Det börjar kännas nu. Och det är tufft. Solen jag saknar dej så ofantligt mycket! Just nu vill jag bara spola fram tiden. Sätta mej i en framtidsmaskin och anlända till ett vårfräscht maj. Carpe diem-tänket befinner sig jäkligt långt borta. Lev i nuet i november? Can’t do it. Jag veeeet, jag kanske dör imorgon och min deprimerande uppsyn kan tänkas vara det sista avtrycket jag lämnar på jordelifvet. Men so be it! Har sagt det förut, jag är en humörsmänniska och mitt humör speglas av vädret.
Ibland hjälper det inte ens med tända ljus, glögg, happy lights och allt det där som ska vara så mysingivande i höstmörkret. Nej, ibland vill en bara dra täcket över huvudet och invänta bättre tider. Tänker mej sol, sand, paraplydrink, heta män. Till exempel. Men en blå himmel kunde eventuellt också duga.
Någon annan som är trött på vintern före den ens har börjat?
Juli. På en brygga någonstans vid havet. Längtis!
Älska Inredning 
Alltså jaa… hittills har allt gått så bra och jag har varit världens piggaste, men nuu… det är som om någon slagit en slägga i pannan på mig. Nå, jag tröstar mig med att det är en vecka kvar tills jag ser solen.
GillaGilla
Just så! Om jag kommer levandes ur detta får tiden visa 😉 Njut av solen!
GillaGilla