Kategori: Uncategorized

Publicerat den

Nylonstrumbyxornas erövring och Fazers café

Holy moly, vilket väder! Att vakna känns som en dans på rosor nu jämfört med på vinterns kolmörka och hemska morgnar. Har nästan glömt bort vintern redan. Allt är förlåtet. Nu kör vi så här ett halvår framöver och låtsas som inget annat. Visst, visst?

Just denna morgon startade ypperligt med en VIP-frulle på Fazers café som även lite senare öppnade upp sina dörrar för allmänheten. Blev så fint bemött av alla inblandade. Verksamhetschefen, marknadsföringsansvariga och personal. Ett riktigt bra event. Och så är det. Ibland lyckas företagseventen och ibland går man därifrån med lite ånger. Ånger att man inte satt sin värdefulla tid på något annat. Men hej, det är ju hundra procent självvalt så vem är jag att klaga.

Fazer är för mej inte enbart ett café där man kan smörja kråset med delikatesser. Fazer är lika med mormor. Jag kan inte räkna hur många gånger jag suttit med henne på Glogatan i Helsingfors och hört på anekdoter från svunna tider. Då det (ännu) fanns gentlemän, kyss på kind och danskavaljerer. Om svåra tider, ransonering av mat i vinterkriget och krigsbarn till Sverige. Om rädsla, om hopp och om tro. Om nylonstrumpbyxornas erövring. Om att alltid sätta alla andra i främsta rum, men att någongång få unna sig lyxen av en äppelmaräng på Fazer.

Jag tog alltid potatisbakelse. Frälste Michaela med en sådan i morse. Delade ett litet svart runt bord med henne och Rebecca. Ja, och Ronja och Jannike var också där. Det var smoothies, matiga yoghurtar, moccakaffen, skumpa, färskt bröd, räkröror och köret. Men bäst var ändå potatisbakelsen. En klassiker som aldrig sviker. Ni måste lova testa! Men endast Fazers. De andra är dåliga plagiat. Mommo kan le på sitt moln där hon sitter. Nu är hon glad för min skull, att Fazers café äntligen finns i vasa. Det går naturligtvis inte att jämföra med anrika Glogatan atmosfär , men så länge barnbarnet får potatisbakelser så kan hon i himmelen vara lugn.

Pst. Den som inte läst fredagskrönikan så finns den här.

SAMSUNG CSC

 

Publicerat den

Jag har tänkt på er.

Jag har tänkt på er. Det har bara inte varit läge att hänga på era bloggar. Inte heller har jag kunnat skriva något på min egen. Prioritera det som är viktigt! Det har jag varit tvungen att göra. Ibland måste man välja det viktigaste först. Efter mycket personligt strul som inte platsar på en blogg, har jag valt att spendera tiden med familjen och på jobbet.

Tråkigt, jag vet. Nu när det är den bästa tiden. Nu när jag, den obotliga vårknarkaren, ska vara ute för att fota gröna knoppar, spana in tussilagon och vara extraextrovert. Men att socialisera har inte lockat.

Men på söndag ska jag dra mitt strå till vassen, eller rättare sagt dra mina sopor till Sevendays Pop up Bloppis. Om någon är intresserad av barnkläder, bland annat PO.P skalkläder, barnskor, lite inredning typ kuddar och dukar och lite av mina egna paltor och smycken. Lova komma och köööpa! Vill ju inte släpa hem det igen sen. TACK!

Fredagsmyset i fosterställning

SAMSUNG CSC

Hej hej, här är jag med ett krampaktigt smil. Och ett sedvanligt vinglas. Inte sugen så står på display. SAMSUNG CSC

Och en ful hög med loppisgrejs. Ville locka med en sneak peek, men stylisten har gått hem för dagen.

Publicerat den

Skumvin i Helsingfors

Vissa helger är inte till för att vila upp sig. Lider fortfarande av denna helgs sviter. Men det var det värt! Efter mycket intensivt fotograferande på fredagen i vår kära huvudstad, irrade jag till en gay-bar med den vackraste vyn över stan. Laddade ur batterierna med mycket skratt och ja..några iskalla Corona. Sedan förbättrade vi världen med Malin resten av kvällen.

Lördagen gick åt att shoppa nya skor till mej. Tyvärr. Det var finfint väder och vi hade siktat på att njuta utomhus, men istället trängdes vi med andra lördagsshoppare. Och så blev det som det alltid blir, lite stressigt. Snabbt till hotellet, vila fötterna i fem minuter och sedan hoppa i kvällsstasset. Mat och krogrunda. Och allt för mycket skumvin. Men så gott och vårigt.

