För att lätta på samvetet åkte vi till Simpsiöbacken för lite slalom. Det var grått och något slags slask blandat regn föll ner från den ännu gråare himlen. Men nu hade barnen något att berätta på dagis i alla fall, heh. Sedan tog vi fram cyklarna och kidsen njöt där de cyklade i den förbenade motvinden. Dessutom ville minstingen ge sina älskade tuttar åt bebisfiskarna, så ner i plurret for de. Han var stolt och jag grät en skvätt.
Nu har måndagen börjat och långa to do listan var makalöst lång, men efter åtta timmar av konstant avbetning, är allt nästan färdigt. Kvällsjobbet blir att göra en ny to do lista för i morgon. Känslan att få saker och ting uträttade är så underskattat. Bästa feelingen någonsin. Hmm,det eller fredagsvinet. Tufft val. Tur kan man få både och.
Så happy över att få cykla igen
Full fart mot..
..ankorna
Sedan ska napparna i sjön. Who’s the lucky fish baby?
Tuttar som blåser i land och ett mammahjärta som gråter
En granne har fattat att sopa bort tusen kubikkilometer grus. Torr och bar trottoar. Känslan! Våren, where art thou?