Kategori: Uncategorized

Publicerat den

Vad är en inspiratör, hörrni?

Trots att det med jämna mellanrum kliar något fruktansvärt i bakdelen och resväskan skriker efter att bli packad, måste jag erkänna att det är rätt skönt att bo i Vasa. En lagom stor och lagom trist stad. Men visst skulle det vara härligt att flytta bort, bara för ett tag. Tänker några 1000-tals kilometer närmare ekvatorn, yes please. Miljöombyte skulle verkligen göra gott och trotsa att jag redan hunnit bo på diverse ställen i världen så finns det allt för mycket härliga platser att upptäcka och så många intressanta människor att lära känna och lära av. Ok, men då då flyttar jag då.

Men så var jag snabb att ändra mej. Igår när jag körde längs de österbottniska slätterna från Laihia till Vasa, kände jag ett rofyllt lugn i mitt bröst. ja, skratta ni bara åt världens smörigaste uttryck, men det var faktiskt precis så som det kändes. Aaaaaah, lät det från hjärtat. En suck av njutning och hemmakänsla. Så som det känns efter en lååång dag, när man äntligen får kasta sig i vågrätt på sofflocket. Ni vet den känslan!

Så när jag svävade över de platta kännspaka vidderna började jag tänka på mailet jag fått på morgonen. Om att jag nu står som nominerad i kategorin ”årets inspiratör” i the one and only Galan2015. Det var sannerligen ett mail med goda nyheter. Men vad är en inspiratör då? Vad har jag gjort detta år som inspirerat tillräckligt många att rösta på mej?

Kan det vara alla mina bomber av bildspam på bloggen eller det att jag ofta SKRIVER MED VERSALER? Är det för att jag skrivit om snipphår och flyktingkris i en och samma mening? Typ. Kan det vara för att jag lider av sjuklig PMS och är ett maniskt kontrollfreak som egentligen borde spärras in på mentalsjukhus med orientalisk inredning?

Om sanningen ska fram (nynnar melodin), så har jag faktiskt ingen aning. Missförstå mej inte med flit nu. Jag älskar att själv bli inspirerad och jag har alltid strävat efter att lyssna på andra, peppa och inspirera folk runt omkring mej. Att bli de bästa de kan bli. Min dröm ÄR ju att vara en sann inspiratör. Självutnämnd eller utnämnd. Det får vi då se..

Så hjälp mej nu, du som känner att det är jag som ÄR årets inspiratör. Lyssna på ditt hjärta (och om du lider av pms), rösta här och jag lovar att nämna dej i mitt tacktal, bjuda på en shot och måhända skriva min autograf på valfri kroppsdel.

Hälsningar,

Tacksam

Här kan man läsa vad jag berättade för Radio X3m i en intervju idag.

österbottenösterbotten

De österbottniska vyerna någonstans mellan Laihia och vasa. Löv!

Publicerat den

Dagen jag hittade mej själv

Känner att vi måste snacka sommarprat. Eller rättare sagt om ett sommarprat som påverkade mej något oerhört. För att vara riktigt ärlig så fick denna kvinna, med sina ord och historier, att hitta mej som människa. En dag i juli när jag begav mej på en promenad med P1 sommar i öronen, hade jag inte den blekaste aningen om att jag inte vid detta lag visste VEM jag var.

Sanna Lundell var den dagens sommarpratare. Allt jag kände till om henne var att hon var journalist och bloggare samt hade ett on/off förhållande med Mikael Persbrandt. Att hennes erfarenheter och livssyn skulle gå rakt in i hjärtat på mej, det var jag totalt ovetande om.

När jag lyssnade till henne, föll allt på plats. Det var som om min värld blev ett sammelsurium av osanningar och sanningar. Som om jag och Sanna kunde ha varit samma person. Inte i detalj men i den röda tråden i hennes historia. Klocks klocks, och så satt alla pusselbitar på plats. Nu visste jag varför jag gått omkring och varit bitter. Sur på samhället. Tokig på och i män. Patriarkatet. Frustrationer. Min inre kamp som kvinna.

Har ni inte lyssnat, så do it! Kanske ni redan har hittat er själva, det trodde jag också. Kanske ni inte blir berörda som jag. Men jag lovar, ni kommer inte att förlora något.

nadia boussir

Publicerat den

Baksmällor man haft.

