Möt mej i Helsingfors!

Denna dag bjöd minsann på olika väderlekar. Mulet, sol, regn och snö. Jag trivdes bäst i bilen med full värme på men sedan passerade jag en vacker björksskogsdunge och måste naturligtvis tvärnita och stiga ur för att fota. Det vare att under att jag inte föll igenom istäcket på ett stort och vått dike. Frös gjorde jag så förbannat om tårna på tillbakavägen till bilen.

Vad gör man inte för att fota? Ska passa på att göra reklam för detta också!

Barnfoto, gravidfoto, businessfoto. Ja, you name it. Yours truly kommer till Helsingfors för att fota dej! För mer info och bokningar kontakta mej per mail, nboussir@gmail.com

Kanske vi ses?

Annonser

Nu gapar jag om det igen.

S p o n s r a d e  i n l ä g g alltså….Sorry folks, men jag måste bara. Igen. För jag har bloggat om detta några gånger tidigare. Så har även många andra bloggare gjort. Faktum är att det oftast är storbloggare som tar upp ämnet. Kanske för att de har mera erfarenhet än ”mindre” bloggare och ligger dem närmare hjärtat. Så därför anser jag, med den inte så stora bloggen Me, Myselfies & I, att mina inlägg är viktiga. Underbara Clara skrev idag ett väldigt bra inlägg om ämnet, men jag tänker mej att det kanske är lättare att ta till sig när en vanlig dödlig bloggare, som jag, beskriver fenomenet.

För så här ligger det till. Ni med små (och större) bloggar, ni måste börja fatta nu! Jag byggde upp en väldigt hög puls tidigare idag när jag snackade med en bloggvän om huruvida bloggare ska få betalt i produkter eller i pengar. Vi delade samma åsikt, men jag blev bara så frustrerad på politiken kring detta. Så om jag låter otrevlig nu, är det för att mitt blod fortfarande pumpar hårdare än vanligt.

Jag tänker mej att de flesta bloggare någongång fått en förfrågan om att samarbeta med ett företag. Antingen av företaget direkt eller via en något Online marketing-bolag. Jag tänker vidare att förmodligen en minimal bråkdel av dessa otaligt många bloggare har fått ett schysst erbjudande. Med schysst erbjudande menar jag att företaget i fråga har följt din blogg och vet din stil (och gillar den). Att erbjudandet är personligt, och inget jäkla mail som skickats ut till en bunt med bloggare. Och att företaget kan erbjuda ett arvode (ev. plus produkter) för din tid och för annonsplatsen på din blogg.

Vi tar ett exempel. Jag blev erbjuden ett samarbete här för ett par veckor sedan. Jag skulle skriva om produkten och sätta med några länkar. Jag skulle jag få välja ut en intressant produkt från webshoppen, som jag sedan skulle, hör och häpna, få behålla. Företaget sålde maskeradkläder. Just sayin..

Att få ett dylikt erbjudande är som en skymf! Nu kanske någon tycker jag överdriver, och säger att gratis är alltid gratis. Men det är ju det som det inte är. Först och främst sätter jag tid på bloggen, på att skriva och fota. Tid är lika med pengar. Det är uppenbart att personen i fråga inte läst min blogg. Visst, jag har barn, men min blogg är ganska långt ifrån maskerad-genren. Jag skulle aldrig någonsin göra ett sponsrat inlägg för en maskeradbutik. Inte för tusen kycklingdräkter eller tusen euros. Det skulle inte kännas naturligt och ni läsare skulle eventuellt få maten i fel hals och tro ni hamnat fel.

Jag förstår tjusningen. Att bloggare kan bli lockade av gratis produkter. Jag förstår företag som ser dessa bloggare som en ypperlig och praktiskt taget gratis marknadsföringskanal. Men vad är rätt och vad är fel. Jag tycker både bloggare och företag bär ansvaret för ett rättvist och korrekt samarbete. En bloggare som vill göra samarbeten bör kunna fakturera, dvs ha ett firmanamn och företaget som önskar produktplacera bör betala för sig.

