En terrorist till farsa

Jag skrev en gång om att jag skämdes för den jag var. Att jag i många situationer har valt att inte berätta om mitt ursprung. Om min ”cafe latte” lena hud.  När någon gissade på Spanien eller Brasilien nickade jag alltid medhållande utan att kommentera desto mera.

Vissa folkslag är helt enkelt bättre än andra. Det vet vi ju. En somalier kommer långt ner på listan tillsammans med rumäner. För de människorna tillför inget till väster och kan så klart inte vara trevliga typer. Bäst att hålla sig på avstånd. Status är viktigt. Det fick jag lära mej tidigt. Ingen sa det högt, men jag tyckte det var bäst att säga att jag hade lite spanskt blod och knipa käft om att det egentligen var couscous-blod (som Romeo kallar det) jag hade. Att vara marockan var nog ingen vinnare på den där ”vem-som-är-bäst”-listan. Kanske jag nog egentligen kom från Rio De Janeiro.

Tänkte lite ett tag att jag inte ska ge mej in i debatten, eller överhuvudtaget kommentera knivdådet i Åbo. Jag säger knivdåd tills annat bevisas. Inte terrordåd. Men visst kan jag kalla det terrordåd, men då ska ska ordet terrordåd gälla för alla aktörer. Även de nationalistiska organisationer som skapar rädsla bland civila. Det är likväl terror.

Efter knivhuggningen i Åbo är asylboenden hotade och några har även blivit direkt utsatta med våld. Civila lever i rädsla av att bli innebrända i sömnen. Världen är grym. Människor kan vara barbarer. Men alla marockaner är inte terrorister. Då är alla finnar alkoholister redo att hugga till med puukkon.

Hälsningar,

En wannabe brasilienare men dessvärre bara en halvt alkoholiserad halvterrorist med kniv

Förresten! Jag är ändå finlandssvensk så lite bättre ändå va? Men min terrorist till pappa har aldrig betalat, så det räknas kanske inte då. Damn!

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

 

Annonser

Julen är inte bara glansbilder på Facebook

Jag vet att julhelgen kan vara känslig för en del. För mej är den det, jag erkänner. Jag ska förklara. Vissa tar till flaskan, barn far illa, det är bråk, slagsmål och den ständiga frågan, VAR ska man fira jul, börjar distrahera tankarna redan i oktober. Barnfamiljer stressar hit och dit för att hinna besöka alla.

Jag har inte någon större trauma och jag lider med till exempel de barn vars föräldrar dricker bort hela julhelgen. Barn som får uppleva föräldrar som förändras till skrämmande, främmande typer som vinglar, sluddrar, härjar och kanske slocknar på badrumsgolvet. Vi har som barn inte haft alkohol i hemmet och jag kan inte sätta mej in i hur hemskt det kan bli om det går överstyr.

Däremot skilde sig mina föräldrar när jag var barn. Före det har jag alltid gillat julen. Efter det not so much. Det blev till och så seriöst att jag blev anti-jul. Ännu i denna dag är jag påverkad av det och har komplicerat förhållande till julen. När jag fick barn, ville jag skapa egna jultraditioner och ha julen på mitt sätt. Det var extraviktigt för mej just för att jag skulle kunna få uppleva den där julkänslan igen. Jag ville ge den en chans.

Med eget hem blev det ännu viktigare att få styra och ställa enligt vad JAG ansåg att vara den perfekta julen. Inte nödvändigtvis typiska jultraditioner men mera ett summelsurium av gamla släktraditioner uppdaterat till 2000-talet. Jag menar, varför äta morotslåda när citron- och timjanmarinerade morötter är sååå mycket godare!

Detta år har vi varit hos släkt över jul. Det blir att kompromissa ibland. Att försöka släppa sina egna starka förväntningar inför julen och acceptera att det finns andra sätt att fira. Inte lätt. Den där anti-julattityden vill ploppa upp till ytan hur jag än försöker ignorera den jäkeln. Säger som många andra, det är så skönt när det är över. Nästa år igen. Och då kanske på mitt sätt.

Folk kan vara så otroligt starkt bundna till traditioner och att lossa lite på knuten, kan kännas totalt omöjligt för vissa. Jag är säker på att de flesta någongång har haft meningsskiljaktigheter om julfirarandet. Julen är inte bara vackra glansbilder på Facebook.