Jaha, vad gjorde jag i helgen då? Hmm, låt mej spola tillbaka. Det blev inte så mycket helg faktiskt. Inte i den bemärkelsen att ta det lugnt, strosa på stan, söndagsbruncha och kanske festa loss lite grann. Så dum jag är! Jag har ju tre barn. Hur kunde jag glömma?

Innan jag fick barn var varje helg så underbar. På fredag var det kanske filmkväll med kompisar eller ut på en eller två. På lördag sov man skönt (och ostört) till tio och sedan skulle man ut på stan för att köpa den där partytoppen inför kvällens bravader. Det blev mycket stros i diverse butiker och såklart en fika på det. Snabbt via vinaffären och sedan hem. Om man hade tur, hann man ta en tupplur innan spacklet skulle på. Men för tidsoptimister blev det alltid lika brådis.

Klockan sex dök förfestgänget upp. Man provade hundra utstyrslar och fick smakråd. Sedan ville någon ha hjälp med sminket eller håret. Klockan tolv blev det plötsligt panik. Nu blev det bråttom till krogen. Alla roliga och djupa diskussioner förbyttes mot discodunk i stroboljus, klibbiga golv kladdande killar. Plötsligt var bästisen borta och huvudvärken på väg. Det är konstigt hur lätt man glömmer baksmällan om söndagarna och den så  påtagande söndagsångesten. URK.

Och så får man barn. Punkt. Det positiva är ju att baksmällan numera är av sällsynt sort. Däremot har min helg varit livad. Två kalas för Romeo och besök på byggmässan. MED barn. Det var rätt usel mässa om man frågar mej. Höjdpunkten var bloggarnas montrar där jag själv skulle ha stått (men tackade nej) och så Vasabladet med bekanta, glada ansikten.

Kom hem med en kasse full av broschyrer om jordvärmepumpar och huspaket. Och så läppomada, godis, pennor, måttband och andra mycket nödvändiga prylar. Mässor i ett nötskal med andra ord.

Nu börjar Solsidan, vi återkommer!

Nedan lite bilder som vi knäppte på den soliga lördagen. Lite höstbilder på fyraåringen. TÄNK! Nu har jag en fyraåring, en femåring och en pre-teen på kryckor. Love!

barnfotograferingbarnfotografering

barnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotografering

Publicerat den

Årets julkalender

Någon talar om att lyssna på julmusik. Vah? Nu redan? Nej, bevars. Inte här inte! Känns ju lite somrigt ännu trots att julen snart knackar på dörren. Två kvicka månader kvar. Vad ska hända i min julkalender i år då? Förra året körde jag naket! Hur ska jag kunna toppa det i år? Den som lever får se. Så häng kvar i faggorna!

Imorgon blir det Halloween en vecka för tidigt. Minstingen ska ha kalas, och det skulle absolut vara Halloween-tema. Imorgon förvandlas hemmet till en stor pumpa med tio vilda busungar. Om jag överlever detta, klarar jag allt. Kan mycket väl hända att jag kolar vippen på lördagens släktkalas istället. Jag tror jag har den mest högljudda släkten i hela världen. En behöver en veckas semester efter varje släktträff. Och öronen lider av tinnitus ett decennium efteråt. Minst.

julkalender inspiraion

Fjolårets julkalender i miniformat

Publicerat den

Ni är guld!

Jag älskar guld! Det är ju den finaste av färger. Och så älskar jag fester också. Förra helgen hade vi hemmaparty för fjorton stycken vänner. Det blir alldeles för sällan numera. Varför är vi så attans upptagna med våra liv? För att hinna träffa sina vänner måste man kolla kalendern och boka in en tid där man har en liten lucka. Luckan kan vara flera veckor fram i tiden. Trist att det blivit så. Mera kompishäng och mera fest åt folket, säger jag bara!

Guld ska också vara dresscode för THE GALA som kommer att ordnas den 21 november. Jag har aldrig haft möjlighet att gå på bloggalan som ordnats tidigare, men NU ska jag gå. Iklädd guld. Glitz ‘n glam ska det bli. Orkar inte tänka på VAD jag ska ha på mej. Kanske jag kör en favorit i repris? Som när jag smörjde in hela mej i guldfärgad skokräm och gick på technoparty. Det var great men mindre great att få bort giftet. (Hoppas inte Linda läser detta nu..tar fram skämskudden för säkerhetsskull).

