Författare: Nadia

Publicerat den

Nej huh-huh!

Fick in ett par mycket bra tips på serier både här på bloggeluren och även (hör och häpna) i verkliga livet! Sedan kom jag på att jag måste nog ändå dela med mej av tre såååå bra serier jag sett och nu bara väntar på tusen fler säsonger av. Väntan känns för lång!

The night of. Så spännande och på ett lustigt sätt jordnära (mini)serie. Kan inte berätta för mycket utan att jag genast drar till med en spoiler. Men se den, ett måste! Och så fick huvudrollsinnehavaren en Emmy här om veckan. Not bad.

Big little lies. Nicole Kidman och Reese Witherspoon tillsammans i en miniserie, kan ni fatta! Har aldrig gillat Witherspoon så mycket men här känns hon trovärdig och faktiskt så kan jag relatera till hennes karaktär på ett överraskande sätt. Handlingen utspelar sig i nutid och är genren är både drama och spänning. Man får följa några familjers vardagliga liv. En mer dysfunktionell än den andra. Alla är totalt olika men de har en gemensam nämnare som stavas MORD. Alexander Skarsgård är med. Behöver jag säga mer.. Ja, men det behöver jag ändå. På årets Emmy-gala fick denna serie en drös med priser. Hoppas verkligen på en uppföljning!

A handmaid’s tail. Denna serie är beroendeframkallande minst sagt. Gillar inte futuristiska serier eller filmer men den här behandlar viktiga dagsfärska ämnen och slår ett slag för feminismen. Många scener är så otäcka att man knappt klarar av att se. Superbra rollprestationer rakt igenom (Emmy även här), och karaktärerna och handlingen andas mystik rakt igenom. En nagelbitare. Se denna!

Idol följer jag med igen i höst, för ente året. När ska jag bli för gammal för att se på fjortisar, får jag höra här hemma. Favoriten just nu är Gabriel. Hjärta.

Vad har ni gjort då? Inte sett på tv va? Vilket väder! Tänk att få solränder när vi nästan gått in i oktober. Sommaren kom. Men den kom jävla sent. Hörde att morgondan ska bli fin den med. Halleluja! Öppna proseccon och njut på terrassen. Lyssna på fågelkvittret eller kanske på nyaste terapisessionen i podden Snakk. Röstar på den senare.

Fisketuren dokumenterad förra veckan

 

 

Publicerat den

Jag har aldrig.

Ibland (eller rätt så ofta) så händer det att jag stör jag mej på diverse saker. Det kan vara allt från tandkräm i handfatet till bilister som inte vet hur man kör i rondeller. Eller på människor som kör bil punkt. Det är ju faktiskt bara jag som KAN köra bil. Heh.

Idag blev jag lagom irriterad på Lufthansa, vars personal byter sin vanliga arbetsklädsel mot oktoberfestutstyrsel. Fair enough, om även den manliga delen av arbetsteamet också kunde synas i reklamen. Till en början trodde jag att det enbart var flygvärdinnorna som var tvungna att klä sig i (den stereotypiskt utmanande) maskeraddräkten, men sedan blev jag upplyst om att också stewardsen måste klä sig i typiska läderhåååsen. Men Lufthansa väljer ändå att sälja ”grej med tjej”. Urk, en sådan förlegad kampanj.

En annan grej jag nyligen tänkt på efter att jag sett en reklam på tv, är om jag är en konstig tjej. Det verkar vara helt normalt för tjejer att hoppa i sängar och ha kuddkrig med sin tjejbästisar. Fjädrar flyger och det ser ju jätteskojigt ut. Åtminstone så skrattar och njuter tjejerna i reklamen så oerhört att jag nästan tror jag missat något stort i mitt liv. Mycket har jag gjort i mitt liv men aldrig har jag haft glättigt kuddkrig, (men obs! ändå våldsamt så att kuddarna går sönder) hoppandes i en säng iklädd trosor. Men nästa gång vi träffas med flickorna ska jag absolut föreslå det. Can’t wait!

