Open up #11

När man blivit väckt av hostiga barn varje natt i snart en vecka är man minst sagt i koma. Både mentalt och fysiskt. Kroppen värker och i morse grät jag floder. Utmattningen har tydligen en gräns för så mycket tårar och ljud har det inte kommit sedan jag var tre och jag tappade en ballong. Dessutom blir jag rädd för min egen spegelbild. Så trötta, så trötta ögon.

Av fina Christina fick jag stafettpinnen i #decemberkärlek. Det är en kampanj som nu sprids på bloggar och handlar just om att sprida mera Löööv. Jag ger vidare stafettpinnen till alla som känner sig manade. Och skickar en hälsning i min kalenderlucka nummer 11.

SAMSUNG CSC

 

Naken julkalender

Min inställning till min egen kropp har inte ändrats nämnvärt under åren. De facto är att jag ibland har lika mycket osäkerheter kring den nu som jag hade när jag var 15. Redan som en liten lågstadietjej skämdes jag över hur jag såg ut. Jag ansåg att bland annat att min bakdel var stor. Mycket större än alla andras och det var därefter jag satte skalan. Och det är det vi gör, vi jämför oss med andra allt för ofta. Till den grad att vi förfular oss själva. Vi trycker ner oss lägre och lägre och när vi väl står där på hålets botten har vi inte längre förmågan att acceptera oss för den vi är. Om vi inte ser något fint i oss hur kan då andra se det.

Mitt rumpkomplex hänger fortfarande med. Och ibland kämpar jag med andra komplex. Att vara helt nöjd verkar inte finnas på världskartan, men visserligen finns det gånger när jag känner mej nöjd(are).

Från och med idag, den 1 december, (vart försvann november?) kommer bloggen att innehålla temat självkänsla och kroppen. Jag kommer att blotta mej, iiiik! Bland annat blir det utan smink och annat naket. Ofotoshåppat. Detta är absolut inte easy peasy för mej men bloggen heter ju ändå ME, MYSELFIES & I, så jag får vara lite givmild så här lagom till jul. Tomtenissen, börja anteckna! Önskelistan är på väg.

Vårt värde får inte sitta i våra utseenden! Utseendefixering i media kommer knappast någonsin att upphöra. Vi får ta detta i egna händer. Vi får peppa varandra och aktivt kämpa med vår självkänsla. Vi måste ta för oss och vi måste synas! Min julkalender kommer att fungera som ett 24 dagars ”Buddha-peptalk”. Mest till mej själv men hoppeligen till någon annan också.

 

Lucka nr 1

SAMSUNG CSC

Boob job eller nåt

Mathilda undrade hur jag ställer mej till skönhetsoperationer och jag lovade berätta. Det här är ju ett hett ämne som har diskuterats och synats från alla olika vinklar i olika forum.

För att inte analysera det allt för mycket vill jag få fram att jag tycker att alla får förstås göra som de vill. Jag gillar i allmänhet inte den styrande handen, att en instans eller inrättning ska få bestämma över våra individuella liv.

Jag har sett så många opererade kroppar när jag bodde i London och jobbade i showbiz. Unga tjejer vars kroppar knappt vuxit färdigt. På den tiden hörde inte skönhetsingrepp till vanligheterna i norden. Tror inte att många skulle tackat ja till en operation om den så skulle ha erbjudits gratis. Skrämmande hur detta nu har ändrats! För handen på hjärtat, skulle det inte vara ett frestande erbjudande? Ett litet bröstlyft, en tummy tuck eller bara lite hederlig fettsugning. Helt gratis!

Så här på rak arm kunde jag mycket väl säga att ja, jag skulle kunna tänka mej att göra ett skönhetsingrepp om jag hade pengar och om jag bara vågade. Och kanske bara för att jag är för lat för att träna bort någon extravalk. Den där valken skulle jag gärna få bort, men att gå så långt som att lägga sig under kniven. Njae, det tror jag inte.

Jag ÄR nöjd med mej själv. Så där överlag. Men jag är också missnöjd med många saker hos mej själv, både på utsidan och på insidan. Vissa dagar kan det kännas jobbigare men oftast är det helt ok och ibland är jag plötsligt superdupernöjd.  Vad kan en operationen möjligtvis göra för min självkänsla?

För vi vet ju alla att ingen blir lyckligare av en skönhetsoperation, snarare tror jag att man blir missnöjdare. Lite så där som när man målar väggarna vita och så ser man på taket och konstaterar att det ser ju jättehemskt ut nu. Bäst att måla det också. Skulle jag låta operera mej, skulle jag knappast stanna vid den operationen. Jag skulle bli mer fixerad på mitt (och andras) utseende och vem vet så skulle jag bli nästa Cat woman (eller vad nu den där sönderopererade kvinnan kallas). Leker dock ibland med tanken. Listan på vad jag skulle ”fixa till lite” är ju oändlig:

Boob job

Nose job

Tummy tuck

Fettsugning inre lår

Fettsugning ridbyxlår

Fettsugning rumpa

Fettsugning rygg och armar

Ögonlockslyft

Högst antagligen ett ansiktslyft

Lite fillers och botox

Ni hör, Catwoman Deluxe.

 

Jag läste för en tid sedan att skönhetsoperationer har ökat med 40% de senaste två åren. Och mest 40-åringar.  Galet! Den där sjuka hetsen att se ung ut. Den där hetsen jag själv är ett offer för. Det känns så oerhört sorgligt att en mogen kvinna låter sig falla för samhällets skönhetsideal. Om inte hon klarar av att ducka för den, hur kan vi då förklara för en fjortonårig osäker tjej att hon duger precis som hon är?

Ni då, vad skulle ni fixa till? Eller är ni nöjda med ert utseende?

 

SAMSUNG CSC

Känner mej oftast nöjd med lite röd färg på kinderna