Nostalgi

Måste vara den mest nostalgiska människan. Jag tänker ofta tillbaka på tiden som varit, med glädje men med en genomsyrande sentimentalitet. Klockan 23.57 på torsdagkvällen smög jag in till Romeo där han låg och snusade. Precis som vanligt. Lika ljuv som alla sovande barn. Jag satt och såg på honom och hjärtat värkte av den där kärleken som inte finns före barn. Och av den där sentimentala känslan som ibland sköljer över mej som en tsunamivåg.  Killen fyller tre om några minuter. Ville stanna tiden. Åtminstone vrida klockan till vintertid. Att ännu få stanna i nuet, andas in och njuta av hans varande. Den lilla kroppen, de små snarkningarna, den varma andedräkten och de mjuka kinderna.

SAMSUNG CSC

 

Klockan slog tolv och jag fick lov att acceptera livets gång. På morgonen blev han väckt med en liten tårta och paket. Det blev sjörövarjakt och dagens lek var i full gång.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

På lördag hade vi kalas. Huset fylldes av arton festglada släktingar. Vid detta lag var jag redan urlakad av stress som man bara kan bli av kalasförberedelser. Lite skumpa och sockerfylla hjälpte orken på traven. Barnen proppade i sig sötsaker och hoppade i bollhav. De vuxna åt ost och kacklade på. Tror att födelsedagsbarnet var nöjd fast han inte fick en rosa trumpet som han önskat. Åtminstone var han tröttast när gästerna gick hem.

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Inför bulleribång

En lyckad fotografering bakom mej. Alltid lika härligt med bebisar. De är liksom envisare och mer high-maintenance än jag. Rätt befriande. Denna specifika modell somnade i min famn och jag lyckades lägga ner honom utan att han vaknade. Någonting har jag kanske lärt mej i föräldraskolan de senaste elva åren.

Laddar kamerabatterierna för imorgon är det inte vilken vanlig dag som helst, det är Romeos födelsedag. Mot kvällsidan kommer halva släkten från Åboland och huvudstadsregionen. Buller och bång! En jäktig helg. Att ordna kalas är så inte min grej. Blodtrycket ökar bara av tanken. Om inget hörs på bloggen, har jag högst antagligen förätit mej på robottårta eller potentiellt rymt min kos.

Hörde rykten om att det snöat i södra Finland idag. Hoppas det var sådana där vackra, lätt singlande snöflingor och inte vågrätt flygande blöta, storlek tefat! På tal om snö, tänkte jag faktiskt börja fixa julkort nästa vecka. Är absolut ingen julfanatiker och vill helst skjuta på allt juligt till nästa liv, men fick en idé på roliga julkort. Tänker förstås mera foto än Strömsöpyssel. Om det lyckas får ni bildbevis. Men måste kolla först om jag överlever helgen.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Så vacker soluppgång i morse att jag måste ta en liten extra runda till postlådan.

Tjockare än vatten

Är blod tjockare än vatten? 

För något år sedan fick jag bekräftat att jag har en (till) bror någonstans i sveariket. Jag hade anat oråd redan som 15-åring när jag hittade en födelseattest bland gammalt skräp i källaren. Lite smått påverkad av alla tusen Kitty-böcker påbörjades mysteriet med den försvunne brodern. Och för att göra historien kort, så hittades han rätt snabbt. Men det skulle ännu ta många, många år före jag faktiskt gjorde slag i saken och tog kontakt.

För två år sedan träffades vi för första gången. Nervösa och pirriga. Båda vuxna och med mycket historia bakom oss. Helt olika stories. Men syskon. Ska man ha något gemensamt? Liknar vi? Kommer vi överens? För blod ÄR väl tjockare än vatten? Eller?

Nästa gång träffades vi tillsammans med respektive familj, och denna sommar spenderade vi en dag hemma hos dem i Stockholm. Barnen, alltså kusinerna, lekte så lätt ihop. Så naturligt som bara barn kan göra. Vi vuxna trivs bra i varandras sällskap. Men vi behöver mera tid. Mera tid att lära känna varandra och som bror och syster. Mera tid att skapa en egen relation byggd på minnen och gemensam historia. Det kommer att bli riktigt bra har jag på känn. En storebror. Tänk, så där bara!

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Brorsan och hans härliga fru

SAMSUNG CSC

En vacker ny flickkusin..

SAMSUNG CSC

 

tillsammans med Rio. Lika fina ögon.

SAMSUNG CSC

Den fina nya killkusinen

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Hela kompisgänget. Och nyfunna kusiner.