Vad gjorde vi då på vår tjejhelg. Ja, det blev som jag anande, en hel del diskussioner och gapskratt. Utan fjäderkuddar. Vi har förbättrat och förlängt livet. Alltid lika svårt att komma tillbaka till vardagen igen efter intensivt kompishäng. Men hey, the show must go on. Imorgon ska vi spela in en ny fäscchhk poddis. Har du redan lyssnat på söndagens?

Publicerat den

Chans till snack

Good morning,

Tittar ut från takfönstren och det är som en rökdimma. Himlen är  grå utan den minsta antydning till ens en pikkelite solchans. Tror nästan det börjar regna snart. Det luktar regn till och med. Men inte ens orkanen Irma ( ok kanske den ändå) kunde ta bort mitt hästgrin från mitt face just nu. Jag är så taggad, så pepp och så glad. Jag ska bara packa sovsäcken, myskläderna, yllesockorna, châteu-dunken och flytvästen sedan bär det iväg på en hel helg av morsvila ut till skärgården med de bästa av vänner . WOHOOO!

Då spelar det inte ens pikkelite roll om det blir solchans eller ej. Det blir utmärkt chans till avkoppling, till bastubad, till mumisg mat och dryck, till galna häxskratt i kör och så blir det chans till snack. För oj vad vi ska tala! Det finns ju stegmätare och om det skulle finnas ordmätare skulle den mojängen säkerligen paja, så mycket ska vi snacka.

Och på tal om snack (sicken åsnebrygga), så har ju jag och Linn nypremiär på vår podcast SNAKK. Just denna helg, på söndag mer exakt! Så sök fram hörlurarna redan idag. Ladda ner appen Acast eller Podcaster du som inte har.

Här kommer en liten teaser:

https://soundcloud.com/snakkelisnakk/snakk-ar-tillbaka

Publicerat den

Bechdel och serier

Tv-seriernas högtid har officiellt börjat. Om man inte somnar klockan kvart över nio på soffan. Men om man mot förmodan orkar vaka lite längre än barnen så finns det något att kolla på då? Tycker de serier jag följer aldrig vill ta slut. Som Walking Dead. Den börjar vara riktigt tradig nu på något sätt. Zombierna skräms inte längre, spänningen har avtagit och de flummiga dialogerna är rent ut sagt så skit.

En serie ska dessutom ha en karaktär som man älskar. Eller hatar. Någon man kan identifiera sig med eller se upp tilll. Men inte i Walking Dead. Nästan alla karaktärer är mer eller mindre störiga. Daryl är den enda liiite coola typen.

Jag gillar spänning och drama med finess och gärna som uppfyller kraven i Bechdel-testet. Behöver tips! Ge mej era bästa tv-serier. Jag vill ha något nytt och fresh!

Nadia Boussir-hemmakontor

Bilden är tagen av primafotografen Camilla och har inget att göra med inlägget

Publicerat den

Höstens måste!

Jag brukar skryta om att jag bor i Vasas mysigaste stadsdel och jag ljuger inte. Här finns en klunga med gamla trähus bevarade. Här bor konstnärer, kulturtanter, medieprofiler, bohemer, studerande, några alkisar och så helt vanliga familjer som vi själva.

Här kan barnen springa från gård till gård. Här leker de bollen är hemma, kärapyts, tio stickor på ett bräde. De plockar bär från vinbärsbuskar, har krusbärsskrig och gräver mask. Bullerbyn återuppstånden!

Bakom höga grindar bor vi här. Folk som passerar har ingen aning om idyllen som finns på våra innergårdar. I år är det det fjärde året som vi ordnar gårdsloppis just den första lördagen i september. Då har man möjlighet att kika in på våra gårdar. Då öppnar vi grindarna och säljer vårt skrot.

Jag säljer allt möjligt. Mycket basics och festkläder. Småinredning ska jag också göra mej av med och ska gräva i källaren där jag borde ha småmöbler och någon matta. Barnkläder blir det också så klart! Välkommen och följ ballongerna så hittar ni de gårdarna som är med. Kom fikasugna.

