Nu har jag drabbats igen. Av den där eländiga åkomman som jag så innerligt önskar ska hålla sig borta. Jag har redan bidragit tillräckligt med mina utsökta (eeh) gener. Jag har tre sköna grabbs och alla tre mår bra och har tio fingrar och tår.
Men när jag idag slank in bland hyllorna med de allra minsta babykläderna på Lindex, började äggstockarna värka. Vid varje lilla plagg stannade jag till och suckade. Tyst. Det blev många åååå, aaaa, nåååå och inombords var jag alldeles varm. Varm av längtan efter ett litet bebisdoftande paket. Kommer jag någonsin att bli av med denna störande känsla? Hjälp mej.
Älska Inredning 
Nää, jag vet inte…jag har lidit av det där länge o jag har fyra barn…Men nu tror jag att jag har kommit över det….men jag är ju 42 😉
GillaGilla
Men jag tror inte jag kommer över det
Eller kanske man bara måste acceptera att det är så här det kan kännas ibland? Eller ångrar man sig när man sitter på Fylgia-hemmet? 😉
GillaGilla
Mina äggstockar har upplevt samma! 😉 Fast då utan egna barn. Men jag lovar att om du kommer ner mot Raseborg sen när vår bebbe är här så får du komma o gosa hur mycket du vill med hen för att bota längtan 😉
GillaGilla
Sådan lycka att du är gravid nu, så får du verkligen njuta utan den där värken 🙂 Och tack för inbjudan till bebisgos 😀
GillaGilla
Ja inte lätt det där, det finns ju många små barn som skulle behöva stöd via t.ex. barnskyddet, kanske ni kan bli stödfamilj åt en liten bebis?
GillaGillad av 1 person
Ja det är inte en dum idé. Dock tror jag att det är hela grejen jag saknar. Magen, väntan inför födseln osv.
GillaGilla
Jag känner precis igen mig även om jag är i en lite annan situation. Har precis fått mitt tredje barn, men vet med mig själv att jag kommer att vara fast i längt-träsket snart igen. Tror man bara måste acceptera och låta sig längta lite (även om man inte planerar att producera flera barn). Det är en väldigt stark känsla.
GillaGilla
Ja, precis så! Om man kunde acceptera längtan utan att behöva fullfölja den där lilla bebisdrömmen.
GillaGilla
Jag undrar exakt samma. Är otroligt splittrad. Tre barn, alla friska, vi börjar komma ut på andra sidan av åratal med nattvak och småbarnsslit. När Lova föddes va jag hundra på att det blir en till, men ju större hon blir o ju lättare livet blir desto latare blir jag haha 😀 Så jag vill men ändå inte. Har kvar den där värken men skulle inte orka börja om. Och jag ville hemskt gärna också ha barn som ung, inga barn efter 35 ha jag alltid tänkt (varför är en för lång roman att dra här) o tja, om några månader ha den båten gått liksom. Jag vet inte. Tiden får väl visa men ju längre den går desto mer osannolikt blir det faktiskt.
GillaGilla
Precis så känner jag med. Att ORKA börja om liksom! Jag har inget emot nattvak och sånt men det där att inte känna sig ”fri”. Den känslan vet jag inte om jag vågar riskera. Det blir ju lättare och lättare nu när barnen har hunnit bli äldre. En del av mej vill bara fortsätta satsa på mej själv och njuta av att komma bort från småbarnsåren. Dessutom börjar jag bli för gammal för fler barn 😦
Men så går jag ändå omkring med bebislängtan. Argh! Kanske vi bara fortsätter så här tills tåget har gått. Och sen får vi bara acceptera att det är too late..hjälp, blev rädd nu 😉
GillaGilla
Är inte alls där. Jag kan lyckligt konstatera att det är bra nu. Även om jag förvisso tycker det är alldeles underbart att snusa på andras små knyten. Men för vår del är det bra.
Inga värkande äggstockar. Bara en enorm längtan efter att få umgås och lära känna den där lilla människan som nu är 7 månader.
Jag kan inte säga att jag absolut aldrig kommer att längta efter en till. Men ändå – nej.
GillaGilla
Det där låter sjukt skönt! Tror att jag aldrig skulle komma till det fast jag skulle ha 10 barn. Hälsn. forever värkande äggstockar
GillaGilla
Oh noooooo, är det dags igen? När var det du sku komma hit? Boka in en extra dag då du bara hänger hos oss och snifar bebbe. Du kan få byta alla kakiblöjor och så kanske han pissar dej i linsen och sen hoppas vi på att han har lite magknip och vrålar en god stund (jag går ut med doggen då!) och sen när du återvänder hem så är du kanske ens pikulite botad ;)? Kram!
GillaGilla
Ser framemot det där, speciellt när du går ut med hunden 🙂 Kram
GillaGilla
Ja, jag kan så relatera till detta symptom. Speciellt då jag får hålla i ett litet knyte. Äggstockarna skriker. Hjärtat värmer. Och man tänker sina ”Åååh”. En söt, gosig bebis.
GillaGilla
Jaaa!! Så myyyysigt jag dör!
GillaGilla
Vet inte när det ger sig… Kanske när man börjar tänka på att man, hypotetiskt sett, KAN ha färre år kvar tills man får barnbarn än det var sedan man själv fick barn…?!? Jag vet inte…
GillaGilla
Haha, jo jag kommer att äta upp mina barnbarn 😀
GillaGilla
Haha det var roligt sagt! Äggstockarna skriker 😀
GillaGilla
Hihi 😀
GillaGilla