Författare: Nadia

Publicerat den

Betraktelser i en storstad

Sett i huvudstaden:

-dunjacka och crocs. Har man fotsvett så har man.

-en man som slickade länge och väl på sin hamburgare (uäääk). Är det en innegrej eller en fetisch?

-femtioelva nerpissade byxor. Fyllgubbarna invaderar vol. 1038.

-solfjädrar till ögonfransar och solpuder i överflöd. Ta trettio, betala för två eller en makeup-outlet någonstans på Mannerheimvägen? Jag missade den.

-den guldfärgade streetartist-gubben som stoppade hela pekfingret ner i näsborren och fiskade upp något. Vad vet jag inte, jag hann, turligt nog, vända bort blicken.

-juldekorationer och julbelysning som aldrig förut. Ingen ”lama” så långt ögat nådde.

Av naturliga skäl finns det inte bilder på alla betraktelser. Och om ni undrar hur jag har haft det så kan jag förtelle att tack, riktigt bra. Idag har jag till exempel blivit bästis med en av mina läsares ettåring. Hon skulle bli fotograferad men ville helst bara fota själv. Sedan åt jag en god vegesallad med en gammal goding.

Kvällens biobesök misslyckades och istället blev det gradevin och snacks i hotelloungen. Nu ligger jag under vita krispiga lakan på fem fluffiga dunkuddar, size americano. Aldrig har en säng känts så attraherande! Det är faktiskt så, men Helsingfors tar musten ur mej. Jag åker hit för att vila ut men kommer hem med skavsår och ischias. Det är tungt att hänga i en storstad.

Hälsningar,

lantlollan

SAMSUNG CSC

En vy värd att vakna upp för

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Svårt att hinna med storstadstakten

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

It’s true- orange is the new black

SAMSUNG CSC

Glansigt hår. Vågade inte fota fransarna.

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

En garanterad vit jul

 

Publicerat den

Jag är ingen mommo på att skicka kort.

Fick ju ett konstigt ryck för ett par veckor sedan. Mina ryck kommer och går, ibland blir idéerna av men de kan lika bra falla i glömska också. Denna gång blev jag galet ivrig att göra julkort. Inte sådana DIY-kort som kräver papper, lim och tålamod att pyssla.

Nej, enkla stilrena julkort. Inget rysch pysch med röda tomtedräkter och julgransglitter. Bara kort efter egen stil. Klick, klick på kamerans avtryckare, printa ut, frimärke på och hurra så har du glada (och överraskade) släktingar. Och det må kanske vara crazyt, men gladast är du själv. Eller jag då.

Det finns nämligen ingen som är sämre på att skicka kort som jag! Tror att jag har skickat julkort senast år 2003. Kanske 2014 blir året då jag återupptar traditionen? Det återstår att se för trots att fotona är tagna, ska de ju ännu printas som kort, frimärken ska inhandlas, adresser ska insamlas (har jag någons snigelpostadress längre?). Och så gäller det ju att posta iväg korten. I tid!

Ropa häpp den som är lika dålig på detta som jag! Säg att ni finns out there. Please..

PicMonkey Collage0

PicMonkey Collage2

Att få dessa typer att hållas stilla, var en pärs i sig. Det fick bli lite mutor.

PicMonkey Collage

En feberglansig kille, modell större, ville vara med på ett hörn

PicMonkey Collage6

PicMonkey Collage5

PicMonkey Collage9

Romeos höstblåsor gjorde sig inte så bra på bild. Mörkret föll. Ungarna blev vildare, mutorna blev fler och fler. Till sist föll jag ihop av utmattning. Att posta korten måste ju klart  vara det lättaste i hela denna procedur. Så nu rekommenderar jag att INTE göra detta själv. Istället puffar jag för mej , den glada hobbyfotografen. Behöver ni julkortsbilder, kontakta mej (email i profilen). Jag lovar att hålla god min då det kommer till dej och dina barn, haha.

