka nr 19
När man blivit väckt av hostiga barn varje natt i snart en vecka är man minst sagt i koma. Både mentalt och fysiskt. Kroppen värker och i morse grät jag floder. Utmattningen har tydligen en gräns för så mycket tårar och ljud har det inte kommit sedan jag var tre och jag tappade en ballong. Dessutom blir jag rädd för min egen spegelbild. Så trötta, så trötta ögon.
Av fina Christina fick jag stafettpinnen i #decemberkärlek. Det är en kampanj som nu sprids på bloggar och handlar just om att sprida mera Löööv. Jag ger vidare stafettpinnen till alla som känner sig manade. Och skickar en hälsning i min kalenderlucka nummer 11.
I lucka 7 i inspirationskalendern finns en cool, annorlunda prydnadsgran plus två tilläggsfrågor:
Barnen tjatar om en julgran, men när ska man ta in den? FÅR man redan ha en gran eller vad säger kutymen? Och ska det vara äkta eller en i plast?
-I samarbete med Indiska–
Det blev inte så som jag tänkt. Den efterlängtade afterworken och utekvällen med kollegorna blev aldrig av. På fredag morgonen började det gnällas om ont i öronen. Därtill var det snuva, hosta och ögoninflammation. Själv mådde jag heller inte prima. Festligheterna ställdes in och humöret dalade från hundra till noll.
Mot kvällen blev alla piggare och vi fixade lite extramysigt och lagade tillsammans lite fredagssnacks. Och på lördag var alla friska och krya igen. Fick ett morgonryck och lagade aioli som fick stå i kylen och dra sig medan vi planterade tulpanlökar och städade bort hösten från gården. Tänk att plantera blommor den sjätte december. Inte mej emot. Men till julen får det gärna komma ett tunt lager snö så slipper man både mörker och klottvädret.
Aiolin åts till slut med inrefilé och rostade rotsaker, favvomaten. Det blev lite vin i soffan och en filmmys med gubben som kommit hem från arbetsresan. Slutet gott, allting gott. Trodde jag. Men idag fick Romeo hög feber och störande hosta. Förbereder mej på en vakarnatt och en vabb-dag imorgon.
Helgen har börjat! Näsan rinner och jag nyser lika ljudligt som min morfar. Kanske till och med snäppet högre. Har kastat i alldeles för många droppar oregano-olja men jag vill INTE bli sjuk nu! Det räcker med den evighetslånga tröttheten som suttit i hela hösten.
Om en stund kommer mina trogna gäster, tjejerna. Det blir småplock italian style och bubblig dricka. Den sedvanliga fredagsafterworken är veckans höjdpunkt. Och det blir afterwork på afterwork, för senare ska jag träffa gamla goda kollegor över en drink. Jag hinner inte vara sjuk nu inte.
I väntan på julkalendern postar jag några sötbilder som jag tog för ett par veckor sedan. Vi återkommer.
Checka in munnen och den runda hakan. Dör.
Och så var det barnens julkalender. Där hänger den utan innehåll. Den ska fyllas med någonting, men vad? Och jag vet inte ens om jag hinner till butiken. Buu-kalendrarna hittade vi just i postlådan, thank god. De får nöja sig med dem tills den slarviga morsan fixat den andra klart.
Det är hög tid att plocka fram alla triljoner lådor med julpynt. Skulle nästan vilja stänga lådorna och föra dem tillbaka till förrådet. Så långt har mitt öga skådat femton röda tomteluvor, varav några från 50-talet, ett gäng ihoptryckta julgransbollar, glitter i en halvcentimeters trasiga bitar och diverse ljusslingor som alla behöver nya batterier. Och så var det ju barnens hemlagade julpynt. Eller de som de gjort på dagis. Varje december har de knåpat med söta små knubbiga fingrar i dagis tomteverkstad. Vissa finare än andra. Men ack så stolta de är över sina skapelser.
I vår inredningshysteriska värld där det perfekta hemmet är den största bedriften, kan barnen bli åsidosatta, Det anser i alla fall en del människor. När har barnens jul blivit de vuxnas? Räcker det inte med att den prydliga soffan med nio uppfluffade kuddar är förbjuden för barnrumpor, att retroleksakerna på Stringhyllan är till endast för syns skull och hela barnrummet är inrett enligt de vuxnas smak? Och nu tar ni över julen också!
Men om man faktiskt älskar inredning (eeh, nästan mer än barnen) och njuter av att ha det fint, jag själv undertecknad.Hur gör man då när barnen ivrigt börjar plocka fram allt heimlaga? Jag föreslår att man själv bestämmer över hurudana jultraditioner man vill ha inklusive julpyntandet. Vill man att barnen ska vara delaktiga, bygga upp förväntningar? Pynta med grönt, rött, silver, glitter, jesusbarnet och hans moster? More is more liksom. Vill man pynta i sin ensamhet med svart, vitt med eventuellt en hint av silver? Kanske när man är home alone med en mugg glögg och Peter Jöbacks julmusik i bakgrunden? Eller väljer man ut de saker som barnen får pynta med eller kanske de rent av själva får välja och pynta sina egna rum?
