Att uppfostra barn, djiiiis!

Det var någon slags marknad på stan idag. Kanske någon slags sommarmarknad, vet faktiskt inte vad den kallades men alla marknader i denna stad ser alltid likadana ut. Det är dammsugspåsar, lakrits och blommiga osmickrande klänningar. Ja, och så en karusell från 1979 med fordon utan ratt. Skrapade ihop sista slantarna så minstingarna fick åka.

Annars har denna dag varit lång som en vecka. Ungarna har härjat något oerhört och jag har skrikit mej hes av ilska vilken till slut fejda ut till några modfällda tårar. Ibland känner jag mej så utmattad av tröstlöshet. Så uppgiven och kraftlös. Hur ska man klara av barnen? Tidvis vill jag bara ignorera allt. Låta dem vara. Bråkande, skrikande, trotsande. Men dessa känslor är väldigt ambivalenta för samtidigt vill jag så klart uppfostra dem att bli det bästa de kan bli. Eller helt enkelt till skötsamma, artiga och förnuftiga typer. Kan det vara så svårt?

Annars så åkte svärisarna hem igår. Det var en riktigt okej helg med dem och före de for besökte vi mamma på landet.

 

Kolla in tomtarna. Få mej att tänka på klassikerfilmen ”Full monty”

Faffa skulle inspektera alla vrån i lidret

Och dra Romeo på traktorn

Mamma var snabb att skrubba potatis för att bjuda på lunch

Kvällen innan hade åt vi sen middag på gården. Sist till bordet är en räka, tyckte Romeo.

Rio öppnade överlevnadsdunken men fick så klart inte smaka.

Sen åt vi tills vi sprack och pussades tills solen gick upp igen. Ungefär.