Link till Facebooksidan och nedan några bilder från tidigare år. Vi ses!

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC
SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Publicerat den

Sensommarens ljuva

Det kastar från lågt till högt mitt liv. Man kan tyckas vara ytlig när man gillar  älskar fina saker och njuter av estetisk ordning. Tänk att blommor och inredning kan ge en sån frid i själen.

Mina tvära kast syns här i bloggen. Från knivdåd och funderingar kring vilsen identitet och rasism lättar jag idag upp stämningen men enbart ljuva bilder från en sista sensommarfotografering. Naturen är också den som balsam för själen.

Publicerat den

En terrorist till farsa

Jag skrev en gång om att jag skämdes för den jag var. Att jag i många situationer har valt att inte berätta om mitt ursprung. Om min ”cafe latte” lena hud.  När någon gissade på Spanien eller Brasilien nickade jag alltid medhållande utan att kommentera desto mera.

Vissa folkslag är helt enkelt bättre än andra. Det vet vi ju. En somalier kommer långt ner på listan tillsammans med rumäner. För de människorna tillför inget till väster och kan så klart inte vara trevliga typer. Bäst att hålla sig på avstånd. Status är viktigt. Det fick jag lära mej tidigt. Ingen sa det högt, men jag tyckte det var bäst att säga att jag hade lite spanskt blod och knipa käft om att det egentligen var couscous-blod (som Romeo kallar det) jag hade. Att vara marockan var nog ingen vinnare på den där ”vem-som-är-bäst”-listan. Kanske jag nog egentligen kom från Rio De Janeiro.

Tänkte lite ett tag att jag inte ska ge mej in i debatten, eller överhuvudtaget kommentera knivdådet i Åbo. Jag säger knivdåd tills annat bevisas. Inte terrordåd. Men visst kan jag kalla det terrordåd, men då ska ska ordet terrordåd gälla för alla aktörer. Även de nationalistiska organisationer som skapar rädsla bland civila. Det är likväl terror.

Efter knivhuggningen i Åbo är asylboenden hotade och några har även blivit direkt utsatta med våld. Civila lever i rädsla av att bli innebrända i sömnen. Världen är grym. Människor kan vara barbarer. Men alla marockaner är inte terrorister. Då är alla finnar alkoholister redo att hugga till med puukkon.

Hälsningar,

En wannabe brasilienare men dessvärre bara en halvt alkoholiserad halvterrorist med kniv

Förresten! Jag är ändå finlandssvensk så lite bättre ändå va? Men min terrorist till pappa har aldrig betalat, så det räknas kanske inte då. Damn!

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

 

Publicerat den

Flytt.

Nu när man gett upp hoppet på att sommaren ska komma (kanske helt legit när det faktiskt redan är den 25 augusti), så måste man acceptera de facto att bo i Finland och ha fyra årstider inte alltid är jättetrevligt. De fyra årstiderna var en fin grej när jag gick i skolan. Vintern var kall, våren var förväntan, sommaren var sol & bad och hösten var pressa röda löv i böcker. Fyra årstider var något att vara stolt över. De kring ekvatorn var inte alls så unika som vi. Ekvatorborna fick svettas året om medan vi i norden fick uppleva de magiska förändringarna i naturen och känslorna de medförde.

De senaste åren har jag känt mej mer lockad att flytta utomlands. Nånstans där det är 20 grader året om och inte 10. Tidigare kunde jag absolut inte tänka mej att resa bort från den finska sommaren, men det har vi gjort två somrar nu och det har varit great.

Jag är helt enkelt en enormt väderpåverkad människa. Känns inte som att jag är gjord för detta klimat. Jag behöver värme och sol. Så mycket sol att jag kan njuta av värmen i skuggan. Just nu lusläser jag resebloggar och är så avis på de som tagit steget att lämna allt för att flytta utomlands. Jag är till exempel sjukt sugen på Mallis!