Söndagspromenad botade den värsta plågan. Jag var Helsinforsguiden och Pia var turisten från landet. Det var Rödbergen, Munkholmen, Eira runt. Och allt var sig likt. Lika vackert som alltid. Kommer nog aldrig ifrån det. Helsingfors i mitt hjärta.

Publicerat den

Pippi på Pippi!

Ska ni göra en sak med era barn denna vår (förutom att berätta för dem hur kolossalt härliga individer de är) så är det att gå på teater! Pippi Långstrump på vår egen allra finaste Wasa Teater! Det är en order!

Och tro inte att den är endast för barn. Nej, nej och åter nej! Jag har inte skrattat och njutit så där mycket som när vi såg pjäsen på premiären i onsdags. Det var pure pleasure från början till slut. Var det inte gapskratt så hade jag definitivt ett stort Pepsodentsmil från början till slut och det är ingen kort pjäs precis.

Barnen gillade naturligtvis de med. Det hände hela tiden så mycket på scen att de små stackars huvudena roterade som små ugglor. Sång, koreografi och berörande scener. Scenografin var spot on och färgen på Villa Villerkulla satt tonen på resten av av dekoren. Som ett godishalsband i pastell. Ibland var kläderna som tagna från Alice i Underlandet eller någon annan saga ur fantasygenren. Tala om eyecandy minsann!

Denna pjäs får absolut inte missas! En andra gång är redan inbokad för vår del.

Publicerat den

Barnasinnet en söndag

Helgen sög musten ur denna tant. Inte mycket fick hon till stånd, men ibland blir det så. Inredningsrycket har hållt i sig och nu har vi gardiner(!) och en ny lampa fick ta paradplatsen i vardagsrummet. Bildbevis ska ni få, promise!

Och så har vi ju faktiskt hunnit fira sexåringen och trettonåringen(!!!) med ett utekalas för tjocka släkten idag. Ett lite försenat kalas, men lika bra för det. Lite varma bullar, dragkamp, stafetter och skattjakt. Perfekt för barnen och barnasinnade.

Imorgon kör en ny vecka igång. Allt möjligt på gång så hoppas på bra energi och fiilis. Dessutom har jag så mycket att blogga om så där i allmänhet, så hoppas även på mera tid att hänga här inne. I will see ya!

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Publicerat den

Grattis till mej!

Idag säger jag GRATTIS på kvinnodagen till mej själv!

För att jag är en kvinna

som har möjligheter

att göra (nästan) vad jag vill

i ett land där jämställdheten har kommit långt

(trots att det finns lång väg att gå)

i jämförelse med andra länder där kvinnor inte har en röst

och jag sänder en extra tanke idag till

de som har det värre och jag är

tacksam att få vara en kvinna

som har möjlighet 

att engagera mej

och stå upp för mina systrar som inte har en röst

PicMonkey Collage

 

Publicerat den

Drottning av skenhelighet

Morjens, morjens! Jag har inte befunnit mej i radioskugga men tiden flög iväg och bloggen fick tydligen ligga i lä ett tag. Any news? Nja. Men idag har jag känt av dubbelmoralens makt. Det har varit så mycket skenhelighet på en och samma gång att jag blivit uppenbart irriterad. Frustrerad. På att det funkar så här i vårt samhälle.

Ta nu Oscarsgalan. Avsaknaden av afroamerikanska nominerade lättade någons samvete genom att nästan enbart ha svarta presentatörer. Que? Jag blir inte glad. Hur trovärdigt känns spektaklet nu?

Oscarsgalan fortsätter med komiker som skämtar om problemet att inte inkludera minoriteter som nominerade. Råa skämt, sådana som man knappt kan skratta åt. Folk vänder och vrider på sig och känner sig allmänt obekväma. Ska man behöva skämta om detta år 2016? Jag börjar svettas.

Leonardo Di Caprio som vann en Oscar stod för Galans mest retoriska tacktal. Älskar folk som kan uttrycka sig till känslor som berör. Han slår ett slag för miljön. Folk jublar och nickar medhållande. Det är stående ovationer. Budskapet i tacktalet är glömt några sekunder senare. Jag undrar vilket ekologiskt fotavtryck hela Oscars Galan lämnar efter sig. ”Tänk på barnen i Afrika”, ringer i mina öron sedan barnsben.

Oscarsgalan för fram politik. Det är rasism, sexuella övergrepp och miljöfrågor. Samtidigt sitter andra och bedömer folks (läs kvinnors)utseenden. Från topp till tå. Hiss eller diss. Vem är snyggast och vem duger inte? Det kryper nu. Dubbelmoral deluxe.

