Författare: Nadia

Publicerat den

Gone girl

Jag har sett Gone girl. Så nu behöver ni inte se den. Har en film ett dåligt slut, är det en dålig film. Trots att den första timmen är helt okej. Och det var den i Gone girl. En spännande början med en bra intrig och en oväntad vändning. Men sedan började det gå utför. Manuset hackade och en mystisk bakgrundsmusik vreds upp.

Jag vet att filmen är baserad på en bok och kanske borde läsa den för att fatta filmen. Eller kanske den skulle kännas änu sämre då. Jag ger inte Gone girl många tummar upp, men så är jag också den största filmkritikern i världen. Inte många filmer tillfredsställer min smak. Folk i biosalongen skrattar högt och jag undrar vad det är frågan om. Men så är jag. En svår typ, haha.

Publicerat den

Too good to be true

Äktenskapet, en saga för bra för att vara sann? Det kan  man mycket väl påstå om man checkar vad statistiken berättar. Hälften av alla äktenskap slutar i tårar, bitterhet och gräl. De bästa av vänner, själsfränder, blir blodtörstiga fiender som bråkar om skulder, bostaden och använder barnen som maktmedel. Sandlådsfasoner av högsta rang.

Varför fortsätter viljan att gifta sig? Är den där längtan efter ”happily ever after” så enorm att vi blundar för statistiken? Egentligen är det ju idioti och inget annat. Skulle man hoppa ner för ett stup om du visste att chansen är att 50-50 att du lyckas? 50 procents chans att du klarar det och det kan bli alldeles amazing men med lika stor risk att du blir skadad. Vilken normalfuntad människa skulle hoppa? Inte jag. Men jag är kanske en fegis. Och det där var ett halvbra exempel.

Däremot har jag vågat ta steget att gifta mej. Närmare sagt för snart fyra år sedan. Bröllop och giftermål har aldrig legat högt uppe på listan. Jag har aldrig varit den där typiska lilla tjejen som drömmer om tyllklänning med meterslångt släp och prinsen på vit häst. De facto kan jag inte komma ihåg att jag någonsin funderat på bröllop före jag var i övre tonåren och då var mottot ALDRIG. Jag skulle aldrig gifta mej. Äktenskap var för mesar och för suktande romantiker. Bröllopssagan var en illusion och äktenskapet något som samhället instiftat. En religiös ritual. Helt enkelt inget för den rebell som jag då var.

Men jag blev en mes ändå. Och sitter nu här och skriver ett mesigt inlägg. Happily ever after… dunno. Men i ett äktenskap med ups and downs, precis som alla andra. En saga för bra för att vara sann. Absolut! Det finns inget sagolikt med ett äktenskap. Det är inget rosa fluffigt moln. Det är ett jobb, mycket jobb och ännu mera jobb. Men så är det ju så att hårt arbete belönas. Belönas med små sagolika ögonblick här och där. Ett barn, ett minne, en hjälpande hand, en blick, ett tack.

Är äktenskapet ”happily EVER after” eller ”happily NEVER after”?

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Publicerat den

Äntligen måndag!

Puh, nästan skönt med måndag igen. Helgen gick i trötthetens tecken. Så himla seg i kroppen och mitt huvud spelade spratt med mej. Inte nu riktigt så att jag hade synvillor eller tics, men nästan. Sedan kom jag på att det var det sedvanliga pms-monstret som jävlades med mej. Än en gång blev ag lurad. Än en gång fick jag en aha-upplevelse, ”aaaa just det..pms..jag är inte galen ändå”.

Så nu är det skönt med måndag. Pms:en visar sig från sin absolut sämsta sida när man är i närheten av familjen. Tyvärr, men så är det. Ska snart iväg på en tidig lunch med Linn och ånga på lite av min angst. Stackars henne, hon skulle bara veta.

Och för att fira att det äntligen är måndag tycker jag vi kör en hederlig frågestund. Ni frågar, jag svarar.

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

Helgens enda ansträngning

Publicerat den

Mommonacken

-Inlägget är i samarbete med Rolser-

Här om dagen bar jag på brorsans lilla bebis. Ett litet paket, inte jättemånga mjölkpaket till vikt. Mysigt och varmt, men vad är det där att genast man sätter sig ner utöses sirenerna. Ett missnöje i 150 decibel. Man blir lite lätt panik och utan att tänka ställer man sig upp. Gungar lite, rullar höfterna i någon slags transdans, eller skumpar omkring i en åtta. Det går per automatik. Ungen tystnar, allt är frid och fröjd TILLS att man sätter sig ner igen och sirenerna går på.