Att ha eget företag kräver mycket marknadsföring. Den biten ska finnas med i budgeten. Att ett företag betalar för annonser i dagstidningar är självklart. Vad skulle Huvudstadsbladet säga om någon erbjöd att betala i maskeraddräkter? En sexig Halloween-outfit till chefredaktören kanske?

Jag bestämde för något år sedan att jag inte längre gör samarbeten utan betalning i riktiga pengar. Jag var tvungen att göra det. Att dra gränsen. För att hjälpa mej och andra bloggare i längden. Det kommer att ta en tid före tiderna ändras. Det krävs att flera sätter näven i bordet. Vill företaget inte betala för sig , så bidde det inget samarbete. Och där med basta.

SAMSUNG CSC

Och så ett litet leende på det.

Att håva in år 2016

Inget intressant en söndag som denna. Har ordnat, städat och riggat upp en hemmastudio. Borde verkligen städa bloggen också. Kolla igenom blogglänkarna bland annat. Är säker på att de är en hel del trasiga och gamla länkar i listan.

Gott nytt år förresten! Har inte avgett några nyårslöften. Inga som jag delar med mej här i alla fall, hah. Nej, men jag ska så klart försöka vara en bättre människa och ta hand om kropp och själ, liksom de flesta andra. Och sen måste jag verkligen lägga på ett kol för mitt företag. Nu ska jag håva in några storkunder minsann! Ni vet var ni hittar mej. Den som behöver hjälp med webbsidor, marknadsföring på sociala medier, foto eller annan visuell konsultation. Året 2016 är året när vi alla ska blomstra och synas. Jag kan hjälpa!

Ibland har man behov att synas även som privatperson. En tjej ville få ny inspiration till hennes blogg. Hon berättade vilka funtioner hon behövde och vilken stil hon gillade. Här är slutresultatet. Enkel, stilren och funktionell. I like! På tal om webbsidor och bloggar, så kunde jag vara i behov av lite uppfräschning jag med. Men har sökt efter tid under varje sten.

SAMSUNG CSC

Rester från nyårsbordet

Början på slutet eller vinner the good guys?

Fatta 2016! Va, har vi satt oss i en tidsmaskin till framtiden? Det årtalet låter helt space. Som taget ur en scifi-film där robotar styr världen i vilken det endast finns en handfull människor kvar. Och på något konstigt sätt kan jag tycka att det kan stämma. En aning. Så mycket ondska och galenskaper det finns för tillfället. Påtaglig så att man kan känna en isande kyla av hat människor emellan. Och för att inte tala om klimathotet. Vem vet, kanske det är nu människosläktet kommer att dö ut. Kanske detta är början på slutet. Who knows..

Kändes väldigt negativt det där, sorry! Vi byter samtalsämne. Snackar om barn istället. Barn-framtidens hopp! Denna vecka ligger jag ganska lågt på jobbfronten. En nyföddfotografering imorgon före fyrverkerier, värda miljoner dineros, sprängs i luften Och sedan nästa vecka får jag besök av flera busiga ettåringar som jag ska försöka fånga på bild. För en stund glömmer jag att vi är karaktärer i en scifi-film. Och hur filmen slutar, det återstår att se. Hoppeligen på äkta amerikanskt vis där good guysen vinner över bad guysen!

lapsikuvaus-vaasalapsikuvaus-vaasalapsikuvaus-vaasalapiskuvaus-vaasa

En liten buse i min lins före julen

Lärarinnan

God måndag!

