Nu skriver jag en ny bok!

Ok, jag är på banan igen efter igår kväll. Det var barnen jag skulle skriva om idag. Jag bläddrade något år bakåt i bloggen (älska att ha en blogg och läsa om sånt man glömt) och hittade några texter i vilka jag beskrivit mina bebisar. Här och här.

Det visade sig att allt stämde. Ett och ett halvt år senare har de fortfarande samma personligheter. På pricken. Inget har hänt. Som om tiden skulle ha stått stilla. Vad vill detta betyda? Att så som de är nu, kommer de att vara som vuxna? Antagligen. Mer eller mindre. Det sägs att barns personlighet utvecklas under de tre första åren, men jag hade aldrig tänkt tanken till slut, att den personligheten ett barn har vid tre har hen också vid 30. Galet!

Just nu känns livet med barn faktiskt ganska enkelt. Visst är det mycket uppmärksamhet som krävs, men de har blivit så självständiga. Jag kan tupplura i soffan medan de leker och de förstår att mami också behöver egen tid med jämna mellanrum trots att de helst skulle krypa in under mitt skinn. De bråkar som syskon gör och jag kan bli så trött av att behöva gå in som domare hela tiden. Men utöver det är vardagen numera helt ok.

Och det bästa av allt. Jag känner mej färdig! Jag vill inte ha flera barn. I teorin kanske, men i praktiken säger psyket stopp. Jag har gjort det där. Jag har hållit i tre små pinfärska bebisar och gått på endorfiner i stora nättrosor. Det var ljuvligt och jag är tacksam för att jag fått uppleva det ruset och den omvälvande känsla bara en nybliven mamma kan. Bubblan.

Detta är nästa steg. Ett nytt kapitel i min värld. Den handlar fortfarande lika mycket om mina barn, MEN även mera om mej. Om vänner, om arbete, om livet utanför husets fyra väggar. And I love it! När jag ser vänner med riktigt små barn, känner jag tydligt och klart att jag är finito med sånt. Jag är inte avundsjuk på det lilla knyttet. Jag är glad att inte vara där de nu är. Varför? Ja, för att jag redan gått igenom det. Det kapitlet är redan avslutat. Nu börjar en ny bok. En oskriven med blanka sidor.

 

BarnfotograferingBarnfotografering-vasa

Mowgli, fem bast

Barnfotografering-vasaBarnfotografering-vasa

Pajasen, 4 bast. Älskar för övrigt den här sista bilden! Pojken i björnen på Nordpolen.

 

Annonser

Tjockare än vatten

Är blod tjockare än vatten? 

För något år sedan fick jag bekräftat att jag har en (till) bror någonstans i sveariket. Jag hade anat oråd redan som 15-åring när jag hittade en födelseattest bland gammalt skräp i källaren. Lite smått påverkad av alla tusen Kitty-böcker påbörjades mysteriet med den försvunne brodern. Och för att göra historien kort, så hittades han rätt snabbt. Men det skulle ännu ta många, många år före jag faktiskt gjorde slag i saken och tog kontakt.

För två år sedan träffades vi för första gången. Nervösa och pirriga. Båda vuxna och med mycket historia bakom oss. Helt olika stories. Men syskon. Ska man ha något gemensamt? Liknar vi? Kommer vi överens? För blod ÄR väl tjockare än vatten? Eller?

Nästa gång träffades vi tillsammans med respektive familj, och denna sommar spenderade vi en dag hemma hos dem i Stockholm. Barnen, alltså kusinerna, lekte så lätt ihop. Så naturligt som bara barn kan göra. Vi vuxna trivs bra i varandras sällskap. Men vi behöver mera tid. Mera tid att lära känna varandra och som bror och syster. Mera tid att skapa en egen relation byggd på minnen och gemensam historia. Det kommer att bli riktigt bra har jag på känn. En storebror. Tänk, så där bara!

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Brorsan och hans härliga fru

SAMSUNG CSC

En vacker ny flickkusin..

SAMSUNG CSC

 

tillsammans med Rio. Lika fina ögon.

SAMSUNG CSC

Den fina nya killkusinen

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Hela kompisgänget. Och nyfunna kusiner.

Pajasen

Filuren. Med halvmånsögon med stjärnglans. Så föddes han. Vår baby. Han med det bubblande asgarvet och den klumpiga lilla kroppen. Envisast i världen men också den gosigaste. Och mest bortskämda.

Den lilla charmören som får alla på fall. En pajas och teddybjörn i ett.  En retsticka och en skvallerbytta. Min minsting, min baby som tar varje tillfälle i akt krypa upp i famnen. Så jag håller honom hårt och vill aldrig, aldrig släppa taget.

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

Mowgli

Och så är det mellanbarnet. Den fyraåriga killen med temperament som en berg-och dalbana. Den känsliga, den tuffa men ändå så blyg. Han med det stora hjärtat och de översvallande känslorna. Han som hatade världen de första månaderna i sitt liv.

Olyckskorpen som alltid har sår, bulor och blåmärken. Den uppmärksamhetssökande vildbasaren. Så vetgirig och så lätt till skratt. Med de solblekta lockarna och de längsta ögonfransarna att Antarktis smälter. Min lilla unge från Amazonas djungel. Mowgli. Han som alltid kommer att finnas där för mej.

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC