Ibland blir jag så jäkla skraj! Hur saker och ting förändras.Till det det sämre. Märkte nämligen här om dagen hur kolossalt värdelös jag har blivit på att tala engelska. Tack vare en engelsk kund fick jag det bekräftat. Jag som varit duktig på engelska, hörde mej själv fumla och stamma fram grammatikaliska grodor ur ett ordförråd mindre än minst. Nästa dag kom en katalog från STS Språkresor, Brighton och köret, bokstavligen som ett brev på posten.
På måndag morgon hann hjärtat åka upp i halsgropen då jag upptäckte en drös med gråa hårstrån på vänster sida av huvudet. Falskt alarm, thank god! Det var målarfärg och inte tantperuken som hade kommit på besök. Inget farligt med grått hår, så där i allmänhet. När man är 65.
Och sen kan jag bli så otroligt glad. En kund som säger att hen är så nöjd att hen vill betala mera än den sagda summan. Det är väl ändå den bästa feedbacken en kan få. Tacksam.
Och snabb kan jag vara med jämna mellanrum. Skrev just en text i en handvändning. Så imorgon tar jag två timmar egentid på stranden. Lugnt och skönt det ska bli, om inte Greklands motsvarighet till Finnmatkat börjat sälja resor till världens bästa stad med världens bästa väder.”Exotiska Vasa, små rena stränder med grumligt vatten och inga nudister men väääldigt varmt i augusti”
Och fnittrig. Hur roliga vänner har jag inte och vilka upptåg vi haft. Senast i minnet ett kräftkalas som spårade ur. Jag for hem klockan fyra, men resten av gänget stannade till sju och ventilerade.
Arg är jag dagligen. Till exempel i måndags då tvättmaskinen plötsligt sa upp kontraktet. Förr var jag långsint men numera orkar jag inte hålla ut så länge.
Det här känsloregistret från moll till dur slutar aldrig att överraska. Men vem vill leva i en gråzon? Not me.
Älska Inredning 