Allt har sin tid

Någon annan än jag som ligger som en svettpöl och kippar efter luft? Nej, jag klagar inte. Det är så fruktansvärt härligt! Vill aldrig denna sommar ska ta slut. Aldrig!

Jag har så mycket ogjort och min hud har längtat så länge efter denna ljuva varma luft. Ännu har den inte fått nog. Jag har inte fått nog. Jag vill ha mera sand mellan tårna, mera terrasshäng, mera stugliv, mera hängmatta, mera havsluft, mera jordgubbar med glass och mera grillad kyckling med tabbouli. Så att det kommer ut ur öronen, så att jag tröttnar och till slut ber på mina bara knän efter hösten att komma (okej, jag överdrev en smula där). Efter tända ljus, efter den där gamla noppiga ylletröjan, efter sprakandet från brasan, efter att byta ut rosén mot värmande rödvin. Eller glögg med pepparkakor.

Men inte än. Man måste bli mätt på sommaren före man kan ta emot hösten. Och just nu känns hösten väldigt långt borta.

 

 

Norrköping- I’ll miss you!