Galan har ju varit på alla läppar de senaste veckorna och nu börjar det dra ihop sig till den första deadlinen. Spännis spännis! Som vanligt är jag inte ute i god tid, men ikväll ska jag plocka fram blanketten och rösta på mina favvosar. Är ni också ute i sista minuten och vill nominera någon, så kan man enkelt göra det HÄR.

Må de bästa bloggarna vinna. Ni är alla guld hursom!

guld

guld

Publicerat den

Mitt good stuff

Känner för att dela med mej av några bra grejer jag vet om som jag tycker ni också bör veta. Så ikväll blir det Nadia tipsar. Det kanske blir en serie för det är väl en skyldighet att berätta om good stuff.

Indiska-julpynt

Ja, förlåt! Men jag har sett inlägg om julen redan på andra bloggar men trodde inte jag skulle köpa julpynt i oktober. Kunde dock inte motstå när jag observerade att dessa glitterkvistar (finns olika) nu fanns på Indiska. I fjol gick de som smör, så jag hann inte med. Tydligen ska man handla vissa julpynt i oktober. Dessutom mycket billiga!

minunminminunmin

NEJ! Jag är INTE gravid. Ville bara demonstrera dessa fina väggknipsor i guld som jag fick i present. Häng upp foton, bilder eller annat valfritt. Dekorativt. Finns på Minun Min i Vasa. Har hört att de kostar ynka 80 cent styck.

Kung Fidolin

Det har knappast gått obemärkt att Emma aka ”att vara någons fru” har öppnat webshop med både flickiga fluffklänningar till coolare kläder. Igår kom paketet jag hade beställt. Innehållet var lika fint som på hennes bilder och sjukt snabb leverans. 10 poäng!

disktrasa

Jysk hör till mina hatbutiker. Jag går in där högst en gång per år och konstaterat alltid samma sak. Att det är inget för mej. Nu var jag in på min årliga visit och hittade något(!) för en gångsskull, snygga disktrasor. De illgröna fick åka på sopen ögonaböj!

lidl choklad

Mmm choklad. Och lite lakrits- eller salmiaksmak därtill blir en härlig combo för smaklökarna. Denna choklad från Lidl blev jag bjuden på för någon helg sedan. Den klättrade snabbt upp som en överlägsen bubblare och är nu på min tre i topp lista över lördagsgotta. Tjocka bitar och mycket smak. Kan det bli lördag NU!

Sprid ordet och om ni tipsar, tägga detta så får jag ta del av ert good stuff. Tack och hej!

Publicerat den

Snippelisnopp

Wohooo, det är fredag igen! Ikväll är jag verkligen värd att ta det lugnt och rå om mej själv en liten stund. Får jag det, please? Jag ska inte gå in på detaljer om dagens katastrofala incidenter, hur  jag var fem före psykutbrott och annat smått och gott. Nej, nu vil jag bara koncentrera mej på att försöka andas. Jag överlever nog. En film åt barnen så blir det zen i huset.

Helgkrönikan kan ni istället ögna igenom. Den handlar mest om snippor. Gå vidare till den här.

Publicerat den

Fem oumbärliga frågor och svar

Vad ska jag skriva om idag då? Ingenting hade jag tänkt för jag har en krönika att skriva. Ute i sista minuten som vanligt. Ni får inget av mej idag, jag ber om ursäkt! Ni får fem korta, that’s all. Och det är baara för att jag är den mest generösa människan i väääden.

Dagens oufit? Gråa collegebrallor, svart kofta. Under den en randig pyjamasblus. Det blev lite halvmesyr i morse.

Dagens humör? Stressad men slö. Inte så där rapp-i-käften-stressad utan slöare. Nästan lite bakfullaktig.

Dagens bästa? Köttbullar i gräddsås och potatismos. Barnens favoritmat. Ett försök att släta över den dåliga morsans stressutbrott. Jag tror det funkade. och fy vilka goda bullar!

Dagens krämpor? Nu är det ju inte jag som brutit benet, men lite sympationt kan man väl få ha. Vänster axel har krampat mer eller mindre hela dagen. När jag riktigt känner efter så har jag lite ägglossningsvärk också. Känns redan bättre nu när jag fick berätta det för er.