Nå hur som, är nu min nacke och de facto hela min vänstra sida stel som en pannacotta, styv som ett ståfräs och jag går nu böjd som en förbjuden gurka. Allt detta orsakat av en söt liten babygirl. Ok, jag är ju kanske också i väldigt dåligt skick. Den där höstjoggingen blev liksom aldrig av, som tänkt. Men problem med nacken har jag alltid haft, i perioder.

För några månader sedan blev jag erbjuden att prova en väska på hjul. Först höjde skeptikern rösten, ”en mommoväska, nej bevare mej väl”! Men efter lite betänketid tänkte jag om. Jag blev frestad av alla de fina färgerna och mönstren som det fanns att välja bland, och så tänkte jag på min nacke. Om den beter sig som en mommonacke, kan väl resten av kroppen också passa på att matcha. Och så blev det. En Rolser citykärra i min ägo.

Jag valde en fräsch svartvitrandig. Den är rymlig, perfekt för veckoshoppingen eller weekendresan. Den klarar 50kg, med andra ord två av mina tre barn. Och om jag sätter spurt på några kilon, får barnen dra mej. Wohoooo!

Kärran är av hög kvalité, har tre års garanti. Den är ultralätt och finns förstås i återvunnet material. Vissa modeller är ihopfällbara. Själva Rolserföretaget är ett spanskt familjeföretag och i Europa ser du människor i olika åldrar och kön som cruisar runt med denna cityvagn. Många med nack- och ryggproblem väljer att göra så. Jag hoppas min nacke kommer att tacka mej nu. Och alla mommon på Siwa, move over!

PicMonkey Collage (2)

Fotona är tagna av den duktiga Maria

PicMonkey Collage (1)

I och med Rolsersamarbetet fick jag även turen att träffa de härliga finska bloggarna Maiju och Johanna. Ut ur ankdammen gör gott. Snålas dessutom lite på deras snygga väskor.

IPicMonkey Collage

Här får man tag på väskan:

Café & shop Ylikiva, Vasa

Seele, Tammerfors

Ocram Clothing, Helsingfors

Kapteenska, Helsingfors, Åbo och Padasjoki

Importören,  www.finnartmen.fi/rolser

Publicerat den

Pink politik

Så här är det, för att citera Anders Bagge. Jag anser att alla får göra som de vill med sina egna liv. Man väljer helt enkelt vad som är bäst för sig, och om man har barn, vad som är bäst för sina barn.

Kunde inte bry mej mindre i att Lisa motionerar femton gånger i veckan, bara hon själv TROR att det är bra. Inte heller bryr jag mej ifall Bertil äter fiskpinnar varje dag till frukost, bara det inte gör någon illa. Om Minna väljer att vaccinera alla sina sju ungar, så stör det inte mej.

Men det som verkligen stör mej är folk som gör saker utan att ta reda på. Utan att läsa på och inte förstå att vara kritiska. Folk som följer efter som en fårflock och struntar i att ställa frågor. Om vi nu talar medicin och läkemedelsföretag. Vilken makt ger vi inte dem, om vi bara tackar och tar emot? Oj, se nu fick vi gratis D-vitamin från barnrådgivningen. Tack, säger det företaget, ”we’ve got you now, muhahhhaaaaa”.

Rosa bandet, all over just nu. Hur många företag har inte nappat på idén att tillverka en produkt med rosa bandet-logon? Parfymer, smycken, trasor, godis, hinkar, rattmuffar, kläder. Listan är milslång. Clever där! Visst, antagligen går några cent till Cancerfonden. Men vad orsakar dessa rosa bandet-produkter egentligen? Vem säkerhetsgranskar dessa? Många av de rosa produkterna innehåller kemikalier (=hormonstörande/cancer) och socker (=cancergödare). Dessutom är det stor chans till att tillverkarna orsakar miljögifter (=hormonstörande/cancer) Tänk!

Missförstå mej inte med flit nu, jag säger absolut INTE att bröstcancerforskningen INTE ska få alla pengar i världen. Lika mycket pengar önskar jag också att all annan cancerforskning skulle få. Min enda önskan är att DU är kritisk. Kommersialismen! På gott och ont.

