Inte så svettigt sportlov.

Sportlovet fortsätter i jobbets och lathetens tecken. Inte en skida har vallats, inte en skridsko har snörats. Ännu i alla fall. Det finns ju fortfarande helgen att klämma in sportigt program.

Saldot är inte att skryta med men hur som så har vi haft ganska kul. En ex tempore photoshoot, loppisrunda, en ny kund och ett kontrakt på det, en låååång lunch på fem timmar(!) med bästa vänner och hela barnaslurven. Och ett stort omfång med rosa tulpaner av gubbeluren.  Inte så svettigt sportlov hittills men helt ok ändå.

Annonser

Where art thou?

För att lätta på samvetet åkte vi till Simpsiöbacken för lite slalom. Det var grått och något slags slask blandat regn föll ner från den ännu gråare himlen. Men nu hade barnen något att berätta på dagis i alla fall, heh. Sedan tog vi fram cyklarna och kidsen njöt där de cyklade i den förbenade motvinden. Dessutom ville minstingen ge sina älskade tuttar åt bebisfiskarna, så ner i plurret for de. Han var stolt och jag grät en skvätt.

Nu har måndagen börjat och långa to do listan var makalöst lång, men efter åtta timmar av konstant avbetning, är allt nästan färdigt. Kvällsjobbet blir att göra en ny to do lista för i morgon. Känslan att få saker och ting uträttade är så underskattat. Bästa feelingen någonsin. Hmm,det eller fredagsvinet. Tufft val. Tur kan man få både och.

SAMSUNG CSC

Så happy över att få cykla igen

SAMSUNG CSC

Full fart mot..

SAMSUNG CSC

..ankorna

SAMSUNG CSC

Sedan ska napparna i sjön. Who’s the lucky fish baby?

SAMSUNG CSC

Tuttar som blåser i land och ett mammahjärta som gråter

SAMSUNG CSC

En granne har fattat att sopa bort tusen kubikkilometer grus. Torr och bar trottoar. Känslan! Våren, where art thou?

Honey, the kids are alright!

För att vara helt ärlig så har jag varit den uslaste av mödrar detta sportlov. Jag har inte varit helt ledig och jag har sannerligen inte hittat på program åt barnen. Att klä sig har varit det enda programmet. Eller tja, några dagar har vi skippat det också. Jag tror vi inte varit ute en enda gång. Den friska luften vi fått har varit de sekunderna det tar att gå från huset till bilen och när jag vädrade på grund av en olycka vid spisen. Inte heller har vi sportat men däremot har vi med grön avundsjuka tittat på andras sportlovsbilder från fjäll och stränder.

Vi har ätit efterrätt varje dag och ätit kvällsmat på Hesburger. Jag har kockat riktig mat en gång och alla andra måltider har vi hittat i frysen. En påse med majs, mums!  Vi har sovit länge om morgnarna och varit sent uppe om kvällarna. Ingen har bäddat sängar eller städat rum.

När jag är gräsänka förvandlas hemmet till en ungkarslya. Alla regler är glömda, rutinerna är ett minne blott. Vi är allmänt rojsiga och det är galet hur det kan vara skönt ibland. Att släppa alla tyglar. Så skönt!

Men enough is enough. Idag har vi skärpt till oss. Badat, dammsugit, vikt tvätt och ätit köttfärslimpa made by hand. Lagom till husfadern som anländer i natt. Han kommer inte att misstänka något. De goddoftande barnen kommer att sova som änglar, jag kommer att ligga i soffan i det nystädade vardagsrummet och le. Var sak på sin plats. Är han hungrig får han avnjuta en bit av köttfärslimpan. Imorgon bitti vaknar kontrollfreaket klockan 7.30 och undrar varför han fortfarande har pyjamsen på. Tillbaka till vardagen. Rätt skönt det också.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

SAMSUNG CSC

The kids are alright