en blogg om just det och annat nice
Grävde fram en gammal goding till kamera. Dammade av stackaren och köpte nytt objektiv. Hur man använde man den det hade jag nästan glömt. Men kunde inte sluta pilla och klura. Det blev ”några” testbilder tagna i olika ljussättningar. Rätt fint ljus nu i januari!
Tack för alla synpunkter på vardagsrummet i olika beklädnad! Roligt att ni engagerar er. Kanske inredning är något ni vill läsa mera om, va vet ja? Min blogg är alltså så schizofren. Den slutsatsen har jag kommit fram till för inte så länge sedan. Men det är skönt, för då har jag inte så mycket begränsningar i vad jag bloggar om. Om det är något som saknas eller ska vara mer/mindre av, tipsa mej gärna!
Igår fyllde min apunge sex hela år. Jag räddar min nya matta genom att hålla kalaset i en annan lokal. Smart va? Försöker ännu hårt på att övertala honom om hur BRA det var med förra årets glassbuffet, men han är envis och vill ha tårta. Han ska få sin tårta! Kraven på födelsedagspresenter var däremot väldigt ödmjuka i år. ” Jag önskar mej en sån där huvudskrapa, så jag kan klia dej i huvudet mamma” Bra typ den där ungen min!
Oj, plötsligt fick jag sådan längtis efter bloggen! Tiden räcker inte alls till att skriva så mycket jag skulle vilja! Det är så mycket jag skulle vilja sagt denna vecka men omständigheterna ville inte riktit det samma.
Och nu har vi redan fredag. Tulpanerna står så vackert på bordet och ger mej lite hopp. Hopp om att våren är i sikte. Bästa årstiden alltså! Att ha vetskapen om att sommaren är på gång, alla förväntningar om värme, sol och skönt leverne. Det ni! Vi kommer knappt att hinna blunda och så är bloggarna fyllda av prunkande blomster och brunbrända ben.
Det blev en allvarsam krönika idag. Jag orkar inte alltid försöka vara rolig. Eller måste jag det? Inte väl? Kraven är många och hårda men idag så skippar jag dem. De ska ut ur huvudet med våld om inte annat. Precis som jag gjorde på yogan i avslappningen. Att försöka tänka på ingenting, det är en utmaning det.
När jag väl kände att jag lyckades slappna av i huvudknoppen, så började jag må så sjuttons dåligt. Va i all sin dar? Ska inte yoga vara som balsam för kropp och själ? Min egen diagnos var att jag var så ovan att vara totalt avslappnad så kroppen gick i någon slags illamåendechock. Och det tycks förekomma, läste jag sedan. Yogan är tydligen en reningsprocess och man kan tydligen bli konstig när skiten ska ut. Det var nog en hel massa käkk som skulle ut från denna kropp! Ut med det bara, ut.
Där satt jag svimfärdig och hinkade vatten medan de andra yogisarna snarkade högljutt. Tror verkligen jag måste öva på att slappna av! Det blir ett av årets delmål.
När jag nu är på hugget så kör vi lite mera inredning! Camilla har fotograferat vårt hem för ett inredningsreportage och har sett tusentals bilder på vardagsrummet. Trots detta kunde hon inte riktigt komma ihåg hur det såg ut med mattan jag hade när hon var på besök. Jag ger henne lite hints.
Nedan lite bilder på samma vardagsrum, olika årstider och feeling. Jag är en inredare på feeling-basis. Jag har alltid gillat färger, men denna vinter kröp jag tydligen ner i ett mörkt hål vilket också speglar sig i inredningsstilen. Rummet är dock inte färdigt än. Ska fixa det när jag är på hugget!
Vilket rum gillar du bäst?
Höst
Vår
Sommar
Vinter
Det har blivt rätt lite inredning den senaste tiden. Kan kännas som ytligt i dagens hemska verklighet. Men what the heck, ibland måste man muntra upp vardagen lite. Mitt inredningsintresse finns fortfarande kvar trots allt. Kanske prioriteringarna ser lite annorlunda ut nu, men så ibland får jag det där crazy-rycket att möblera om, köpa något nytt eller börja spara till just den där prylen jag ABSOLUT måste ha. Helst igår.
