Början på slutet eller vinner the good guys?

Fatta 2016! Va, har vi satt oss i en tidsmaskin till framtiden? Det årtalet låter helt space. Som taget ur en scifi-film där robotar styr världen i vilken det endast finns en handfull människor kvar. Och på något konstigt sätt kan jag tycka att det kan stämma. En aning. Så mycket ondska och galenskaper det finns för tillfället. Påtaglig så att man kan känna en isande kyla av hat människor emellan. Och för att inte tala om klimathotet. Vem vet, kanske det är nu människosläktet kommer att dö ut. Kanske detta är början på slutet. Who knows..

Kändes väldigt negativt det där, sorry! Vi byter samtalsämne. Snackar om barn istället. Barn-framtidens hopp! Denna vecka ligger jag ganska lågt på jobbfronten. En nyföddfotografering imorgon före fyrverkerier, värda miljoner dineros, sprängs i luften Och sedan nästa vecka får jag besök av flera busiga ettåringar som jag ska försöka fånga på bild. För en stund glömmer jag att vi är karaktärer i en scifi-film. Och hur filmen slutar, det återstår att se. Hoppeligen på äkta amerikanskt vis där good guysen vinner över bad guysen!

lapsikuvaus-vaasalapsikuvaus-vaasalapsikuvaus-vaasalapiskuvaus-vaasa

En liten buse i min lins före julen

Lärarinnan

God måndag!

En läsare ställer i morse en fråga om det är JAG som ska undervisa i företagande vid Vasa Yrkesinstitut. Och ja, det är det! Imorgon kl 10 stämplar jag in med en sträng lärarmin. Måste putsa glasögonen och ha tidig väckning för att hinna fixa svinrygg. What else? Jo, 60 dernier tjocka bruna strumpbyxor och en vadlång rutig kjol. En prydlig skjorta slash polokrage och Aarikka-smycken. Kanske något tovat om inte träpärlorna passar.

Det finns många stereotyper på lärare, men jag tror jag inte kommer att glida in i någon mall. Det blir skoj och säkert lite nervöst. Väntar fortfarande på dator, lösenord och annat som kan va bra att ha. Om eleverna sedan tycker att mina kurser är skoj, återstår att se. Gulp!

I vintras gjorde jag ett hemma hos-reportage för den Österbottniska söta tidningen, Kuriren. Nu har jag gjort ett till som finns med i det nyaste numret. Denna gång går det inte att läsa online, men jag bjuder på lite bilder här i bloggen istället. Den mysigaste sommarstugan ever! Så härligt inredd och stället var to die for.

inredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportage

Det kan ju aldrig bara vara för bra.

Det bästa med att ha haft en dålig dag är att morgondagen bara kan bli bättre. Och det blev den. Solen lyste (igen) och jag har varit så där lagom effektiv. Fick plötsligt en hel del nya beställningar för webdesigns och några kundmöten blev inbokade till nästa vecka. Och just som sommaren är över så har bokningar av brudsminkningar och bröllisfoton droppat in. Somliga är verkligen i tid så passa på att boka om behovet finns! Ni vet var jag finns.

Sedan. Just som jag hade så bra flow. Här jag gick omkring och myste med ett fånigt leende på läpparna. Ja, då går 12-åringen och bryter benet. Tjeeena!

nadia boussirNadia BoussirOdd mollyOdd molly

Några feel good pics från när livet ännu lekte. Höh!

The hard way

Det är mycket jag lärt mej genom åren. Trots att jag fortfarande känner mej som en liten flicka i en tants kropp, så ska det väl ändå erkännas att man blir visare med åren. Dessutom får man lite mera pondus. Inte så att man utnyttjar situationen och säger  ”men snälla lilla vän”, men visst kan ett ”I told you so” slinka in. Med ålderns rätt liksom.

I mitt jobb är det ganska mycket sälj. Jag borde öva bättre på mina säljpitchar. Ibland är de bättre och ibland blir jag bara otroligt folkskygg. Vill inte synas, tala med någon och allra minst försöka övertala någon att köpa av mej. Att sälja sig själv är helt enkelt ingen ENKEL match!

Jag anser att jag har ganska mycket livserfarenhet, men samtidigt har jag ännu att lära. Det mesta jag har lärt mej har varit the hard way. Mycket blod, svett och tårar. Mycket besvikelser. Och när man trott att nu har man det här i påsen, så glider det ur handen.

Som idag. Jag trodde jag hade hela inne. Allt klappat och klart och så blev det inte så. Inget är någonsin klappat och klart så länge avtalet inte är undertecknat. Hade jag inte lärt mej det redan? Att inte ropa hej förrän… Uppenbarligen inte! Men så är jag. Jag blir så sjuttsingens ivrig då det kommer till projekt. Jag researchar, sprutar idéer, fixar, utvecklar, studerar, designar. And I like it! Det är så jag fungerar och det är också en egenskap jag blir så oerhört trött på. För vem vill göra jobb i onödan fast det känns roligt just då.

