Latmasken och lifvet

Sådana latmaskar denna fredag. Efter en stressig vecka är det perfekt med ledig fredag. Att städa brukar finnas med på fredagsagendan, men lockar föga idag. Strosar runt med tunga ögonlock, smutsig kalufs och funderar om det borde vara dags att hoppa ur onepiecen. Men nej, inget ork och allra minst någon som helst motivation till att göra något. Och konstigt nog, inte en gnutta av ångest syns till. Ok, kanske pyttelite då. Men bara för att kylskåpet gapar tomt och jag borde handla. Dessutom är jag vrålhungrig.

Igår var det åtta år sedan käraste mommo lämnade oss för en annan plats. En hoppeligen minst lika bra plats som vi bor på. Men att bli kvar med ett tomt hjärta och en bulldozer över bröstet är inget man vill råka ut för. Någonsin. Oundvikligt dock. Vi brukar fira dödsdagen med livet. Vi skålar med öl (helst av mommos favoritmärke Nikolai) och äter snålsoppa, även det hörde till mommos favvomat. Sedan njuter vi av minnen, pussar ett foto av mommo, skrattar och gråter lite men mest av allt firar vi LIFVET och hur underbart det är att mommo var just vår.