Vissa dagar går det inte att fokusera helt enkelt. Tankarna drar iväg på månfärd och allt verkar viktigare än det man just då borde göra. Har en text på 8000 tecken att skriva med en deadline vars andedräkt jag känner i nacken. Men just nu var det tydligen mycket viktigare att klippa tulpanerna lite kortare (varför inte naglarna på samma gång), fluffa kuddarna i soffan, blogga, kolla Facebook och bli fast i någon ointressant artikel. Sedan far min tankar till GW Persson. Han måste vara den mest okarismatiska människa jag vet. Men skriva kan han! Och vips så måste jag läsa ett par av hans kolumner. Bara för att.
Stirrar ut. Det är så grått att jag måste ha lamporna på. Funderar på att gå och hämta ved fast vi har 23 grader i inneluften. Tvättkorgen är full, om jag skulle ens sätta igång en tvätt. Framför mej ser jag pärmen med fakturor. Borde ju faktiskt fakturera lite för att få in lite dinarer. Äh, jag gör det snart! MÅSTE skriiiiva NU!
Är besatt av att kolla word count. Just nu 443 ord, many to go! Blir stressad. Gör författare så? ( Ping Jeanette och Michaela) Skulle ju gå i väggen av att skriva en bok. Roligt naturligtvis, men att bli beroende av word count är farligt och om inte annat, väldigt omotiverande. Speciellt en dag som denna. När tankarna drar iväg på månfärd och kylskåpets innehåll står oförändrat oberoende hur många gånger jag än checkar.