Dagens hemlis? Jag har satt en stor flaska Baileys på kylning. På lördag är den illa ute den lilla rackaren, muhahahhaaa!

Over and out.

Publicerat den

Föräldraledig, vilket lattjo lajban!

Har helt klart waaay för mycket extratid idag! Vad är detta? Nu bloggar jag redan för tredje gången. En vanlig enkel måndag som denna. Är det så här det är att vara föräldraledig? Jag har redan glömt bort hur det var. Visst hade man vissa dagar av kaos och sjuklig trötthet, men samtidigt hann jag minsann blogga. Jag hade också mera att blogga om. Mera tid att fundera på sjuka saker. Roligare saker liksom. Nu består dagarna av jobbelijobb. Inget glam i det precis, och allra minst några som helst galna input.

Men den tiden är förbi. Föräldraledigheten alltså. Och som jag har gnällt på att vabba (borde läsa och refresha) men idag har jag njutit av att leka föräldraledig. Imorgon vill jag tillbaka på jobb igen.

marockanskt kakelmarockanskt kakel

Publicerat den

Otacksamma?

Det har lugnat ner sig nu. Eller har det? Median påverkar oss i allra högsta grad. Nu tror vi att flyktingströmmen minskat, men i gummibåtar på medelhavet håller vettskrämda människor i sig för brinnkära livet. Fortsättningsvis dör folk på flykt. På flykt undan ett levande helvete. Ett helvete som antagligen ingen av oss någonsin kommer att uppleva eller förstå. Våra största problem just nu är borttagen semesterpenning och hur vi ska kunna stänga gränserna för att hålla flyktingar borta från vårt land.

Nu fokuserar median på helt fel grejor. Osmakliga till och med. Löpsedlarnas rubriker provocerar fram ytterlig främlingsfientlighet bland finländarna. Stories tagna ut ur dess kontext! En man gillar inte maten = ALLA flyktingar är så otacksamma och klagar på GRATIS mat vi ger dem. Tre män berättar att de vill åka tillbaka till Irak = ALLA flyktingar vill åka tillbaka hem för Finland är så skit. Så otacksamt!

Det finns olika förklaringar till varför vi kan tycka att de asylsökande verkar otacksamma. Det kan natuligtvis vara på grund av språkmur, skillnader i kultur och kroppspråk. Sedan har vi ingen aning hur vi själva skulle reagera att komma till ett främmande land. Efter eventuell tortyr, skräck, förföljelse, långa resor, dödsångest och alla känslor som det involverar. Men borde de inte vara superduperövertacksamma för att de nu kommit i säkerhet? Till Trygga Finland. Vi tar hand om er. Allt blir bra.

Men inget är säkert. Får vi stanna eller inte? Var är resten av familjen? Depression, utmattning, sjukdomar och mardrömmar om att ha sett döden i vitögat. Mardrömmar om att nästan kvävts till döds i en lastbil, om folk som trillat ur båtar, om skräcken att passera landsgränser, om alla otäcka saker en människa inte ska behöva utsättas för.

Men DÅ de nog vara tacksamma och bocka och buga varje gång vi går förbi! Men vad vi inte förstår är att dessa människor har sett elände under en lång tid. Bomber och granater har vinit runt deras hus i flera år. De har hållit ut, väntat och stannat i sina hem så länge det bara gått. Varför? Jo, för de inte har velat lämna allt, sitt land, sin släkt och vänner. Sitt språk, sin kultur, sitt jobb och allt de vet om. Deras verklighet. Deras liv. Ända tills det inte går längre. När döden kommer för nära.

Många har haft det bra ställt. Antagligen högre inkomst än vi. Att hosta upp flera tusen euros för en resa till Thailand kan vara svårt för de flesta familjer. Dock blev resan för dessa människor inte till Thailand utan till Finland. Ett kallt land med lika kyliga åsikter.

Bland de som kommit hit finns det förmodligen några på riktigt otacksamma typer. Ja, rentav otäcka människor. Kriminella och våldsbenägna. Absolut! Det finns det överallt. I Även i Finland.  Bara för att de är flyktingar så betyder det inte att de alla är supernice och övertacksamma. Tror vi det, har vi tappat greppet. Det är inte DE som ska vara superice, det är ju VI!

Nästa på listan är att söka upp de fina människorna vi träffade för några veckor sedan. Hoppas de mår bra!