Publicerat den

Queen of Helsinki

Helgen for i ett huj med bebisfotografering, cupcakesbakning, kalas, min födelsedag, städning, packning och farsdagsfirande. Och så var jag gästprogramledare i Veckoslutskommittén på radio x3m (var det någon som råkade höra mitt häxskratt?..!). Scary men roligt förstås.

Nu har prinsessans vecka har börjat!Ingen städning eller matlagning. Ingen diskmaskin eller bykhög så långt ögat når. Could get used to this!

Att åka iväg någonstans med en hel familj är så nära katastrof man kan komma. Så mycket saker att packa och så vill jag helst att huset ska vara någolunda fräscht när vi kommer hem. Det är helt enough med explosionen av de tusen väskor med smutstvätt som står  ouppackade i hallen i några dagar efter hemkomsten. Finns det något värre än att packa upp? Jo, kanske att packa då. Att packa medan barnen har myror i brallan av resfeber. Det blir nervsammanbrott redan före man kommer iväg.

Men nu dumpar jag kidsen i Pargas och låter farmor och farfar leva mitt liv i några dagar. Jag kommer att må som en prinsessa. Känner redan av transformationen. Pulsen sjunker stadigt och snart kan man skönja mina smilgropar. Ett leende som aldrig vill ta slut så länge jag strosar på gatorna i Helsingfors. Ni kan kalla mej Queen of Helsinki, heh.

SAMSUNG CSC

 

Liksom den lilla prinsessan jag fotade i helgen kommer jag att sova i hotellets dunbolster. Lucky me!

Publicerat den

Inget fel på synen?

Grävde fram mina tio år gamla brills. Det var också då jag senast fick min syn kollad.

-Inget fel på den, sa den rara optikern

-Va, är du säker? Inte ens pikulite på minussidan?

Tja, eventuellt ett minimalt brytningsfel, absolut inget du behöver glasögon till!

-Tack, jag tar de där Gucciskalmarna om ni fixar något passligt glas till dem!

PicMonkey CollagePicMonkey Collage1PicMonkey Collage3

 

Publicerat den

Ordblind

Idag är jag ordblind. Har svårt att se text och siffror. Kanske dags att skaffa brillor nu, eller åtminstone besöka optikern. Åh, bara dessa tre meningar tog evigheter att skriva. Massvis med konstiga bokstäver och felskrivningar. Jag ger upp. Det blir istället lite bilder på den minst sagt överraskande vackra dagen. Och solen värmde, njöt som en dåre!

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Publicerat den

Sjuklingar

Usch, idag kom det ett telefonsamtal från dagis. Alla som har barn vet det där hugget i magen när man ser att det står ”dagis” på displayen. Tänk så glad en kan få av beskedet att ens barn har feber. Bara feber.

Nej, jag hatar verkligen när barnen är sjuka. Går omkring med en obekväm klump i mellangärdet. Det är inte bara eventuella vaknätter, gnäll och extra uppassning som stör. Jag tycker så synd om sjuklingen! Och trots att jag inte vill medge det så där jättegärna så är jag orolig. Kommer på mej att gång på gång fråga ”har du ont där, eller här, i huvudet, var har du ont”?

Egentligen är det mest när Dino är sjuk. Då smyger den där obehagliga oron på. Det kan ju bero på den hemska upplevelsen vi hade när han var sex månader. Den erfarenheten kommer jag nog aldrig att glömma hur mycket jag än vill. Att vara frisk är det enda som räknas. Varför kan vi inte bara förstå det?

För den som inte kände mej då och vill läsa vad som hände, så finns det här och lite mera finns här, men i bakvänd ordning.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

Publicerat den

Energin flödar, hör och häpna!

Nu är familjen samlad igen. Det blev sist och slutligen en ganska lång vecka. Trodde nästan jag skulle falla ihop till en utmattad liten pöl igår. Att jag skulle vara hjärndöd i veckor efteråt med behov av rehabilitering på solkusten. Men icke. Idag är jag i full gång, med mera energi än vanligt. Multitaskar och bockar av to-do-listan i rasande fart. Och klockan är bara lite efter lunch. Men den här takten kommer jag att uträtta mera än jag gjort på hela hösten. Hade nästan glömt att det idag var den måndagen jag skulle börja äta nyttigt och godisstrejka. Men den energin jag har fått av att mumsa i mej Ahlgrens bilar, kan jag bara inte tacka nej till. Det finns väl en mening med allt. Och nya måndagar kommer.

