Tjockare än vatten

Är blod tjockare än vatten? 

För något år sedan fick jag bekräftat att jag har en (till) bror någonstans i sveariket. Jag hade anat oråd redan som 15-åring när jag hittade en födelseattest bland gammalt skräp i källaren. Lite smått påverkad av alla tusen Kitty-böcker påbörjades mysteriet med den försvunne brodern. Och för att göra historien kort, så hittades han rätt snabbt. Men det skulle ännu ta många, många år före jag faktiskt gjorde slag i saken och tog kontakt.

För två år sedan träffades vi för första gången. Nervösa och pirriga. Båda vuxna och med mycket historia bakom oss. Helt olika stories. Men syskon. Ska man ha något gemensamt? Liknar vi? Kommer vi överens? För blod ÄR väl tjockare än vatten? Eller?

Nästa gång träffades vi tillsammans med respektive familj, och denna sommar spenderade vi en dag hemma hos dem i Stockholm. Barnen, alltså kusinerna, lekte så lätt ihop. Så naturligt som bara barn kan göra. Vi vuxna trivs bra i varandras sällskap. Men vi behöver mera tid. Mera tid att lära känna varandra och som bror och syster. Mera tid att skapa en egen relation byggd på minnen och gemensam historia. Det kommer att bli riktigt bra har jag på känn. En storebror. Tänk, så där bara!

 

Brorsan och hans härliga fru

En vacker ny flickkusin..

 

tillsammans med Rio. Lika fina ögon.

Den fina nya killkusinen

Hela kompisgänget. Och nyfunna kusiner.