Så gott folk! Dagens visdom. Lär er att ALLTID skriva kontrakt. Alltid, alltid, alltid och ju tidigare desto bättre.  Även om det gäller ett fjuttigt sketet litet jobb. Och jag ska FÖRSÖKA att inte bli så ivrig nästa gång att jag spenderar min fritid på Pro Bono-arbete.

Ps. På tal om jobb, så söker de nu extrapersonal till det fabulösa Indiska Magasinet. Sök vettja! Och kom ihåg att skriva arbetsavtal!

Nadia Boussir

Slutdiskuterat. Eller?

Det har varit mycket gnäll och pip på många bloggar om det här med kommersiella samarbeten. Ibland vill man bara stänga öronen (eller ögonen då), logga ut från hela bloggosfären och andas vanlig luft igen. Och så loggar man in igen och hoppas på att det finns nytt och fräscht innehåll på bloggarna igen (För tänk, vilken lyx det här med bloggar är! Gratis underhållning som tidningar med mode, samhällsdebatter, vardagsliv och inredning!)

Men till samarbeten och reklam. Borde inte alla vid detta lag VETA att man inte får syssla med smygreklam på bloggar? Borde inte alla redan fatta att visa mittfingret åt företag som försöker utnyttja en genom att vilja köpa synlighet för en burk fläckborttagningsmedel? Kanske inte. Kanske denna debatt är något som kommer att cirkulera på bloggar i tid och otid. Varför? Jo, för att vissa företag kommer alltid att vara a-holes och somliga bloggare kommer alltid att bli lika glada för en gratis mascara. Senast jag kollade tog Siwa inte emot mascara som betalningsmedel. Behåll mascaran och ge mej cash. Jag har bills to pay.

Vill jag då marknadsföra megagiftiga tvättmedel, bilgarage, fula armband och andra produkter som jag inte gillar? Aldrig. Inte för tusen mascaror och inte för tusen euros. Min blogg är inte ett annonstorg dit någon kan spy ut en hög med reklam. På min blogg gör jag reklam för sånt JAG gillar och som jag kan tänka mej att NI kanske gillar.

Bloggosfären skiljer sig egentligen väldigt lite jämfört med världen utanför. Vi måste kunna sälja våra tjänster med stolthet. Och enligt ungefärlig marknadsnivå. Det är ytterst fult att sälja till underpris. Du förstör inte bara för alla andra utan även för dej själv. Och så får du fortsätta försöka betala i Siwa med mascaror.

Jag är olidligt trött på debatten om hur det är big NO NO med smygreklam på bloggar. Ska vi bara ta åt oss och fatta nu?

Jag har tangerat ämnet tidigare här och idag skrev Linn om detta. Läs och bli påminda.

hösthösthöst

Ett livstecken!

Finns bloggen kvar? Ja, men det finns den så klart! Aldrig har tiden gått så fort. Den så kallade sommaren är nästan slut. Eller så är det snart den börjar. Det var en väl behövlig paus från allt som dragit mej åt olika håll. Jag behövde verkligen lite sommarlov. Tog både blogg- och krönikepaus. Instagram höll jag mej borta ifrån en heeeel vecka. Har tackat nej till alla keikkajobb och nya projekt i juli. Ett verkligt bra beslut trots press av såväl plånbok som vanan att alltid ställa upp. Jag har väl lärt mej att säga nej. Nu äntligen!

Jag trodde att vi inte gjort så mycket denna sommar, men när jag scrollar igenom bilderna så ser det ut som om vi ändå haft det riktigt bra. Inga större resor men lite mindre utflykter här och där. Och mycket blå himmel förekommer också. Men inte så mycket bikinis. Sanningen är att jag ÄNNU inte doppat mej. Det är skam alltså! Men jag badar inte om inte mätaren visar över 20. Basta.

Imorgon bär det av till Stockholm och sen börjar allvaret igen. Dags att ta sig i kragen och aktivera hjärncellerna. Jag måste vara aktiv, få nya kunder och projekt inför höst och vinter. Roligt men ändå lika jobbigt att hitta inspirationen igen. Från augusti öppnar jag ”butiken igen”. Studio Casablanca at your service. Fotografering, företagsimage, webdesign med mera, med mera. I’m your slave!

I augusti fortsätter jag också blogga heltid och krönikorna på sevendays börjar trilla in. Nu checkar jag ut igen. I’ll be back och man kan följa mej på Insta @nadia_insta  så länge . Vi ses!

Bildbomd följer: Umeå, Pargas, Åbo, Helsingfors, lande, bröllop, photoshoot, chill och blommor. Typ.

bröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotografering

”Tummen ur” vol. 2

Om vi öppnar upp diskussionen till att vara företagare, så håller säkert de flesta med om att det inte alltid är en dans på rosor. Och att dessutom vara företagare i en kreativ bransch, är verkligt utmanande. Yttre faktorer och omständigheter spelar naturligtvis en stor roll, men ibland sätter man käppar i hjulen för sig själv. Snubblade över denna träffsäkra text. Du milde, vilken hög igenkänningsfaktor. Arton checkboxar av arton möjliga.