I vardagsrummet har inget nytt hänt, förutom att den nya mattan är på plats. Jag hade tänkt spara den till nya fräscha golv i någon ny bostad, men nu blev det inte så. Tycker Beni Ouraine förtjänar bättre än att ligga i ett litet paket på hallgolvet. Var dessutom lite nyfiken på om mattrullaren satt ner nån joint eller två, hah.
Nope, inget smuggelgods och mattan är för ljuvlig, om jag får säga det själv..? Anna-Lena har skrivit om Beni här för den som vill läsa. I inlägget visar hon även bilder på mattor om man vill ha looken till ett skäligt pris. Men vad är ett skäligt pris då det kommer till mattor? Beni Ouraine kan kosta flera tusenlappar om man så vill betala för antika och icke-antika mattor. Jag skulle gärna ha en antik Beni, men de äkta vintagemattorna finns inte att få i stora storlekar. De facto är att de aldrig gjorts bredare än 2,1 meter av den enkla orsaken att Atlasfolket har väldigt smala hus fast egentligen har de fungerat mest som varma sängöverkast.
Men vad är en äkta Beni Ouraine? Är det just den smala vintagemattan? Nej, inte nödvändightvis. En äkta Beni ska vara handgjord uppe i nordöstra Atlasbergen av berber. Vävningtekniken ska vara den samma som den alltid varit, vilket syns på baksidan av mattan. Mattbottnet ska vara av ull och likaså resten av mattan. Ullen kommer från den stora fåruppfödningen i bergen.
De diamantformade eller andra geometriska mönstren på mattan är mörkbruna (inte svarta) och själva mattan är aldrig kritvit. Då är den helt klart fake. Eller har någon sett kritvita får? Den är alltså gräddvit och kan ibland ha gula inslag beroende på fårullens färg. Den äkta mattan ska ha ren ull, den ska alltså vara tvättad två gånger före den säljs. Jag har luktat på otvättad ullmatta och det var inte något jag ville ha stinkande i mitt vardagsrum.
Fransarna finns alltid enbart på en sida av mattan. Det är för att man ska kunna hänga upp den på väggen som en rya. Luggen på mattan ska vara ganska lång och tät. Och mjuk! Jag gick barfota i mattbutiken på alla mattor och att det var skillnad. Den mjukaste ligger förstås på vårt golv nu.
Jag har köpt många mattor i mitt liv och de billigare (de med skäligt pris), har jag kastat ut rätt fort. Denna matta ska bli antik och härligt sliten. Jag ska aldrig göra mej av med den och jag hoppas inte mina barn gör det när jag trillar av pinnen!
Så där kom dagens lektion. Avslutad nu, gudske lov! Nu får man titta in i vardagsrummet.
Nu behöver jag första hjälpen! Som jag berättade för någon dag sen, så mår min kropp inte hej hoppsan nu. Efterlyste ju yogasällskap och ska nu komma igång tillsammans med tjejen som nappade på min efterlysning. Men jag känner att jag behöver göra något för kroppen även på insidan.
Så idag efterlyser jag era bästa hälsosamma tips på kost, vitaminer, mineraler, tillskott. Frön, frukter, oljor och all superfood i världen. Give it to me! Ja, hela köret! Jag ska kicka igång dieten jag brukar göra vid varje nyår för det mår jag bra av. Så från och med idag minskar jag på kolhydraterna. Bort med mackor, godis och stora pastaportioner.
Nu är jag alltså idel öra. Låt mej höra vad som gör er pigga och glada i kropp och själ. Behöver mucho inspiration nu. Tack!
Jag vet. Jag forslar er hit och dit. Sorry, men har lite lördagschill på gång. Dessutom har min kropp tydligen fyllt 95 år. Eller så känns det. Kunde knappt komma upp ur sängen i morse. Försöker att inte sitta vid datorn i helgen, det kanske hjälper. Men det som denna kropp mest behöver är hederlig motion. Av regelbunden natur. Och så behöver jag en yogakompis! Är du den som vill joina mej på lite yogi yogi?
