Lycklig på cykel

Det blev ju så klart en superhärlig kväll på lördagen och vi förlängde livet igen med ett par år! Omöjligt att förstå att det kunde vara så varmt i solen ända till klockan 21. Mycket liv och rörelse på stans alla bryggor. Terrasserna blev också fyllda lite senare på kvällen. Och så cyklade jag lycklig hem och insöp atmosfären och beundrade solnedgången. Sommaren när den är som bäst. Och så var det bara den sjunde maj, tänka sig!

Morsdag råkade infalla på kära mormors tionde dödsdag, så vi fick fira lite extra. Fira är kanske på något sätt fel ord. Men att komma ihåg henne är glädje. Turen att få haft henne i våra liv med allt underbart som det innebar. Det blev den traditionsenliga snålsoppan med öl. Som hon älskade. Och naturligtvis blåbärspaj till efterrätt. Massvis med högljudda ungar och skrockande vuxna samlade. Precis som mommo skulle ha önskat.

Det sägs att det ska bli sämre väder. Är sjukt tacksam över veckan med överraskande värme. Vill ju inte det ska bli regn och rusk, så vi passade på att njuta i den eventuellt sista kvällssolen på ett tag. Hela familjen, två bollar. Vardagsglädje verkligen!

Bildbomben:

SAMSUNG CSC05077657 (2).JPG

SAMSUNG CSC

05077663 (2).JPG05077664 (2).JPGSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC05077687 (2).JPGSAMSUNG CSC05077705 (2).JPGSAMSUNG CSC05097708 (2).JPG05097723 (2).JPG05097743 (2).JPG05097739 (2).JPG05097734 (2).JPG05097755 (2).JPG

 

Annonser

Nylonstrumbyxornas erövring och Fazers café

Holy moly, vilket väder! Att vakna känns som en dans på rosor nu jämfört med på vinterns kolmörka och hemska morgnar. Har nästan glömt bort vintern redan. Allt är förlåtet. Nu kör vi så här ett halvår framöver och låtsas som inget annat. Visst, visst?

Just denna morgon startade ypperligt med en VIP-frulle på Fazers café som även lite senare öppnade upp sina dörrar för allmänheten. Blev så fint bemött av alla inblandade. Verksamhetschefen, marknadsföringsansvariga och personal. Ett riktigt bra event. Och så är det. Ibland lyckas företagseventen och ibland går man därifrån med lite ånger. Ånger att man inte satt sin värdefulla tid på något annat. Men hej, det är ju hundra procent självvalt så vem är jag att klaga.

Fazer är för mej inte enbart ett café där man kan smörja kråset med delikatesser. Fazer är lika med mormor. Jag kan inte räkna hur många gånger jag suttit med henne på Glogatan i Helsingfors och hört på anekdoter från svunna tider. Då det (ännu) fanns gentlemän, kyss på kind och danskavaljerer. Om svåra tider, ransonering av mat i vinterkriget och krigsbarn till Sverige. Om rädsla, om hopp och om tro. Om nylonstrumpbyxornas erövring. Om att alltid sätta alla andra i främsta rum, men att någongång få unna sig lyxen av en äppelmaräng på Fazer.

Jag tog alltid potatisbakelse. Frälste Michaela med en sådan i morse. Delade ett litet svart runt bord med henne och Rebecca. Ja, och Ronja och Jannike var också där. Det var smoothies, matiga yoghurtar, moccakaffen, skumpa, färskt bröd, räkröror och köret. Men bäst var ändå potatisbakelsen. En klassiker som aldrig sviker. Ni måste lova testa! Men endast Fazers. De andra är dåliga plagiat. Mommo kan le på sitt moln där hon sitter. Nu är hon glad för min skull, att Fazers café äntligen finns i vasa. Det går naturligtvis inte att jämföra med anrika Glogatan atmosfär , men så länge barnbarnet får potatisbakelser så kan hon i himmelen vara lugn.

Pst. Den som inte läst fredagskrönikan så finns den här.

SAMSUNG CSC

 

En update från Helsingfors

Hufvudstaden behandlar mej mycket väl. Jag äter gott, dricker gott. Jag har träffat fina vänner, poänggett alla eurovisionsbidrag,(tippade även rätt vinnare). Jag har planterat två gula rosbuskar vid mommos grav och stått i kön till Don’t tell mama. Helsingfors har även gjort mej sentimental och full av nostalgi. Men mest av allt har staden gjort mej så lycklig, ända ner i själen. Älskar denna stad, min födelsestad och hjärtestad! Och jag älskar också kassatanten i Robans K-market som ville se mitt ID när jag köpte några cider.

 

SAMSUNG CSC

Latmasken och lifvet

Sådana latmaskar denna fredag. Efter en stressig vecka är det perfekt med ledig fredag. Att städa brukar finnas med på fredagsagendan, men lockar föga idag. Strosar runt med tunga ögonlock, smutsig kalufs och funderar om det borde vara dags att hoppa ur onepiecen. Men nej, inget ork och allra minst någon som helst motivation till att göra något. Och konstigt nog, inte en gnutta av ångest syns till. Ok, kanske pyttelite då. Men bara för att kylskåpet gapar tomt och jag borde handla. Dessutom är jag vrålhungrig.

Igår var det åtta år sedan käraste mommo lämnade oss för en annan plats. En hoppeligen minst lika bra plats som vi bor på. Men att bli kvar med ett tomt hjärta och en bulldozer över bröstet är inget man vill råka ut för. Någonsin. Oundvikligt dock. Vi brukar fira dödsdagen med livet. Vi skålar med öl (helst av mommos favoritmärke Nikolai) och äter snålsoppa, även det hörde till mommos favvomat. Sedan njuter vi av minnen, pussar ett foto av mommo, skrattar och gråter lite men mest av allt firar vi LIFVET och hur underbart det är att mommo var just vår.

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC