Jag brukar inte ha problem att somna, eller inte i alla fall lida av den insomnian jag drabbades av i natt. Jag kunde helt enkelt inte stänga ögonen! Varje gång jag försökte började tårarna rinna. Efter att ha stirrat i taket i tre timmar, började jag bli ordentligt irriterad. Det blev ett wc-besök, jag hann bli hungrig och den där angsten då man börjar räkna på fingrarna hur många timmars sömn man kommer att få. Olidlig pulshöjning.
Sedan blev det morgon och jag hade hunnit blunda i en kvart. Eller så kändes det. Det var i koma som jag gick ut i ett fuktigt men varmt Vöråstan och hoppade i bilen mot Strömsö. Det bästa med att köra till Strömsö är inte rallykurvorna på Västerviksvägen (fast de är också mycket skojiga), nej det är att se den gigantiska bilkön som slingrar sig mot stan.
Ibland måste man få vara lite småelak och nynna på retstickstrudelutten nännä nännä näää nääää. Kanske till och med en provocerande Silvia-vinkning åt de buttra Gerby-Västerviksborna. I min körriktning finns det tre bilar och i den andra filen, triljoner. Det är snigelfart minimum. Och det finns ingen ände på den där bilkön. Kan inte tro att det är någon som hinner i tid till jobbet. Själv kör jag lite överhastighet och glider in på jobb med tio minuters marginal. Punktlig och korrekt som drottingen av Sverige. Strömsö-idyllen!
Bilder från Sommarens Strömsö-idyll
haha, trodde först att jag missat Silvias bortgång. Puh. Alla former av sömnproblem suger.
GillaGilla
Så är det, man blir så matt! 😦
GillaGilla