Galna kommentarer nu av ”vanliga finländska” män på bloggen jag linkade till igår! Läs och låt hakan falla. Är helt mållös själv!
Och sedan länkar jag er idag till min nyaste kolumn. Om ni inte redan har läst den så klicka här.
Go’ lördagkväll!
Jag är fullt upptagen med att gå igenom vilka reklamer som fällts av reklamombudsmannen. Också ett blogginlägg har fått smisk! Så sjukt intressant av någon konstig anledning. Kan mycket väl bli mitt nya tidsfördriv. Tråkigt nog är de flesta reklamer fällda på grund av att de är könsdiskriminerande. Blir så trött! En bil kan så klart inte sälja utan en halvnaken kvinna på bilden. Och så vidare, och så vidare.
Sedan läste jag ett så BRA blogginlägg idag. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Faktum är att det är just så där jag tänker. Ni måste läsa!
Orkar man inte begrunda sig i politik och kvinnors rätt till sina egna kroppar, så forslar jag er vidare till mera lättsamma ämnen.
Ok, jag är på banan igen efter igår kväll. Det var barnen jag skulle skriva om idag. Jag bläddrade något år bakåt i bloggen (älska att ha en blogg och läsa om sånt man glömt) och hittade några texter i vilka jag beskrivit mina bebisar. Här och här.
Det visade sig att allt stämde. Ett och ett halvt år senare har de fortfarande samma personligheter. På pricken. Inget har hänt. Som om tiden skulle ha stått stilla. Vad vill detta betyda? Att så som de är nu, kommer de att vara som vuxna? Antagligen. Mer eller mindre. Det sägs att barns personlighet utvecklas under de tre första åren, men jag hade aldrig tänkt tanken till slut, att den personligheten ett barn har vid tre har hen också vid 30. Galet!
Just nu känns livet med barn faktiskt ganska enkelt. Visst är det mycket uppmärksamhet som krävs, men de har blivit så självständiga. Jag kan tupplura i soffan medan de leker och de förstår att mami också behöver egen tid med jämna mellanrum trots att de helst skulle krypa in under mitt skinn. De bråkar som syskon gör och jag kan bli så trött av att behöva gå in som domare hela tiden. Men utöver det är vardagen numera helt ok.
Och det bästa av allt. Jag känner mej färdig! Jag vill inte ha flera barn. I teorin kanske, men i praktiken säger psyket stopp. Jag har gjort det där. Jag har hållit i tre små pinfärska bebisar och gått på endorfiner i stora nättrosor. Det var ljuvligt och jag är tacksam för att jag fått uppleva det ruset och den omvälvande känsla bara en nybliven mamma kan. Bubblan.
Detta är nästa steg. Ett nytt kapitel i min värld. Den handlar fortfarande lika mycket om mina barn, MEN även mera om mej. Om vänner, om arbete, om livet utanför husets fyra väggar. And I love it! När jag ser vänner med riktigt små barn, känner jag tydligt och klart att jag är finito med sånt. Jag är inte avundsjuk på det lilla knyttet. Jag är glad att inte vara där de nu är. Varför? Ja, för att jag redan gått igenom det. Det kapitlet är redan avslutat. Nu börjar en ny bok. En oskriven med blanka sidor.
Mowgli, fem bast
Pajasen, 4 bast. Älskar för övrigt den här sista bilden! Pojken i björnen på Nordpolen.
Jag skulle faktiskt berätta blogga om mina härliga barn. Hur det är att ha en fyra- och en femåring i huset. Men jag kom av mej när jag snubblade över kvällens, om inte mitt livs egoboost.
Nadia Boussir! Hon är den som skriver om det som många knappt vågar ens tänka på. Och sättet hon skriver på är så underhållande och ibland lite provocerande. Och jisses vilken kvinna. Hon klarar ju allt känns det som. Hon är drottningen över alla!
Tack Janica! Nu kan inte kvällen fortsätta på annat sätt än att någon får slicka mina fötter, mata mej med vindruvor och kalla mej för ers majestät. Suits me. Förutom tåslickningen, yikes!
Imorgon ska jag berätta om mina ljuvliga barn.
Älska Inredning 