Fel kön på fel plats.

Det debatteras hejvilt om huruvida kvinnans euro kanske inte heller är lägre än mannens, om att kvinnor blir efter på arbetsmarknaden så länge inte föräldraledigheten delas jämt mellan föräldrarna och om ”cool girls'” eländiga existens.

Jag läser gärna debatterna och hejar på feminismen men vill inte själv stå på barrikaderna. Jag kanske borde, för jag vill att barnens kusiner ska ha lika förutsättningar i livet som mina pojkar. Och jag vill inte att mina pojkar ska behöva stöpas i machomannens form. Jag vill också slippa bli daskad i rumpan av en gubbstrutt som tycker min givna reaktion är överkänslig.

Jag vill inte att någon, oberoende kön, ska bli orättvist behandlad eller bemött med diverse härskartekniker. I min drömvärld skulle alla människor på jordklotet vara jämlika och jämställda. Men det är svårt att lära gamla hundar sitta, så vi måste lägga det hårdaste jobbet på hur vi uppfostrar våra barn. Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. De har öron som kastrullock och fantastiska känselspröt. Att en pappa säger till sin dotter att Bolibompa-programledaren är ful, är för mej obegripligt! Läs här.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Igår var jag med gubben till verkstan och lät byta till vinterdäck. Jätteduktiga killar, sex stycken på en bil bytte ringarna i ett nafs. Ingen av dessa mötte min blick, de noterade inte ens att jag befann mej i rummet. Jag var luft för dem, eller så kändes det.

Vi gjorde sedan ett spontant besök till bilaffären för att kolla in en ny bil (drömma får man). En försäljare av manligt kön tog emot oss, eller NEJ han tog emot min man. Hälsade på honom utan ens att titta åt mitt håll. Jag var inte viktig för honom och hans affärer. Jag var helt enkelt på fel territorium. En häst i kohagen liksom. Eller på ren svenska, en KVINNA i bilaffären.

Märkbart irriterad av upplevelsen, kunde jag inte sluta tänka på hur vissa män faktiskt ser på kvinnor. Jag antar situationen skulle ha varit lite annorlunda om jag kommit ensam. Men det skulle jag inte ha gjort. För ibland handlar det om intresse. Jag är INTE intresserad av motorer, jag byter inte däck på bilen, jag bygger inte gärna, jag brottas inte med mina kompisar, jag byter helst inte glödlampor och jag fixar heller inte barnens teknikleksaker. Inte för att jag är en kvinna, utan för den enkla orsaken att jag har andra intressen. De där är min mans intressen. Sedan lagar vi båda mat och bykar, bråkar om diskmaskinen och jag städar nästan alltid. Inte för att jag är kvinna utan för att jag har myyyycket större behov av att det ska vara ordning på torpet.

Fredagens over and out!

Annonser

AKTA!

Det går rykten om att sommarvärmen kommer tillbaka, om än bara för några dagar. Och ikväll visade faktiskt temperaturmätaren på 19 grader. Imorgon har jag bokat in en ”farewell summer”-lunch på Strampens terrass. Ska memorera den känslan så gott jag kan, och ta fram den när jag fryser tårna av mej i februari.

Kom på mej själv idag att vara en sån jäkla mes. Tog sjukledigt med Dino och vi promenerade till skogen där vi lämnat hans cykel. Jag visste att det skulle vara sunt för honom att genast hoppa upp på peden och cykla som om ingenting skulle ha hänt. Och det var han beredd att göra. Men hur skulle jag klarar av att låta honom. Släppa iväg honom i de branta backarna. Igen. Dessutom hade de fyllt på spåret med ännu mer jord och jag såg flera stora stenbumlingar som låg lömska, kamoflerade och väntade på 16 tums cykelhjul att dra krokben på.

Det är ens egna rädslor man ibland borde sätta åt sidan. Jag menar, vad är oddsen att han ska falla igen? Men allt jag tänkte på var att tänk om han stöter till såret och det öppnas upp igen. Jag fick skärpa mej ordentligt för att inte visa mina känslor för Dino.

”Akta dej så du inte faller”, ”klättra inte så högt”, ”du kommer att stöta dej om du springer där” eller mitt favorituttryck: ”Alltså, jag ORKAR inte med ett sjukhusbesök nu”

Hur orkar de stackrarna höra på sina föräldrarna när jag inte orkar höra på mej själv!

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Fick plötsligt salladsbegär. Mera hälsomat, ja tack!

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Och så lite lek på gården och mera ”akta, akta, akta”!

Att uppfostra barn, djiiiis!

Det var någon slags marknad på stan idag. Kanske någon slags sommarmarknad, vet faktiskt inte vad den kallades men alla marknader i denna stad ser alltid likadana ut. Det är dammsugspåsar, lakrits och blommiga osmickrande klänningar. Ja, och så en karusell från 1979 med fordon utan ratt. Skrapade ihop sista slantarna så minstingarna fick åka.

Annars har denna dag varit lång som en vecka. Ungarna har härjat något oerhört och jag har skrikit mej hes av ilska vilken till slut fejda ut till några modfällda tårar. Ibland känner jag mej så utmattad av tröstlöshet. Så uppgiven och kraftlös. Hur ska man klara av barnen? Tidvis vill jag bara ignorera allt. Låta dem vara. Bråkande, skrikande, trotsande. Men dessa känslor är väldigt ambivalenta för samtidigt vill jag så klart uppfostra dem att bli det bästa de kan bli. Eller helt enkelt till skötsamma, artiga och förnuftiga typer. Kan det vara så svårt?

Annars så åkte svärisarna hem igår. Det var en riktigt okej helg med dem och före de for besökte vi mamma på landet.

 

SAMSUNG CSC

Kolla in tomtarna. Få mej att tänka på klassikerfilmen ”Full monty”

SAMSUNG CSC

Faffa skulle inspektera alla vrån i lidret

SAMSUNG CSC

Och dra Romeo på traktorn

SAMSUNG CSC

Mamma var snabb att skrubba potatis för att bjuda på lunch

SAMSUNG CSC

Kvällen innan hade åt vi sen middag på gården. Sist till bordet är en räka, tyckte Romeo.

SAMSUNG CSC

Rio öppnade överlevnadsdunken men fick så klart inte smaka.

SAMSUNG CSC

Sen åt vi tills vi sprack och pussades tills solen gick upp igen. Ungefär.