OCH om man skulle vilja sköta marknadsföringen riktigt, riktigt fiffigt (=dubbelmoraliska jag), så låt männen betala för bröstcancerforskningen! Jag önskar så hårt att männen skulle gå igång på rosa parkeringsbrickor, rosa Tena Lady och Always bindor, på rosa städmoppar och diskborstar. Men kom igen, vi vet bättre än så. Det ska vara rosa på annorlunda produkter som män faktiskt KÖPER. Och kanske inte heller  ”manliga” produkter i rosa nyanser.

Alla, man som kvinna, känner vi någon som drabbas av bröstcancer. Det ska inte vara en kvinnas sak, det ska vara alla medmänniskors sak. Om man dock är osäker, kan man donera pengar direkt till cancerforskningen. Men då blir det ingen rosa fönsterskrapare att ta med sig hem. You choose.

Ok, det där var månadens politiska inlägg. Tack och hej.

SAMSUNG CSC

Publicerat den

Lilla onsdag

En helt vanlig onsdag. Känns som om denna vecka stampar på stället. Långsamt och trögt. Fick hem ett vitrinskåp som jag har planer på att renovera lite. Alltid kul med små projekt. Annars ska jag bara sköta om min gubbhosta, googla lite målfärger, gå på ett möte och förbereda för en ettårsfotografering.

Här är lite babyfoton jag nyligen tog på en tio dagars sötnos.

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

Publicerat den

Höstdopad

Vilket livselixir! Helgen bjöd på så mycket skratt, utdrag ur den gamla goda tiden, så roliga minnen. Att en efter en tappade rösten gjorde ingenting. Istället blev det en bunt kraxande skator som sjöng gamla hits från 90-talet. Alla lät vi som sångaren i Heart och de hesa vrålen, ”How do I get you ALOOOOONE”, ekade i hela skärgården.

Skogspromenad, bastubad, dopp i iskallt hav, grillad inrefilé, getingstick, stinkande ostar, och mycket kärlek. Med vänner som känner en, vänner man kan vara helt sig själv med, vänner som man accepterar precis som de är.

Och jag fattar inte hur jag har varit rädd för hösten. Inte nu när den är så jäkla underbar!

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

 

Publicerat den

Myshelg

Vilken helg det här kommer att bli. Om jag säger; tjejerna i skärgården, så är det underförstått hur skön helg detta kommer att bli. Är så otroligt taggad. Väskan är packad med myskläder och annat smått och gott. Om inte detta kommer att bota pms:en, så gör inget det. Någonsin i hela världen. Nu ska jag utföra min moderliga plikt och laga köttsoppa, så att inte familjen svälter ihjäl medan jag myser ihjäl på en ö i Gerbyskären. Ha det gött!

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

 

Spooky-feeling på Strömö tidigt idag morse

 

Publicerat den

Drottning Silvia

Jag brukar inte ha problem att somna, eller inte i alla fall lida av den insomnian jag drabbades av i natt. Jag kunde helt enkelt inte stänga ögonen! Varje gång jag försökte började tårarna rinna. Efter att ha stirrat i taket i tre timmar, började jag bli ordentligt irriterad. Det blev ett wc-besök, jag hann bli hungrig och den där angsten då man börjar räkna på fingrarna hur många timmars sömn man kommer att få. Olidlig pulshöjning.

Sedan blev det morgon och jag hade hunnit blunda i en kvart. Eller så kändes det. Det var i koma som jag gick ut i ett fuktigt men varmt Vöråstan och hoppade i bilen mot Strömsö. Det bästa med att köra till Strömsö är inte rallykurvorna på Västerviksvägen (fast de är också mycket skojiga), nej det är att se den gigantiska bilkön som slingrar sig mot stan.

Ibland måste man få vara lite småelak och nynna på retstickstrudelutten nännä nännä näää nääää. Kanske till och med en provocerande Silvia-vinkning åt de buttra Gerby-Västerviksborna. I min körriktning finns det tre bilar och i den andra  filen, triljoner. Det är snigelfart minimum. Och det finns ingen ände på den där bilkön. Kan inte tro att det är någon som hinner i tid till jobbet. Själv kör jag lite överhastighet och glider in på jobb med tio minuters marginal. Punktlig och korrekt som drottingen av Sverige. Strömsö-idyllen!

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

Bilder från Sommarens Strömsö-idyll