En läsare ställer i morse en fråga om det är JAG som ska undervisa i företagande vid Vasa Yrkesinstitut. Och ja, det är det! Imorgon kl 10 stämplar jag in med en sträng lärarmin. Måste putsa glasögonen och ha tidig väckning för att hinna fixa svinrygg. What else? Jo, 60 dernier tjocka bruna strumpbyxor och en vadlång rutig kjol. En prydlig skjorta slash polokrage och Aarikka-smycken. Kanske något tovat om inte träpärlorna passar.

Det finns många stereotyper på lärare, men jag tror jag inte kommer att glida in i någon mall. Det blir skoj och säkert lite nervöst. Väntar fortfarande på dator, lösenord och annat som kan va bra att ha. Om eleverna sedan tycker att mina kurser är skoj, återstår att se. Gulp!

I vintras gjorde jag ett hemma hos-reportage för den Österbottniska söta tidningen, Kuriren. Nu har jag gjort ett till som finns med i det nyaste numret. Denna gång går det inte att läsa online, men jag bjuder på lite bilder här i bloggen istället. Den mysigaste sommarstugan ever! Så härligt inredd och stället var to die for.

inredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportage

Det kan ju aldrig bara vara för bra.

Det bästa med att ha haft en dålig dag är att morgondagen bara kan bli bättre. Och det blev den. Solen lyste (igen) och jag har varit så där lagom effektiv. Fick plötsligt en hel del nya beställningar för webdesigns och några kundmöten blev inbokade till nästa vecka. Och just som sommaren är över så har bokningar av brudsminkningar och bröllisfoton droppat in. Somliga är verkligen i tid så passa på att boka om behovet finns! Ni vet var jag finns.

Sedan. Just som jag hade så bra flow. Här jag gick omkring och myste med ett fånigt leende på läpparna. Ja, då går 12-åringen och bryter benet. Tjeeena!

nadia boussirNadia BoussirOdd mollyOdd molly

Några feel good pics från när livet ännu lekte. Höh!

The hard way

Det är mycket jag lärt mej genom åren. Trots att jag fortfarande känner mej som en liten flicka i en tants kropp, så ska det väl ändå erkännas att man blir visare med åren. Dessutom får man lite mera pondus. Inte så att man utnyttjar situationen och säger  ”men snälla lilla vän”, men visst kan ett ”I told you so” slinka in. Med ålderns rätt liksom.

I mitt jobb är det ganska mycket sälj. Jag borde öva bättre på mina säljpitchar. Ibland är de bättre och ibland blir jag bara otroligt folkskygg. Vill inte synas, tala med någon och allra minst försöka övertala någon att köpa av mej. Att sälja sig själv är helt enkelt ingen ENKEL match!

Jag anser att jag har ganska mycket livserfarenhet, men samtidigt har jag ännu att lära. Det mesta jag har lärt mej har varit the hard way. Mycket blod, svett och tårar. Mycket besvikelser. Och när man trott att nu har man det här i påsen, så glider det ur handen.

Som idag. Jag trodde jag hade hela inne. Allt klappat och klart och så blev det inte så. Inget är någonsin klappat och klart så länge avtalet inte är undertecknat. Hade jag inte lärt mej det redan? Att inte ropa hej förrän… Uppenbarligen inte! Men så är jag. Jag blir så sjuttsingens ivrig då det kommer till projekt. Jag researchar, sprutar idéer, fixar, utvecklar, studerar, designar. And I like it! Det är så jag fungerar och det är också en egenskap jag blir så oerhört trött på. För vem vill göra jobb i onödan fast det känns roligt just då.

Så gott folk! Dagens visdom. Lär er att ALLTID skriva kontrakt. Alltid, alltid, alltid och ju tidigare desto bättre.  Även om det gäller ett fjuttigt sketet litet jobb. Och jag ska FÖRSÖKA att inte bli så ivrig nästa gång att jag spenderar min fritid på Pro Bono-arbete.

Ps. På tal om jobb, så söker de nu extrapersonal till det fabulösa Indiska Magasinet. Sök vettja! Och kom ihåg att skriva arbetsavtal!

Nadia Boussir