Jag har tidigare bloggat om vikten av networking för företagare. Här till exempel. Vi hade en ”tummen ur”-träff och eftersom det var mycket eftertfrågat, så tänkte jag ordna en till träff. En OFFICIELL. Alla företagare är välkomna, och även de som kanske är på g att starta eget. Det spelar inte någon roll i vilken bransch man är i. Träffen är tänkt för att utbyta idéer, kanske tjänster, diskutera, samarbeta, få nya bekanta och så vidare.

Jag gör en intressekoll. Alla som känner sig manade, maila mej på nboussir@gmail.com

indiska-gunga

Mitt arbetsrum

Om jag inte minns fel så har jag vid något pressat tillfälle lovat visa min arbetshörna som jag fixat åt mej. Den som skulle göras på minuten, blev ett längre projekt. Och hyllan som jag skulle bygga (ja, ni hörde rätt), har jag inte ens börjat på. Bara att ta mej till Byggmax ger mej ångest.

Men så där för övrigt är mitt ”arbetsrum” färdigt. Där har jag suttit sedan i morse och producerat, bland annat en ny helgkrönika. Den som just nu är hemma med ett sjukt barn, är stressad, grälsjuk eller annars bara intresserad av vad jag skrivit om, måste läsa den på fredag. Man kan till exempel klicka på mitt krönikörporträtt här i höger spalt, eller så klickar man sig helt enkelt in via sevendays sidor. Finns också annat intressant att läsa där!

Medan andra flyger till Blåkulla och mumsar chokladägg, så kommer jag att tillbringa påskhelgen på min fina kontorsstol. Deadlines i sikte. No mercy.

Bildbombar nu. Glad påx!

arbetshörna, loppisfynd, skrivbord, gammal jordglobarbetshörna, loppisfynd, skrivbord, gammal jordglobarbetshörna, loppisfynd, skrivbord, gammal jordglobarbetshörna, loppisfynd, skrivbord, gammal jordglobarbetshörna, loppisfynd, skrivbord, gammal jordglobarbetshörna, loppisfynd, skrivbord, gammal jordglobSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCarbetshörna, loppisfynd, skrivbord, gammal jordglob

I owe you, Instagram!

Att helgen åter igen for i ett huj känns aldrig som ett unikt fenomen. Och inte var vi piggare trots wakeup-lampan vi testade i morse för första gången. När klockan var tio och jag fortfarande inte vaknat mentalt, såg jag en quote på Instagram: ”Mondays belong to the go-getters”. Och så fick det bli. Jag fick en riktig push i baken och fick till stånd med saker som samlats på hög. Viktiga saker. Mina egna. På den slingrande stigen till att förverkliga mej själv. Tack instagram! Det kan löna sig att hänga på sociala medier med ”jämna mellanrum”. Harkel harkel.

Nu håller sig ivern i och jag ska sätter härmed punkt för att skriva intervju frågor inför en tidningsintervju på onsdag. Mondays belong to go-getters. Go, get it!

Ps. Jag finns på Instagram som nadia_insta och citerar ibland någon fiffig typ.

Inredning Indiska Bord

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Med ett fult småleende på läpparna.

Nyduschad och fräsch. Sitter med ett fånigt lyckoleende på läpparna och stirrar på lågorna i brasan. Ja, och skriver detta inlägg på samma gång. Känner mej oerhört taggad och happy idag. Så mycket kuligt på gång! Projekt, träffar och samarbeten. Hoppeligen leder det till någonting ännu bättre. Show me the money liksom. Eeeh. Mitt inlägg jag skrev igår verkar ha träffat rätt hos många läsare och har spridits i cyberrymden och resulterat till ofantligt många visningar.

Sitter du där nu och fuuuuundeeeerar på om DU ska starta eget eller inte och kanske behöver en liten push, då ska du fortsätta läsa denna blogg för jag insåg idag att vår ”tummen ur”-grupp kommer att bli stor. En härlig grupp av kvinnonätverk. Alla kreativa och passionerade. Jag kan höra sorlet. Nej, kacklet av idéer som kläcks och samarbeten som skapas. Och så ska vi ju självfallet ordna julfest för just sådana som vi, som inte blir bjudna på firmajulfester. Ser jag riktigt noga i glaskulan, kan jag även ana flera andra fester och happenings.

Som sagt får man kontakta mej per email, men jag lovar meddela när vår första officiella träff blir. Stay tuned folks.

Något helt annat är att min mellankille blir fem år imorgon. För fem år sedan var det en solig dag med en temperatur ca -10 grader. Efter en dragkamp med Vasa Central sjukhus favoritverktyg, sugklockan, så föddes en skrikande babygosse på 3380g. Född exakt på beräknad dag på fyra timmar. Han var fin men huvudet var av alienmodell och han slutade inte skrika. Nu sover han tyst i sin säng och väntar ivrigt på prinsessbakelsen och presenterna imorgon bitti.

SAMSUNG CSC