Älska Inredning

Idag har jag lyckats klä på mej och kleta lite smink i facet. Kändes redan så mycket bättre. Efter att ha lodat omkring i en outfit som luktar av sjukdom, mjukisbrallorna kunde nästan stå av sig själv, med hår fett som ett smörpaket och med hud fnasigare än en Birka-semla från Othello så är det det ganska uppfriskande med kläder och smink. Men nej, jag är inte frisk och denna trötta nuna går inte att trolla bort med rouge och concealer.

Min röst blir sämre för varje dag. Just nu: hes, mörk whiskeyröst. Igår: pipig och telefonförsäljaren bad mej att ge luren till en förälder. Blev knappast bättre av ett maratonsamtal i tre timmar med en god vän i Stockholm, som också var sjuk. Befriande även det. Mindre sjuk i själen men mer sjuk i halsen.

Nu släpar allt efter. Work work work. Jag har texter att skriva, papper att gå igenom, businessplaner att smida. Men det måste vänta. Dessutom rullar det bara bilder på Runebergstårtor och fettisbullor i mitt Insta-flöde. Undrar på riktigt om ni vill avliva mej genom tortyr? Semlorna bryr jag mej inte mycket om, men RUNEBÄRJSTÅÅÅRTA. Saakeli!

I ett svagt ögonblick har mitt fokus har förflyttat sig från måsten till drömmar. Inredningsdrömmar. Om jag ska kunna jobba på riktigt så måste jag ju ha ett hemmakontor. Såklart. Och internätet är otroligt hjälpsamt då man är sängliggande i inredningstagen. Som en stor, fet hjälpande hand. En vän då det kniper.

Under dessa dagar har jag sålt och köpt och sålt och köpt med resultatet att snart kan mitt hemmakontor faktiskt bli sanning. Mäster-inredaren (som jag haft mailkorrespondans med, i ärendet av en pläd) tyckte min beskrivning på den kommande arbetshörna som ”mörk och tråkig att kreativiteten kan flöda”, var aningen lustig. Kan tyckas men därifrån kommer idéer att födas, innovationer att lanseras och Skalman och oppfinnar-Jocke kan stiga åt sidan. Jajja!

Jag har ett face på två vingliga ben

Jag har mätt och planerat

Legat och planerat i hörnan..

..som nu är allt annat än mörk