Om det är någon i Helsingfors eller i Pargas/Åbo-regionen för den delen,  som vill träffa detta sprudlande energiknippe, så kommer jag att befinna mej på ovannämnda platser hela nästa vecka! Vecka.nu och alla lärare säger att är vecka 46 då. Kanske någon som behöver sminkkurs, fotografering eller bara smittas av min ihärdiga vitalitet, hör av dej i såna fall! På agendan står det hittills: Hotellfrukost, skogspromenad, photoshoot, bebisgos, skvaller, Stockmann, fika, Salvador Dali-utställning (i Pargas!), pikulite shopping. Och det ryms mera.

IMG_0676 (3) IMG_0693 (2)

Foto: Maria Frände

 Oh yeah, vad mycket jag kommer att packa ner i min Rolser citykärra. Kanske till och med ett kylskåp. Min nacke skulle ändå inte klaga.

I november månad finns det möjlighet att inhandla en egen ”Rols Roycer” till minus 20%. Rabattkoden är Blogivaasa. Om man inte vill köpa den i webshopen, kan man även få den direkt från Café Ylikiva i Vasa.

Publicerat den

Dimensioner av en farsslok

”Fader, även far eller pappa, är den manliga föräldern till ett barn Den kvinnliga motsvarigheten till fader är moder”. Så beskriver Wikipedia en fader. Konstigt må tycka att detta är ett ord som behöver beskrivas i ett uppslagsverk. Alla vet vi vad en pappa är och hur en pappa borde vara. Men dimensionerna är många.

En man kan vara den där kärleksfulla, ömsinta pappan som lever sitt liv genom barnen. Han kan vara den där lekpappan som gillar stim och stoj och som alltid bara gör de där roliga sakerna med barnen. Det finns pappor som är mer borta än hemma, de som försöker köpa kärlek med presenter och de som till och med förnekar sitt faderskap. De som fortsätter leva ungkarlsliv och det finns de som tittar djupt ner i spritglaset.

Mitt förhållande till egen pappa är komplicerat. Jag antar att jag älskar honom (så där ovillkorslöst som bara ett barn kan), men jag tycker inte om honom. Och jag har ingen aning vad han tycker om mej. Sorgligt men sant. Nu närmar sig farsdag och jag har inga intentioner på att uppvakta med kort och presenter. Jag önskar att mina barn alltid kommer att vilja uppvakta deras pappa. För att HAN har varit närvarande, älskat dem och funnits där för dem. För att han varit äkta för dem.

Farsdag kan uppfattas som onödigt kommersiellt, men för många kan det vara nyttigt att det finns en speciell dag som påminnelse om att få pappor att känna sig uppskattade. Man kan aldrig få för mycket bekräftelse.

På farsdag ska barnen fira sin far, skämma bort, äta gott och allt det där. Jag ska vara mitt trevligaste jag, säga fina saker och kanske till och med erbjuda nackmassage.

Vad säger du om farsdag, farsgubben, barnens pappa och hela köret?

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Tips på en romantisk farsdagspresent: Och jag när jag säger romantisk, tänker jag mera på barnens far och inte egen. Ääää! Jag fick ett doftljus av märket Klinta & Co. Helt fantastiskt och ekologiskt. Vaxet blir inte hett så man kan använda det som massageolja! Jag har provat det och det var amazing. Inget kladd och doftade wunderbart. En perfekt liten present eller varför inte julklapp, tillsammans med en flaska vin eller rätt och slätt en massage. Vem blir inte glad för det? Kalsonger är så 1999.

Nu får ni, mina kära läsare, Klinta & Co produkter till minus 20% från kikas.fi. Erbjudandet är i kraft till lördag den 8.11, men kom ihåg att beställa före onsdag den 5.11 om ni vill ha dem till farsdag. Ni kan naturligtvis hämta produkter direkt från butiken om ni råkar ha vägarna förbi. Rabattkoden i webshopen är Nadia001. 