Sedan ser jag den finska programledaren Rakel Liekki i mitt Facebookflöde. Hennes videoclip handlar om unga tjejers osäkerhet kring utseende. Rakel skojar, berättar fakta och visar hur hon får sitt ansikte målat av proffs. Intentionerna med videon är kanske goda, men när hon sedan blir filmad medan hon blir injicerad med botox, då tappar jag förtroendet och blir rent ut sagt förbannad. Drottningen av skenhelighet liksom. Det går inte att säga till tonårstjejer att du duger som du är och sedan i nästa sekund injicera botox. På samma vis kan man inte heller som förälder tro att ens barn kommer att vara nöjda med sig själv om man själv lagt sig under kniven. Barn gör inte som föräldrar säger, de gör som föräldrarna gör.

Se, där kom en slutkläm med mitt personliga tycke i skönhetsoperationsdebatten. Boyakasha!

 

Men jag menar, jag är inte bättre än andra. Jag har dagligen inre strider med mej själv. Jag tampas med moralfrågor. Ytlighet versus vad som är viktig. På riktigt. Vad är kvinnligt för mej och vad är det som anses vara kvinnligt. Vem är jag som kvinna om jag skalar av samhällets förväntningar på kvinnlighet?

Ok, nu spårar detta ut. I mitt huvud finns allt för mycket virrvarr. Var tacksamma för att ni slipper bära min knopp på era axlar. Ska lugna ner mej nu med lite avslappning.

Publicerat den

Hoppa av tåget

Hey, long time! Om jag på riktigt ska berätta sanningen och inget annat än den, så tänkte jag faktiskt på att sluta blogga. Åtminstone ta en paus. På obestämd tid. Kunde vara på ett halvår, några månader eller bara en fjuttig period på en vecka. Ibland kommer livet i kapp. Ibland känns vissa saker viktigare än andra. Ibland blir man bara så matt och trött. Ibland vill man hoppa av hela internätet och bara tillverka smycken i en källare, eller mocka koskit i en lada. Varför inte resa till Indien på meditationsresa?

Ni hajar säkert. Ibland måste man hoppa av tåget en stund och connecta med verkligheten och känna efter, ”vad är det jag håller på med och varför”? Det behöver inte vara på grund av inspirationsbrist en väljer att sluta blogga, inte för mej i alla fall. Jag har lust för fem personer och dessutom en hel del att skriva om. Just nu är huvudet fullt av tankar som måste få komma ut före huvudknoppen exploderar. Så ”vad är det jag håller på med”? Jag behöver bloggen för att ventilera. Jag behöver den för att jag gillar ju för fasiken att skriva. Och så läste jag det här och kom på att det kanske finns andra som gillar det jag skriver.

Så vad gör hon? Jo, hon fortsätter i samma stil. Ventilera öppet, lättsamt och ibland med lite tyngd. Hon fortsätter sitt fotografera och dela av sig med bilderna här.

Hoppas ni fortsätter läsa och betrakta!

Inredning i ett soligt februariväder

Publicerat den

Om GW Perssons karisma

Vissa dagar går det inte att fokusera helt enkelt. Tankarna drar iväg på månfärd och allt verkar viktigare än det man just då borde göra. Har en text på 8000 tecken att skriva med en deadline vars andedräkt jag känner i nacken. Men just nu var det tydligen mycket viktigare att klippa tulpanerna lite kortare (varför inte naglarna på samma gång), fluffa kuddarna i soffan, blogga, kolla Facebook och bli fast i någon ointressant artikel. Sedan far min tankar till GW Persson. Han måste vara den mest okarismatiska människa jag vet. Men skriva kan han! Och vips så måste jag läsa ett par av hans kolumner. Bara för att.

Stirrar ut. Det är så grått att jag måste ha lamporna på. Funderar på att gå och hämta ved fast vi har 23 grader i inneluften. Tvättkorgen är full, om jag skulle ens sätta igång en tvätt. Framför mej ser jag pärmen med fakturor. Borde ju faktiskt fakturera lite för att få in lite dinarer. Äh, jag gör det snart! MÅSTE skriiiiva NU!

Är besatt av att kolla word count. Just nu 443 ord, many to go! Blir stressad. Gör författare så? ( Ping Jeanette och Michaela) Skulle ju gå i väggen av att skriva en bok. Roligt naturligtvis, men att bli beroende av word count är farligt och om inte annat, väldigt omotiverande. Speciellt en dag som denna. När tankarna drar iväg på månfärd och kylskåpets innehåll står oförändrat oberoende hur många gånger jag än checkar.

arbetshörna, loppisfynd, skrivbord, gammal jordglob