Man gör som man vill. Helt enkelt. I slutändan så är det faktiskt inte synd om barnen. Tvärtom, så har barn det riktigt bra nu förtiden. Lite för bra ibland.
Ingen pysseltyp men plockade några fula kottar, målade dem guld. Sprinklade lite guldglitter på och hängde på ett snöre. Barnens iver höll i sig och vi klippte ut några stjärnor i paff, lite guld på det. Lite spetsad glögg på det och feelingen är klar inför lilla jul.
Det där att ha barn. Ibland blir man knäpp. När ska man få ha sina saker i fred, eller är det för mycket begärt? Kanske den rättigheten upphör att existera när man blir förälder. Det gör den säkert. Vad trodde jag riktigt?
Jag vet inte hur mycket grejer som gått sönder i barnens händer. Mina saker! Varför bryr man sig ens att säga ”röööööör INTE den”, ”AKTA”!!! Det som kan gå sönder går sönder ändå, oberoende.
Nu gick min finaste gunga sönder. Ja just det, MIN gunga. Den som jag ska hänga på min amerikanska veranda. Där skulle jag ju sitta och njuta av en martini och titta på när barnen hjular på gräsmattan och på gubben som bygger mitt orangeri av gamla fönster. Men nu har jag då ingen gunga längre. Och just ja, ingen veranda heller för den delen.
Gungan. RIP.
Tillfredställelsen av att ordna i hallen är obeskrivbar. Att man sen hämtar tusen lådor vinterkläder från förrådet och staplar lådhögarna i den nystädade tamburen, känns så där. En dags jobb for nothing. Vart alla fluffig, otympliga jackor och byxor ska få plats, det vete fan. På tal om detta så har jag skaffat vinterekipering i hästväg. Isbjörn of Sweden lär ska vara den varmaste, slitstarkaste och mest vattentäta vinterutstyrseln. Ja faktiskt så sägs den hålla vatten tre gånger bättre än galonkläder. Om det en recension nångång senare i vinter. Jag hoppas att jag får ge höga betyg.
Har jag gjort annat än att städa? Jo, hör och häpna, jag har julpyntat en aning! Helt chockad själv. Visst jag har sett julpynt i butiker och på andra bloggar sedan länge tillbaka, men för mej hör detta till ovanligheterna. Hoppeligen kommer den där julfeelingen detta år!
Helgen bjöd även på lite fotografering och en modeshow som estenomerna på Novia ordnat på Academill. De kan vara riktigt stolta över att de fått ihopfixat en sån fin show! Snygg styling, bra musik, stämning och heta modeller. Dessutom fick jag så lyxigt en front row seat och blev väl omhändertagen redan i dörren. Kameran fick inte plats i kuverväskan så kan tyvärr inte visa bilder på den där hotta modellsnubben. Sukt.
Jannike & Michelle var en av modepinglor bakom lördagens show.
I kokkola var det snö och härliga rallyvägar redan på fredag..
..och en tom och grå gågata
Inredningsbutiken Legera levererade julstämning..
..och Malena Björndahl lyste upp mörkret med hennes breda leende. Vi smed några hemliga planer.
Och sen kom snön till Vasa
Den orginella pulkan i pulkabacken
De njöt, jag frös om tårna.
Julmyset bör väl infinna sig i något skede
Tröttheten till trots så har jag ändå haft många roliga grejor på gång den senaste veckan. Det har varit väldigt mycket fotograferingar på agendan. Som jag nämnt ett flertal gånger är det ingen lätt match att fota barn. Svetten lackar och det kan kännas som att inga bilder lyckas. Men det ger mej så himla mycket. Nu när mina egna killar har blivit så pass ”stora” så har jag tid och kapacitet att ta in andra barn. Jag kan faktiskt njuta och bli varm i hjärtat av andras barn. På ett helt annat sätt än förut. Det känns verkligen härligt att jag nästan kan sakna en liten unge som jag fotat. Blir lite blödig nu, men barn ÄR faktiskt så ljuvliga. Alla barn, på sitt eget sätt. Bara man ser dem och tar sig tid för dem. Snyft! (Nej, jag har inte pms)
Här är lite bilder på de kiddies jag nyligen fått träffa. Hjärta. Denna vecka är fullbokad men nästa vecka finns det lediga tider för till exempel julfoton, bebisfoton eller ögonblicksbilder. Mina kontaktuppgifter finns under ”tjänster” i menyn. Hej hopp.
Älska Inredning 