HAPPY HALLOWEEN PUMPKINS!

Publicerat den

Gubbfritt

Ja, nu har jag lugnat ner mej. Förvandlades till en tjur på tjurrusning i Pamplona. Blev verkligen så förargad på alla rasseinlägg som snurrade på facebook igår. Nu kan jag andas igen och pulsen är normal, men jag kommer alltid att säga ifrån om det så blir mina sista ord på britsen. Sista dödsvrålet liksom.

Känner mej annars lite trött. Så där över lag. Jag har varit ensam med barnen sedan söndag och det börjar gnaga lite på vårt förhållande. Jag blir galen på allt stök och längtar efter lugn och ro medan de säkerligen önskar byta ut mej alternativt flytta hemifrån.

Det finns dock fördelar med att vara ensam med barnen. Man slipper ha förväntningar, de där förväntningarna som leder till vardagsgnabb som vem som gjort vad och hur många gånger. Ni vet! När man är ensam så är man ensam, och det finns ingen som ”borde” hjälpa och avlasta. Dessutom hålls hemmet renare och diskmaskinen har jag bara kört en gång på fyra dagar. Att få bestämma över fjärrkontrollen är också det ett plus och att ha hela soffan för sig själv är ganska nice. Jag har inte suttit i soffan alls. Bara vågrätt hela veckan.

Medan the Bachelorette febrilt söker efter kärleken, ska jag söka efter de där kexen som blev över från kalaset, koka te. bänka mej VÅGRÄTT i soffan och njuta av gubbfritt.

SAMSUNG CSC

Publicerat den

Facebook-rasister, go home!

Idag har diverse nyhetstidningar bekräftat att den man som igår blev knivskuren i Vasa har dött. Så skrämmande och tragiskt! Mitt på ljusa dagen i Vasas lilla centrum. Enligt spekulationer var förövaren av ett annat folkslag.

Idag har det också funnits mycket rasism i mitt facebook-flöde. Det är mycket i mitt facebook-flöde som jag skulle klara mej utan. Dumma linkar, bilder på matkladdiga bebisar och störande reklam. Men när det kommer till kritan, är dessa ändå helt ok. Helt ok om jag jämför med att läsa statusuppdateringar som idag florerat i mitt flöde. Statusuppdateringar av facebook-vänner. Kanske inte mina närmaste polare irl så att säga, men ändå människor som jag respekterar och gärna talar med ibland.

Jag uppskattar inte att det förekommer rasism i mitt flöde. Att läsa statusar som ”RIP jävla zigenarpack, ”aphelveten” Terroristtattare” för att nu nämna några, gör mej fruktansvärt förbannad. Och ledsen. Ledsen på att INGEN av de ca 2000 fb-vännerna säger något. Ingen ingriper. Däremot är det många som joinar tråden med exempel på hur vidriga detta folkslag är. Resten av facebook håller tyst. Varför? Hur ska vi kunna utrota rasismen när ingen på facebook vågar säga till? Den lilla facebook-tråden blev plötsligt en tydlig spegelbild av hur rasismen ser ut i Finland. Den pågår konstant utan att någon vågar slå näven i bordet och ryta till.

Jag är inte rasist MEN..Nej huadå! Patetiskt nog svarade en kille på mitt inlägg att det nog finns folk här i landet som inte tycker om vita. Jahaps, nej men stackars, stackars dej då. Jag har svårt att tro att glåpord, stryk och skitiga blickar hör till din vardag. Att du flytt från ett land för att undgå döden till ett land där du inte är välkommen, till ett land där du praktiskt taget också kunde bli mördad. Eller bara sakta men säkert dö inuti. Eller är det din verklighet du finska vita man?

Ni hör, jag är otroligt lack. Besviken. Yttrandefrihet må vara varje människas rätt men hets mot folkgrupp, det är banne mej både osmakligt och olagligt!

Och hon har talat.

Här finns exempel på andra facebook-rasister. De ”skojiga” rasisterna som man stöter på allt för ofta.

fuck