Men tills vidare, när nu hösten har gjort entré, så måste man göra det bästa av situationen. Jag kommer på några mysiga saker med hösten men hjälp mej fylla i listan så kanske det blir en riktig fiilishöst trots allt.

Shoppa lite nya höstkläder. Varma tröjor är en klassiker.

Inred hemmet. Det blir många mörka kvällar inomhus så se till att du trivs.

Träffa vänner. Bjud hem folk och ordna temafester. Vem blir inte glad av Hawaii-tema, aloha!

Skit i den giftiga röken från levande ljus. Tänd så många du kan och elda i spisen för extramysfaktor.

Mera…….

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

 

Publicerat den

Hej världen! En förlossningsberättelse.

Att det ska vara svårt och lite pinsamt det här. Som när man ska erkänna något dumt man gjort, ett fel man gjort fast man hävdat gång på gång att man har rätt. Eller som i den återkommande mardrömmen där man stiger ut på scen, men till sin största skräck har man glömt manuset. Alla ord är borta. Huvudet är tomt medan kortisolpåslaget är kolossalt och man svettas som en rosa gris.

Detta är så klart ingen scen och inte heller har jag gjort något dumt. Däremot är jag en ”har-alltid-rätt-person” och gillar att provocera bara för att. Störande typ kan många tycka. Jag också. Just nu vet jag dock inte om jag har rätt, eller OM det är rätt att damma av bloggen igen. Men det är kanske inte fråga om en ”rätt eller fel-situation”, utan mera om en känsla. En enträgen uppmaning från mitt inre som säger: Hey girl, let’s do this again. Du är en bloggare, du älskar att skriva och dessutom har du inte hållit i en kamera på ett år och fotografering gjorde dej så lycklig”.

Efter att jag har hört den störiga inre rösten i ett bra tag nu så svarade jag till slut: Ok you freak,  just leave me alone. I will pick up the blog, alright! Sod off now will ya! (Varför vi talar engelska, mitt inre och jag, har jag ingen aning om).

Och jag har saknat skrivandet! Min passion för fotografering slocknade i och med att Romeo blev sjuk. Vi är ännu en skör familj men livet fortsätter och aldrig någonsin har det fina i livet försvunnit. Tvärtom. Det senaste året har jag sett det vackra med förstorande glasögon. Jag har känt det härliga med extrasensitiva känselspröten. Solnedgångarna har varit vackrare än någonsin, blommorna har aldrig doftat godare och barnens kramar har aldrig betytt mera.

Så nu hoppar jag. Om fallskärmen vecklas ut eller ej får vi se. Det jag vet är att..

..detta är mitt space, min frizon. Här tänker jag släppa loss. Skriva och begrunda. Fotografera. När jag vill.

Och som alltid ärligt och personligt, men inte för privat.

Mobilbilder av det fina i stunden i en fruktansvärt svår tid (sommar/hösten 2016)

Publicerat den

Hej där

Vill säga tack och krama om alla som skickat varma hälsningar, fina ord och böner. Både här på bloggen och i andra forum. TACK!

Jag tror att jag under den första veckan fick närmare 350 meddelanden. Jag har burit alla med mej under en lång vistelse på Åbo sjukhus.

Vi är hemma nu och försöker hitta nya rutiner i en annorlunda vardag. Lillkämpen mår bra under omständigheterna. Men inget är som förut. Operationen var otroligt tuff men målet var att avlägsna tumören (vilket ser ut att ha lyckats). Däremot uppstod allvarliga komplikationer efter operation och det blev skador på hjärnan efter tre stycken strokes. Just  nu mår han bra men behöver tillsyn och hjälp med det mesta.

Mitt huvud är fullt och en vägg av oerhörd tröttma mötte mej när vi väl kom hem. Tre månader av kolossal oro och sömnbrist ska tydligen visa sig förr eller senare. Denna blogg får pausa tills vidare. I min nya blogg tömmer jag huvudet och mitt anteckningsblock. Följ mej där. 10259161 (2).JPG